”En symfoni av utsökt tajmning”
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I SYDAFRIKA
MÄNSKLIGT tal är ett underverk. Omkring 100 muskler i bröstkorgen, strupen, käkarna, tungan och läpparna samverkar för att få fram en mängd olika ljud. Varje muskel är ett knippe med från några hundra till kanske flera tusen fibrer. Dessa muskelfibrer styrs av fler hjärnceller än vad som behövs för att styra musklerna i benen på en idrottsman. En enda nervcell räcker för att styra alla de 2.000 fibrer som finns i den kraftiga vadmuskeln i underbenet. Däremot kan de nervceller som styr röstlådan, dvs. struphuvudet, vara anslutna till så få som två eller tre muskelfibrer.
Varje ord eller kort fras som du uttalar har sitt eget mönster av muskelrörelser. All information som behövs för att upprepa en fras, till exempel frasen: ”Hur mår du?”, finns lagrad i den del av hjärnan som styr talet. Innebär det att hjärnan använder ett unikt, stelbent muskelprogram som arbetar steg för steg för att upprepa varje ord eller fras? Nej. Talförmågan är mycket mer komplicerad än så. Du kan till exempel ha ett sår eller något liknande i munnen som gör att du har svårt att uttala vissa ord på ditt unika sätt. Utan att du tänker på det anpassar hjärnan rörelserna i talorganens muskler, så att du kan artikulera orden så att de i stort sett låter som de brukar. Detta visar ett annat förunderligt faktum.
En så enkel hälsningsfras som ”Hej!” kan förmedla en mängd budskap. Tonfallet kan avslöja om den som uttalar ordet är glad, upphetsad, uttråkad, stressad, arg, ledsen eller skräckslagen och graderna däremellan. Ja, innebörden i ett enda uttryck kan förändras beroende på graden av rörelse och det blixtsnabba samspelet mellan de många olika musklerna.
”När vi är lugna och avspända”, säger dr William H. Perkins i sin bok Stuttering Prevented, ”uttalar vi cirka 14 olika ljud per sekund. Det är dubbelt så fort som vi kan styra tungan, läpparna, käken eller andra delar av vår talmekanism, när vi rör dem var för sig. Men om man låter dem alla samverka för att frambringa tal, fungerar de ungefär som fingrarna hos skickliga maskinskrivare och konsertpianister. Rörelserna överlappar varandra i en symfoni av utsökt tajmning.”
En del fåglar kan i begränsad omfattning härma en människa. Men det finns inget djur som har en hjärna som är så programmerad att djuret kan tala på det sätt som en människa gör. Det är inte underligt att vetenskapsmän inte har lyckats i sina försök att få apor att tala klart och tydligt som en människa. Konsten att tala kan, enligt neurobiologen Ronald Netsell, jämföras med konsten att ”spela piano helt ’efter gehör’”. Eller som lexikografen Ludwig Koehler uttryckte det: ”Mänskligt tal är en hemlighet; det är en gudagåva, ett underverk.”