Åskådarvansinne

I en debatt om hur ett lands idrottsaktiviteter är en återspegling av samhället framhöll den brittiska tidskriften ”New Scientist”: ”Fotboll ger [spelarna] bara en ringa möjlighet att visa ett aggressivt uppträdande, men det verkar som om denna stridslystna roll har överflyttats på åskådarna. ... De beväpnade vakterna, taggtrådsstängslen och räddningstunnlarna, vilket allt anses vara nödvändigt på en del platser för att skydda spelare och funktionärer från dem som de har kommit för att underhålla, påminner [en] mer om ett säkerhetssystem som passar ett fängelse.” Något av detta åskådarvansinne är skildrat av ”Encyclopædia Britannica” i dess senaste utgåvor av ”Book of the Year”, som utkommer varje år:

”Våldet i samband med fotbollsmatcher fortsatte under 1975, och det verkade som om England stod för de största syndarna. ... Men England hade inte monopol på denna moderna sjukdom. Den 25 juni inträffade det i Santiago i Chile att sedan så många som 19 spelare hade blivit utvisade till följd av ett bråk på planen kunde inte spelarna lämna spelområdet på en kvart på grund av att det haglade stenar från åskådarna. ... Oroligheter och våldsamheter rapporterades också från andra delar av Sydamerika och Italien.” — 1976, sid. 350.

1977: ”Det återkommande våldet kring fotbollen har sin rot i världens stridigheter och söndringar. Under en EM-match i Cardiff [i Wales] ... kastade åskådarna ölburkar på planen för att visa sitt missnöje med en del beslut av den östtyske domaren. ... På Malta dömdes flera tvistande spelare till fängelse, och en domare i Sydamerika dog sedan han hade blivit attackerad av spelarna.” — Sid. 350.

1978: ”Problem med folkmassorna [vid fotbollsmatcher] fortsatte i hela världen, och fler och fler länder vidtog kraftiga åtgärder för att stoppa ligisterna. I Barcelona i Spanien grävde man en vallgrav till en kostnad av 675.000 kronor för att hålla vilda entusiaster borta från planen.” — Sid. 394.