Kan du få större del i predikandet om Riket?
SOM hängivna tjänare åt Jehova Gud bör vi betrakta människorna i världen med deltagande och medlidande. Det var vad vårt föredöme Jesus Kristus gjorde. Då han såg skarorna av israeliter ”illa medfarna och uppgivna, ’lika får, som icke hava någon herde’”, ”ömkade han sig över dem”. — Matt. 9:36.
På liknande sätt blev aposteln Paulus upprörd i sitt innersta för hans folk, israeliterna, som framhärdade i otro. ”Jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta”, skrev Paulus till romarna. ”Jag skulle önska, att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet.” — Rom. 9:2, 3.
Är du likt Paulus djupt bekymrad för människorna på ditt distrikt? Känner du smärta, när du ser hur de flesta av dem genom att ringakta Guds ord sätter sina utsikter till framtida liv i fara och redan nu skadar sig själva fysiskt, mentalt, känslomässigt och i andligt avseende? Förmås du att göra allt vad du möjligtvis kan för att hjälpa dem att vinna exakt kunskap om sanningen? Kan medmänniskornas nödställda belägenhet i andligt avseende förmå dig att söka sätt och medel att ta mera full del i förkunnandet om Riket?
Tänk över dina omständigheter och förhållanden
Det är många som på grund av sin djupa kärlek till Jehova och sina medmänniskor har utvidgat sin andel i predikandet om Riket genom att ägna sig åt reguljär eller tillfällig pionjärtjänst. Har du tänkt på möjligheten att själv göra så?
Många överlämnade tjänare åt Jehova Gud skulle tycka mycket om att vara pionjärer. Men deras omständigheter tillåter dem helt enkelt inte att vara det. Och Jehova Gud kräver naturligtvis inte att hans folk skall använda alla sina timmar i vaket tillstånd till att arbeta. Vila och vederkvickelse är ett bestämt behov. Det var därför Jesus Kristus vid ett tillfälle sade till sina lärjungar: ”Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.” — Mark. 6:31.
Vi gör inte desto mindre väl i att tänka över hur vi använder vår tid och möjligheten att öka vår andel i predikandet om Riket. Vår bön bör vara lik Mose bön: ”Lär oss betänka, huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.” (Ps. 90:12) Ja, vi bör önska att Jehova Gud skall hjälpa oss att värdesätta och uppskatta våra dagar så att vi kan använda dem på bästa möjliga sätt.
Vi bör alla fråga oss själva: Visar det sätt på vilket jag använder min tid att jag fullt och fast tror att vi lever i slutet av ”de yttersta dagarna” och att varje rimlig ansträngning bör göras för att nå dem som har ärliga hjärtan, innan det är för sent? (Mik. 4:1) Bör jag ändra min syn på de materiella tingen så att jag skulle kunna nöja mig med mindre? Kan jag minska antalet timmar, som jag använder i förvärvsarbete, så jag kunde ta del i att predika de goda nyheterna mera helt och fullt, möjligen som pionjär? Använder jag mera tid till underhållning och avkoppling än jag borde göra? Hur mycket av den tiden skulle jag kunna använda till nyttigare ting i det livsviktiga arbetet med att predika om Riket?
Sedan du under bön har tänkt över dina omständigheter, kanske du finner att du med vissa justeringar skulle kunna börja som reguljär pionjär eller åtminstone som tillfällig pionjär. Om så är fallet, bestäm då själv ett datum, när du skulle kunna börja, och arbeta hänemot det målet, under det att du blickar upp till Jehova för att han må välsigna dina ansträngningar.
En broder på Hawaii, som av en resande tillsyningsman blev uppmuntrad att göra detta, skriver: ”Frågan för mig var: När borde jag börja som pionjär och ta avsked från mitt arbete i statens tjänst? En sak visste jag — ju längre jag stannade kvar i mitt förvärvsarbete, desto svårare skulle det bli för mig att sluta på grund av de ökande fördelar och den högre lön jag skulle få. Jag bestämde mig för att lämna mitt arbete och börja som pionjär den 1 oktober 1966. Hur snabbt kom inte den dagen, och innan jag visste ordet av var jag ute i pionjärarbetet.” Nu tjänar denne broder som pionjär med särskilt uppdrag.
Låt andras exempel uppmuntra dig
När du tänkt över möjligheten att bli pionjär, kan du fundera över om du skall kunna fortsätta som sådan. Andras exempel kan då visa sig vara nyttiga och till uppmuntran för dig.
Tänk på pionjärer som tjänat troget i många år. När du hör eller läser i Årsboken och Vakttornet om deras erfarenheter, så tänk på de glädjeämnen som de har haft och alltjämt har. Tänk över deras omständigheter och varför de har kunnat göra det bästa av dem. Om du känner pionjärer, vilkas omständigheter inte är alltför olika dina egna, så tala med dem om hur de kom i gång och vad som har gjort det möjligt för dem att fortsätta.
Kretsens tillsyningsman vill också gärna besvara dina frågor om pionjärtjänsten. Och han är sannerligen väl skickad att göra det. Han vet av erfarenhet vad det vill säga att vara pionjär. Han har också arbetat tillsammans med många pionjärer, sannolikt också med somliga som innan de blev pionjärer hade betänkligheter som mycket liknade dina egna.
De äldste i din församling kan också hjälpa dig, vare sig de själva är pionjärer eller inte. I vanliga fall är de gifta män som har barn, och de har måst bringa sitt ansvar för familjen och ansvaret för församlingen i jämvikt för att kunna nitiskt ta ledningen i att predika om Riket och göra lärjungar. Genom att tala med dem kan du bli i stånd att inse hur något av det som de har gjort för att avbörda sig sitt ansvar skulle kunna hjälpa dig att ordna dina angelägenheter så att du kan vara pionjär. Och dessutom är de äldste i stånd att ge förslag, som bygger på erfarenheter de fått när de samarbetat med pionjärer eller till och med själva upplevt som tillfälliga pionjärer. Tveka därför inte att tala med dem, ifall du har problem som du menar skulle hindra dig att klara dig i pionjärarbetet.
När äldste och biträdande tjänare väljer att vara pionjärer
Naturligtvis är inte alla äldste och biträdande tjänare i stånd att vara pionjärer. Men när de som kan göra det själva träder in i den reguljära eller tillfälliga pionjärtjänsten, så tjänar detta som en ökad tillskyndan för alla i församlingen att av all kraft ägna sig åt att predika om Riket. Det är därför äldste och biträdande tjänare bör vara aktsamma, så att deras ord och handlingar inte på något sätt minskar vikten av att vi bemödar oss kraftigt för att få arbetet med att bära vittnesbörd fullbordat under den sista delen av ”de yttersta dagarna”. Det är uppenbart att de inte skulle kunna uppmuntra andra att ta större del i predikandet om Riket och arbetet med att göra lärjungar, om de inte själva använde sina omständigheter på bästa sätt.
Den verkan ett gott exempel från de äldstes och de biträdande tjänarnas sida har belyses väl av vad som hänt på senare år i en församling i Portugal. Bröderna i kommittén var bekymrade över att så få ägnade sig åt pionjärtjänsten. Till och med under de månader då det var särskild verksamhet var det knappast någon av bröderna eller systrarna som ansökte om tillfällig pionjärtjänst. Kommittén samtalade om saken och enades om att man sannolikt skulle få de bästa resultaten, om de själva föregick med gott exempel och var tillfälliga pionjärer under april månad. Detta gjorde de, fastän ingen av dem hade semester då. De gjorde upp ett schema för kvällar och veckoslut som gjorde det möjligt för dem att klara tidskravet, fastän förbudet för verksamheten i Portugal gör det svårare att uppnå detta. I fjol blev de förtjusta, när flera förkunnare följde deras exempel och tjänade som tillfälliga pionjärer. I år var alla de, som tjänade i församlingen i någon förordnad tjänst, tillfälliga pionjärer i april månad. Detta eggade verkligen församlingen till verksamhet. Omkring en fjärdedel av förkunnarna kände sig manade att ta del i det tillfälliga pionjärarbetet.
På liknande sätt hände det, när alla som var förordnade som tjänare i församlingen i Ikot Eyo i Nigeria i Afrika tog ledningen i pionjärtjänsten, att fyrtioen av de femtionio döpta förkunnarna blev tillfälliga pionjärer, och följden blev att församlingen fick ett nytt rekord i antal förkunnare. Också bibelstudieverksamheten visade en tydlig förbättring.
Ett av skälen till det stora antalet pionjärer i Japan — var fjärde förkunnare — är det framträdande exempel som de äldste föregår med, i det många av dem är pionjärer. Ett antal av dessa äldste, som haft möjlighet till det, har lämnat goda anställningar för att bli pionjärer. En tog avsked från en hög ställning vid Hitachiföretaget, som tillverkar elektrisk utrustning, för att få tid att vara pionjär. Föreståndaren för en sektion inom en bilfabrik slutade sitt välavlönade arbete för att tjäna som pionjär. En äldste i Kyoto Ukyoförsamlingen hade blivit utbildad i Förenta staterna för en hög post inom sin firmas arkitektavdelning. Men han avstod från denna befattning för att tjäna som pionjär med förvärvsarbete på halvtid.
En äldste, som blev reguljär pionjär på Hawaii, berättar följande:
”Eftersom jag var presiderande tillsyningsman och försökte hjälpa andra att bli pionjärer, tänkte jag ofta på vikten av att själv ta ledningen i pionjärarbetet. Noggrann planläggning av mina finansiella förhållanden visade att det skulle bli möjligt. Mitt beslut blev ytterligare stärkt genom önskan att hjälpa fler att bli pionjärer och bistå folket i samhället, så att de kunde lära känna sanningen. Eftersom jag har fyra barn, som var i uppväxtåren, var jag mycket angelägen om att deras framtid skulle säkras. Jag hade ett välbetalt arbete som kranskötare. I juni 1967 fattade jag mitt beslut att ta avsked från arbetet och sluta mig till min hustru i pionjärverksamheten.”
Har Jehova välsignat denne far och hans familj, sedan han trädde in i pionjärtjänsten? Resultaten talar för sig själva. I den församling, där de tjänar, är omkring var sjunde förkunnare antingen reguljär eller tillfällig pionjär. Mötesdeltagandet uppgår till omkring 150 procent av antalet förkunnare.
Om de välsignelser hans egen familj fått erfara skriver denne broder: ”Mitt yngsta barn kommer upp i högsta klassen i september och skall bli reguljär pionjär, när skolan börjar. Då blir det sex pionjärer i vår familj, däribland vår äldsta dotter som är pionjär tillsammans med sin man i en annan församling. När nu hela familjen sätter Rikets intressen främst i sitt liv, så tjänar detta som ett skydd och skänker oss stor glädje.”
Föräldrar kan ge god uppmuntran
Liksom de äldstes och de biträdande tjänarnas exempel har stor inverkan på församlingen, så har också exemplet från föräldrar, som gör gott bruk av sina möjligheter att förkunna de goda nyheterna, en nyttig verkan på deras barn. När tonvikten i hemmet inte läggs på materiella ting utan på andliga angelägenheter, så gör det att det blir möjligt att bygga upp en brinnande önskan hos barnen att befrämja Rikets intressen.
På tal om verkan av en god attityd å föräldrarnas sida i förhållande till pionjärverksamheten, säger en äldste i Nigeria: ”Föräldrarna hyser djup respekt för pionjärer, i synnerhet när dessa är pionjärer med särskilt uppdrag och tillsyningsmän för kretsar. Detta har fått resultatet att många unga utvecklar liknande respekt för pionjärtjänsten, vilken de har kommit att betrakta som ett synnerligen åtråvärt arbete.”
En kretstillsyningsman i samma land rapporterar om ett typiskt exempel på en familjs ansträngningar att befrämja pionjärtjänsten inom familjen: ”En femton år gammal syster sade vid kretssammankomsten i Itire att hennes föräldrar anser att hennes pionjärtjänst är en del av det som familjen svarar för. När de gör upp ett schema för familjens verksamhet, så inbegriper de hennes arbete däri.” Om hon inte skulle nå upp till pionjärkraven, så skulle den här unga systern betrakta det som om hon skulle svika familjen. ”Därför”, säger hon, ”har jag all uppmuntran till att klara pionjärkraven.”
På Filippinerna har liknande familjeansträngningar satts in. Många föräldrar, som själva har få ägodelar och ofta stora familjer, är villiga att låta sina barn hjälpa till hemma och vara pionjärer, i stället för att skaffa heltidsarbete åt dem för att hjälpa till att bära familjens ekonomiska börda. En ung pionjärsyster från Quezon City skriver: ”Jag tillhör en stor familj om nio barn, men mina föräldrar föredrar att jag skall vara pionjär. För att hjälpa dem arbetar jag i hemmet — tvättar och stryker kläder, lagar mat och syr klänningar.”
I samma land har en man och hans hustru tjänat som pionjärer med särskilt uppdrag mer än femton år, medan de har fött upp en familj på nio barn. Det är naturligtvis inte alla familjer som skulle kunna göra det, men denna familj fann att det inbördes samarbetet gjorde det möjligt för dem. Fadern säger: ”Vi lärde våra barn att arbeta medan de ännu var helt unga. Min äldste son kunde sköta vårt jordbruk med hjälp av sina systrar. Våra döttrar fick lära sig hur de skulle kunna klara sig genom att sälja produkter på torget. Vi hjälpte dem också att uppskatta pionjärarbetet, så att nu arbetar fem av mina döttrar som reguljära pionjärer och min yngste son har tjänat som tillfällig pionjär.”
Den här brodern och systern fick se goda resultat inte bara i sin egen familj utan också i sin verksamhet med att predika och göra lärjungar. De har varit redskap till att en ny församling bildats och sex andra församlingar fått hjälp att göra framsteg. De har också kunnat hjälpa trettiofem fårlika människor att lära känna sanningen.
Om du är förälder, uppmuntrar du då genom ord och föredöme dina barn att göra pionjärtjänst? Om du är ung, ger du då med uppskattning gensvar på den uppmuntran som ges dig? Önskar du öka dina föräldrars glädje genom att ägna dig åt pionjärtjänsten? Har din kärlek till Jehova och dina medmänniskor växt därhän att du vill använda så mycken tid som möjligt till att förkunna om Riket?
Grip de tillfällen som är öppna för dig
Oavsett vilka dina nuvarande omständigheter är så tänk alltid på hur du skulle kunna utvidga din andel i att predika om Riket i tiden framför dig. Så länge dina omständigheter kan förändras på den här sidan den ”stora vedermödan”, så betrakta pionjärtjänsten som ett möjligt mål. Och om så omständigheterna verkligen förändras, så att du blir fri att kunna vara reguljär eller tillfällig pionjär, då kommer du att vara beredd i sinne och hjärta att på bästa sätt begagna de tillfällen som öppnar sig för dig. Många bröder och systrar har gjort just det.
En broder i Portugal fick tillfälle att sälja sin andel i ett affärsföretag och bli pionjär. Han grep tillfället och placerade sina pengar på sådant sätt att han blev garanterad en regelbunden inkomst, som var tillräcklig för hans familjs på två barn såväl som hans mors uppehälle, och inträdde så i pionjärtjänsten. Han har inte ångrat det beslutet. Han skriver: ”Jag hade alltid mycket att göra som affärsman. Men som pionjär har jag ännu mer att göra. Å andra sidan är jag utom all fråga mycket lyckligare och vid bättre hälsa. Då jag var affärsman, kom jag många gånger hem fullständigt uttröttad i sinnet, utsliten och irritabel. Mina nerver var i dåligt skick, och jag tog lugnande medel. Nu, när jag är pionjär, så kommer jag vissa dagar hem mycket trött i fysiskt avseende, men sant lycklig och tillfredsställd i sinnet. Ja, sedan jag blev pionjär så har jag aldrig tagit något lugnande medel! Det är sant att vi nu lever ett enklare liv, men det liv vi lever är så mycket rikare. Och andligen talat, ja, då finns det ingen jämförelse.”
Även denne broders tolvåriga dotter har lagt märke till skillnaden. Hon säger: ”Förut, då pappa kom hem från arbetet sent på kvällen och uttröttad, såg vi knappast till honom. Han bara åt och gick i säng utan att säga nästan ett enda ord till oss. Nu använder pappa mera tid tillsammans med oss, och det tycker vi sannerligen om. Och det bästa är att vi alla sätter värde på det familjebibelstudium som pappa nu regelbundet leder med oss.”
Liksom på många andra ställen i världen, har bröder och systrar i Korea också gjort bra ifrån sig för att begagna tillfällena att vara reguljära eller tillfälliga pionjärer. Där i landet är 1.810 av de 14.754 förkunnarna av de goda nyheterna pionjärer; det är en på var åttonde. De låter inte sitt mod falla på grund av de bistra, kalla vintrarna. Tvärtom, i den kalla januari månad är det i vanliga fall rekord i fråga om tillfälliga pionjärer. Varför det? Det är därför att de flesta klassrummen saknar uppvärmning, och då stänger man skolorna på grund av det kalla vintervädret, så att skolbarn och lärare blir lediga till att göra tillfällig pionjärtjänst. Och husmödrarna får genom hjälp från äldre barn hemma också tillfälle att öka sin predikoverksamhet som tillfälliga pionjärer.
Gör du liknande bruk av dina tillfällen? Om du har semester i december eller januari, skulle du då kunna planlägga att vara pionjär den tiden? Om du har lov från skolan, skulle du då kunna hjälpa din mamma med en del av arbetet hemma och så möjligen bereda väg för henne att ta del med dig i tillfällig pionjärtjänst?
Om vi alla förblir väl medvetna om hur vi bör öka vår andel i att predika om Riket på grund av vår kärlek till Jehova och våra medmänniskor, så kommer förvisso mycket att ännu kunna åstadkommas för att hjälpa människor med ärliga hjärtan att ta ståndpunkt för den sanna gudsdyrkan.