Hantverkare i miniatyr
JAG skall be att få presentera mig. Jag är ett kryp — eller mera exakt uttryckt, en insekt. Det förefaller mig som om skapelsens jättar inger större respekt än vi småkryp gör. Men vi insekter har verkligen en del sällsynta förmågor. Man skulle kunna säga att många av oss är hantverkare i miniatyr. I denna de ytterst små transistorernas tidsålder borde vi flitiga hantverkare i miniatyr vara av intresse.
Låt mig berätta om några av mina släktingar, en myrart som lever i djunglerna kring Amazonfloden. Dessa små yrkesmän bygger hängande trädgårdar i träd och buskar, där de också bygger sina bon. Så här går de till väga: De bär med sig jord upp och lägger mer och mer av den på grenarna. Därefter gräver de skickligt gångar och rum i jorden och förstärker väggarna med ett pappersliknande material. Sedan planteras speciella frön från äldre trädgårdar. De nya trädgårdarna ökar i storlek och omger till slut myrboet i trädet, så att det skyddas mot starkt solsken och regn.
Dessa hängande trädgårdar förbryllar människor som studerar oss kryp. En orsak är att växterna i dessa hängande trädgårdar, som anlagts av insekter, är tydligt åtskilda från växter som växer på annat håll. Än så länge har edra experter identifierat fjorton olika sådana växtarter, och inte en enda av dem har de funnit någon annanstans än i dessa hängande trädgårdar! Det är kanske bara myrorna som känner till var de finns. Babylons hängande trädgårdar betraktades som ett av den forntida världens sju underverk, men vi har åstadkommit ett liknande underverk i hundratals år, och i miniatyr!
Tapetserare och skräddare
Vi har många förnämliga tapetserare i familjen. Jag vet många olika bin som gör ett mycket gott arbete. Dessa skickliga hantverkare klär hela bicellerna med flera lager av en häpnadsväckande fin hinna, som är mer glänsande än den vackraste satäng. Den glittrar till och med! Tänk bara, de använder sin tunga som en förnämlig murslev och avsöndrar ett särskilt sekret som de kläder alla väggarna med.
Bland humlorna finns det en art som inte är större än en och en kvarts centimeter. Honan samlar material utifrån i stället för att själv avsöndra det. Materialet är en mjuk substans som hon får från olika växter. Hon tapetserar sedan med förtjusning sin operationsbas. Somliga arter åstadkommer sina rum genom att fodra ihåliga vassrör, tomma snäckskal eller daggmaskhål, ja, till och med bösspipor kan råka ut för att bli fodrade.
Andra medlemmar av min familj är skräddare. De måste vara det för att undvika att bli uppätna eller för att själva få ett mål mat. Mina släktingar skiljer sig från mänskliga skräddare genom att insekternas skräddare bara gör kläder åt sig själva och inte åt andra. Vi utför ett exklusivt arbete.
Du kanske tycker att klädmalen är ett skadedjur, men den är en bra skräddare. Den klädesätande larven av denna mal lever i en kapsel eller kokong, som tillverkats av bitar av ylle, pälsverk eller andra kläder och som sammanfogats med silke. När larven tillväxer i storlek blir stugan honom trång, och eftersom inga sömmar kan ”läggas ut”, gör han ett snitt längs ena sidan, från den ena ändan till mitten, och sätter in nytt material, så att kokongens storlek ökas. Sedan gör han samma sak på andra sidan för att bevara symmetrin. Vad blir följden? Du kanske blir arg, men min kusin får en rymlig rock, som tillverkas utan att han behöver sakna skydd under klädbytet.
Man har gjort experiment med denne lille skräddare och fått honom att väva en rock av många olika färger genom att sätta honom på det ena tygstycket efter det andra med olika färgnyanser.
Jag blir också imponerad av kusin nattsländas förmågor. Nattsländelarven lever för det mesta i vattendrag. Här bygger den sig ett litet hus eller hölje. Varje art bygger sin egen typ av undervattenshus. Till att börja med tillverkar larven ett rörformigt skydd av silke. Men mer måste göras för att skydda larvens utsökt mjuka kropp från tänkbara matgäster, så larven förstärker skyddet genom att foga till det material han finner bäst: stenar, sand, snäckskal osv. Somliga arter tillverkar ett skyddande hölje av löv, som de virar runt sitt silkesrör. Om det material som föredras av en viss nattsländeart inte finns tillgängligt, nöjer sig larven med vad han kan finna.
En viss nattsländeart tycker bäst om att fästa ett antal små vattensnäckor vid sitt skydd av silke, snäckor som fortfarande är bebodda av livs levande sniglar. Ett sådant skyddande hölje av levande snäckor är naturligtvis tungt och klumpigt, och därför fäster denne skräddare en bit av en kvist på varje sida, så att höljet får den rätta flytkraften, men inte så mycket att det förunderligt hopsydda byggnadsverket flyter upp till ytan. Nattsländelarvens långa ben sticker ut ur dess skydd, och den släpar lätt med sig sitt rörliga hem när den ger sig ut på jakt. Som om inte detta vore nog kan denna lilla varelse öka omfånget och längden hos sitt sagolika hus medan han hela tiden befinner sig under strömmande vatten!
Byggmästare
Vi småkryp har en del förunderliga byggmästare bland oss. Och vår byggnadsstil är i arkitektoniskt avseende just den rätta för våra behov. Tag som exempel den välbekanta cellen i binas vaxkaka. Det är en sexsidig struktur — en sexhörning. För honungsbiet är detta just den rätta formen! En sexsidig cell rymmer nämligen mera honung än en triangulär eller fyrkantig. Denna utformning skänker också styrka genom kontakten med alla granncellerna. Bina vet naturligtvis ingenting om geometri, och därför har detta exempel på hantverksskicklighet kallats ”den underbaraste av alla kända instinkter”.
Ja, på grund av den instinkt vi skapats med åstadkommer vi små hantverkare häpnadsväckande bedrifter. Tänk till exempel på konsten att förfärdiga spindelnät. Även om inte spindlarna formellt klassificeras tillsammans med oss insekter är också de hantverkare i miniatyr. Den invecklade geometriska utformningen av näten inbegriper uppmätning av avstånd, beräkning av vinklar och anordning av trådarna på ett sådant sätt att de löper parallellt med varandra. Låt oss betrakta ett 56 centimeters nät som en spindel byggde. Hur mycket arbete gick det åt? Det tog bara 36 minuter. Det innehöll 37 meter tråd som var fästad på 699 ställen. Spindeln hade tillryggalagt en sträcka på mer än 54 meter utan att en enda gång bli yr i huvudet eller ”köra fast”!
Det är intressant att lägga märke till att spindlarna smörjer in sig endast på de ställen där de kommer i kontakt med nätet. En viss femton centimeters spindel i den indiska urskogen börjar smörja in sig vid solnedgången och håller på i omkring en timme, vilket uppenbarar en instinkt som inbegriper förutseende. Ingenting får gå till spillo.
Vi småkryp har några afrikanska termiter bland oss som bygger sådana bon att till och med ni människor betraktar dem som under av ingenjörskonst. En del av dessa byggnadsverk liknar jättelika svampar. Byggnadsstilen varierar efter de förhållanden de befinner sig i. I ett område kan termiterna bygga ett slags slott med små torn; i ett område med annan jord kan boet likna en sex meter hög tornspira.
Ett av de mest häpnadsväckande bon som byggs av en insekt finns i Australien. Där bygger vissa termiter något som ni kallar för ”kompassbon”. De kan vara tre och en halv meter höga och tre meter långa och är nästan alltid byggda på så sätt att de pekar i nord-sydlig riktning; bredsidorna vetter mot öster och väster. Jag förstår att edra insektsspecialister fortfarande inte riktigt begriper varför dessa hantverkare i miniatyr bygger sina bon enligt detta kompassmönster. Och vi avslöjar inte hemligheten.
Borrare och gruvarbetare
Sedan har vi parasitstekelhonan, som har ett hårliknande rör med en längd av fem till tretton centimeter. Med hjälp av detta rör kan hon borra åtskilliga centimeter in i en trädstam och nå en träätande insekts dolda gång. Genom detta rör lägger hon sedan sina ägg, som när de kläcks äter upp de andra insekterna. Hur bär hon sig åt för att köra in ett smäckert rör genom det hårda träet? Vid ändan av röret finns små tänder, som används till att såga itu fibrerna. Något som också är förbluffande är denna stekels förmåga att ta reda på var hon skall borra. Hon undersöker helt enkelt trädet noggrant och knackar på det då och då med sina antenner. Till slut är hon nöjd och gräver in fötternas klor i barken och börjar borra mot det gömda målet — mitt i prick!
Skogsgetingens larver är häpnadsväckande gruvarbetare. Vid ett tillfälle lade en skogsgeting sina ägg i en bit tallvirke, som därefter inneslöts i ett fyra centimeter (femton lager) tjockt blyhölje. När det var dags för larverna att komma ut, grävde de sig genom träet och törnade emot blyhöljet. Energiskt angrep de blyet med käkarna och gnagde sig igenom lager efter lager. Några av dem gick åt på vägen, men andra kom rakt igenom fyra centimeter massivt bly. Och detta utfördes av spädbarn, som drevs av instinkt!
Andra förunderliga gruvarbetare i insekternas rike är vissa bladskärarmyror och termiter. Ett antal bladskärarmyror grävde vid ett tillfälle en tunnel under Paraíbafloden i Brasilien, som är lika bred som floden Themsen vid London Bridge. Vissa termiter som lever i öknen gräver lodräta tunnlar ända ner till 40 meters djup i den sandiga jorden! När de träffar på vatten, tar de med sig vad de behöver upp till boet.
Det finns mycket mer som jag skulle kunna berätta. När allt kommer omkring är vi småkryp många fler än ni människor, så det finns många bland oss att bli bekant med. Men det du nu har läst är nog för i dag. Jag har satt värde på detta tillfälle att hjälpa dig att bli bättre förtrogen med oss hantverkare i miniatyr. Jag hoppas att det ger dig ett nytt perspektiv på oss som gör att vi blir mer underbara än otrevliga.