”Ditt ord är sanning”

Kan datorer hjälpa bibelforskare?

I DENNA moderna tid löser datorer många problem inom affärslivet och industrin. Kan de dessutom lösa problem åt bibelforskare? Det beror på problemens natur.

När utgivarna av den amerikanska Reviderade standardöversättningen av bibeln i början av 1950-talet ville ha en uttömmande konkordans till sin nya översättning, gav de dr Ellison i uppdrag att utföra detta arbete. Med hjälp av en dator tog det honom bara några få år, en bråkdel av de trettio år det tog för dr Strong att på 1800-talet färdigställa sin uttömmande konkordans till bibeln (Konung Jakobs översättning).

Men det finns de som inte är nöjda med att använda datorer till sådana uppgifter utan som också vill använda dem till att försöka bevisa vem som skrev vilka böcker i bibeln på grundval av deras stil. År 1963 hävdade en skotsk prästman att en dator hade bevisat att aposteln Paulus endast skrev fem av de fjorton böcker, som vanligen tillskrivs honom, och att återstoden hade andra skribenter.

Mera nyligen, i september 1969, förklarade en tysk forskare vid Fjärde internationella kongressen för nytestamentliga studier i Oxford i England att han med hjälp av en dator kunde urskilja att ”veropen” i evangelierna riktade sig till Jesu motståndare och inte till hans vänner och lärjungar. Han skrev också en bok, där han hävdade att han med hjälp av en dator kunde avgöra vem som skrivit vad. Vad är att säga om dessa påståenden?

Lägg först och främst märke till att det inte behövs någon dator för att kunna urskilja att de ”verop” Jesus uttalade inte var riktade till hans vänner och lärjungar. Hur kunde han tala till dem och ändå använda sådana ord som: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni skrymtare!”? — Matt. 23:13—33, NW.

Men är det då rimliga påståenden som den skotske och den tyske forskaren kommer med att de med hjälp av en dator kan visa vem som skrivit vad på grundval av stilen? Nej. Varför inte? Doktor S. M. Lamb, som är professor i språkvetenskap vid Yale University, påpekade träffande: ”Datorn är inte intelligent över huvud taget, men däremot mycket enfaldig, och detta är i själva verket en av dess värdefullaste egenskaper — dess blinda enfald.” Han kallade datorn blott och bart en ”maskin som följer givna anvisningar”, som ”besitter oerhörd hastighet och exakthet, men det är också allt”.

Datorns ”enfald” framgår av dess oförmåga att översätta. Vad hände när en dator fick i uppgift att översätta från engelska till ryska: ”Tiden ilar som en pil”? Översättningen blev: ”Tiden ilar som att äta pilar.” Men varför? Därför att ord ofta har mer än en innebörd eller betydelseskiftning och därför att det inte alltid är så lätt att få tag i exakta motsvarigheter på andra språk. Vidare kan ett ord ha olika betydelser i olika länder. En ”billion” är till exempel tusen millioner i Förenta staterna och Frankrike. Men i England, Tyskland och Sverige är en billion en million millioner. En datamaskin skulle inte kunna skilja mellan de båda slagen av billioner.

Likaså förlorar ofta ordspråk mycket av sin uttrycksfullhet när de översätts ordagrant, vilket är det enda sätt på vilket en dator kan översätta. ”En fågel i handen är bättre än tio i skogen” skulle till exempel låta ganska urvattnat om det ordagrant översattes till tyska. Tyskarna skulle säga: ”En sparv i handen är bättre än en duva på taket.”

Och när det gäller att identifiera en författare på grundval av hans stil stöter en dator på liknande oöverstigliga hinder. En dator kan visserligen spara tid genom att mäta meningarnas längd, det antal tillfällen ett visst ord förekommer och hur meningarna börjar och slutar. Men en dator kan inte behandla sådana karakteristiska litterära drag som ”hur en författare konstruerar sina meningar, var han placerar verbet, huruvida han förser substantiven med innebördsrika eller med bara dekorativa attribut och huruvida han placerar dessa attribut före eller efter substantivet, ... vilket slags bilder han använder och hur han utvecklar dem, från vilka områden han hämtar sina jämförelser, huruvida och i vilken utsträckning han använder källmaterial och hur han i så fall omarbetar det osv., osv.”. — The Journal of Theological Studies (Tidskrift för teologiska studier), oktober 1970.

Men även om sådana kännetecken som meningarnas längd och vissa ords frekvens kan fastställas av en dator, är det inte säkert att detta har något värde när det gäller att avgöra vem som skrivit böckerna i bibeln. Varför inte? Därför att det inte fanns någon interpunktering då bibeln skrevs, och det finns inte heller någon sådan i de äldsta bevarade bibelhandskrifterna.

Bristerna hos denna metod, som användes av den skotske prästman som ifrågasatte Paulus’ skrifter, avslöjades av dr Ellison, den man som gjorde sunt bruk av datorn i förbindelse med sin konkordans. Han visade att denne skotske prästs egna skrifter med hjälp av en sådan metod skulle ha förefallit vara skrivna av flera olika författare. I en enda artikel, som skrivits av honom, varierade den språkliga stilen i olika delar från sansad till vild! Doktor Ellison förklarade vidare att han genom att på detta sätt använda en dator kunde ”bevisa” att fem författare skrivit James Joyce’ roman Ulysses och att ingen av dessa skrivit hans självbiografi A Portrait of the Artist as a Young Man.

En annan expert på textkritik, B. Fischer, har framhållit att bara det förhållandet att en uppgift har lösts med hjälp av en dator stämplar inte resultaten som vetenskapliga eller slutsatserna som riktiga; inte mer än det förhållandet att en artikel skrivits på skrivmaskin i stället för med penna gör den mer vederhäftig. Vad som kommer ut ur datorn beror helt och hållet på vad som matas eller programmeras in i den. Det kanske inte alls har något värde för vad någon försöker bevisa. Enligt dr Ellison var försöket att använda en dator för att fastställa författarskapet på grundval av stilen något outhärdligt och ett hån mot både datorer och författare, och det gjordes uppenbarligen ”i en strävan efter ryktbarhet”.

När det gäller användning av datorer för att fastställa författarskapet till bibelns böcker ställs man inför ett ännu svårare problem. Hur så? Det beror på att bibelns böcker skrivits under gudomlig inspiration, och vem kan säga hur Guds heliga ande kan påverka en person vid olika tillfällen? Aposteln Johannes’ språkliga stil i Uppenbarelseboken är till exempel helt olik den man finner i hans evangelium eller brev. — 2 Petr. 1:21.

När det vidare gäller de fjorton brev som tillskrivs aposteln Paulus, nämner tretton av dem honom såsom skribent från en till tre gånger vardera. Uppenbarligen i ett försök att motsäga bibeln har den skotske prästmannen och andra, som arbetat med samma syfte, förgäves försökt göra detta med hjälp av datorn. Deras resultat stämplar dem som mycket dåraktiga. Det är precis som det blev förutsagt: ”Sådana visa skola komma på skam. ... De hava ju förkastat HERRENS [Jehovas] ord; vari äro de då visa?” — Jer. 8:9.