En titt på glasögon

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

HAR du glasögon när du läser det här? Du är inte den ende i så fall. Av oss engelsmän, till exempel, är det nu ungefär 60 procent som använder glasögon.

Att ha glasögon har alltså blivit så vardagligt att om ens vänner skulle kommentera dem, så beror det antagligen på att man har bytt till andra bågar eller också har beslutat sig för att inte bära glasögon alls. Många av oss har blivit så vana vid glasögonen att vi sätter på oss dem och tar av oss dem utan att ens tänka på vad vi gör — såvida de inte börjar glida ner på näsan eller imma igen.

Men de flesta glasögonbärare skulle säkert hellre vilja ha en normal syn än att stoltsera med snitsiga bågar. Det kan vara störande att behöva ha glasögon. Ändå har det aldrig tidigare funnits bättre hjälpmedel för dem som ser dåligt.

De första försöken med synhjälpmedel

Det sägs att den romerske kejsaren Nero hade en smaragdlins för att kunna se gladiatorspelen bättre — ett ganska dyrt och ineffektivt sätt att förbättra sin dåliga syn. På liknande sätt gjorde man i forna tider linser av kristall, kvarts, ametist, beryll och topas. Men omkring år 1268 visade den engelske munken Roger Bacon hur man kunde använda ett segment av en sfärisk glaskropp som läshjälpmedel. Vid ungefär samma tid började de första glasögonen uppenbara sig — primitiva linser infattade i bågar.

Vem uppfann dem först — italienarna eller kineserna? Detta är någonting man tvistar om, eftersom nyheten dök upp nästan samtidigt i dessa båda länder. Å ena sidan finns den här inskriften på en gravsten i Florens i Italien: ”Här vilar Salvino d’Armato av släkten Armati i Florens. Glasögonens uppfinnare. Må Gud förlåta honom hans synder.” Ingen vet säkert när han dog, om det var år 1285, 1317 eller 1340. Å andra sidan erinrade sig den store italienske forskningsresanden Marco Polo att han hade sett många människor i Kina bära glasögon när han kom dit för första gången, vilket var i slutet av 1200-talet. Traditionen påstår faktiskt också att man bar glasögon i Kina redan år 500 v.t.

I vilket fall som helst var det åtminstone på 1500-talet strålande tider för optikeryrket såväl i Venedig som i Nürnberg och andra europeiska huvudorter. Glasögon blev eftersökta prydnader, som såldes av gatuförsäljare i många städer. Men tyvärr följde ingen synundersökning med varan. Köparen kanske nu såg bättre ut, men det betyder inte att han såg bättre!

Glasögon i våra dagar

Glasögonen blev föremål för ständiga förbättringar. Man fäste dem vid öronen med hjälp av band eller vid näsan genom en klämma över näsryggen. I början på 1700-talet var det någon som kom på idén att hålla ögonglasen uppe förmedelst styva skalmar. Detta är fortfarande den populäraste metoden.

Linsframställningen förbättrades också dramatiskt. Optiskt glas av högre kvalitet kom till slut att ersätta genomskinligt kristalliniskt material. Sir Isaac Newtons experiment med prismor på 1600-talet ledde till att man började förstå ljusets brytning. Nu kunde man alltså tillverka precisionslinser med vetenskaplig noggrannhet.

År 1784 tänkte den amerikanske statsmannen Benjamin Franklin ut en genialisk lösning på ett problem han hade med sina glasögon. Hans läsglasögon var bara till besvär när han skulle se på långt håll, och de som han hade till att se på långt håll passade inte att läsa med. Så han tänkte: Varför inte, i stället för att ständigt hålla på med att byta från det ena paret glasögon till det andra, sätta ihop de båda linsstyrkorna i ett enda par glasögon? På så sätt uppfann han bifokalglasögonen. Men det skulle dröja ytterligare hundra år innan man kom på ett effektivt sätt att tillverka sådana.

Nu finns det också olika slag av optiskt glas som uppfyller speciella krav. Laminerade och härdade linser kan sättas in i skyddsglasögon, så att arbetarnas ögon skyddas mot kringflygande partiklar. Somliga linser är ljuskänsliga: När de utsätts för starkt solljus mörknar de, och när de kommer in i skugga eller inomhus blir de ljusa igen. Linser kan också vara av plast. Sådana väger betydligt mindre och gör det möjligt för dem som måste ha tjocka linser att bära dem utan obehag.

”Glasögon? Jag?”

Men det kan ju hända att du tillhör det lyckliga fåtal som har begåvats med perfekt syn. Räkna då inte med att få behålla den för alltid.

”Menar du att jag en vacker dag måste ha glasögon?” frågar du. Ja, det mesta talar för det, även om du just nu betraktar världen med full skärpa. Varför det? Jo, för det första kommer du förmodligen att få känning av presbyopi när du blir 45 år gammal — eller äldre. Nåja, bli inte rädd för det där ordet. Det betyder bara att linsen i ditt öga inte ställer in sig från fjärrseende till närseende lika effektivt som när du var ung. Läsglasögon är helt enkelt ett av de pris man måste betala när man åldras.

Har dina föräldrar glasögon? Många anser att problem med synen är ärftliga. Om det förhåller sig så, kan man alltså säga att det redan har blivit förutbestämt att du själv en vacker dag måste ha glasögon.

Så småningom tar emellertid ålder, gener och vanor ut sin rätt och åsamkar de vanliga synfelen, såsom översynthet (hyperopi), närsynthet (myopi), astigmatism (hornhinnan eller linsen är inte jämnt rundad) och skelögdhet (strabism). Om du är behäftad med någon av de här felsyntheterna, är det på sin plats att du söker upp någon ögonspecialist (en ögonläkare eller optiker). Sedan är det bara fråga om att välja ett par bågar som faller dig i smaken. — Se rutan.

Hur man sköter sina glasögon

Glasögon kan vara mycket dyra, och man är kanske beroende av dem när man utför sina dagliga göromål. Var därför rädd om dem och ta vård om dem. När du tar av dem, så lägg dem aldrig med glasen neråt. Förvissa dig också om att du inte lägger dem så att någon kan sätta sig på dem eller trampa på dem. Glasögon har en benägenhet att fort bli smutsiga. Därför bör man putsa linserna dagligen med en mjuk, torr trasa. Bågarna tvättar man emellanåt i varmt såpvatten. Om du har små barn som har glasögon, kommer du troligen att finna att deras glasögon behöver rengöras oftare.

Men om glasögonen inte längre sitter på näsan som de skall? Låt din optiker justera eller reparera dem i stället för att ta en risk genom att göra det själv.

Om du sköter dina glasögon rätt, kommer de att hålla längre. Visst kan de fortfarande vara till lite besvär gång efter annan, men de åstadkommer verkligen att du ser bättre — och kanske rentav att du ser bättre ut. Det är väl värt en smula besvär, eller hur?

[Ruta på sidan 22]

Glasögon och mode

”Glasögonen kommer att fördärva mitt utseende!” säger många när de får veta att de måste börja använda glasögon. Modeskapare har emellertid så driftigt ägnat sina talanger åt att utforma glasögon att de inte bara förbättrar seendet, utan också har kommit att avsevärt förhöja utseendet.

För det första har de som tillverkar bågar dragit fördel av nya plastsorter som är lätta och hållbara och som gör att man kan välja mellan ett närmast oändligt antal färger och storlekar. Genom att använda högbrytande glas går det också numera att få fram linser som är någorlunda tunna även för en starkt närsynt person. Om man sedan också antireflexbehandlar dem, blir de mindre framträdande.

Om du är modemedveten, kan du välja glasögonbågar som går till dina kläder. En broschyr som tagits fram av Rådet för syninformation (Storbritannien) rekommenderar att man väljer bågar som går till ansiktsformen, så att man framhäver det som är bra i ansiktsdragen och tonar ned det som inte är så bra. Skulle du till exempel vilja få ansiktet smalare? Välj då bågar, säger broschyren, där färgen är koncentrerad till näsbryggan, medan den tonar bort och försvinner mot skalmarna till. Har du kort avstånd mellan ögonen? Välj då bågar med genomskinlig näsrygg och färgen koncentrerad till ytterkanterna. Prova olika modeller och se hur du tar dig ut. Varför inte ta med dig en god vän som du kan vara förvissad om säger sin ärliga mening?

Om du tycker att det är alltför besvärligt med glasögon, överväg då kontaktlinser. Många har dem på hela dagen utan problem.