Den rasande tyfonen siktas
FRÅN ”VAKNA!”:S KORRESPONDENT PÅ HAWAII
”TYFON!” Det ordet kan verkligen slå människor i Kina och Japan, på Filippinerna och Guam och i den mikronesiska övärlden med skräck. Det är ett ord av kinesiskt ursprung, som används väster om den 180:e meridianen om en storm som når en vindhastighet på 120 kilometer i timmen eller mer. Öster om denna tänkta delningslinje från norr till söder kallas sådana stormar orkaner.
Varje år sveper tiotals av dessa vrålande stormar genom Stillahavsområdet och Indiska oceanen. Ibland viker tyfoner av och drar fram över Kinas fastland och vållar omfattande förintelse av liv och egendom. Då och då händer det att Japan piskas av två tyfoner på en och samma gång med åtföljande översvämningar och jordskred som kräver många dödsoffer.
Väldiga energimängder frigörs av en tyfon eller orkan. ”Det beräknas”, heter det i The Encyclopædia Britannica (1974 års upplaga), ”att en fullt utvecklad orkan kan förflytta mer än 3.500.000.000 ton luft per timme.”
Vad är det som sätter i gång dessa väldiga stormar? Hur är det att genomleva en sådan? Kan de upptäckas tillräckligt långt i förväg för att man skall kunna undfly deras förintande raseri?
Tropiska konvergenszonen
Har du någonsin hört talas om ”tropiska konvergenszonen”? Det är ett bälte av ”konvergerande” eller sammansstrålande passadvindar och stigande luft, vilket omger jorden nära ekvatorn. Denna zon är de tropiska stormarnas vagga. Här värmer nämligen solens strålar upp luften och vattnet mera än i något annat område på jorden. Vilken verkan får detta?
Vatten från havsytan avdunstar ständigt och stiger tillsammans med den varma luften och bildar moln. När förhållandena är de rätta, kan åtskilliga uppströmmar av varm luft förena sig och åstadkomma en skorstenseffekt. När ”skorstenen” fortsätter att tillväxa, börjar den att snurra på grund av jordens rotation. Lufttrycket vid ”skorstenens” botten sjunker snabbt, så att ännu mer luft och fuktighet sugs in från området utanför den roterande pelaren. Förloppet påminner faktiskt om hur vatten sugs in i nedre änden av ett sugrör. Den varma, fuktiga luften kan stiga till en höjd av omkring tio tusen meter, där den möter ett lager av kall luft. Då breder den ut sig; vattenångan kondenseras och börjar falla som regn, vilket virvlar runt med vindarna snabbare och snabbare, allteftersom stormen utvecklas.
Vattnet i ”ögat” på en sådan storm kan stå tre till fyra och en halv meter högre än det omgivande havet. En svår tyfon eller orkan kan piska upp havsvågor till en höjd av omkring femton till trettio meter. Kan du föreställa dig vilken förintande kraft sådana väldiga böljor besitter? Vindar med tyfon- eller orkanstyrka har ibland drivit små träflisor genom stora träd, kastat upp stora fartyg på stranden och fått tåg att välta.
Den 7 oktober 1737 gavs ett exempel på en tyfons raseri, då omkring tolv meter höga, stormpiskade vågor slog in i Calcutta i Indien och dödade 300.000 personer. Måndagen den 16 augusti 1971 ”mörbultade” tyfonen Rose ön Hongkong med regn och vindar på upp till 190 kilometer i timmen. Den rasande stormen pepprade Hongkongs klippiga stränder med omkring fyrtio oceangående fartyg, som slets loss från sina ankaren. En artikel i Reader’s Digest berättade om orkanen Fifi, som svepte fram över Nicaragua, Honduras, Salvador, Guatemala och Belize i september 1974:
”Fifi sparade sin värsta illvilja för Choloma och andra städer på ömse sidor om Merendónbergen. En orkan som rör sig långsamt kan avge 100 till 250 millimeter regn i ett slättlandskap. Den kan ösa ut fem gånger så mycket i bergstrakterna. Manuel Becerras Texacostation i Choloma ligger någon meter högre än den omgivande trakten. ’När vattnet steg började folk komma från de låglänta områdena’, sade han. ’Vid midnatt hade minst 800 människor trängt ihop sig runt omkring stationen.’
Så började störtfloden. ’Också under ett kraftigt regn kan man se enskilda droppar’, sade han. ’Men plötsligt sköljde en ogenomtränglig ridå av vatten ner från himlen.’
Skyfallet fortsatte i fyra timmar. Den genomdränkta jorden på de branta Merendónbergen kunde inte ta emot mera. Plötsligt kanade tusentals ton jord, stenar och träd nerför bergssluttningen. I Ocotillo hörde Arcadio Gámez dånet. Han rusade ut och avfyrade sin pistol i luften för att påkalla sina grannars uppmärksamhet. Omkring 40 följde honom högre upp på berget. Skräckslagna såg de vartenda hus i byn spolas ner i ravinen. ’Det såg ut som om berget flöt på vattnet’, sade Gámez. Trettioen olyckliga människor från Ocotillo spolades ner i denna dödens korridor i en skummande blandning av jord, hus, stenbumlingar, boskap och väldiga träd.”
Innan Fifis raseri avtog hade orkanen krävt 7.000 till 8.000 människoliv och lämnat hundratusentals hemlösa till följd av översvämningarna och jordskreden. I Choloma rapporterades 2.700 av stadens 5.000 invånare ha dödats.
Finns det något sätt att undvika sådana fruktansvärda konsekvenser? Kan orkaner och tyfoner siktas tillräckligt långt i förväg för att man skall kunna rädda liv i stor skala?
Hur man upptäcker en storms födelse
På grund av de dåliga kommunikationerna i forna tider var ett snabbt fallande barometerstånd, som utvisade ett hastigt avtagande lufttryck, nästan den enda förhandsvarning folk kunde få. Men detta inträffade ofta alltför sent för att de skulle kunna undfly en storms raseri. Längre fram, när radioförbindelserna blev bättre, kunde frivilliga observatörer i ökedjorna några timmar i förväg varna för att en storm var i faggorna.
Sedan kom radarn med sin förmåga att upptäcka en tyfons spiralformade moln. Men eftersom radarsignalerna rör sig i rät linje, under det att jordytan buktar, är det inte möjligt att upptäcka tyfoner med hjälp av radar förrän stormen kommit inom 300 kilometers radie från radarinstrumentet.
Det i särklass bästa hjälpmedlet för att sikta tyfoner är vädersatelliter. En av dem, som kretsar kring jorden i nord-sydlig riktning, granskar på fyra och en halv minut ett område om 3.200 gånger 3.200 kilometer. Vad satelliten ”ser” tas på mottagarstationer upp på magnetband för att sändas till två vädersatellitcentraler i Förenta staterna, där de omvandlas till bilder för databehandling.
Denna satellit låter väderstationer på Guam och Wake Island, i Honolulu och på många andra platser få kännedom om atmosfäriska förhållanden hundratals kilometer omkring dem. Prognosstationer i Honolulu och på Guam bedömer de mottagna molnbilderna och letar efter molnstrukturer som är typiska för en tropisk storm eller tyfon.
En annan vädersatellit har omloppshastigheten så avpassad att den stannar kvar i ett och samma läge över en bestämd punkt i Stilla havet vid ekvatorn. Därigenom kan väderstationerna få större delen av Stillahavsbäckenet fotograferat med tjugotvå minuters intervaller. En liknande satellit tjänstgör över Atlanten.
När en tyfon nalkas
Vad händer när ett tyfonmönster visar sig på en vädersatellitbild? Då underrättas alla väderstationerna i hela området. Åtgärder vidtas för att rädda liv och i största möjliga utsträckning minska de materiella skadorna. Men inte nog med det.
Väderstationerna sänder upp stora ballonger med radioutrustning. Speciella mottagare spårar dessa instrument, som ger upplysningar om temperatur, fuktighet, vindhastighet och vindriktning hela vägen från stormens yta till en höjd av omkring 27 kilometer. Dessutom sänds speciella ”tyfonjaktplan” upp från Guam eller Filippinerna för att spåra upp en storm i rörelse och via radio sända upplysningar om vindhastigheter på olika platser från stormens utkant till själva centrum av den, men också upplysningar om sjöförhållandena. Ett ögonvittne berättar hur det är att flyga i ett sådant plan:
”Det var mörkt som vid midnatt. I den aldrig upphörande virvelrörelsen kastades vårt 55 ton tunga plan omkring som en kork i en fors. ... Föreställ dig, om du kan, ett rum av ett ordinärt badrums storlek med två ton elektronisk utrustning, termosflaskor, livräddningsredskap och besättningen, och skaka sedan alltsammans väl.”
Det är ytterst viktigt att man kan sikta och spåra upp tyfoner så snart de föds. De korallöar, där många människor i Mikronesien bor, är särskilt sårbara för stormvågor, eftersom dessa öar inte är högre än i medeltal sex meter över havsytan. Fartyg till havs uppskattar också stormvarningar, som ger dem tid att bege sig till säkrare farvatten.
Man har verkligen gjort stora framsteg i att ge förhandsvarningar för rasande tyfoner eller orkaner. Men olyckligtvis går många liv till spillo på grund av att folk ignorerar varningarna. Med tanke på de förintande krafter som dessa vrålande tropiska stormar släpper lösa är det förståndigt att fly ur deras väg fortast möjligt.