Kinas syn på missionärer

HUR ofta visar det sig inte vara sant i mänskliga angelägenheter att ens handlingssätt efter en tid kan orsaka oväntade reaktioner. Det har verkligen visat sig vara så i samband med kristenhetens missionärer i Kina. Trots bibelns klara råd mot att blanda sig i politik gjorde kyrkans missionärer just detta. Och för att vinna medlemmar framhävdes materiella ting. I boken Asia in the European Age 1498—1955 (Asien under den europeiska tidsåldern 1498—1955) av Michael Edwardes framhålls följande:

”Napoleon förklarade i början av 1800-talet: ’De religiösa missionerna kan bli mycket användbara för mig i Asien, Afrika och Amerika, och jag skall låta dem utforska alla de länder som de besöker. Heligheten i deras klädsel kommer inte bara att skydda dem, utan också tjäna till att dölja deras politiska och kommersiella undersökningar.’ Ingen annan statsman i Västerlandet har i själva verket sagt någonting så rakt på sak som detta, men det var just denna taktik som statsmännen använde sig av. ... Som ’skyddade personer’ blev missionärerna ofta inblandade i den politik man förde på platsen. En del kineser fann det vara till fördel att bli kristna, så att de skulle kunna vädja till en främmande makt om beskydd mot sin egen regering. Missionärerna ansågs vara en femte kolonn, ett fördelaktigt skydd för Västerlandet och dess underkuvande av hela Kina.

Resultatet av den kristna missionsverksamheten i Kina var jämförelsevis litet. De människor som blev omvända blev oftare försäkrade av missionärerna om de världsliga fördelarna av att vara kända som kristna, stå under beskydd av missionären och deras skjutvapen som skyddade honom, än om de andliga gåvorna av Kristi lära. ... Den fundamentala skillnaden mellan Kristi fridfulla budskap och de ’kristna’ makternas aggressiva handlingar var uppenbar för alla.” — Sidorna 190, 191.

Vad har blivit den historiska reaktionen till denna obibliska verksamhet av kyrkans missionärer och till missionärernas oskriftenliga inställning? En baptist från Amerika som för några år sedan under en månad reste i Kommunistkina rapporterade i en religiös tidskrift: ”Jag frågade kamrater i ansvariga ställningar vad ordförande Mao försvarade som Jesus Kristus inte försvarade. Man sade till mig att det finns ingen jämförelse mellan Mao och Kristus. ... De sade till mig att alltsedan jordreformprogrammet och omfördelningen av tillgångarna tycker bönderna att Mao har gett dem i det här livet vad Gud har lovat att ge dem i det nästa. ... Ordet ’missionär’ är ett fult ord i Kina. Människor likställer missionärsarbetet med imperialism. Kineserna är inte ensamma i fråga om detta. Innan jag reste till Kina besökte jag 12 stater i Afrika och fann att afrikanerna var mycket emot missionärerna.”