”Jag trodde att en blodtransfusion betydde liv, inte död”

DESSA ord yttrades av Sal Cirella, far till ett offer för hepatit, i ett TV-program i USA den 11 december 1986. Hans dotter Tracy hade, enligt vad som var brukligt på sjukhuset, fått en transfusion, trots att det var emot föräldrarnas önskemål. (Inom parentes sagt var de inte Jehovas vittnen, vilka ju vägrar att ta emot transfusioner av religiösa skäl.) Hon ådrog sig hepatit, och hennes liv kunde inte räddas annat än genom en levertransplantation.

Tracy angreps av en form av hepatit som är känd under benämningen non-A-non-B-hepatit. I det ovan nämnda TV-programmet uppgavs det: ”Mer än 190.000 amerikaner ådrar sig hepatit genom transfusioner varje år. Denna sjukdom medför bestående leverskador hos eller dödar närmare 10.000 människor per år. Den medförde nästan döden för Tracy.”

En kirurg som har utfört 14.000 operationer utan blod sade också: ”Jag ser människor som notoriskt ger transfusioner åt människor som över huvud taget inte behöver det, och de skyler i själva verket över sina egna misstag orsakade av slarv, om inte på annat sätt så genom att använda blodtransfusioner. Och jag anser att det är fullständigt oacceptabelt.” En annan läkare, en före detta tjänsteman vid den federala livsmedels- och läkemedelsförvaltningen i USA, sade: ”Jag anser att det förekommer ett överdrivet bruk av alla blodprodukter. Jag tror att det finns tillräckligt mycket bevis för att styrka det. Det förfaringssätt man måste ändra på är läkarnas förfaringssätt, det man ordinerar åt patienten. Och man ordinerar alltför mycket blod.”