Den ädlaste av ädelstenar

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Thailand

DEN lilla kinesflickan sprang glatt nedför gatan efter sina kamrater, under det att hennes tillgivna mormor höll ett vakande öga på henne. Plötsligt snubblade hon och föll huvudstupa. Ängsligt rusade mormodern dit för att hjälpa det gråtande barnet, men då hon inte kunde upptäcka någon allvarlig skada, tröstade hon flickan och skickade i väg henne att leka igen. En egendomlig omständighet var förbunden med denna i och för sig vanliga händelse: mormodern tycktes bli verkligt tillfredsställd av att de två små gröna fotledsringarna som den lilla flickan burit, en runt var vrist, ohjälpligt hade splittrats.

Varför var hon så nöjd? Jo, de små prydnaderna var av jade, och hon hade själv sett till att den lilla dotterdottern bar dem för att få beskydd. Många kineser tror faktiskt att om en person bär jade och blir inblandad i en olycka, vilken som helst, kommer jaden att krossas men dess bärare att bli beskyddad. Inte att undra på att mormodern noterade denna påtagliga bekräftelse av sin övertro med en attityd av ”vad var det jag sade”!

Den här berättelsen hjälper oss att förstå varför jade för kineserna är ”kvintessensen av himmel och jord”, ”den ädlaste av ädelstenar” — även överlägsen diamanter.

Kineserna kom att tro att jade hade övernaturligt ursprung och därför var något som kunde användas för att främja förbindelse med himmelen och blidka de himmelska makterna. Enligt traditionen förbinder de den med sina fem kardinaldygder: godhet, blygsamhet, mod, rättvisa och vishet. Filosofer lärde att jade, som svaldes under rätta betingelser, kunde förläna en person förmågan att leva i tusentals år, makt att göra sig osynlig och förmågan att flyga.

Det är förstås få som fortfarande håller fast vid sådana trosuppfattningar, men de visar verkligen hur högt jade under århundraden aktades av orientalerna. Men frånsett den magi som förknippas med jade är det faktiskt en mycket vacker sten. I större delen av sydöstra Asien ser man sällan kinesiska eller vietnamesiska damer klädda i sina finaste kläder utan att de bär en prydnad av jade.

Vad är jade?

Det finns två olika stenar som går under det namnet: nefrit, ett silikat av kalcium och magnesium, och jadeit eller kinesisk jade, ett silikat av natrium och aluminium. Det är intressant att känna till att namnet nefrit, som kommer av det grekiska ordet för njure, återger tanken att pulvriserad jade är ett botemedel mot njursjukdomar. Skillnaden mellan jadeit och nefrit är i själva verket av betydelse endast för samlare. I allmänhet är jadeit mer glänsande och tål en högre polering, medan nefrit verkar mer oljig än glänsande.

Trots att Kina länge har varit handelscentrum för konstföremål tillverkade i jade, finner man sällan materialet i dess naturliga tillstånd i Kina. Det importerades från andra länder, i synnerhet från Turkestan. Men numera kommer nefrit huvudsakligen från Nya Zeeland, och jadeit påträffas främst i Japan, Burma och Kalifornien. Jade påträffas ofta i flodbäddar, dit den har sköljts ned från bergen. Den bryts också ur berg, men kineserna föredrar jade från flodbäddar.

Vanligtvis tänker vi på jade som klart spenatgrön till färgen. Den förekommer emellertid i en mängd färger varierande från helt vitt, via gult, rött och blått till svart.

Hur äkta jade identifieras

Eftersom det finns många stenar som uppvisar stora likheter med jade, hur kan man då veta när man har att göra med den äkta varan? Om du skulle vilja köpa ett stycke jade och undvika de imitationer som bjuds ut som äkta, skulle det vara enklast att låta en expert avgöra frågan. Det är särskilt två saker som är säregna för jade: dess täthet och dess hårdhet. Med dess täthet eller specifika vikt avses förhållandet mellan dess vikt och vikten av en lika stor volym vatten. Jadeit har en specifik vikt av 3,4 eller något mindre, nefrit ungefär 3,0. Ett stycke nefrit som väger tre gram skulle således ha samma volym som ett gram vatten.

Hårdhetsgraden fastställs enligt den enkla principen att ett hårdare material repar ett mjukare och aldrig tvärtom. För att pröva ett stycke jade skulle vi därför behöva en något mjukare sten. Om den inte gjorde några märken i jaden, måste det vara äkta jade.

Ett enklare sätt är att ta en pennkniv av stål eller en nål och rispa eller sticka i stenen. Det är omöjligt att på det sättet göra märken i äkta jade, men de flesta imitationer, t. ex. täljsten, skulle få märken. Det är naturligtvis inte tillrådligt att gå omkring och utan åtskillnad rispa eller sticka i andras konstföremål. Men om du verkligen har anledning att företa det här provet, finns det i allmänhet något omärkligt ställe, t. ex. på baksidan av eller i botten på ett föremål, där du kan göra det, och om det är äkta jade kan ingen skada ske. Också glas kan behandlas så att det blir mycket likt jade, men ett stycke glas skulle väga avsevärt mindre än jade med samma volym.

Jadens värde

Priset på jade varierar oerhört. Det är mer än blott och bart styckets eget värde som är avgörande. Färg, form, kvalitet och i synnerhet ålder och historia spelar en viktig roll. År 1960 såldes ett stycke snidad, kinesisk jade för över 80.000 kronor på en auktion. År 1860 plundrade en brittisk expedition till Peking kejsarens sommarpalats och förde bort många av hans magnifika jadeföremål. Om man i dag får se ett föremål märkt ”från Sommarpalatset i Peking”, kan man vara övertygad om att det är av utomordentlig kvalitet, om nu etiketten talar sanning.

Priserna varierar också världen runt. I Hongkong kan en jadesten erhållas för så litet som 20 kronor, men i Europa och Amerika råder vanligtvis högre priser. En framstående jadehantverkare i Hongkong tillskrivs yttrandet att om en sten är för mörk, t. ex. mossgrön, eller för ljus med kraftig gul färgton, är det tecken på en undermålig sten. Kvalitetsjade, sade han, är kraftigt grön, vibrerande, med rik lyster. Den får inte vara fläckig; snarare nästan genomskinlig.

Bearbetning av jade

Bearbetning av jade är ett långvarigt, sakta framåtskridande och mödosamt arbete — ett arbete i vilket kineserna är erkända mästare. I en verkstad i Peking arbetade hantverkare oupphörligt dag och natt i skift, och ändå tog det dem många år att fullborda ett enda stycke. Under åtminstone två århundraden har deras metoder förblivit oförändrade. Men hur går de till väga i sitt arbete?

Det första vi behöver känna till i ämnet är att jade inte mejslas utan snarare borras och slipas. Stora block av jade skärs i stycken av lämplig storlek med hjälp av en såg. På grund av jadens hårdhet måste dess yta hela tiden hållas täckt med ett fuktigt slipmedel av något hårdare material. I själva verket är det alltså slipmedlet som gör skärarbetet och inte sågen.

Blocken sågas först uppifrån och sedan nedifrån, men hantverkarnas skicklighet är så stor att det ställe där de två skårorna möts är praktiskt taget osynligt. Efter detta moment är den metod man använder beroende av vilket föremål som skall tillverkas. Hål görs med en primitiv diamantborr som drivs för hand. Ett ihåligt stålrör används för att forma insidan av vaser; slipmedel och vatten kommer återigen till användning, och röret roteras till dess det önskade djupet har uppnåtts. Sedan ger man det parti i vasens mitt som man vill bli av med ett snabbt slag för att det skall lossna. Om en oupptäckt spricka i jaden kommer mittpelaren att brytas strax ovanför det önskade stället, måste den återstående biten borras bort.

En del vaser utformas med ett öra på sidan, och i det kan hänga en annan ring av jade, som då påminner om en örring i ett genomborrat öra. Denna ring var ursprungligen ett stycke med vasen och borrades bort av hantverkaren tills den hängde fritt. Hela kedjor av sådana ringar tillverkas ibland av en enda sten.

Skålar urholkas genom att man gör en serie parallella, vertikala skåror tätt bredvid varandra ner i det massiva jadestycket. Resultatet blir en rad upprättstående blad som sedan slås av. Skålen görs färdig genom att man slipar den med speciellt utformade stålskivor och det vanliga slipmedlet. Slutlig polering utförs med roterande skivor av trä eller läder och ett speciellt pulver.

Användning av jade

Kejsare Kien-lung gav befallning om att ett stycke grönvit jade, med en vikt av 290 kilo, vilket hade förts till Peking, skulle formas till att föreställa ett berglandskap. Arbetet fullbordades 1874 — ett vackert konsthantverk som föreställde ett berg med vattendrag, träd, paviljonger, bambulundar, befolkat med litteraturstuderande från 300-talet. Till och med större scenerier återgavs av hantverkarna i Peking. Men just det här speciella kan beskådas av västerlänningar, eftersom det nu står i Walker Art Gallery i Minneapolis — förmodligen det största stycke bearbetad jade som finns i Förenta staterna.

Oräkneliga andra föremål har utformats i jade — troner, sängar, kuddar, skärmar, ätpinnar, tekannor, tallrikar, böcker (med skrift inristad i guld på jadeplåtar täckta med brokad och förvarade i skrin av sandelträ), statyer av Buddha och andra framträdande personer, blommor, kammar, schackpjäser, solfjädrar, leksaker, opiumpipor och olika smyckeföremål. En tid tillverkade man även verktyg av jade, men när man började använda metall, blev det möjligt att framställa effektivare verktyg.

Syrsor av jade placeras ofta i ögonen och munnen på de avlidna. Många har återbördats från gravarna, fastän kontakten med kropparna i många fall har orsakat att stenarna delvis fördärvats. Denna vidskepelse grundar sig på tanken att syrsan symboliserar en reinkarnation — den börjar livet som en larv i jorden och slutar det med vingarna i riktning mot himmelen. En sten som tre gånger begravts på detta sätt skattas högt av många kineser.

I bibeln omtalas jade i Hesekiel 28:13 (NW) som en av de utsökta stenar vilka prydde konungen i Tyrus. Och 2 Moseboken 28:15, 20, 21 (NW) visar att en vacker jadesten med namnet på en av Israels tolv stammar ingraverat smyckade ”domsskölden” som Israels överstepräst Aron bar. Andra Moseboken skrevs omkring år 1512 f.v.t., så i åtminstone 3.400 år har jade varit känd och uppskattad av människan, ibland vidskepligt, men alltid som en av jordens underbara produkter, gåvor från Gud till hans mänskliga skapelser.