Märkliga offerriter i det katolska Bolivia
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Bolivia
NÅGRA vänner och jag besökte nyligen staden Oruro på en sightseeingtur. Fastän de flesta av Bolivias invånare är romerska katoliker, är staden Oruro internationellt känd för sina folkliga, religiösa fester vid karnevalstiden, av vilka Diablada, eller djävulsdansen, är en del.
”Tillåter den katolska kyrkan djävulsdanser?” kanske du frågar. Ja, Bolivia är verkligen ett land med många egendomliga religiösa sedvänjor. Detta är, vilket vi fick erfara, speciellt fallet med Oruro.
Vid en viss gruva frambär till exempel arbetarna vid marknivån böner till Jungfrun av Socavón, men under jorden offrar de cigarretter och kokablad åt el tío, underjordens gud, det vill säga djävulen.
Vårt mål var att betrakta Oruro från stadens högsta utsiktspunkt. Vi begav oss därför upp på berget San Felipe. När vi kom upp på toppen av detta berg, fick vi se ett enastående exempel på de egendomliga religiösa offerriter som utförs av katoliker i vissa delar av Bolivia.
När vi nått denna punkt på vår resa, fick vi se en familjegrupp, bestående av en mormor, hennes dotter och dennas make och deras två barn, en femårig pojke och en baby som de bar i famnen. De hade med sig ett fullvuxet får. Vi började tala med dem och fick veta att de var katoliker. Men varför hade de kommit hit upp till toppen av berget och tagit ett får med sig? Modern förklarade att de skulle offra djuret åt San Felipe. Men detta visade sig inte vara sant.
Vi lade märke till att mormodern tycktes mumla för sig själv. Det visade sig emellertid att hon läste något ur minnet. Var det ett radband hon hade? Nej, för språket var inte spanska utan quechua. De var quechuaindianer. Vi såg hur mormodern slutade sin uppläsning, lyfte upp en flaska och tog en klunk ren alkohol blandad med en läskedryck. Hon stoppade också kokablad i munnen. Mannen drack också och stoppade kokablad i munnen. Denna kombination har en kraftigt berusande effekt.
Nu hade också dottern börjat be intensivt på quechua. Vi märkte att hon gång på gång nämnde namnet Pacha Mama (Moder Jord), vilket åsyftar en jordgudinna som dyrkas av dessa indianer. I själva verket var offret inte avsett för San Felipe utan för denna gudinna. De åkallade Pacha Mama för att deras potatis, får, lamadjur och andra naturprodukter skulle förökas. Man berättade för oss att denna gudinna behövde ett levande hjärta och blod, innan hon besvarade böner.
Sedan såg vi ett annat besynnerligt drag i denna ceremoni. De gjorde upp en liten eld med hjälp av sådan alkohol som de hade druckit av. Den unga kvinnan kastade rosafärgade och vita, gjutna sockerstycken på elden. På dessa fanns avtryck av sådana ting som demoner, hus, lastbilar och lamadjur. Dessa människor bad i själva verket till Pacha Mama om beskydd, om ett större hus och om fler materiella ägodelar.
Under tiden hade mormodern och hennes svärson gått ett litet stycke nerför berget till ett altare. Detta var en slät yta, överskuggad av en stor klippa, som hade svartnat av röken från många offer. Vi såg också pölar av stelnat fårfett från tidigare ceremonier. Mormodern och svärsonen skakade sedan om en ölflaska och sprutade ölet över hela altaret för att ”helga” det. Detta påminde oss om bruket av vigvatten i andra religiösa riter. Därefter strödde de ut konfetti, och pojken skickades upp till toppen av altarklippan med serpentiner. Nu var allting färdigt.
Fåret placerades med hopbundna ben på en närbelägen sten. På ett tecken från mormodern stack mannen upp dess hals. Sedan gav han kniven till mormodern, som skar upp buken på fåret. Medan vi förundrade såg på stack hon in handen i öppningen och slet ut hjärtat. Det var nödvändigt, förklarade hon, att offra hjärtat åt Pacha Mama, medan det ännu slog och blodet fortfarande rann från halspulsådern. Därefter grävdes hjärtat ner i jorden. De gav också en kopp med blod blandat med socker till pojken, som sprang uppför berget och hällde ut det vid foten av ett kors, som var placerat högst upp på berget.
Nu lade mormodern kokablad i sina kupade, blodiga händer och offrade dem med utsträckta armar vid altaret, under ytterligare böner på quechuaspråket, riktade till Pacha Mama. Senare brände de delar av fåret på altaret. Resten skulle de ta hem och äta under en två till tre dagar lång fiesta, då de skulle dansa, dricka och tugga kokablad i hopp om att denna jordgudinna skulle ta emot deras offer och ge dem lycka.
Vi frågade dessa människor hur de kunde vara katoliker och samtidigt frambära ett sådant offer till en hednisk gudinna. De svarade att om de underlät att göra det, skulle gudinnan bli förtörnad på dem. De sade också att de gjorde det för att blidka el tío, som, vilket tidigare nämnts, är underjordens gud eller djävulen. Dessa människor såg ingen motsättning i att vara katolik och samtidigt frambära ett sådant offer.
När vi hade åkt därifrån, tänkte vi allvarligt på det som hade hänt. Denna ceremoni hade utförts av personer som påstod sig vara kristna. Men bibeln visar att Jesu offerdöd gjorde alla djuroffer överflödiga. (Dan. 9:27; Hebr. 10:1—10) Vad beträffar att utföra en handling av tillbedjan till djävulen eller någon annan gud eller gudinna, förklarade Jesus: ”Det är ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” — Matt. 4:10.
Vi tänkte på den katolska kyrkans fullständiga misslyckande, när det gällt att undervisa ödmjuka människor i många av de grundläggande kristna lärorna. Vi tänkte också på hur viktigt vårt ansvar är att som Jehovas vittnen gripa varje tillfälle att dela med oss av bibelns sanningar till våra medmänniskor här i Bolivia.
”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar gentemot mitt ansikte. Du skall inte göra åt dig en skuren bild eller en gestalt lik någonting som finns i himlarna där ovan eller som finns på jorden där under eller som finns i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” — 2 Mos. 20:2—5, NW.