Fossila bränslen

OLJA och kol kallas ”fossila bränslen”, därför att man tror att de har bildats av rester från växter som levde långt tillbaka i tiden. Det tycks vara så att det organiska materialet i dessa begravda växter — avskärmade från atmosfäriskt syre som brukar påskynda vanlig förmultning — förvandlades till kolväteföreningar. Under många tusen år har de varit utsatta för högt tryck och höga temperaturer under jordytan, vilka sannolikt är de nödvändiga faktorerna för att det skall bildas olja och kol.

Vätehalten i kolvätena varierar mycket. Den högsta vätehalten finns i metan, huvudbeståndsdelen i naturgas. Det finns mindre väte i de sammansatta flytande kolvätena, som olja består av; och i asfalt, som är fast, är vätehalten ännu mindre. I kol har slutligen nästan allt väte, utom några få procent, pressats ut av ännu högre temperatur och tryck. Dessa kemiska processer måste ha pågått i jorden långt innan människan skapades.

Om denna förståelse av oljans och kolets ursprung är riktig, kom den energi de innehåller i första hand från solen och fixerades i organiska föreningar genom fotosyntesen i gröna växter. Men om det ännu i dag fortsätter att bildas kol och olja, håller bildningen med all säkerhet inte jämna steg med människans förbrukning av dessa bränslen.