Kan världen enas?
”Hata din nästa tycktes vara mottot för 1992.”
SÅ SKREV tidskriften Newsweek i en tillbakablick på året 1992. Den tillade sedan: ”Dessa söndringar, granne mot granne, ras mot ras, nationalitet mot nationalitet, är något vi alltid har varit hemfallna åt, och årets händelser väcker tvivel om huruvida vi håller på att bli bättre på att överbrygga dessa klyftor.”
På senare tid har belägringar, massakrer och våldtäkter i det tidigare Jugoslavien skapat stora rubriker runt om i världen. Enbart i Bosnien och Hercegovina har så många som 150.000 förlorat livet eller är saknade, och omkring 1.500.000 har tvingats lämna sina hem. Tror du att sådana tragiska händelser inte skulle kunna inträffa där du bor?
FN:s flyktingkommissarie, José-María Mendiluce, säger varnande: ”Folk kan utan alltför stora svårigheter förvandlas så att de blir lika automater som hatar och dödar. ... Det är en vanlig uppfattning i Väst att det krig som rasar bara tre timmar från Venedig beror på att Balkans folk i grund och botten är olika andra européer. Det är ett mycket farligt misstag.”
Sovjetunionens upplösning år 1991 följdes snart av våldsamma etniska konflikter. Omkring 1.500 dödades och cirka 80.000 tvingades fly från sina hem i den tidigare sovjetrepubliken Georgien. Hundratals dog och tusentals blev hemlösa i samband med strider i Moldavien. Många människor har också förlorat livet i konflikter mellan Armenien och Azerbajdzjan och i andra delar av det tidigare Sovjetunionen.
Den största av de tidigare sovjetrepublikerna är Ryssland. Även där finns det många etniska grupper som vill bilda egna, självständiga stater. Tidningen The European skrev i somras: ”Den ryska federationen står inför sin upplösning.” Artikeln fortsatte: ”Under de senaste veckorna har tre regioner beslutat att utropa sig till självständiga republiker. ... Ytterligare tre har under den gångna veckan antytt att de kommer att följa deras exempel.”
Om nya länder bildas, kanske vi måste försöka lära oss sådana obekanta namn som Kaliningrad, Tatarstan, Stavropolje, Tjetjnija, Vologda, Sverdlovsk, Basjkortostan, Jakutija och Primorje. Är inte det ungefär vad som har hänt i det tidigare Jugoslavien, där Serbien, Kroatien och Slovenien har bildat egna länder och där ännu fler kan komma att upprättas?
Den amerikanske utrikesministern, Warren Christopher, talade tidigare i år om ”de länge undertryckta etniska, religiösa och regionala konflikter som nu kommit upp till ytan” och ställde frågan: ”Om vi inte finner något sätt på vilket de olika etniska grupperna kan leva tillsammans i ett och samma land, hur många länder kommer vi då att få till slut?” Han sade att det skulle kunna bli tusentals.
Oenighet överallt i världen
Hur många etniska, religiösa och regionala konflikter tror du pågick i världen i början av det här året? Tror du att det kan ha rört sig om 4, 7, 9, 13 eller rentav 15? The New York Times för 7 januari räknade upp 48 sådana konflikter! TV-nyheterna kanske inte visar bilder av blodiga lik och vettskrämda barn från alla 48, men gör det tragedin mindre verklig för offren?
Det finns knappast ett hörn av världen där stridigheter inte tycks vara en eventualitet att räkna med. Det västafrikanska landet Liberia har hemsökts av etniskt våld. En gerillaledare fick hjälp av stammarna gio och mano att störta presidenten, som tillhörde krahnstammen. Över 20.000 dödades i det inbördeskrig som blev följden, och hundratusentals tvingades fly från sina hem.
I Sydafrika reser sig svarta och vita mot varandra i kampen om politisk makt. Men striden står inte bara mellan svarta och vita. Enbart förra året dödades omkring 3.000 personer i stridigheter mellan rivaliserande svarta grupper.
I Somalia förlorade omkring 300.000 människor livet och en miljon blev hemlösa, när motsättningar mellan olika stammar resulterade i inbördeskrig. I Burundi och Rwanda har etniska konflikter mellan hutu- och tutsistammarna skördat tusentals dödsoffer de senaste åren.
Så gott som ständiga strider tycks pågå mellan judar och araber i Israel, mellan hinduer och muslimer i Indien och mellan protestanter och katoliker i Nordirland. Våldsamma raskravaller utbröt också i Los Angeles i Kalifornien förra året, vilka krävde mer än 40 människoliv. Överallt där människor av olika ras, nationalitet eller religion lever nära varandra är våldsamma sammanstötningar vanligt förekommande.
Kan människan finna en utväg ur det dilemma som etniska konflikter utgör?
Mänskliga försök att lösa problemet
Tänk till exempel på de försök som gjorts i det tidigare Jugoslavien och det tidigare Sovjetunionen. År 1929 bildades Jugoslavien för att försöka förena de olika etniska grupperna i Sydösteuropa till ett enda land. Sovjetunionen bildades likaså i ett försök att ena en mångfald folk av olika raser, religioner och nationaliteter. I tiotals år hade båda dessa länder starka centralregeringar som höll dem samman, och till sist verkade det som om invånarna hade lärt sig att leva tillsammans.
”Den etniska kartan över Bosnien, ja, över hela Jugoslavien, före kriget såg ut som ett jaguarskinn”, förklarar en serbisk politisk ledare. ”De olika folken var oskiljaktigt sammanflätade.” Faktum är att i omkring 15 procent av alla äktenskap i Jugoslavien tillhörde makarna olika etniska grupper. En liknande situation av skenbar endräkt mellan olika etniska grupper hade skapats i Sovjetunionen.
Efter många decennier av till synes fredliga förhållanden blev bestörtningen därför stor när etniska stridigheter plötsligt utbröt. Nu håller människor på att ”dela upp det som en gång var Jugoslavien efter ras, religion och nationalitet”, som en journalist uttryckte det. Varför vittrade dessa länder sönder när de starka centralregeringarna föll?
Bidragande orsaker
Människor har inte någon naturlig benägenhet att hata personer av andra folkslag. Som det en gång uttrycktes i en populär sång måste man omsorgsfullt bli lärd — innan det är för sent, innan man är sex eller sju eller åtta år — att hata alla människor som ens släktingar hatar. Den här sången handlade om ett ungt par med påtagliga rasskillnader. Men enligt en expert på mentalhygien, Zarka Kovac, uppvisar människor i det tidigare Jugoslavien ”knappast några fysiska olikheter”. Trots detta begås ofattbart brutala våldshandlingar. ”Man lemlästar den man har dödat för att inte känna igen sin broder”, förklarar Kovac.
Rashat och etniska motsättningar är följaktligen inte något som är inbyggt i den mänskliga naturen. Människor har i stället blivit itutade sådana uppfattningar av propagandister och släktingar som fortsätter att älta missgärningar som begåtts i det flydda. Vem kan ligga bakom allt detta? Efter att ha försökt finna en förklaring till krigets fasor kände sig en affärsman från Sarajevo föranledd att dra slutsatsen: ”Efter ett års krig i Bosnien tror jag att det är Satan som håller i trådarna. Det här är rena vansinnet.”
Även om många människor inte tror att Satan, Djävulen, existerar, visar Bibeln att det finns en osynlig, övermänsklig person som utövar ett mycket negativt inflytande på mänskligheten. (Matteus 4:1—11; Johannes 12:31) När du tänker på saken — på alla irrationella fördomar och allt meningslöst hat och våld — kanske du håller med om att Bibelns förklaring faktiskt inte är långsökt, när det sägs: ”Han som kallas Djävul och Satan ... vilseleder hela den bebodda jorden.” — Uppenbarelseboken 12:9; 1 Johannes 5:19.
En strimma av hopp
När man tänker på de kaotiska händelser som inträffat under den senaste tiden, verkar drömmen om en enad värld mer avlägsen än någonsin. De nationalistiska och etniska motsättningar som hotar människans existens är större än någonsin tidigare. Men mitt i detta globala mörker finns det en klart lysande strimma av hopp. Under sommaren 1993 visade en grupp människor ur olika sinsemellan stridande folkgrupper prov på en sammanbindande kraft som gjort det möjligt för dem att överbrygga etniska motsättningar och arbeta tillsammans i kärlek och endräkt.
Ironiskt nog har denna sammanbindande kraft visat sig vara just den faktor som så ofta har splittrat mänskligheten — religion. Som det sägs i tidskriften Time: ”Om man skrapar lite på ytan till aggressiv tribalism och nationalism, finner man vanligen att det är religionen som ligger bakom. ... Religiöst hat har en tendens att vara blint och skoningslöst.” Tidskriften India Today uttrycker sig i liknande ordalag: ”Religionen har varit det baner under vilket de mest fasansfulla brott har begåtts. ... Den är roten till fruktansvärda våldshandlingar och är en mycket destruktiv kraft.”
Ja, religionen är vanligtvis en del av problemet, inte en lösning. Men den religiösa grupp som nämndes här ovan — en grupp som har åtskilliga medlemmar — har visat att religionen kan vara en enande kraft och inte en splittrande. Vilka består denna grupp av, och varför har de varit så fantastiskt framgångsrika, när andra har misslyckats? Som svar uppmanar vi dig att läsa följande artiklar. Det kan faktiskt hjälpa dig att få ett nytt perspektiv på mänsklighetens framtid.
[Bildkälla på sidan 3]
Begravningsplats i Bosnien. Haley/Sipa Press