Hepatit — hur man undviker den

LEVERN är det största organet i människokroppen och utför också det största antalet olika arbetsuppgifter — uppåt fem hundra. Det är därför inte förvånande att den ibland blir inflammerad, när den utsätts för vissa gifter, bakterier eller virus. Leverinflammation kallas också hepatit. I Förenta staterna rapporteras varje år från 30.000 till 70.000 fall av hepatit. Det verkliga antalet fall kan vara mycket större.

Det finns flera slag av hepatit. Epidemisk hepatit orsakas av att dricksvattnet eller födan förorenas av avföring från någon som smittats av hepatit. En person kan vara bärare av hepatitvirus utan att själv bli arbetsoförmögen eller sjuk av det. Detta slag av hepatit har en inkubationstid på mellan femton och fyrtio dagar. Det tar med andra ord så lång tid från det att viruset invaderat kroppen tills symptomen visar sig, vilket brukar ske ganska plötsligt. Epidemisk hepatit kan ha sitt förlopp i kroppen utan att man är medveten om det, vilket är ett av skälen till att det kan finnas många gånger fler fall av den än som rapporteras. Bara två promille eller ett på fem hundra av de rapporterade fallen av epidemisk hepatit leder till döden.

Mycket lik epidemisk hepatit är toxisk hepatit. Den orsakas i allmänhet av vissa läkemedel eller kemikalier, som intas genom munnen, inandas, absorberas genom huden eller tillförs genom injektion. En viktig funktion hos levern är att oskadliggöra gifter som kommer in i kroppen. Men vissa gifter kan vara alltför starka för att levern skall kunna ta hand om dem, varför de antingen skadar levern eller hindrar dess eliminering av andra gifter i blodomloppet.

Den allvarligaste formen av leverinflammation kallas serumhepatit. Den orsakas i allmänhet av transfusion av infekterat blod, men narkomaner kan också överföra den från den ena individen till den andra genom att använda samma injektionsnål. Inkubationstiden ligger mellan 60 och 160 dagar och är alltså omkring fyra gånger så lång som inkubationstiden för epidemisk hepatit. Den långa tid det tar innan sjukdomen ger sig till känna är utan tvivel ett av skälen till att antalet rapporterade fall är mycket lägre än verkliga antalet fall.

Men det allvarligaste med serumhepatiten är att sjukdomen får dödlig utgång för så många som en på tio av dem som drabbas av den, jämfört med endast en på fem hundra när det gäller epidemisk hepatit. Det rör sig alltså om hela 3.000 dödsfall bland de 30.000 fallen av serumhepatit som förekommer i Förenta staterna varje år. Ända till helt nyligen trodde man att serumhepatiten endast kunde överföras genom blodtransfusion eller användning av injektionsnålar, men nu tycks det finnas en del som tyder på att den kan spridas på andra sätt.

En mystisk sjukdom

Skribenter i detta ämne kallar upprepade gånger hepatiten för en mystisk sjukdom. Varför det? En orsak är att man hittills inte kunnat isolera det virus som orsakar sjukdomen. Den vetenskaplige skribenten Lawrence Galton framhöll sålunda: ”Av alla de sjukdomar som hemsöker människan finns det få som verkar mera försvagande på patienten, är mera gäckande för vetenskapsmannen och över huvud taget mera mystiska och svåråtkomliga än hepatiten.”

Ett annat skäl till att hepatiten förtjänar att kallas mystisk är att dess symptom på intet sätt är karakteristiska; och detta kan i förbigående sagt vara ett annat skäl till att det uppenbarligen finns så många fler fall av hepatit än som rapporteras. En person kan ha haft hepatit men inte förstått orsaken till sin sjukdom, utan trott att han bara haft en svår förkylning, en släng av influensa, ett svårt fall av dålig matsmältning eller diarré. Det har till exempel hänt att läkare låtit operera patienter för gallsten eller utfört operationer i diagnostiskt syfte på grund av misstankar om cancer, endast för att senare upptäcka att patienten hela tiden lidit av hepatit.

Vilka är symptomen?

Symptomen på epidemisk hepatit och serumhepatit är mycket lika, men vid serumhepatit uppträder de mycket senare och blir sannolikt allvarligare och långvarigare, ända upp till sex månader eller mer. En del av de symptom som i allmänhet förekommer vid hepatit är smärtor i övre högra delen av buken, aptitlöshet, huvudvärk, illamående, feber, orolig mage, lös avföring och olustkänslor. Gulsot uppträder som regel fyra dagar sedan dessa symptom visat sig. Galla kan upptäckas i urinen, och avföringen kan bli lerfärgad.

Hepatit orsakas tydligtvis av ett virus. Den gjorde ett helt lag robusta fotbollsspelare sängliggande på hösten år 1969. Spelarna i ett visst fotbollslag vid ett universitet i östra Förenta staterna föll, enligt uppgift, ”som flugor” på grund av att de några veckor tidigare druckit förorenat vatten. Mer än 98 procent av alla som var förbundna med universitetets fotbollslag blev sjuka.

Skillnaden mellan det hepatitfall som upptäcks på grund av sin svårighetsgrad och det milda fall som undgår upptäckt kan mycket väl bero på individens matvanor och allmänna hälsotillstånd. Detta tycks framgå av att dödsfallsfrekvensen vid hepatit är femton gånger så hög i vissa asiatiska länder, där befolkningen är mycket undernärd, som den är i Västerlandet, där människor får rikligt med näringsrik föda.

Hur man förebygger hepatit

Förebyggande av epidemisk hepatit är i stor utsträckning en fråga om att förvissa sig om att dricksvattnet inte är förorenat. I stora städer utgör detta ett mindre problem än i små städer och samhällen och på landsbygden, där vattnet lätt kan bli förorenat av avlopp. Detta innebär att man måste vara försiktig när det gäller dricksvattnet och att man tvättar händerna noga sedan man varit på toaletten och innan man lagar mat.

Det finns också en viss risk med skaldjur, särskilt musslor, därför att de kan bli förorenade av avlopp som går ut i vattnet. Det tycks inte vara utan hygieniska skäl som de forntida israeliterna blev förbjudna att äta några som helst skaldjur.

Det har sagts att det enda säkra sättet att förebygga serumhepatit är att inte ge några blodtransfusioner och endast använda injektionsnålar för engångsbruk.

Bland de försök att minska serumhepatitens spridning som fått en viss framgång kan nämnas nedfrysning av blod (ett förfarande för vilket forskarna fortfarande söker finna den bästa metoden); vidare avskiljande av röda blodkroppar, som lagras och sedan används i stället för helblod. Men dessa metoder har inte löst problemet till fullo.

Vissa medicinska forskare har nyligen påvisat den ”australiska faktorn”, som framkallats vid experiment på sidenapor. Denna faktor erbjuds nu läkarna som ett medel att upptäcka hepatitvirus i blod. Men inte alla läkare är lika entusiastiska för den. Doktor R. Kelsey, som är patolog vid Illinois Masonic Hospital och som forskat en hel del i detta, förklarade således: ”Enligt vår mening är de nu existerande proven på Au-antigen mycket otillförlitliga, eftersom de inte ger positivt utslag för mer än 20 till 25 procent av de patienter som har klassisk virushepatit.” Au-antigenproven ”ger en falsk trygghetskänsla. Förslaget att man skall kräva Au-antigenprövning av allt transfusionsblod är för närvarande löjeväckande.”a

Andra forskare på detta område har kommit fram med Hepa-Gent-provet (HG), om vilket de har stora förhoppningar och har uttalat sig mycket självsäkert. Några som använt provet en hel del är emellertid ganska försiktiga när det gäller att ge metoden sitt bifall eller sitt oreserverade stöd.*

Försök att förebygga serumhepatit har också gjorts genom att vara försiktigare vid insamlandet av blod. Staten New Jerseys hälsovårdsdepartement fann till exempel att om blodet kom från narkomaner eller misstänkta narkomaner var risken för serumhepatit sjuttio gånger så stor som för andra blodgivare. Men när det gällde skillnaden mellan riskerna i förbindelse med ”goda” frivilliga blodbanker jämfört med ”dåliga” frivilliga blodbanker och skillnaden mellan ”goda” kommersiella blodbanker jämfört med ”dåliga” kommersiella blodbanker förklarade dr M. J. Goldfield vid New Jerseys hälsovårdsdepartement: ”Trots alla våra förutfattade meningar om goda och dåliga blodbanker och vår blinda tro på att blod från en välskött bank i mindre grad skulle vara förbundet med hepatit, ... varierade inte hepatitrisken i någon högre grad från den ena kommersiella blodbanken till den andra eller från den ena frivilliga banken till den andra.” Med andra ord: En välskött kommersiell blodbank innebär fortfarande tre gånger så hög hepatitrisk som en sämre skött frivillig blodbank!*

Behandling av hepatit

Somliga läkare låter sina hepatitpatienter äta vad de vill och i övrigt göra som de behagar, inom rimliga gränser, medan andra föreskriver sängläge och närande föda.

Det finns de som kraftigt rekommenderar extra vitamintillskott för hepatitpatienter. Doktor Fishbein berättar till exempel att brittiska forskare har funnit vattenlösliga vitaminer, till exempel vitamin C, vara till hjälp. Andra forskare säger att vitamin C i mycket stora doser tillsammans med vitamin B₁₂ i relativt stora doser är till nytta. Huruvida man bör använda vitaminer och i vilken utsträckning patienten bör tillåtas äta fett är kontroversiella frågor. Alla läkare är emellertid överens om att alkoholhaltiga drycker fullständigt bör undvikas vid hepatit.

Som sammanfattning kan sägas: Arbeta på att hålla kroppen vid god hälsa. Se till att maten och dricksvattnet inte förorenas, och undvik blodtransfusioner.

[Fotnoter]