Skuldtrycket kännbart för andra

DEN belägenhet som nationernas regeringar befinner sig i, när det gäller skulder, delas av andra. Företag, städer och kommuner och enskilda personer ställs också inför allvarliga påfrestningar på grund av för stora skulder.

Det blir allt svårare att bli kvitt dessa skulder. Detta är en av huvudorsakerna till att de senaste årens ekonomiska tillbakagång visade sig bli så svår för många. Lånen kunde inte betalas tillbaka; antalet konkurser ökade därför kraftigt.

Svårigheter för företagen

Som ett exempel rapporterades följande i Industry Week: ”Västtyska bolagskonkurser nådde en rekordsiffra. ... Konkurserna, som innefattade förluster och betalningskrav på över 400.000 dollar, ökade plötsligt med 30%.”

I december 1976 uppgavs det i The Wall Street Journal att antalet japanska bolagskonkurser nådde ett rekord månaden före, och det tillades: ”Bolagskrascherna för hela år 1976 kommer att nå ett rekord på 15.000, en höjning av det föregående rekordet på 12.600 som sattes förra året.”

I England rapporterades det enligt Daily Mail att antalet konkurser i Storbritannien är det högsta på sextio år och att ”ingenting kommer i närheten av detta, inte ens under den värsta depressionen på 1930-talet”.

I Förenta staterna gick ett antal stora bolag i konkurs liksom andra gjorde. Fler banker lade ner verksamheten än vid något annat tillfälle sedan landet inträdde i andra världskriget. Ändå varnade institutet för ekonomisk forskning för att detta ”bara är topparna på konkursmässiga isberg som flyter omkring i ett väldigt hav av skulder”.

Städer i svårigheter

Ungefär detsamma händer ett antal städer, delstater och kommuner. Av alla dessa är kanske staden New York den som det skrivits mest om. Dess skulder har stigit till omkring 13 milliarder dollar. Förra året tvingades staden inställa betalningarna på kortfristiga lån, fastän domstolarna senare förklarade en sådan åtgärd olaglig.

Men i Business Week sades följande i en ledare: ”Staden New Yorks problem förebådar i själva verket ett större problem. Varje större stad i Förenta staterna kommer att få allvarliga finansiella svårigheter inom de närmaste tre till fem åren.”

Stad efter stad blir allt djupare skuldsatt. Deras skatteintäkter är helt enkelt inte tillräckligt stora för att täcka deras utgifter. I nationens huvudstad, Washington, har till exempel utgifterna sedan 1960-talet ökat med omkring 15 procent årligen, men skatteintäkterna har bara ökat med omkring 6 procent.

Japan rapporterade att 39 av landets 47 prefekturer skulle uppvisa underskott. Två städer har redan förklarats i konkurs. U.S. News & World Report beräknade att ”omkring 100 av Japans 643 städer kommer att uppvisa underskott, en ökning från 53 två år tidigare”. Många städer i andra länder finner att skuldtrycket ökar på liknande sätt.

Konsumenter i trångmål

Konsumenterna i många länder känner i allmänhet av skuldtrycket mer och mer. I Förenta staterna går mycket av vad den genomsnittlige amerikanen har kvar, sedan utgifterna betalats, till avbetalning av skulder.

När det nyligen blev en tillbakagång, var det därför många som inte kunde betala av på sina skulder. Detta var orsaken till att antalet konkurser nådde den högsta siffran någonsin.

Men konsumentskulderna fortsätter att växa. I Los Angeles Herald-Examiner rapporterades det: ”Den genomsnittlige löntagaren i Los Angeles gör av med nästan allt han tjänar. Han lever nära gränsen för sina inkomster. Även en mindre nödsituation skulle kunna bli katastrofal.”

I tidningen uppgavs det att ”genomsnittspersonen” med problem i form av skulder hade en inkomst på 800 till 900 dollar i månaden, men var skyldig ”omkring 10.000 dollar, vanligtvis till banker, kreditkortsföretag, detaljaffärer och bensinbolag. Och han är ett nervvrak.”

I Milwaukee Journal talades det om en krets av prostituerade som inbegrep husmödrar och som ”använde det de tjänade till att dryga ut familjens inkomster”. Daily Yomiuri i Tokyo rapporterade om en husmor som begått självmord ”därför att hon var hårt pressad att betala tillbaka ett lån som tagits för att man skulle bygga ett hus”.

Det är sant att somliga som har svårigheter i våra dagar inte använder sina pengar oförståndigt. Det är helt enkelt så att priserna är så höga att deras inkomster inte förslår till utgifterna. Men å andra sidan har många i oförstånd gett ut pengar på saker som de inte verkligen har behövt. Skulderna har vuxit dem över huvudet, och de har tvingats ta konsekvenserna.

Tvivelaktig ”säkerhet”

Även människor med pengar på banken har börjat känna en viss oro på senare år. Detta beror på att det inträffat stora bankfallissemang.

I Förenta staterna gick Franklin National, en av de tjugo största bankerna i landet, i konkurs. I Tyskland gick det stora Bankhaus Herstatt omkull. Ett antal andra banker har också gått i konkurs. Och andra är så hårt ansträngda att Martin Mayer i en omfattande granskning kallad ”The Bankers” framhöll: ”Det finns milliarder dollar i potentiella låneförluster i systemet, och klockan tickar mot detonationsögonblicket. Den struktur inom bankväsendet, som nu håller på att byggas upp, kan störta samman.”

Men skulle inte detta vara omöjligt i Förenta staterna? Är inte sparkapital på upp till 40.000 dollar ”säkra”, garanterade genom sådana inrättningar som Federal Deposit Insurance Corporation?

Det är riktigt, men det är av intresse att lägga märke till vad Alvin Toffler säger i sin bok The Eco-Spasm Report: ”FDIC-tjänstemännen vet vad flertalet av allmänheten inte vet: att FDIC bara har tillräckligt med pengar tillgängliga för att täcka omkring 1 procent av besparingarna. Det kan omöjligt möta otyglade, plötsliga krav från hundratusentals skräckslagna bankkunder.”

Det är ett sådant anlopp tjänstemännen fruktar. Det skulle kunna inträffa om bara ett fåtal länder gick bankrutt eller om ett stort antal banker började gå under på grund av en serie bolags- eller kommunkonkurser.

Men skedde inte under år 1976 en viss ekonomisk återhämtning från tidigare tillbakagång? Jo, det gjorde det, och man hoppas på ytterligare återhämtning. Detta har varit mönstret under gångna decennier. Men tillbakagångarna blir allvarligare och återhämtningarna måttligare med högre bestående arbetslöshet.

Angående detta sade Baxter förra året: ”Ekonomin är nu utan tvivel på väg uppåt. Men den hålls uppe av ett tunt lager likvida medel [kontanter eller tillgångar som lätt kan omvandlas till kontanter] å ena sidan och väldiga budgetunderskott å andra sidan. Historien har bevisat att de senare undergräver likviditeten i det långa loppet.”

Men hur påverkar detta dig? Vad kan människor i allmänhet göra för att skydda sig?

[Infälld text på sidan 10]

”Den genomsnittlige löntagaren ... gör av med nästan allt han tjänar. Han lever nära gränsen för sin inkomster. Även en mindre nödsituation skulle kunna bli katastrofal.”

[Infälld text på sidan 11]

”FDIC-tjänstemännen vet vad flertalet av allmänheten inte vet: att FDIC bara har tillräckligt med pengar tillgängliga för att täcka omkring 1 procent av besparingarna.”