Columbus’ bidrag

◆ Kristofer Columbus (1451—1506) är känd som sjöfararen och upptäcktsresanden som sägs ha ”upptäckt Amerika”. Boken Environment — Resources, Pollution & Society (Miljön — Resurser, förorening och samhälle), som kom ut år 1971, framhåller emellertid:

”När Columbus år 1492 seglade över Atlanten och upprättade en förbindelse mellan den gamla och den nya världen, satte han i gång ett utbyte av kulturväxter mellan de båda världarna. Några av dessa växter fann mycket bättre ekologiska förhållanden i den värld de introducerades till än de hade haft i den de härstammade från. Allteftersom detta utbyte av kulturväxter fortskred, ökade i stor utsträckning jordens förmåga att ge föda åt sin befolkning.”

Detta belyses av förhållandet med potatisen, som de spanska upptäcktsresandena på 1500-talet införde till Europa från Sydamerika. I många delar av Europa blev den ett av de viktigaste födoämnena. ”Den irländska befolkningen växte snabbt under flera decennier till följd av den styrka den fick av den utökade livsmedelstillgången, som potatisen ... möjliggjorde.”

Majs, ett sädesslag som är inhemskt i Amerika, produceras nu över hela jorden. Det är det viktigaste födoämnet i Kenya och exporteras till och med från Thailand. Å andra sidan förde man vete, havre, korn och råg till Amerika, och de trivs mycket bra över stora delar av de vidsträckta slätterna, där fuktigheten i allmänhet är otillräcklig för majsodling.

När det gäller boskap har utbytet i huvudsak varit enkelriktat. Vi läser: ”Nya världen har den gamla att tacka för all sin boskap utom laman och alpackan, och med undantag av kalkonen och myskanden för allt sitt fjäderfä.”

Några av de stora framstegen i fråga om jordbruk och jordklotets förmåga att ge föda åt sin befolkning härrör alltså från det utbyte som sattes i gång av Columbus. ”Det är inte vanligt att man förbinder Columbus med något större teknologiskt framsteg när det gäller jordens förmåga att ge föda åt sin befolkning, men hans bidrag var grundläggande.” — Sidorna 54 och 55.