Är ”jämställdhet” den verkliga lösningen?

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Mexico

”JÄMSTÄLLDHET mellan män och kvinnor innebär jämställdhet i deras värdighet och värde som människor såväl som jämställdhet när det gäller rättigheter, möjligheter och ansvar.” Kan sådan ”jämställdhet” vara en betydelsefull faktor när det gäller att lösa världens problem?

”Ja”, svarade delegater vid en unik världskonferens som hölls på sommaren 1975. Orden som citeras här ovan är hämtade ur den aktionsplan som antogs vid konferensen. Vad slags sammankomst var detta? Skulle den föreslagna jämställdheten kunna åstadkomma någon verklig förbättring av världsförhållandena?

Det var Förenta nationerna som stod bakom denna sammankomst, som hölls här i Mexico City och kallades ”Internationella kvinnoårets världskonferens” eller bara ”FN:s kvinnokonferens”. Delegationer av såväl män som kvinnor kom från mer än 120 länder. Man talade om de olika sätt, på vilka kvinnor har fått lida, och man framförde förslag till förbättringar.

Anspråksfulla mål

Vid konferensen uppställde man viktiga mål, som i flera fall var berömvärda. Bland de ting som man hoppades förverkliga inom fem år kan vi nämna: Lika möjlighet för kvinnor, särskilt landsbygdens kvinnor, att få utbildning; reducering av arbetslösheten bland kvinnor och undvikande av partiskhet till männens förmån vid nyanställningar; ökade kunskaper åt kvinnor i hälsofrågor; mera helt och fullt deltagande från kvinnors sida i politiken.

Ansträngningar gjordes vid konferensen för att framhäva kvinnors rätt ”till arbete, till lika lön för lika arbete” och till att mera helt och fullt få delta i samhälleliga angelägenheter. För att man skall kunna uppnå detta yrkades det på att männen skall ta mera aktiv del i hushållsgöromålen, vilket skulle göra det möjligt för kvinnorna att få större frihet för andra aktiviteter.

Analfabetismen bland kvinnor dryftades med stort allvar vid världskonferensen. Doktor Carmen Llorca i den spanska delegationen framhöll att det enligt vissa beräkningar finns ”mer än 700 millioner icke läskunniga kvinnor för närvarande i världen, och detta utgör ett ytterst allvarligt problem i arbetet för kvinnans frigörelse”.

En annan viktig angelägenhet var prostitutionen. En kommitté krävde: att regeringar i de länder, där det fortfarande förekommer prostitution och exploatering av kvinnor och unga flickor, gör energiska ansträngningar att göra slut på den påtvingade prostitutionen och handeln med kvinnor, som — i båda fallen — utgör en exploatering, och att de inte nöjer sig med åtgärder för att hejda prostitutionen, utan vidtar åtgärder för att rehabilitera de prostituerade.

Man hade stora förväntningar med avseende på denna konferens. Många av de närvarande kvinnorna var både högt kvalificerade och uppriktigt intresserade av att förbättra andra kvinnors lott, oavsett ras, nationalitet eller språk. Man uttryckte den förhoppningen att de grundläggande problemen för kvinnorna skulle kunna lösas på tio år. Och man ansåg att detta i sin tur skulle minska världsproblemen i allmänhet.

Bland resultaten kan nämnas att världskonferensen antog tjugonio resolutionstexter, och många av dessa förordade en förbättrad ställning för kvinnan i hemmet, inom stat och kommun och utöver världen. Men vissa saker vid konferensen väckte allvarliga tvivel på att den eftersträvade jämställdheten verkligen skulle kunna medföra bestående goda ting för mänskligheten. Hur så?

Vissa besvikelser

Till stor förtrytelse för många av de närvarande gjorde sig politiska motsättningar i hög grad gällande under diskussionerna vid världskonferensen. Det debatterades en hel del om den arabisk-israeliska konflikten. Hur spänt förhållandet i själva verket var visade sig då en av de kvinnliga talarna steg fram till mikrofonen och medlemmar av andra delegationer i samma stund reste sig och lämnade konferensrummet.

Paradoxalt nog var det några, ekonomiskt svårt betryckta kvinnor som fann det nödvändigt att demonstrera utanför möteslokalen. Fastän de hade en del att säga, brydde man sig inte om dem vid konferensen, och det var ändå ett möte där man förfäktade jämlikhet för kvinnor.

Somliga förslag lämnade mycket övrigt att önska. Det ställdes till exempel krav på en välvilligare inställning till fria sexuella förbindelser, homosexualitet mellan kvinnor, samvetsäktenskap, ensamföräldrar med barn och rätt till legal abort. Man betonade också att daghem borde inrättas för barnen medan mödrarna ägnade sig åt förvärvsarbete. Men kan det föra något gott med sig att man berövar barnen den så viktiga dagliga samvaron med sina mödrar? I stället för att lösa problem skulle genomförandet av sådana förslag bara göra saker och ting värre.

”Världen ... skulle ändras mycket litet”

Det är sant att kvinnor världen utöver har lidit avsevärt förtryck och varit föremål för omfattande diskriminering. Men skulle det slags jämställdhet som man gav förslag om vid världskonferensen här i Mexico kunna göra slut på orättvisorna? Det finns starka skäl att betvivla detta. Hur så?

Därför att själviskhet, vinningslystnad, makthunger och mycket annat, som orsakar bedrövliga världsförhållanden, lika mycket är en del av kvinnor som av män. Eftersom alla människor är ofullkomliga, skulle ett visst jonglerande av ansvarsbördan från en grupp (männen) till en annan (kvinnorna) inte medföra någon verklig förbättring. Detta framgår tydligt av uttalanden som har gjorts av en amerikansk kvinna som en gång ivrigt verkade för ”kvinnans frigörelse”:

”Jag tyckte att de ideal som kvinnornas frigörelse ställde upp var vackra i teorin, och ändå fungerade de inte i praktiken. Systerskapet till exempel — en av våra mest omhuldade idéer — bröt samman, så snart kvinnorna började få pröva på makten. Teorin hade inte räknat med den mänskliga själviskheten. Jag bevittnade åtskilliga bittra maktkamper inom kvinnogrupperna, med kvinnor som föll varandra i ryggen lika blodtörstigt som jag någonsin sett någon man göra.”

Hustrun till Egyptens president framträdde vid denna 1975 års världskonferens och sade med uppenbar klarsyn: ”I själva verket är kvinnan, när hon innehar makten, inte mycket olik mannen. Och världen skulle inte ändras eller skulle ändras mycket litet om kvinnan satt vid styret.”

Eftersom såväl män som kvinnor är lika ofullkomliga, har alla slag av mänsklig styrelse, också kvinnliga monarkier, misslyckats i fråga om att lösa världens problem. (Jer. 10:23) Den enda verkliga lösningen består därför i Guds anordning att avlägsna den mänskliga ofullkomligheten och ersätta det mänskliga styret här på jorden med en fullkomlig, himmelsk administration. (Dan. 2:44; Jes. 33:24) Önskar du få veta mer om dessa gudomliga anordningar? Jehovas vittnen skulle bli glada över att få leda ett kostnadsfritt bibelstudium med dig i ditt hem eller på någon annan lämplig plats för att hjälpa dig att få kunskap om denna styrelse, som skall vara fri från orättvisor.