Kinas dörr börjar öppnas
KINA är inte längre en från yttervärlden avskild ”sovande drake”. På senare år har landet plötsligt trätt fram på världsscenen. Folkrepubliken Kina, som det numera kallas, håller på att utvecklas till en potentiell ”supermakt” i världen.
Kina har 750—800 millioner människor inom sina gränser och är den folkrikaste nationen på jorden. Med en så stor befolkning, en ofantlig landyta med väldiga naturtillgångar och dessutom i besittning av kärnvapen och kärnvapenrobotar fortsätter Kinas inflytande i världens angelägenheter att öka.
Under två årtionden efter 1949, det år då kommunistiska styrkor övertog fastlandet, förblev Kina i stor utsträckning ”stängt” för utländska besökare. Men under de allra senaste åren har detta förhållande ändrats. Kina har öppnat sin dörr för människor från andra länder. Deras iakttagelser kastar ljus över hur landet har utvecklats under de senaste tjugofem åren.
Varför har dörren varit stängd så länge?
Varför har Kina varit ett relativt ”stängt” samhälle under det gångna kvartsseklet? En blick på det förflutna hjälper oss att förstå detta.
I århundraden befann sig Kina i nästan fullständig isolering. Men sedan, under 1800-talet, började europeiska nationer kräva förmåner inom handeln och koncessioner av landområden. År 1839 bekämpade Storbritannien kinesiska styrkor i det så kallade ”opiumkriget”. Engelsmännen yrkade på och tillvann sig rätten att sälja opium till det kinesiska folket.
De följande hundra åren kom att bli år av förödmjukelse för kineserna. Främmande makter tillskansade sig såväl territoriella rättigheter som ekonomiska och politiska privilegier. Som det heter i 1974 års upplaga av Encyclopædia Britannica:
”Under det århundrade som föregick år 1950 ... stod landet hjälplöst, medan främmande makter snappade till sig av dess territorium och tillgångar och den förödmjukade befolkningen kämpade för sin blotta existens.
Fastän det kallades ett ’oberoende land’, påminde dess status och tillstånd om en utländsk koloni.”
Eftersom de dominerande utländska makterna mestadels utgjordes av nationer i kristenheten, bemöttes den ”kultur” de förde med sig med ovilja. Detta hjälper oss att förstå varför kristenhetens religioner i verkligheten fick så ringa grepp om det kinesiska folket.
För en västerlänning som växt upp under relativt bekväma förhållanden kunde en resa till den ”gamla tidens” Kina vara en skakande upplevelse. En känslig besökare chockerades gång på gång av fattigdomen, hungersnöden och bristen på hygien. Han konfronterades ständigt med tiggare, prostituerade, hemlösa människor och föräldralösa barn.
När kommunistrevolutionen lyckades år 1949, följdes den av en reaktionens tidvattensvåg. De politiska, religiösa, ekonomiska och sociala förhållanden som hade kommit från Västerlandet blev i stor utsträckning avskaffade. Och eftersom Kinas nya härskare inte ville ha någon ytterligare inblandning från främmande makter, höll de tills helt nyligen sitt land ”stängt” för utomstående.
Vad besökare säger
De intryck som nu kommer från människor som besökt Kina är unika i sin samstämmighet. Typisk är den slutsats som David Rockefeller, ordförande i styrelsen för Chase Manhattan Bank i New York, kom till:
”De allmänna ekonomiska och sociala framstegen är ... imponerande. För bara 25 år sedan sägs svält och eländig fattigdom ha varit regeln snarare än undantaget i Kina. I dag verkar nästan alla ha tillräckligt med mat, kläder och husrum, även om det är spartanskt.
Gator och hem är fläckfritt rena, och den medicinska vården är mycket förbättrad. Brottslighet, narkotikamissbruk, prostitution och veneriska sjukdomar har praktiskt taget utrotats. Dörrar lämnas rutinmässigt olåsta. Snabba framsteg har gjorts inom jordbruket, skogsplanteringen, industrin och undervisningen.”
På liknande sätt uttalade sig Mike Mansfield, majoritetsledaren i senaten i Förenta staterna:
”Det är ett förändrat Kina jämfört med det jag kände och besökte för många år sedan. Det finns inga tiggare på gatorna; människor ser friska ut; alla tycks arbeta. Det finns tillräckligt med mat och kläder, och en känsla av samhörighet med samhället har utvecklats i stället för det gamla familjebegreppet. ...
De har lyckats vidmakthålla en sund statsekonomisk grundval. De har inga skulder till utlandet, inte heller några inhemska skulder. De har bara en låg beskattning. ...
Det fanns inget tecken på ungdomsbrottslighet. Gatorna var säkra, och föroreningen var obetydlig. De har inte tillåtit att floderna blivit förorenade, utan använt det mänskliga avfallet på ett förståndigt sätt — som gödningsämne.”
Efter ett omfattande besök i Kina berättade skribenten Wassily Leontief i tidskriften Atlantic: ”Kontrasten till det hav av misär och ytterligt armod, ... som råder i den övriga så kallade underutvecklade världen, är så slående att det nästan är otroligt.”
Det tycks alltså inte råda något tvivel om att det har gjorts kolossala materiella framsteg i Kina. Många av de mycket allvarliga och sorgligt dåliga förhållandena från förr verkar till stor del ha avhjälpts.
Krafttag när det gäller undervisningen
Mycket av det som uträttas i Kina i dag kretsar kring de stora ansträngningar som görs inom alla områden av undervisningen. I Saturday Review förklaras det: ”Nästan alla i Folkrepubliken Kina tycks vara engagerade i någon form av undervisning eller omskolning.”
I Kina säger man sig ha omkring 150 millioner elever i skolan. Dessutom förekommer det också mycken undervisning av vuxna som redan är i arbete. Till och med pensionärer blir ofta ”omskolade”. Och i all denna undervisning läggs det kraftig tonvikt på praktisk snarare än teoretisk kunskap.
Kinesiska barn får till exempel lära sig sådana saker som att avlägsna korken ur flaskkapsylerna, för att det skall bli lättare att återigen utnyttja metallen i dem. De får lära sig att sopa gator, springa ärenden åt äldre människor eller tillverka små detaljer som sedan verkligen används vid produktionen av varor.
Den tekniska undervisningen lägger tonvikten på kollektivt uppträdande i stället för på individuella framgångar. När en besökare vid en skola lade märke till att lekklossarna var alltför stora och tunga för att ett barn obehindrat skulle kunna handskas med dem, utropade de kinesiska lärarna: ”Just det! Detta uppammar känslan att vi behöver varandras hjälp.” På så vis fostras individen till att gå upp i massan.
Efter att ha granskat det kinesiska undervisningssystemet skrev en medarbetare i Saturday Review:
”De unga är övertygade om att de spelar en roll i skapandet av Kinas och världens framtid och tycks vara motiverade av tanken på att tjäna i stället för att nå personlig vinning. Ingen betraktas som värdelös; till och med den dövstumme och krymplingen kan göra en meningsfull insats i samhället.
De värden barnen får lära sig är stolthet över det nya Kina under ordföranden Maos ledning, osjälviskhet, anspråkslöshet, villighet att lära av andra och uthärdande inför svårigheter ...
De är beslutna att undvika att utveckla en överutbildad elit, som inte har någon funktion att fylla i samhället.”
Sociala förändringar
Regeringens totala kontroll över all undervisning har bland annat åstadkommit oerhörda förändringar i samhällsstrukturen. Ett av målen beskrivs av John S. Service, en före detta ämbetsman inom det amerikanska utrikesdepartementet, som tidigare bodde i Kina i tjugoåtta år. Han sade:
”Man blir medveten om en förhärskande inställning. Kalla den, om du föredrar det, en anda, stämning eller läggning. Kanske det enstaka ord som bäst beskriver den är egalitär.”
Ordet ”egalitär” betyder i grund och botten ”att hävda alla mäns och kvinnors jämlikhet”. John S. Service anmärker att detta har haft den verkan att de mycket skarpa klasskillnader som rådde förr nästan fullständigt har suddats ut. Han tillägger också: ”Borta är den tid då kvinnor var lägre, missgynnade medlemmar av samhället.”
Denna ”egalitet” sägs existera till och med i Folkets befrielsearmé. Gradbeteckningar och rangtitlar rapporteras ha avskaffats, och uniformerna är lika för alla. Skribenten Tillman Durdin säger: ”För att bekämpa överlägsna attityder får befälhavarna tillfälligtvis tjänstgöra som meniga. Alla grader äter samma mat. Ändå är disciplinen sträng, framtvingad lika mycket genom gruppens tryck som genom order.”
Denna strävan att jämna ut de skillnader som tidigare existerade till följd av klassuppdelningar eller ekonomisk ställning kan även iakttas inom läkarvården. Det görs oerhörda ansträngningar för att förbättra hälsovården för alla, oavsett vilken ställning de har i samhället. Efter att ha rest 5.600 kilometer och studerat läkarvården i Kina kom en grupp på sexton representanter för de amerikanska hälsovårdsmyndigheterna till följande slutsats:
”Vid resans slut stod det klart att Kinas nya samhälle har frambragt ett hälsovårdssystem, som inte överträffas av någon annan icke-industriell nation. Ja, det överträffar Förenta staterna i fråga om att ge primär hälsovård och har möjlighet att bli det bästa i världen. ...
I motsats till situationen i Förenta staterna är hälsovården i Kina en mänsklig rättighet, som är tillgänglig för alla de 750 millionerna kineser, vare sig de bor på landsbygden eller i städerna.”
Eftersom läkarnas inkomster är fastställda av staten och strängt kontrollerade, finns det för närvarande ingen möjlighet för läkarna att bli rika genom sitt arbete. Pengar är därför inte direkt någon motiverande faktor. När det gäller de motiv som driver de kinesiska läkarna, är följande iakttagelse av dr Victor, W. Sidel i New York av intresse:
”Det svåraste att förmedla till människor här [i Förenta staterna] är den känsla av oegennytta man finner där [i Kina]. I Förenta staterna betraktas man som underlig om man gör något för andra utan något i gengäld. De motiv man har blir misstänkta.
I dagens Kina förefaller denna oegennytta vara människornas främsta mål. Alla får lära sig att hjälpa varandra. Detta är enligt min mening vad läkekonsten egentligen syftar till.”
De medicinska kostnaderna för patienten sägs vara ytterst låga. Och till och med dessa betalas vanligen av företaget, kommunen eller någon annan organisation där patienten arbetar.
Vad de sociala sjukdomarna beträffar, så framhåller västerländska besökare gång på gång att det finns mycket litet av veneriska sjukdomar, narkotikamissbruk och alkoholism. Varför? Doktor Halfdan Mahler, generaldirektör för Världshälsoorganisationen, tillskriver det ”ett klimat, som man kanske skulle kunna kalla ’puritanskt’”. Sexuellt umgänge före och utom äktenskapet rapporteras vara ovanligt.
En annan anmärkningsvärd förändring som besökare lagt märke till är det relativt ringa antalet poliser. Och de som kunde ses sades vara obeväpnade, utan så mycket som en batong. Med undantag av de män och kvinnor som tjänstgjorde i trafiken höll de sig i skymundan. Den höga brottsfrekvensen i andra länder tycks inte förekomma i Kina för närvarande. Robert P. Martin, korrespondent för U.S. News & World Report, framhöll: ”Detta är, såvitt jag kunde se, ett samhälle med hög moral och lag och ordning.”
Lönerna är mycket låga, mätt med västerländska mått. Men priserna är också mycket låga och strängt kontrollerade, så att inflationen inte verkar vara det problem den är på annat håll. Genomsnittspersonen tycks inte ha någon svårighet med att skaffa sig livets nödtorft. Och hur är det med skatterna? I New York Times förklarar C. L. Sulzberger:
”[Kina] förlitar sig inte på [inkomst]skatter för att klara sin ekonomi. ... Arbetarna betalar ingen inkomstskatt. Deras löner är fastställda av staten, och företagen lämnar alla sina vinster till regeringen.”
De vinster som uppenbarligen går till regeringen gör det möjligt för den att sörja för den praktiskt taget fria hälsovården, undervisningen och andra samhälleliga tjänster. De tillåter också en pensionsålder på femtiofem år för kvinnor och sextio år för män. De som har ”farliga” yrken avgår med pension tidigare. Och pensionsbeloppet sägs ligga på omkring 70 procent av en individs högsta inkomst.
Det finns alltså numera, ”från vaggan till graven”, en viss grad av materiell trygghet som tidigare varit okänd för den stora massans flertal i Kina. Det är den allmänna uppfattningen utländska besökare kommit till.
Till vilket pris?
Men till vilket pris har allt detta åstadkommits? Vad har det inneburit i levnadssättet för den stora massan av det kinesiska folket?
Eftersom Kina i dag fullständigt kontrolleras av regeringen, är det tydligt att det kinesiska folket har tvingats betala ett högt pris när det gäller vissa friheter. Det är sant att begreppet ”frihet” inte betydde mycket för de flesta fattigare kineser förr, eftersom de ändå på sätt och vis var ekonomiska ”slavar”.
Men hur stora framsteg dessa fattigare människor än gör under det nuvarande systemet, så vet de likväl att de aldrig kan glädja sig åt den relativa frihet som de flesta människor vill ha. Människorna i Kina är till exempel för närvarande inte fria att välja vilken litteratur de vill läsa, vilken skolutbildning de vill skaffa sig eller vilken religion eller politisk yttring de föredrar.
Kontrollen över individen är total. Det finns representanter för regeringen på alla samhällsnivåer. Det finns till och med ”gränd”- eller ”kvarters”-vakter som håller reda på vad som pågår i varje stadsdel. Varje fientlig åsikt eller handling av politisk, ekonomisk eller religiös art blir snart krossad. Människor som är annorlunda sänds ofta till ”omskolningscentra”, där det krävs av dem att de skall ägna mycken tid åt självkritik och studium av Mao Tse-tungs verk och den kommunistiska ideologin.
Fabriks- och kommunalarbetare har obligatoriska möten för ”undervisning” i politiska och andra frågor. Ofta varar dessa möten i flera timmar. Inte heller är arbetarna fria att byta arbete, om de önskar det. Kontrollen över människors liv är sådan att mycket litet kan göras utan myndigheternas tillstånd.
Det är sant att det har skett en häpnadsväckande förändring inom livsmedelsproduktionen, men hur har den åstadkommits? All den jord bönderna kan ha ägt har tagits ifrån dem och getts åt kommunen, vilket i verkligheten betyder åt staten. Kommunen är en organisation som reglerar jordbruksarbetet och består av flera tusen familjer. Men i en sådan kommun finns det inte i någon större utsträckning något privat jordinnehav, bortsett från de mycket små jordlotter som kan ges åt bönderna för att de på sin fritid skall kunna odla några grönsaker. Även dessa jordlotter är strängt reglerade av kommunala myndigheter.
De förändringar som har åstadkommits under kommunistiskt styre har alltså inte varit frivilliga. De har tvingats på folket, vare sig de önskade förändringarna eller inte. Individens vilja ansågs alltså inte väsentlig.
Friheten att tillbedja Gud
Friheten att tillbedja Gud enligt sitt eget samvete betraktas som en grundläggande rättighet i de flesta länder. Men i dagens Kina är även denna frihet strängt beskuren. Ja, de flesta religioner har praktiskt taget fullständigt utrotats.
Det är inte svårt att förstå den fientliga inställning många kineser har till kristenhetens, buddismens eller konfucianismens religioner. Dessa har alla haft sin del i den politiska inblandning och det förtryck som har påtvingats Kina i flydda tider. Prästerskapen i sådana religioner bär förvisso en oerhörd skuld genom sitt skrymteri och sin politiska inblandning, varigenom det kinesiska folkets förbittring har väckts.
Men så har också Gud själv en fientlig inställning till sådana religioner och deras skrymteri! Och han är sannerligen inte ansvarig för deras synder, eftersom de har handlat tvärtemot hans klart fastställda lagar och principer, som återfinns i hans ord, den Heliga skrift. Han kommer att ställa dem till räkenskap för detta. — Matt. 7:21—23; Upp. 17:16, 17.
Men det finns en gudsdyrkan som är sann och som verkar för människors bästa. Människor av alla nationaliteter behöver denna sanna gudsdyrkan. Den vädjar till människors hjärtan och åstadkommer verkliga förändringar, så att de lever ett bättre liv, ett fridsamt liv. Den visar dem hur de skall vara goda arbetare och att de skall underordna sig den myndighet de har över sig, inte av tvång, utan av fri vilja. Den lär dem att inte blanda sig i politiken och att inte motarbeta andras intressen, utan vara ärliga och uppriktiga.
Dessutom riktar den sanna gudsdyrkan människors uppmärksamhet på det underbara hoppet om en bättre värld, där inte bara fattigdom och hunger utan också sjukdom, sorg och död kommer att avlägsnas. Detta kommer att betyda evigt liv för människorna. Ingen mänsklig styrelse kan utlova något sådant. Men Gud har garanterat att en sådan ny ordning skall införas, just här på jorden under hans himmelska rikes förvaltning. Detta rike kommer inte att slitas sönder av periodiskt återkommande politiska stridigheter. — Upp. 21:4; Matt. 6:10.
Det är detta Guds rike som Jehovas vittnen riktar människors uppmärksamhet på. Deras budskap framhäver alltid detta strålande hopp och är vitt skilt från de religioners läror som har åsamkat det kinesiska folket så mycket elände i det flydda. Jehovas vittnens verksamhet är välbekant och respekterad i många andra länder, där de kostnadsfritt och med glädje bistår människor som önskar lära känna Gud och hans storslagna uppsåt med mänskligheten.
Trots detta har Jehovas kristna vittnen inte tillåtits att utöva sin gudsdyrkan obehindrat i Kina. I själva verket har de blivit svårt förföljda. Många av dem har hållits fängslade i åratal. De har förbjudits att ha biblar och att ge uttryck åt sin gudsdyrkan på andra sätt, såsom att samlas med andra för att ägna sig åt bibelstudium.
Gud kommer nu snart att införa sin rättfärdiga nya ordning. Han kommer att göra detta genom att förinta hela den onda tingens ordning som nu behärskar jorden och som har orsakat så mycken bedrövelse för människor överallt. Detta strålande hopp är något som uppriktiga människor överallt behöver få kunskap om. Det kinesiska folket behöver också få kännedom om det.
Även om Kina på senare tid har öppnat sin dörr för andra nationer, när det gäller sociala, ekonomiska och till och med politiska frågor, så kan man fråga: Kommer det att öppna dörren tillräckligt mycket för att tillåta den sanna gudsdyrkan att komma in? Kommer man att öppna dörren för att låta det kinesiska folket få del av det underbara hoppet om evigt liv i Guds rättfärdiga nya ordning? Vi beder om att man skall göra det, men hela världen måste vänta och se.