När det blir fred i Fjärran Östern?

Sammankomsterna ”Fred på jorden” ger svar

I MÅNGA av länderna i Fjärran Östern råder det avsevärd social oro. Moderna uppfattningar och urgamla traditioner kämpar med varandra. Materialismen lockar millioner människor från det enkla lantlivet till storstäderna. Orientens sekelgamla ostördhet och lugn tycks vara på väg att försvinna.

Till de sociala omvälvningarna kommer så politiska motsättningar som väcker fruktan och oro. De flesta av länderna har inrikespolitiska svårigheter. I somliga länder förekommer stamfejder, som då och då bryter ut i blodiga strider. Till allt detta kommer det växande hotet från Kinas kärnvapenupprustning.

Kan fred och en fredsälskande inställning någonsin få framgång i denna del av världen? Är det möjligt för nationer och stamgrupper att finna något gemensamt hopp som är tillräckligt starkt för att undanröja alla de stridsfrågor som nu splittrar dem? Kan de komma tillsammans och finna skäl att lita på varandra och hjälpa varandra på en väg som leder till fred?

Mot slutet av 1969 började många människor i Fjärran Östern finna skäl att hoppas att svaret på dessa frågor är ja. Hur kunde detta komma sig? Det var det inflytande som Jehovas vittnens internationella sammankomster ”Fred på jorden” hade på stora städer i Östern. Från stad efter stad kom rapporter som berättade om intresse, ja, förvåning, hos mängder av människor som dittills varit ganska likgiltiga för vittnena. Genom att tänka på vad som hände i sammankomststäderna får man hjälp att få grepp om dessa förändringar.

Sydkorea får kunskap om varaktig fred

Sammankomsten i Söul, Sydkoreas huvudstad, är ett gott exempel. Vid den första eftermiddagens sessioner, den 12 oktober, var det mer än 14.500 som lyssnade till talet ”Lojala förespråkare för Guds ord”. De tog med stor glädje emot den nya boken Är bibeln verkligen Guds ord? på koreanska, som talaren visade vid slutet av sitt tal.

Delegaterna kunde berätta många intressanta erfarenheter. Ett vittne berättade till exempel hur han hade varit soldat i Sydkoreas armé och hur han först hade fått kontakt med bibelns budskap om fred när han var i Förenta staterna för att få robotvapenutbildning. Nu riktar han inte längre dödsbringande robotar mot stora städer utan är en förespråkare för fred bland människor av alla nationer och raser.

Vid denna sammankomst döptes 1.511 människor som ”Fridsfurstens” lärjungar — 15 procent av hela antalet vittnen i Korea! Åskådare som stod på en bergssluttning vid sidan av dopbassängen kunde bortom denna fridfulla scen se ett exercisfält, där soldater höll på att drillas. Vilken kontrast!

I Korea fanns det bara åtta vittnen år 1949, men nu finns det mer än 10.000. De har alla uppnått fred med Gud. Trots aggression, infiltration, skottlossning och dödande, som förekommer vid landets norra gräns, förhållanden som håller de flesta sydkoreaner i ett tillstånd av fruktan, hölls här en sammankomst som visade människors tro på Guds ord och som pekade på den källa till fred som Guds ord framhåller.

Fredsbudbärare i Japan

Innan sammankomsten i Söul avslutades hade en annan lycklig sammankomst börjat i Korakuens cykelstadion i Tokyo. Samma program framfördes vid alla sammankomsterna. Med tanke på att Japan har sammanlagt 7.843 vittnen var det märkligt att mellan 10.000 och 12.000 var närvarande vid de flesta av sessionerna i Tokyo. Ännu märkligare är att 1.200 japanska vittnen har satt sina förvärvsarbeten i andra hand och använder minst 100 timmar varje månad i arbetet att sprida bibelns fredsbudskap över hela Japan.

Det var ett glädjerikt ögonblick när 798 människor trädde fram som dopkandidater — bland dem en tioårig pojke och en biträdande professor vid ett av Japans universitet. Pojken var ensam i sin familj om att intressera sig för bibelstudium, och han förklarade att han hade sina föräldrars och sin lärares tillåtelse att komma till sammankomsten i Tokyo.

Att det var en ovanligt fredlig sammankomst blev ännu tydligare, när man ställde den i kontrast till de kravaller som härjade Tokyo bara två dagar senare, då den kollektiva trafiken lamslogs, sextio människor skadades och 1.500 kravalldeltagare arresterades. För många var det trösterikt att få veta att bibelns Gud, som aldrig sviker sina löften, utlovar en tusenårig fredsregering.

Formosa och Hongkong får höra goda nyheter om fred

Vi vänder nu uppmärksamheten till sammankomstplatsen i Taipeh på Formosa. Denna nationalistkinesiska öfästning stod näst i tur att höra om ”Fred på jorden” genom den internationella sammankomst som arrangerades i landets huvudstad tiden 18—21 oktober.

Eftersom vittnena inte är så välkända här som i andra delar av Östern, gjorde sammankomstens internationella inslag mycket för att ge människorna i landet en bättre uppfattning om vittnenas organisation. Delegater kom från åtta andra nationer och förenade sig med representanter för Formosas tre stora folkgrupper — kineserna, taiwaneserna och amifolket. Sydöstasien var väl representerat: Singapore, Indonesien, Malaysia och Filippinerna.

Under sammankomsten offentliggjordes en ny bok på kinesiska: en häftad upplaga av ”Ditt ord är mina fötters lykta”. Bokens tema är: Guds inspirerade ord fastställer det mönster enligt vilket den organisation som utövar sann tillbedjan måste vara organiserad och arbeta. Detta är vägen till fredligt, gemensamt arbete. Denna publikation trycktes på Formosa och levererades till sammankomstplatsen bara 48 timmar innan den visades upp för en tacksam åhörarskara.

Den 17 oktober började konventdelegater anlända till den brittiska kronkolonin Hongkong, som har många höga byggnader och en myllrande befolkning trots det osäkra läget vid Kommunistkinas kust. Vittnena i Hongkong började känna sammankomstens internationella anda, när trettiofem delegater från Singapore och Malaysia anlände till flygplatsen Kai Tak. Vittnen mötte dem där och förde dem direkt till login som hade ställts i ordning i deras andliga bröders och systrars hem i Hongkong.

Det offentliga föredraget hölls under sammankomstens andra dag. Dittills var det högsta antalet närvarande 303. Till alla de närvarandes glädje steg antalet till 678, när det offentliga föredraget ”Den tusenåriga freden närmar sig” framfördes. Det betyder att en och en halv gång fler än hela antalet vittnen i Hongkong var intresserade av att lära känna Guds anordning för ”fred på jorden”!

Hopp för invånarna på Filippinerna

Som nästan alla länder har republiken Filippinerna inrikespolitiska svårigheter. De allmänna valen åtföljs nästan alltid av våld och dödande. Ja, polishögkvarteret i Manila rapporterade att under de åtta veckor som föregick valen i november hade fyrtionio människor dödats och sextio skadats.

Var det då inte lämpligt att Jehovas vittnens sammankomst ”Fred på jorden” hölls i Manila 22—26 oktober? Men det fanns inget stadion som kunde rymma den stora skara som väntades. Antalet Jehovas vittnen på Filippinerna har på tio år ökat från 30.077 till 49.257! Därför hyrde man Rizal Memorial Athletic Complex, som består av ett fotbollsstadion med plats för 30.000 och ett basebollsstadion med plats för 20.000.

På lördagsförmiddagen hölls ett tal som betonade nödvändigheten av att utan förbehåll överlämna sitt liv åt Jehova Gud som det första steget för att uppnå fred med honom, och efter det var det 1.835 personer som inför en stor skara gav till känna att de önskade bli döpta. Detta antal är utöver de 6.381 som tog detta steg på Filippinerna under det år som slutade den 31 augusti 1969.

Mer än 40.000 var närvarande under söndagsförmiddagen. Fram emot eftermiddagen började båda stadion fyllas. När varje sittplats var upptagen, fortsatte de som var ute på gatan att strömma in och fick sätta sig på gräsmattan framför podiet. Långt fler än man hade väntat kom till föredraget — 64.715!

Från alla håll kom gynnsamma kommentarer om sammankomsten. En skribent framhöll i Evening News (Manila) för 24 oktober: ”I detta land får vi säkert vänta länge på en sammankomst som är lika ordningsam och imponerande som den som just nu hålls av medlemmar av Jehovas vittnen. ... I motsats till förhållandena vid de välkända politiska mötena är delegaterna här väluppfostrade och ordningsamma och lyssnar uppmärksamt till talarna, som uppmuntrar [dem] att förbli i tron trots världens omvälvningar.”

Fredlig invasion av Papua

Mitt ute i buschen, omkring 22 kilometer från Port Moresby, måste man bygga en hel stad för att få lämpliga utrymmen för ännu en sammankomst. Papuanska vittnen använde de material som fanns till hands i buschen och hade snart gjort verklighet av planerna.

Mat åt delegaterna lagades över öppna eldar — det blev sammanlagt 6.500 måltider under sammankomstens fyra dagar. Utomstående blev förvånade när de såg hur människor ur sextiofyra olika språkgrupper kunde äta, bo och utöva sin gudsdyrkan tillsammans i fred. Dessa konventdelegater njöt av fred och lycka som ingen annan skara kan visa maken till.

Programmet framfördes på engelska, melanesisk pidgin och motu. Nyhetsorganen i landet hade utomordentliga reportage. Antalet närvarande höll sig omkring 1.000 varje dag. Papuaner och invånare på närbelägna och avlägsna öar visade stort intresse för det på bibeln grundade hoppet om ”fred på jorden” och för hur denna fred skall befria dem från deras fruktan och svårigheter.

Budskap om fred för Australien och Nya Zeeland

Den 26 oktober började den sex dagar långa sammankomsten i Melbourne i Australien. Från alla delar av landet kom delegater; somliga av dem hade rest 4.500 kilometer för att komma dit. Flera hundra delegater från andra kontinenter var också där.

Sammankomsten var så internationell att möten måste anordnas för dem som förstod finska, grekiska, tyska, italienska, polska och kroatiska. Språkbarriärer skilde dem inte och hindrade inte alls människor av alla dessa nationer att njuta av enhet och frid nu. En åhörarskara på gott och väl 25.000 lyssnade till det offentliga föredraget vid sammankomsten i Melbourne.

Alexandra Park Raceway i Auckland på Nya Zeeland är i vanliga fall fylld med otåliga människomassor — människor som hoppas vinna i vadhållning, människor som inte drar sig för att kasta skräp över hela området. Men den 4 november såg denna travbana en människoskara av annat slag. Det var ingen som trängde sig fram, ingen som skrek, ingen som rökte. Det var Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Fred på jorden”.

Huvuddelen av Nya Zeelands befolkning har europeisk bakgrund; mindre än tio procent är maorier, ett folk som tillhör den polynesiska rasen. I de vackra blomsterdekorationerna på podiet kunde man läsa orden HAERE MAI, som är maorispråk och betyder välkommen. För många år sedan blev de flesta maorier kristna till namnet, men många av dem håller fortfarande fast vid traditionella hedniska tankar, till exempel föreställningarna om tabu. Men nu är det många av dem som ivrigt studerar bibeln, och såsom Jehovas vittnen tar de nu regelbundet del i att sprida bibelns budskap om fred. En av dem intervjuades på podiet och berättade att två hundra av hans släktingar är vittnen och att 193 av dem var med vid sammankomsten.

På fredagsförmiddagen hölls ett tal om dopet: ”Hur man söker vinna Guds goda vilja”. Efter detta tal åkte 421 dopkandidater i bussar till den stora, uppvärmda Mount Eden Pool och blev döpta i vatten. När det offentliga föredraget hölls var 8.400 närvarande på sammankomstplatsen.

Öarna kan glädjas

”Må de många öarna fröjda sig” är en biblisk uppmaning som kan upprepas med ännu större kraft i dag. (Ps. 97:1, NW) De ensligt liggande öarna i Stilla havet kunde verkligen ge gensvar på denna uppmaning under tiden 9—12 november 1969, då sammankomster hölls samtidigt i Suva på Fidjiöarna och i Papeete på Tahiti.

Alla dessa öar borde kunna uppvisa lycklig förnöjsamhet, men så är det inte alls. Särskilt på Fidjiöarna finns det en underström av rasmotsättningar. Immigranter från Indien och den inhemska befolkningen har djup misstro mot varandra. Men de som har uppnått fred med Gud och är förenade som hans vittnen arbetar lyckligt tillsammans med att för andra förkunna de goda nyheterna om fred. Atmosfären vid dessa sammankomster återspeglade detta. I Suva var det 1.621 uppmärksamma åhörare som lyssnade till det offentliga föredraget och gladde sig åt att få veta att Guds uppsåt att införa fred på hela jorden snart skall bli verklighet.

I Papeete på Tahiti var sammankomsten en storslagen händelse inte bara för vittnena utan för öborna i allmänhet. Det var den första internationella sammankomsten som Jehovas vittnen höll här, och det var den första sammankomsten som krävde större utrymmen än en Rikets sal. Det kom faktiskt många fler delegater från andra länder än det finns vittnen på Tahiti, och det högsta antalet närvarande vid ett möte var 610. Pressen på Tahiti uppmärksammade att det hade kommit representanter från tolv andra länder runt jorden, och sedan förklarade man: ”Det viktigaste för Jehovas vittnen är att visa att bibeln är tillämplig i en människas vardagsliv, för både barn och föräldrar. ... Enligt bibelns kronologi är detta millennium av fred [temat för det offentliga föredraget] — mellan människorna själva och också mellan människor och djur — inte avlägset, utan skall komma inom några få år. Vem önskar inte tro på fred?”

Den moderna staden Honolulu, som har ett vackert läge på sin ö, var nästa stad som skulle ta emot delegater till en sammankomst med temat ”Fred på jorden”. Redan första dagen, den 11 november, blev sammankomstlokalen, International Center i Honolulu, fullsatt när 9.061 åhörare samlades. Extra utrymmen ordnades i en intilliggande utställningshall, och detta behövdes verkligen, eftersom 15.443 personer kom för att höra det offentliga föredraget. Det kan tilläggas att 314 människor framställde sig för dop till bevis på att de överlämnat sig åt Gud. Det var verkligen en minnesvärd syn, när de döptes i Stilla havets blå vatten.

En fredlig framtid är säker

Ja, dessa sammankomster med temat ”Fred på jorden” gav svar på en fråga som många människor bär på: När skall det bli fred och när skall frihet från fruktan och oro bli verklighet för de många nationerna och stammarna i Fjärran Östern?

Den enhet och det kärleksfulla samarbete som Jehovas vittnen från många raser, nationer och stammar visade, när de bodde och utövade sin gudsdyrkan tillsammans i fred under dessa många sammankomster, var ett kraftigt vittnesbörd om Guds andes förmåga att ena människor just nu på ett sätt som ingenting annat kan göra. Iakttagare kunde lägga märke till att det var möjligt för människor att följa bibelns principer och att ett sådant handlingssätt ger goda resultat till och med mitt i en gudlös värld. Hur sanna är inte psalmistens ord: ”Stor frid äga de som hava din [Jehovas] lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall”! — Ps. 119:165.

Men till detta kommer också budskapet i hela sammankomstprogrammet. Gud sviker inte utan kommer att rensa bort alla fridstörare för att här på jorden upprätta en tusenårig fredsregering, och det skall ske i en mycket nära framtid. (Upp. 20:6) Människor och nationer kommer inte att kunna förhindra detta. (Dan. 2:44) Det blir till välsignelse för dem som uppriktigt längtar efter fred och rättfärdighet. Sådana människor måste, utan undantag, stå i ett fredligt förhållande till Gud, förstå hans vilja och göra sitt allra bästa för att rätta sitt liv efter den. Nu, medan vi ännu är omgivna av själviska människor och onda förhållanden, är den tid då var och en kan bevisa sin kärlek till Gud och sin tro på den bestående fred som han skall åstadkomma över hela jorden.

[Bild på sidan 12]

Sammankomstdelegater i Söul i Sydkorea lyssnar till det avslutande talet av Sällskapet Vakttornets president, N. H. Knorr

[Bild på sidan 13]

Japanska vittnen spelar Rikets sånger till Jehovas pris på koto, ett harpliknande instrument

[Bild på sidan 14]

Några av de 64.715 åhörarna vid det offentliga föredraget i Manila på Filippinerna

[Bild på sidan 15]

Podiet vid sammankomsten i Auckland med maorispråkets ord för välkommen

[Bild på sidan 16]

Förfriskningsstånd i Hawaiistil