Pionjärens del i att församla fler av den ”stora skaran”
”DEN här pionjären är sannerligen en god representant för Jehova. Han är hängiven, lojal och visar innerlig omsorg om andra. Han är inte bara älskad och respekterad av sin egen församling, utan av alla i hela kretsen. Hela hans liv kretsar kring Rikets intressen.” Så sade en kretstillsyningsman om en äldste som hade tjänat som pionjär i tjugofem år.
2 En tjugotvåårig syster skriver: ”Jag skriver till er för att uttrycka min kärlek till pionjärtjänsten och den åstundan jag har att utvidga min tjänst för Jehova. Eftersom jag vet att tiden är ond och verkligen kort, har jag kommit att inse att alla människor bör få höra om Jehova och hans rike. Jag har fått många välsignelser av att förverkliga detta nu, medan jag är ung. Nu har jag tjänat som reguljär pionjär i ett och ett halvt år, och under den tiden har min kärlek till andliga ting fördjupats.”
3 Vad är det som förmår sådana förkunnare av Riket som dessa båda att träda in i pionjärtjänsten, göra den till sitt livsverk och finna sådan glädje i den? Det är deras djupa kärlek till Jehova och deras innerliga åstundan att hjälpa andra att lära känna vägen till liv.
4 De är förtrogna med den beskrivning av den ”stora skaran” som aposteln Johannes ger i Uppenbarelseboken 7:9 — en skara som nu håller på att församlas — och de vill ha full del i att församla andra till denna välsignade grupp. De vet att det är Jehovas välsignelse över det flitiga arbetet att predika och undervisa som har gjort det möjligt för mer än två millioner människor att ta fast ståndpunkt på hans sida i denna ändens tid, och de inser vidare att det är genom just detta verk som Jehova skall församla åter andra, som nu är föremål för hans barmhärtighet.
5 Ja, det finns alla bevis för att den ”stora skaran” blir större och större. I somliga länder kan ökningen betraktas som måttlig, men i andra tar folk emot sanningen i stort antal. I sin kärleksfulla omtanke håller Jehova möjligheten öppen för många fler av den tallösa ”stora skaran” att säga: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Upp. 7:10) Det är nu tid att vara lycklig, att flitigt ta del i det glädjefyllda arbetet att undsätta andra intresserade personer och hjälpa dem loss ur Satans grepp och kärleksfullt lära dem de bibliska principer som leder till Guds godkännande och gör dem kvalificerade för liv i den nya ordningen.
6 Det finns mycket som vittnar om att det finns många människor med ärliga hjärtan på våra egna distrikt där hemma, människor som vill lära känna Jehova och hans rättfärdiga uppsåt. Krets- och områdestillsyningsmän berättar att när de arbetar i olika delar av landet, finner de många intresserade och sätter i gång studier med dem. De säger att andra erfarna förkunnare, som arbetar med bibelstudier som mål, gör samma sak. Lägg märke till vad sex resande tillsyningsmän säger om att sätta i gång studier: ”Kvalificerade förkunnare kan sätta i gång bibelstudier, om de bara arbetar på det.” ”Många sätter fortfarande i gång bibelstudier i arbetet från hus till hus. De som har framgång i att sätta i gång studier är de som är verkligt samvetsgranna i fråga om sin tjänst och som gör det till sitt verkliga mål att sätta i gång studier.” ”De flesta förkunnare som arbetar på att sätta i gång studier har inga problem med detta, även om de kanske inte alltid lyckas vid första besöket. Somliga kan inte leda alla de studier de skulle kunna sätta i gång.” ”Jag finner att jag kan sätta i gång tjugo till trettio bibelstudier i månaden. Åtminstone hälften av dem är med personer som inte har någon litteratur.” ”Det är inte svårare att sätta i gång studier nu för tiden än det var tidigare, utan på sätt och vis lättare.” ”Jag tycker att det för det mesta är så att fler människor intresserar sig för sanningen nu än förr i tiden. Men det varierar naturligtvis från det ena området till det andra.” Ja, det finns fortfarande många människor som liknar Lydia, som gav gensvar då hon hörde de goda nyheterna predikas av Paulus. Jehova ”öppnade helt hennes hjärta”, och hon tog emot sanningen. — Apg. 16:14.
7 Hur stor del var och en av oss kan ha i att församla fler av denna ”stora skara” beror på våra omständigheter. Somliga, som har familj och andra förpliktelser, kanske måste tjäna som församlingsförkunnare, men de tjänar ändå med samma kärlek och nit som de andra. Somliga kanske kan tjäna som hjälppionjärer, under det att andra är i stånd att tjäna som reguljära pionjärer. Om dina personliga omständigheter skulle tillåta dig att vara pionjär, vad anser du då om saken? Om du är fri att vara pionjär, varför då inte ta en ny titt på detta privilegium och se om det som sägs här gäller dig?
JUSTERINGAR I PIONJÄRVERKSAMHETEN
8 De nya anordningarna för den reguljära pionjärverksamheten kommer att göra det möjligt för ett antal pionjärer, som har svårighet att nå 100-timmarsmålet varje månad, att fortsätta i denna tjänst, som de älskar så mycket. För ett antal av dessa har det inte varit lätt att nå upp till 1.200-timmarskravet varje år, och vi sätter verkligen värde på hur dessa hängivna bröder och systrar har arbetat flitigt för att fortsätta som pionjärer. Nu har de reguljära pionjärerna ett mål om 90 timmar per månad, och vi hoppas att största delen av den tiden kan användas till att predika från hus till hus och göra återbesök. Genom att nå detta mål om 90 timmar per månad skulle det vara möjligt att få sammanlagt 1.080 timmar per år. Men en del av den här tiden kan användas till att vara med vid två kretssammankomster och en områdessammankomst och även till en viss semestertid, om man så önskar. Det blir därför endast sammanlagt 1.000 timmar per år, i stället för 1.200 timmar, som kommer att krävas för att man skall få stanna kvar på listan över reguljära pionjärer.
9 Förutom de som redan befinner sig på pionjärlistan och som får gagn av detta finns det också andra som haft en innerlig önskan att vara pionjärer, men som funnit att kravet i fråga om timmar var mer än de kunde nå upp till. De har alltså tvekat att börja i pionjärtjänsten, därför att de fruktat att de inte skulle kunna hålla schemat och efter en tid skulle bli tvungna att upphöra som pionjärer. Många av dessa nitiska förkunnare kommer nu sannolikt att se sin möjlighet att ägna 90 timmar i månaden åt tjänsten på fältet, i synnerhet med tanke på att de inte behöver upphöra som pionjärer vid tjänsteårets slut, så länge de kan rapportera minst 1.000 timmar per år. Dessa minskade krav tar hänsyn till de ekonomiska påfrestningar och andra problem, som många får uppleva på grund av inflation och därmed besläktade faktorer, och de kommer att göra det möjligt att tjäna Jehova som pionjär med större utsikter till framgång. Vi förväntar med tillförsikt att många skall börja i pionjärtjänsten med tanke på dessa nya anordningar. Det innebär att man bara behöver använda i medeltal tre timmar per dag i tjänsten för Riket.
LIGGER HJÄLPPIONJÄRTJÄNSTEN INOM RÄCKHÅLL FÖR DIG?
10 Det blev stor glädje när hjälppionjärtjänsten tillkännagavs. Här var något som många menade att de skulle kunna uppnå såsom ett mål när det gällde tjänst för Riket. Det finns utan tvivel många som kommer att kunna ta del i hjälppionjärverksamheten. Den ersätter tjänsten som tillfällig pionjär, och ni kommer därför att finna att några av kraven är desamma. Man måste till exempel vara döpt och ha gott anseende vad beträffar kristet uppförande. Man ansöker inte genom att skriva till Sällskapet, utan den saken sköts helt och hållet inom den egna församlingen. Presiderande tillsyningsmannen har ansökningsblanketter, och det är bra att skaffa sig en sådan och fylla i den i god tid före det datum man vill börja. De gamla blanketterna kan användas tills de nya blanketterna kommer. Tjänstekommittén har ansvaret att ta ansökan i övervägande och avgöra om den sökande är kvalificerad. Kravet i fråga om timmar, sextio per månad, bör göra att detta utmärkta privilegium kommer inom räckhåll för många församlingsförkunnare, som hittills haft en stark åstundan att ansöka om sådan tjänst men inte kunnat göra det på grund av sina omständigheter. Numera är det så att om någon kan ägna endast två timmar om dagen åt tjänsten på fältet, så kan han få glädjen att ta del i hjälppionjärtjänsten. Man kan ta del i denna tjänst en månad i taget, men utan tvivel kommer det att finnas några som vill fortsätta som hjälppionjärer månad efter månad. De här pionjärerna får skaffa sig lösnummer och placera prenumerationer till pionjärbelopp men betalar lika mycket som församlingsförkunnarna för annan litteratur.
11 För vilka är hjälppionjärtjänsten avsedd? För dem som har nitälskan och en åstundan att tjäna Jehova mera helt och fullt. Somliga skulle vilja tjäna som reguljära pionjärer, men deras tid, omständigheter eller krafter tillåter dem inte att göra det. Men de har i alla fall pionjärandan. De har kärlek till Jehova och sina medmänniskor och vill tjäna dem. Det är verkligen många välsignelser som väntar på dem, när de ger ut sig av hela sin själ i denna nya anordning, som passar precis till deras behov.
12 Några som tar del i hjälppionjärtjänsten kommer att vara husmödrar. Många systrar kan, genom att väl organisera sina plikter i hemmet, finna att det inte är någon svårighet för dem att tjäna som hjälppionjärer. Detta gäller särskilt dem som inte har några barn att ta hand om eller som inte behöver ägna sig åt förvärvsarbete. Äldre bröder som endast arbetar halvtid eller som är pensionerade kommer att finna denna tjänst mycket givande. Somliga kommer att kunna tjäna under världsliga helger eller kanske kan göra en särskild ansträngning att ta del i denna tjänst när kretstillsyningsmannen kommer på besök till församlingen. Skolbarn som kan avsätta en månad eller mer under sommarlovet kan vara hjälppionjärer. Många andra kommer att upptäcka att det inträffar en månad eller så vid någon tid under året, då ändrade omständigheter gör det möjligt för dem att med litet planering kunna åtnjuta detta storslagna privilegium.
UPPMUNTRA PIONJÄRERNA
13 Bör hela församlingen vara intresserad av pionjärverksamheten? Ja, verkligen! Alla i församlingen kan vara till uppmuntran för pionjärerna och även för dem som funderar på att börja i pionjärtjänsten. Då israeliterna återvände från fångenskapen i Babylon och började återuppbygga templet i Jerusalem, var det ett antal faktorer som tillsammans gjorde dem missmodiga. De behövde uppmuntran. Jehova uppreste därför profeten Haggai, som uppmanade dem att fortsätta trots hindren och tillfogade att Jehova hade sagt: ”Jag är med eder.” Skildringen fortsätter: ”Och HERREN uppväckte Serubbabels, Sealtiels sons, Juda ståthållares, ande och översteprästen Josuas, Josadaks sons, ande och allt det kvarblivna folkets ande, så att de gingo till verket och arbetade på HERREN Sebaots, sin Guds, hus.” (Hagg. 1:13, 14) Låt oss följa Jehovas och Haggais exempel och vara till verklig uppmuntran för pionjärerna.
14 Äldste och biträdande tjänare kan sannerligen uppmuntra till pionjärtjänst genom vad de gör och säger. Det är bra när de själva har pionjärandan, vare sig de är i stånd att vara pionjärer eller inte. På så sätt kan de hjälpa andra att undvika att utveckla en materialistisk syn och i stället sätta upp teokratiska mål för sig. Ord från de äldste som är positiva och uppmuntrande kan bygga upp och verka andligen stärkande, precis som Paulus’ ord till Timoteus: ”Jag . . . upphör [aldrig] att komma ihåg dig i mina ödmjuka böner, i det att jag natt och dag längtar efter att få se dig. . . . Jag erinrar mig nämligen den oskrymtade tro som är i dig och som först bodde i din mormor Lois och din mor Eunike, men som jag är viss om också är i dig. Av just den orsaken påminner jag dig om att låta den Guds gåva som genom min handpåläggning är i dig flamma upp igen med klar låga.” — 2 Tim. 1:3—6.
15 Föräldrar kan också göra mycket för att inrikta sina barns hjärta på pionjärtjänsten. De föräldrar som helhjärtat tar del i tjänsten på fältet och som är hjälppionjärer, närhelst de har möjlighet till det, ger sina barn ett gott exempel att följa. Många av våra bästa pionjärer har haft föräldrar som ända sedan barnen var mycket unga satte upp pionjärtjänsten som ett mål för dem att sträva fram emot och som samarbetade med dem i tjänsten, närhelst de hade möjlighet till det. De hjälpte sina barn att se pionjärtjänsten som det den verkligen är, ett tillfälle att tjäna Jehova, sina bröder och mänskligheten.
VAD PIONJÄRERNA SÄGER
16 Det finns mer än 500 reguljära pionjärer här i landet nu. Somliga har tagit del i pionjärtjänsten under många år, men andra bara en kort tid. Några är unga, och andra är till åren komna. Vad anser de om pionjärtjänsten, och vad säger andra om dem?
17 Beträffande en pionjär, som flyttade för att tjäna där behovet var större, säger en resande tillsyningsman: ”Han är en fin ung broder med stora förmågor, som han med Jehovas hjälp använder för att bistå andra i församlingen såväl som i tjänsten på fältet. Han avger ett gott vittnesbörd och samarbetar väl med förkunnarna. Han har för närvarande sex studier, men bör få ännu fler i framtiden, sedan han arbetat lite mer på distriktet. Han arbetar hårt, är oförskräckt, är en god lärare och är villig att bege sig vart han än blir sänd. Hans uppdrag här skänker honom stor glädje.”
18 Pionjärtjänsten lägger en god grund för Beteltjänst. En annan ung broder skrev följande, då han slutade som pionjär för att bli medlem av Betelfamiljen: ”De senaste tre åren av mitt liv som reguljär pionjär har utan tvivel varit de rikaste och mest meningsfyllda hittills. De har gett viktig erfarenhet och övning i det mest brådskande arbete som finns. Jag har kommit mycket nära Jehova och har lärt mig en hel del om människor och har kommit att älska dem.” Många andra, som nu är vid Betel, tjänade också som pionjärer innan de kom hit, och de säger att denna övning likaså varit till stort gagn för dem på många sätt. De har fortfarande kvar sin djupa kärlek till tjänsten på fältet och även sin åstundan att hjälpa människor, och den erfarenhet de vunnit är därför av värde för dem, när de under veckoslut och kvällar samarbetar med den församling de blivit tilldelade.
19 Pionjärtjänsten är inte bara till för de unga. Man kan börja senare i livet och tjäna med effektivitet och glädje. En syster säger: ”Jag vill helt enkelt dela med mig av min glädje och lycka åt er. När jag sände in mitt skära kort för april, betydde det fyrtio år av pionjärtjänst — nästan halva mitt liv, eftersom jag nu är åttiotre. Det har varit en sådan glädje och ett sådant privilegium att tjäna Jehova genom att undervisa och göra lärjungar. När jag nu på podiet ser en äldste hålla tal, en broder som bara var ett spädbarn då jag studerade med hans föräldrar, så flödar mitt hjärta över av lovprisning och tacksägelse till den högste Guden för att han använt mig till att bekantgöra hans ord och namn för andra.” När man kan se tillbaka på ett antal år av trogen tjänst, ger det en känsla av sann tillfredsställelse. En sådan människa är glad att hon inte slösat bort sin dyrbara tid, utan i stället använt den förståndigt.
20 En pionjärsyster som varit i heltidstjänsten sedan år 1907 säger: ”För närvarande tycker jag inte att jag kan göra så mycket i tjänsten, men det är en stor glädje att få tjäna min Skapare. Jag är tacksam för att jag fick ta del i att dela ut Nyheter om Guds rike. Det påminner mig om den första tjänst jag hade privilegiet att utföra år 1906, då vi delade ut Eko från talarstolen från dörr till dörr. Och jag är mycket lycklig, eftersom ett av mina studier nyligen gick ut i tjänsten för första gången och har fortsatt i tjänsten sedan dess. Det lönar sig att ha tålamod med bibelstudierna, så länge de verkligen visar intresse.” Beträffande henne säger kretstillsyningsmannen: ”Jag tror att hon var till större uppmuntran för mig än jag var för henne. Man kan verkligen säga att hon förhöjer pionjärandan.” Här är ett exempel på hur trohet och nitälskan kan bevaras under en period av många år och fortfarande brinna klart vid nittiotre års ålder.
21 En annan till åren kommen pionjär säger: ”Jag är mycket invalidiserad på grund av reumatism i hela kroppen och kan inte gå. Men Jehova vare tack för att jag fortfarande kan tala, skriva, ringa telefonsamtal och skicka i väg lösnummer. Jag får verkligen underbara resultat av detta. Jag är åttio år gammal, har varit med i sanningen i fyrtiotvå år och varit pionjär i trettioåtta år. Jag har glatt mig åt varje ögonblick, varje timme av mitt överlämnade liv. Jehova vare tack för hans ord, hans organisation och alla de trogna bröderna och systrarna. Mitt liv är lyckligt och fullödigt.” Det finns ingen önskan här att dra sig tillbaka från pionjärtjänsten, utan i stället en stark drivkraft att fortsätta att tjäna Jehova och hjälpa andra att komma in på vägen till liv.
FÖRE DETTA PIONJÄRER
22 Det har funnits pionjärer, som på grund av avtagande krafter eller andra personliga omständigheter funnit det omöjligt att ägna 100 timmar per månad åt verksamheten och därför bett om att bli överförda till församlingsförkunnarnas led. En broder skriver: ”Mitt arbetsschema gav mig endast fyra dagar för tjänst på fältet, av vilka jag avsatte en dag för familjen, varför jag fick bara tre dagar kvar. Jag finner det därför nödvändigt att övergå till att vara församlingsförkunnare och hoppas kunna vara tillfällig pionjär varannan månad.” En annan sade: ”Jag anser att jag kan göra större nytta i församlingen genom att vara tillfällig pionjär ett antal gånger om året och använda så mycket tid som möjligt till personliga besök och uppmuntran.” En annan skriver: ”Min hustru och jag skriver för att underrätta er om att vi måste upphöra som pionjärer. På grund av problem med hälsan och ekonomin anser vi att vi inte kan nå upp till de 1.200 timmar som krävs för tjänsteåret. Vi har verkligen funnit glädje i den tid vi använt i pionjärtjänsten och har många fina erfarenheter att minnas. Vi hoppas att den ene av oss eller båda två om sex månader skall kunna förnya vår tjänst för Jehova som pionjär.” Sådana före detta pionjärer har fortfarande önskan att vara pionjär, och med de nya, minskade kraven i fråga om timmar är det möjligt att några av dem kan återvända till de reguljära pionjärernas led, men om de inte kan det, så kanske de ändå kan ta del i hjälppionjärtjänsten ganska ofta eller till och med varje månad.
23 Är pionjärtjänsten ”lätt”? Det är inte säkert. Den kräver förståndigt bruk av tiden, flitig ansträngning och uthållighet. Somliga pionjärer har sagt att det första halvåret eller så kräver att de vidtar en del förändringar, däribland att stiga upp tidigare på morgonen, göra upp ett bättre schema, gå till fots mera. Men ju längre de tog del i pionjärtjänsten, desto mer tillfredsställande blev den. När de tog tid på sig att anpassa sig till schemat och verksamheten som pionjär, fann de att ”fröjd i Jehova” var deras ”starkhet”. (Neh. 8:10) Tillfredsställelsen att veta att du tjänar Jehova, ger gensvar till hans ledning och hjälper andra att komma in på livets väg kommer verkligen att göra pionjärtjänsten till ett glädjefyllt levnadssätt för dig.
24 Det är tydligt att Jehova fortfarande har arbete för oss att utföra, när det gäller att församla fler av den ”stora skaran”. De förkunnare, vilkas omständigheter tillåter dem att ta del i detta arbete som pionjär, kommer att få privilegiet att skörda många extra välsignelser. Tala därför med någon som har gjort pionjärtjänsten till en framgång. Ta reda på hur du också skulle kunna lyckas i den. Begrunda följande fråga under bön: Tillåter mina omständigheter mig att ha större del i att församla ytterligare medlemmar av den ”stora skaran”?