Tro på Guds omsorg påverkar livet i gynnsam riktning
MÅNGA människor finner att deras liv är olyckligt och utan mening. De menar att Gud inte intresserar sig för dem. Noggrant studium av bibeln har emellertid hjälpt ett ökande antal människor att ändra sin syn. De har blivit övertygade om att Gud verkligen bryr sig om alla människor, och detta har skänkt dem många glädjeämnen.
Befriad från svårmod och hopplöshet
En 18-årig yngling i Costa Rica drabbades av en sjukdom som läkarna inte kunde ställa diagnos på. Hans tillstånd försämrades steg för steg. Till att börja med kunde han gå med hjälp av kryckor, men snart måste han använda metallstöd, och slutligen blev han tvungen att sitta i rullstol.
Den här unge mannen säger följande om den verkan detta hade på honom: ”Eftersom jag fann mig i ett sådant förtvivlat tillstånd, drack jag mig ofta drucken. Jag kände mig trött på livet och hade, uppriktigt sagt, ingen verklig tro på Gud. Jag trodde att han var ansvarig för mitt tillstånd. Många gånger bad jag: ’Min Gud, låt mig dö.’ Jag tänkte ofta på att ta mitt liv, och vid ett tillfälle försökte jag till och med göra det. Jag krossade glas och skulle just svälja ner det med något, när en vän kom och hindrade mig.”
Senare for den här unge mannen till sin bror för att bo hos honom. Genom sin svägerska, ett Jehovas vittne, fick han sin uppmärksamhet riktad på bibeln och det storslagna hopp om liv, fritt från sjukdom och död, som den framhåller för dem som älskar rättfärdighet. Han började därpå studera bibeln tillsammans med vittnena. Med tiden ändrade han fullständigt sin syn på livet, i det han insåg att mänsklig ofullkomlighet, inte Gud, var orsaken till hans tillstånd.
Som ett döpt vittne finner han nu stor glädje i att leva i överensstämmelse med Guds vilja. Han försöker inte längre fly från sina problem genom omåttligt bruk av alkoholhaltiga drycker. Beträffande sin samvaro med medvittnena säger han: ”Inom församlingen känner jag mig nyttig och finner tillgivenhet och kärlek.”
Hjälpt att sluta leva ett liv i brottslighet
Fastän människor inte är plågade av sjukdom, kan de slå in på en kurs som är fullständigt laglös och som bara medför svårigheter för dem. Detta hände en ung man i staten Minnesota i Förenta staterna. Han nådde en punkt, där han kände att han inte hade något att leva för. Han berättar:
”Vid sexton års ålder började jag arbeta på restauranger och började använda och sälja narkotika. Genom mitt restaurangarbete lärde jag också känna medlemmar i ett brottssyndikat. Imponerad av den makt de hade över andra människor gjorde jag det till mitt mål att bli maffialedare. Jag inriktade allting mot detta mål, skaffade till och med en revolver, som jag alltid bar på mig.
Med tiden fick jag min bror att bli beroende av narkotika. Vi båda brukade stjäla bilar och kläder. Jag resonerade som så att de som vi stal ifrån egentligen inte behövde det vi tog. Samtidigt tyckte jag att jag i själva verket gjorde gott, eftersom jag brukade ge stulna föremål till min mor, min syster och mina vänner.
Senare började jag göra affärer med förfalskad narkotika och blev utsatt för påtryckningar från både langarna och köparna. När de upptäckte bedrägeriet krävde de pengar. Detta ledde till att jag fick ett nervöst sammanbrott vid sjutton års ålder.
Men jag upphörde ändå inte med min brottsliga verksamhet. Det var inte bara det att jag fortsatte att stjäla; jag drog mig inte heller för att klå upp andra så att de måste läggas in på sjukhus. Slutligen blev jag arresterad för mordförsök och överfall. Eftersom de flesta av mina vänner var i fängelse, oroade det mig inte att bli inspärrad. Men jag blev snart frigiven mot borgen, och domen blev sedan inte fällande.
Min brottsliga verksamhet satte slutligen mitt liv i fara. Under ett narkotikaparty anlände flera unga män som inte brukade vara med på sådana tillställningar. Jag fick för mig att de var där för att döda mig som hämnd. Jag beslöt därför att smyga mig undan och begå självmord. Ett försök att ta en överdos av narkotika misslyckades, då jag på grund av nervositet inte kunde hitta venen. Jag lämnade då snabbt huset. Sedan jag tänkt närmare på saken, var jag övertygad om att livet inte var värt att leva. Jag kom till en motorväg i närheten och tänkte att jag skulle lifta någonstans för att där svälta eller frysa ihjäl.
Jag plockades upp av en grupp ungdomar som släppte av mig precis som jag hade planerat. Men jag blev skrämd av skallen från stora hundar på en bondgård i närheten, och det gjorde att jag ändrade mitt beslut att stanna där. Jag fick lift med en lastbil, och genom att fortsätta att lifta lyckades jag slutligen komma till västkusten. Jag tänkte åter slå in på brottets bana. Men innan jag tog några kontakter i Los Angeles, beslöt jag mig för att sätta mig i förbindelse med min faster i en annan stad.
Denna faster var ett Jehovas vittne, och jag tyckte verkligen att hon var bedragen av sin religion. När jag kom till hennes hem, började jag ställa henne många frågor. I dagar diskuterade jag sedan bibeln med henne och höll henne uppe till långt fram på småtimmarna. Vad som verkligen gjorde intryck på mig var den lycka hon gav uttryck åt, när hon besvarade mina frågor från bibeln. Svaren var förnuftiga. Jag lärde mig att jag, trots min mycket onda handel och vandel, genom Guds oförtjänta omtanke och barmhärtighet kunde bli en del av hans folk, det lyckligaste folk jag någonsin hade träffat.
Som ett Jehovas vittne gläder jag mig i dag åt att jag redan har tillbringat fyra år med att hjälpa andra att inse att Gud bryr sig om människorna. Jag är mycket tacksam mot honom för att han låtit mig se hur rikt livet kan vara, när man lever det i harmoni med hans ord, bibeln.”
Att finna verklig tillfredsställelse i livet
Många människor prövar visserligen inte på brottets bana, som denne unge man gjorde. Ändå kan de föra ett liv som visar att de saknar uppsåt och rättesnöre. Allt de ser är sin dagliga rutin i livet och dess nöjen och förströelser.
Den erfarenheten gjorde en amerikansk kvinna som bodde i Tokyo i Japan. Hennes japanska granne började studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och därför kom deras samtal grannar emellan ofta in på religiösa ämnen. Men ingenting gjorde något djupare intryck på den amerikanska kvinnan. Hon var alltför distraherad av sin regelbundna rutin. Hon var mycket upptagen med kyrkliga aktiviteter — en ständig ström av samkväm, luncher, vuxenkvällar och program. Det var middagar och partyn att ordna och att bevista. Men i själva verket var hon inte lycklig. Hennes liv tycktes tomt.
När hon återvänt till Förenta staterna, fann hon att förhållandena hade ändrats för henne. Hon var inte längre distraherad av en mängd nöjen och förströelser och började allvarligt tänka över sitt liv. Hon säger:
”Jag blev intresserad av att söka en djupare mening i livet. Min hemmasituation var mycket olycklig, och för varje dag som gick blev jag mer desperat, mer förtvivlad, utan något verkligt viktigt att leva för. Innerst inne tror jag att jag insåg att mitt förhållande till Gud inte var tillfredsställande. Jag bad om lycka, tiggde, försökte köpslå med Gud om att min förtvivlan och vånda skulle bli bara litet mindre. Jag tyckte att mitt liv hade blivit ett mörkt, djupt hål. Jag var mentalt utmattad, utan någon lättnad i sikte.”
Förra vintern hände så något som ledde till en enastående förändring i denna kvinnas liv. En ung person gav henne en traktat. Då hon senare öppnade den, kände hon igen den som en av Jehovas vittnens publikationer och tänkte för sig själv: ”Ja, varför inte försöka med detta? Det kan säkert inte skada. Jag har inget att förlora om jag bara ringer telefonnumret på baksidan.”
Hon fortsätter: ”Det skadade sannerligen inte. Det blev början till den mest ljuvliga, mest underbara känsla av frid och säkerhet och hopp för framtiden. Där, i Jehovas ord, fanns den allra bästa vägledningen för livet — för verkligt liv, för evigt liv, för liv i en fullkomlig miljö. Bibeln besvarade alla frågor som hade surrat i mitt sinne i åratal. Så mycket det betydde för mig! Mycket snart kom jag underfund med att min tidigare ’kunskap’ i bibeln var ytlig och att det mesta av den var felaktig. Inte undra på att jag inte hade vetat vart jag skulle vända mig för att ordna upp mitt liv.”
Religiöst skrymteri hindrar människor att inse Guds omsorg
Vad människor ser hos medlemmarna i sina religiösa organisationer gör dem ibland mycket besvikna och får dem att glömma Gud.
Detta hände ett gift par i staten Michigan i Förenta staterna. De oroades av religiöst skrymteri bland medlemmarna i sin egen kyrka. De fick veta att många av medlemmarna i den lokala metodistkyrkan inlät sig på hustrubyte. I sin besvikelse slutade de besöka kyrkan. Men som de sade: ”Genom att lämna kyrkan tyckte vi att vi hade lämnat Gud, och vi visste att vi inte borde ha gjort det.”
Deras erfarenhet fick dem emellertid att så småningom tänka på Jehovas vittnen. Anledningen var att vittnenas uppförande gjorde intryck på dem. Mannen och hans hustru berättade till och med för vänner och grannar att de skulle vilja bli Jehovas vittnen och sade: ”De verkar alla så sunda och så väl förtrogna med bibeln.” Senare accepterade de med glädje erbjudandet att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. På grundval av ökad bibelkunskap bröt mannen sina förbindelser med frimurarorden, trots att han var frimurare av trettioandra graden, och hustrun bröt förbindelserna med den välgörenhetsorganisation hon tillhörde.
Både mannen och hans hustru är nu mycket lyckliga över att kunna hjälpa andra att inse att det finns en grupp kristna som visar uppskattning av Guds omsorg genom att sträva efter att göra hans vilja.
Om du har blivit besviken på grund av religiöst skrymteri och ibland har tyckt att Gud inte bryr sig om människorna, varför inte undersöka vad bibeln säger? Se själv bevisen för att Gud intresserar sig för dig. Vi är förvissade om att du kommer att finna att ditt liv redan nu kommer att påverkas i gynnsam riktning av att du lever i överensstämmelse med vad du får lära.