Vad kan man göra åt kaffekrisen?
PÅ 1930-talet fanns det sådant överskott av kaffe att de brasilianska producenterna lär ha bränt 70 millioner säckar kaffe! Och på 1940-talet kunde man i New York Post läsa en annons om kaffe till salu för drygt fyra kronor per kilo.
Som kaffedrickarna är väl medvetna om har förhållandena ändrats avsevärt på 1970-talet. Kaffepriser på 40 till 50 kronor per kilo förvandlade en tidigare ganska blygsam utgift till en av de större posterna på kassakvittot. I Tokyo steg priset på en kopp kaffe på vissa serveringar till 300 yen (över fyra kronor), vilket fick till följd att ägarna anklagades i tidningen Daily Yomiuri för att ”roffa åt sig opportunistiska vinster genom att utnyttja prisökningen”.
Höga kaffepriser är inte något större problem för de teälskande japanerna, som i medeltal inte dricker mer än omkring 100 koppar kaffe om året. Men för svenskarna, som i medeltal dricker mer än 1.300 koppar per år, kan kaffet bli en stor utgift. Genomsnittsamerikanen befinner sig mellan dessa ytterligheter och dricker omkring 800 koppar per år. Hembryggt kaffe har därför kommit att kosta amerikanerna ungefär 75 dollar per år.
Vad ligger bakom prisstegringen?
Men vad är det som utlöst de höga priserna? Ligger det någon sanning i anklagelserna att de kaffeproducerande nationerna konspirerat för att driva upp priserna, precis som oljekartellen gjort? Eller var det verkligen en brist som drev upp priserna på grund av den starka efterfrågan? Den frågan blev starkt känsloladdad bland vissa kaffeälskare. Konsumenter och politiker utslungade ilskna anklagelser. Man utlyste en kaffebojkott. De som låg bakom den hoppades kunna tvinga ner priserna genom att minska efterfrågan.
Fakta tycks utvisa att det finns mer än en orsak till kaffeprisets upptrappning. Och det kan ligga sanning både i några av konsumenternas anklagelser och i det som kaffeproducenterna anfört till sitt försvar.
Det hela började naturligtvis med den starka frosten i Brasilien 1975, som nedbringade landets årsproduktion 1976 med mer än två tredjedelar. Nya kaffebuskar kunde inte börja ge avkastning förrän tidigast 1978. Problem i andra kaffeproducerande länder bidrog också i någon mån till att hindra produktionen. Kriget i Angola, förvecklingar i Uganda och Etiopien, jordbävningen i Guatemala och översvämningen i Colombia har alltsammans anförts som orsaker till minskade skördar eller dröjsmål.
Men ändå sjönk inte världsproduktionen 1976 med mer än omkring 15 procent under föregående års produktion. Man hade stora lager att ta av, så tillgången på kaffe drabbades inte så hårt. Brasilien lär faktiskt genom att utnyttja sina lager ha kunnat förse världsmarknaden med mera kaffe 1976 än man gjorde 1975. Men varför då dessa enorma prisökningar?
Några experter säger att en del av orsaken var den osäkerhet som skapades av de just omtalade produktionssvårigheterna. Denna osäkerhet var nog för att utlösa stora uppköp på den internationella kaffemarknaden. Spekulanter och grossister köpte upp kaffe i väntan på en bristsituation. Den hastigt ökande efterfrågan fick priserna att stiga i höjden. Många husmödrar kommer säkert ihåg sockerprisernas hastiga ökning för inte så länge sedan. Girighet och kristidsjobberi har också utan tvivel spelat sin vanliga roll i båda dessa fall.
Men den ökade efterfrågan var inte den enda faktorn bakom den plötsliga prisökningen. En del producerande länder höjde kraftigt sina exportavgifter och utnyttjade utan tvivel den ökade efterfrågan. I mitten av januari håvade Colombia in nära 15 kronor per kilo i exportavgifter, under det att Brasilien i början av mars fyrdubblat sina exportavgifter till nära 10 kronor per kilo. Enbart dessa avgifter uppgick till lika mycket som eller mer än konsumenterna hade betalat för kaffe i detaljhandeln för inte så många månader sedan!
De vanligen underbetalda småbönderna i de kaffeproducerande länderna fick en viss nytta av detta, men många kaffeplockare lär ännu inte ha högre lön än drygt fyra kronor per dag för sitt arbete. Men storplantageägarna och uppköparna gjorde sig stora vinster, och kaffeländerna förbättrade i hög grad sin handelsbalans med andra nationer. Brasilien fördubblade till exempel sina kaffeintäkter 1976 och förväntar att nästan fyrdubbla dem 1977.
Men det finns tecken på att en förändring förestår. Förenta staternas jordbruksdepartement beräknar nu att den världsomfattande tillgången på kaffe 1978 återigen kommer att vara större än efterfrågan — omkring 25 procent större. Ett annat olycksbådande tecken för kaffeproducenterna var den 20-procentiga minskningen i den amerikanska kaffekonsumtionen under 1976 i takt med den ständiga prisökningen.
Somliga experter varnar för att samma sak kan hända som inträffade i England vid mitten av 1800-talet. Rost förstörde Ceylons kaffebuskar, och priset sköt i höjden. Engelsmännen, som hade varit kaffedrickare, övergick till te — för beständigt. Nu dricker de nio koppar te för varje kopp kaffe.
Skall de hastigt stigande priserna ”slakta hönan som värpte guldägg”? Ja, sockerprisets plötsliga höjning och fall i vissa länder för några år sedan kan vara ett förebud om vad som kan hända med kaffet. För att förebygga ett sådant skeende har de kaffeproducerande nationerna försökt utarbeta ett prisstabiliseringsprogram innan det åter blir överproduktion. Men vad kan världens kaffedrickare göra, om deras favoritdryck blir alltför dyr för deras plånbok?
Alternativen
I sin desperation för att få en uppfriskande, varm dryck prövar många människor olika metoder att dryga ut kaffet eller tar sin tillflykt till ersättningar. I National Observer omtalas en kalifornisk familj som torkar det urbryggda kaffet i ugnen och använder det en gång till. Andra tar färre teskedar kaffe än vanligt, så att drycken blir svagare.
Experterna har föreslagit andra sätt att få ut mera av det malda kaffet. För att bevara aromen rekommenderar de att öppnade burkar förvaras lufttätt i kylskåpet eller frysboxen. Ett annat sätt att få ut mesta möjliga av kaffebönorna är att mala dem efter hand med hjälp av de små elektriska kvarnar som säljs för detta ändamål. Somliga anser att detta färskmalda kaffe smakar bäst. De hela bönorna håller sig i flera månader, men aromen försvinner mycket fortare ur malet kaffe. Minst ett företag marknadsför också kaffe i flingor, som sägs ge omkring 15 procent mera arom av samma mängd kaffe.
Man kan också pröva billigare kaffesorter. Somliga finner till sin förvåning att de tycker lika mycket om dessa eller kan nöja sig med dem med tanke på prisskillnaden. Det kan också bli billigare att övergå till pulverkaffe. Ett ej frystorkat pulverkaffe befanns till exempel kosta endast två tredjedelar så mycket per kopp som bryggmalet kaffe av ett känt märke.
Man kan också dryga ut kaffet med något surrogat, till exempel cikoria. I Förenta staterna säljs cikorian färdigblandad med kaffe eller separat för dem som vill blanda själva. Den färdiga blandningen kan kosta ungefär lika mycket som rent kaffe, men man kanske inte behöver ta mer än hälften så mycket för att få samma styrka på drycken. Somliga har svårt att förlika sig med smaken, men andra tycker att den är acceptabel.
”Kristidskaffe” av hälften rostat korn och hälften kaffe lär vara en ekonomisk åtgärd som amerikanerna lärde sig under den stora depressionen. Rostat korn används faktiskt nu för tiden i Japan och Korea för att framställa ett mörkt kornte, vars rostade, nötaktiga smak sägs likna kaffets. Man kan köpa det på många österländska marknadsplatser.
Kaffesurrogat har marknadsförts under olika märken i Förenta staterna och Europa. Det framställs i första hand av säd och innehåller naturligtvis inte det koffein som ger kaffedrickarna den stimulans som många tycks värdera högre än smaken. Men te är ett alternativ som tillfredsställer detta begär. Det tycks inte finnas något som kan mäta sig med te som en ersättning för kaffe.
Pröva te och se
”Det höga priset på kaffe är det bästa som hänt teet”, förklarade sekreteraren för Londons teråd. En tioårig nedgång från nästan fem koppar te per engelsman och dag till något mer än fyra koppar tycks ha stoppats av kaffeprisets stadiga ökning. Även amerikanerna importerade nästan 15 procent mera te 1976 än man gjorde 1975.
Tepriserna har också stigit snabbt med den ökade efterfrågan, och teet är inte heller så billigt per kilo. Priserna kan variera från något under kaffets kilopris till hela 350 kronor per kilo för en viss sort från Kina. Men ett kilo te ger fyra till fem gånger så mycket att dricka som ett kilo kaffe — omkring 450 till 550 koppar jämfört med omkring 100 när det gäller kaffe. Det exotiska 350-kronorsteet från Kina kan bryggas mer än en gång på samma blad och kan ge hela 1.500 koppar per kilo.
En annan fördel med teet är att det finns sorter och märken som kan tillgodose nästan alla smakriktningar, kanske med undantag av de mest inbitna kaffedrickarnas. Om du experimenterar lite med olika sorter, finner du säkert någon som du tycker om.
Te innehåller omkring hälften eller något mer än hälften så mycket koffein som kaffe. Det ger därför en del av den stimulans som kaffedrickarna förväntar av sin dryck. Men dessutom meddelar The Wall Street Journal att ”bryggt te innehåller andra ingredienser, som bromsar upp frigöringen av koffein, så att det inte ger nervsystemet en sådan chock som kaffe gör, och dessutom förlängs den stimulerande effekten”. Två brittiska industriforskare hävdar också att te har ”den unika egenskapen att eliminera obehagliga biverkningar av koffein utan att förta dess förmåga att lindra spänning”.
Om det höga kaffepriset bekymrar dig, så är du alltså inte helt låst. Kaffekrisen har öppnat dörren för nya smaksensationer för många som annars inte skulle ha prövat något annat än sin tidigare favoritdryck.
[Ruta på sidan 7]
Hur ”smakade” kaffet i morse?
I boken ”The Human Senses” (Människans sinnen) heter det: ”Smaksinne! ... kommer ömkligt till korta i fråga om att förmedla hela aromen hos kötträtter, frukter, smör och kaffe. Dessa och nästan alla andra födoämnens arom är i första hand beroende av luktsinnet för att kunna uppskattas.” Ja, utan luktförmågan skulle vi inte kunna njuta mycket av att äta och dricka. Man skulle få tvinga sig att äta för att vidmakthålla sin energi och kraft. Det skulle bli nästan lika mekaniskt som att skyffla in kol i en ugn för att hålla den brinnande. Är du inte glad att din Danare gjort den här nödvändiga processen så angenäm och njutbar?