Afrika — en kamp om människosinnen
”Negrerna har en del beundransvärda egenskaper. De är sällan oärliga. ... Man är fullkomligt trygg i deras land. Varken besökare eller invånare behöver där frukta för rövare.”
Så skrev forskningsresanden Ibn Batuta, som besökte Västafrika för mer än 600 år sedan. Han beskrev de svarta afrikaner som levde i en del av det stora Maliriket, där kung Mansa Musa härskade.
Hur angenämt skulle det inte vara om sådana rättvisa och trygga förhållanden vore rådande i våra dagar — inte bara i Afrika, utan i hela världen! Om denna beskrivning i stort sett var korrekt, måste tydligen starka krafter ha påverkat dessa afrikaners sinnen.
Visste du att denna period i Afrikas historia, som kallas den gyllene tidsåldern, utmärktes av många intellektuella framsteg bland svarta afrikaner? En av städerna i detta stora Malivälde — Timbuktu — var världsberömd som centrum för bildning och kultur. Historikern och resenären Leo Africanus, som levde på 1500-talet, beskrev staden på den tiden:
”I Timbuktu finns ett stort antal domare, doktorer och skrivare, som alla får höga löner av kungen. Han hyser stor aktning för lärda män. Det råder stor efterfrågan på handskrivna böcker, som importeras från Berberiet (Nordafrika). Att handla med böcker är mer lönsamt än någon annan handel.”
Många anser att denna undervisning och bildning var orsaken till den omtalade höga civilisationen och moralen. Följaktligen tror många i dag att utbildning — det vill säga att försöka nå afrikanernas sinnen på ett intellektuellt sätt — är lösningen på en del av de allvarliga problem som nu hemsöker Afrika. Det pågår alltså en kamp för att nå människors sinnen i den så kallade ”mörka världsdelen”!
Allvarliga problem hemsöker Afrika
De flesta välunderrättade afrikaner är överens om att en stor del av kontinenten står inför många oroande problem. Sensationell ekonomisk utveckling på somliga platser står i bjärt kontrast till den fattigdom det stora flertalet lever i.
Brottsligheten grasserar i den ena afrikanska staden efter den andra. Staden Soweto utanför Johannesburg rapporteras ha ”upprörande brottslighet. Faktum är att få städer i världen, om alls några, har högre brottsfrekvens än Soweto.” På en månad rapporterades där 145 mord!
Liksom i andra delar av världen har inflation, okunnighet, girighet och korruption försvårat framåtskridandet. Tidskriften Ebony skrev i ett specialnummer om Afrika att ”400 millioner människor ... för ett totalt krig mot fattigdom, okunnighet, sjukdom och nykolonialism”.
Afrikas problem — världens problem
De problem som drabbar en tiondel av den mänskliga familjen, bosatt på en landyta som bara överträffas av Asien i fråga om storlek, kommer förvisso att påverka världen i stort, särskilt som denna ”landyta” överflödar av naturtillgångar, bland annat nästan världens alla kända fyndigheter av guld, diamanter och kromit.
Nigeria överträffas bara av Saudi-Arabien, när det gäller export av olja till Förenta staterna. En tredjedel av jordens urantillgångar, femton procent av all naturgas samt tio procent av jordens oljereserver finns i Afrika. I en energimedveten värld kan sådana rika naturtillgångar inte förbises, och brist på dessa tillgångar skulle kunna få allvarliga konsekvenser i industriländerna. Det skulle även kunna påverka dig!
Många svarta ledare inser att de, för att kunna lösa problemen, måste nå själva sinnet hos folkets stora massa. Omfattande undervisningsprojekt har satts i gång i många afrikanska länder. Ledarna själva har strävat efter att ge uttryck åt detta behov genom att låta titulera sig ”Läraren” och ”Rådgivaren”. Likväl är det inte lätt att genomföra dessa undervisningsprojekt. Varför?
Många krafter kämpar om herraväldet över afrikanskt tänkande
”Tribalismen är Afrikas gissel”, yttrade president Felix Houphouet-Boigny från Elfenbenskusten. Tribalismen eller stamväsendet är en mäktig kraft som uppammar konflikter. Det är en glödande lojalitet mot den stam man tillhört sedan födelsen. Medan en person gärna visar vänlighet och ärlighet mot medlemmar av den egna stammen, känner han ofta misstro, kanske rentav fientlighet, gentemot personer som tillhör någon annan stam. Ett nyhetsmeddelande från Associated Press i ett land i Afrika säger att ”tribalismen har blivit den största komplikationen i praktiskt taget alla afrikanska konflikter”.
Många människor hyser likaså starka känslor gentemot personer som tillhör en annan ras. Över hela Afrika ökar spänningen mellan raserna. En vit affärsman, som bor i ett område med rasproblem, beskrev situationen på följande sätt: ”Det är som att ha en bomb på bakgården.”
Något som inte heller kan förbises är den flodvåg av materialism som nu väller in över det afrikanska samhället. Många afrikaner har till stor del övergett gamla sedvänjor och bygger nu upp en kultur runt det goda som den moderna teknologin har att erbjuda. Deras hela strävan i livet är att skaffa sig alla den nya tidens bekvämligheter. I många delar av Afrika härskar penningen som en hjärtlös ”kung”, och människor gör nästan vad som helst — som till exempel att stjäla, döda och bedra — bara för att skaffa sig pengar! Denna våg av materialism är alltså något som också angriper afrikanernas tänkesätt.
En annan mäktig kraft som tävlar om herraväldet över afrikanskt tänkande är nationalismen. Svarta politiker har försökt ena sina landsmän genom att skapa en känsla av lojalitet mot det egna landet. Många afrikanska stater har först på senare tid blivit självständiga, och många personer känner en inre stolthet över sin nyvunna frihet.
Men tribalism, materialism och nationalism har inte kunnat lösa Afrikas problem. Varför inte? Därför att, som många klarsynta afrikaner också inser, människors tänkesätt måste formas inom andra områden, om det någonsin skall bli en tillstymmelse till verklig fred och säkerhet.
Lämplig undervisning nödvändig — men om vad?
”EFTERLYST: EN SAMLING LEVNADSREGLER FÖR ALLA NIGERIANER.” Dessa ord stod för inte så länge sedan att läsa i en braskande rubrik i en tidning från Afrikas folkrikaste land. Artikeln som följde beklagade avsaknaden av höga moralnormer hos många människor i landet. Trots framstegen inom utbildning och teknologi förklarade den: ”Alla nigerianer måste tänka om. Ett land måste iaktta vissa elementära levnadsregler för att kunna överleva som nation.” Varför är det så?
En afrikansk journalist sade beklagande:
”Vi har gett ut enorma summor på att bygga gator och vägar, men vi kan inte längre färdas på dem i gott hopp om att tryggt nå vårt mål. Väggarna i våra hem kan med ännu mindre sannolikhet skydda oss. ... Vi lever alla i fruktan för vårt eget och våra närmastes liv. Så är det att vara nigerian i dag. Och vilket slags liv är detta?”
Vilken lösning rekommenderades? Den ovan citerade tidningen påpekade: ”Följaktligen måste utvecklingsländerna göra större ansträngningar att ändra människors sinnelag.” (Kursiverat av oss)
Ja, människors ”sinnelag” behöver förändras för att de skall kunna bibringas lämpliga ”levnadsregler”. Men sådan undervisning är inte lätt att ge. Man kan lära människor att läsa och skriva. Men för att lära ut goda moralnormer måste man nå inte bara sinnet, utan också själva hjärtat. Myndighetspersoner, som i kampen att nå afrikanernas sinnen försökt att med lagens hjälp åstadkomma sådana moralnormer, har betraktat projektet som ett försök att ”uppnå det ouppnåeliga”. Likväl är sådan undervisning livsviktig.
Starka familjer ger upphov åt starka städer, som i sin tur ger upphov åt starka nationer. Av detta skäl förespråkade en ledare för de svarta muslimerna ”ett återupplivande av familjen som grundvalen för vårt samhälle”. (Kursiverat av oss) Det behövs därför undervisning som gör det möjligt att stärka de alltmer söndervittrande familjebanden i Afrika. Särskilt nödvändigt är det att undervisa barnen, eftersom 45 procent av Afrikas befolkning är under femton år!
Det råder också ett oerhört stort behov av undervisning om hur man bör förhålla sig till människor av en annan ras eller stam. Som vi redan sett har tribalism och rasism orsakat stora splittringar i Afrika. En rapport om förhållandena i ett afrikanskt land slutade med att uttrycka denna förhoppning: ”Må svarta händer trycka vita händer i vänskap och ge Rhodesia den fred som är värdig landets skönhet.”
För att ett land eller en nation skall äga sann skönhet måste människorna kunna komma överens med varandra. Men för att åstadkomma ett sådant brödraskap måste man nå djupt in i människors sinnen. Kärlek och god moral kommer inte genom lagstiftning. Den undervisning som är allra viktigast måste alltså leda till höga moralnormer, den måste stärka familjebanden och utveckla verklig kärlek mellan människor av skilda raser och stammar.
”Omöjligt!” utropar många. Men ändå är sådan undervisning inte bara möjlig, utan den bedrivs faktiskt nu med framgång av människor i minst 41 afrikanska länder och på angränsande öar. Vilka utför detta arbete? Hur framgångsrika är deras metoder? Varför var de sista månaderna under 1978 av synnerlig betydelse i detta väldiga undervisningsprogram? Ta med intresse del av svaren i följande artikel.