Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • g81 22/7 s. 16-20
  • Textframställning går in i dataåldern

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Textframställning går in i dataåldern
  • Vakna! – 1981
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • Små datorer och stora program
  • Att lära en dator avstava
  • Datoriserad sättning på Vakttornets tryckerier
  • Att tillgodose unika behov
  • Vad framtiden bär i sitt sköte
  • Hemdatorer — är det något för dig?
    Vakna! – 1984
  • Behöver Johan en dator nu?
    Vakna! – 1989
  • Ett datoriserat samhälle — science fiction eller verklighet?
    Vakna! – 1979
  • Bibeln — hur den kan framställas i våra dagar
    Vakttornet – 1982
Mer
Vakna! – 1981
g81 22/7 s. 16-20

Textframställning går in i dataåldern

DATORER förekommer nästan överallt. De sätter i gång alarmet på digitalur för att få människor att vakna på morgonen, och de kontrollerar bränsleinsprutningen i deras bilar, då de kör till arbetet. Datastyrda robotar utför också svetsningsarbetena på många bilar.

Nya slag av kontorsmaskiner, som styrs av mycket små datorer, blir allt vanligare, till exempel skrivmaskiner som kommer ihåg vissa ord eller fraser. När man är ute och handlar, kan datorer automatiskt räkna ut hur mycket man skall betala och samtidigt justera butikens inventarieförteckning.

Datorer kan också vara till hjälp för att trycka dagstidningar.

Under de senaste åren har den grafiska industrin gått in i dataåldern. De flesta stora dagstidningarna i Förenta staterna använder redan datorer för sättning, och de flesta europeiska tidningar går också över till datoriserad sättning. I Japan, där människor läser fler dagstidningar än i något annat land, har man sedan 1960-talet använt datorer för sättning. Varför denna förändring över hela världen?

Små datorer och stora program

Dyrare arbetskraft jämte offsettryckets utveckling och konkurrensen från mindre, mera flexibla tidningar har allt bidragit till att tidningsindustrin mer och mer datoriserats under 1970-talet. Men övergången skulle inte ha varit möjlig, om det inte var tack vare vad själva datorerna förmår uträtta.

Vad är det som gör datorerna så användbara? En sak är bättre program eller mjukvara. Men också bättre hårdvara i form av mycket små kiselspån, s. k. ”chip”, som ökar datorernas arbetstakt och ger dem större minneskapacitet.

Dessa chip tillverkar man genom att först rita upp elektriska kretsar, som är så invecklade att man kan jämföra dem med en karta över en storstads gatunät. Sedan förminskar man ritningarna och etsar in dem på speciellt behandlade kiselskivor. Allteftersom dessa chip har förbättrats, har datorerna blivit snabbare och effektivare, samtidigt som de också har blivit mindre och billigare. Från år 1975 till år 1978 åttadubblades till exempel minneskapaciteten hos ett företags chip, samtidigt som priset på dem sjönk med 71 procent. Ett annat företag har utvecklat ett chip, som beskrivs som ”motsvarigheten till en mycket stor maskin för bara fem eller sex år sedan”!

Denna utveckling av hårdvaran har visserligen varit imponerande, men utan rätta programinstruktioner eller mjukvara är de mest effektiva datorer likväl oanvändbara. Att använda en dator utan programmering är som att konsultera ett imponerande stort uppslagsverk med många band, som innehåller endast blanka sidor! Innan man kan använda datorer för sättning inom den grafiska industrin, måste man utveckla en lämplig mjukvara.

Att lära en dator avstava

När du läser den här tidskriften, lägger du kanske märke till att de flesta raderna är lika långa. Det förhåller sig så, även om en del av dessa rader rymmer fler bokstäver än andra. Om du skulle skriva av ett stycke ur Vakna! på maskin, skulle inte alla rader bli lika långa, men i tidskriften har man slutit ut raderna. Detta innebär att man har anpassat utrymmet mellan orden (och ibland också mellan bokstäverna), så att alla rader blir lika långa.

När det gäller vanlig blysättning gör man detta på mekanisk väg. Men en dator måste lära sig beräkna antalet mellanrum på varje rad och avgöra hur många ord som får plats på raden. Det utrymme som blir över måste sedan fördelas jämnt mellan orden. Detta klarar de flesta datorer av. Problemet uppstår när ett ord måste delas av för att raden skall få den rätta längden. Hur kan man lära en dator avstava eller avdela ord på rätt sätt?

Att korrekt avstava ord är inte så lätt som det ser ut — något som vilken som helst duktig sekreterare kan intyga. Det förhåller sig speciellt så i mycket oregelbundna språk, som exempelvis engelska.

Varför kan man inte helt enkelt programmera datorn med ett lexikon över alla de ord som den kommer att behöva avstava? Det kan tyckas vara en enkel lösning, ”men tyvärr, det är helt enkelt inte praktiskt”, framhöll en dataprogrammerare. Varför inte? ”Man skulle behöva ett mycket stort lexikon över varje språk som man skulle sätta. Varje lexikon skulle behöva innehålla varje variant eller form av varje ord som datorn över huvud taget skulle kunna stöta på.”

Vad är då lösningen? Man måste programmera datorn med alla de regler som behövs för att avstava ord på rätt sätt, och man måste också komplettera programmet med ett lexikon över undantagsorden, dvs. de ord som inte följer reglerna. Ett bra avstavningsprogram för engelska skulle korrekt dela av 95 procent av alla orden i språket, vilket betyder att det speciella undantagslexikonet behöver omfatta endast ett relativt litet antal ord.

Innebär detta att datorn aldrig kommer att göra några misstag? Nej. Hur förhåller det sig till exempel med ett sådant ord som ”hänger”? Det här ordet kan vara en form av verbet ”hänga”, men det kan också vara en form av verbet ”hänge”. I det första fallet avstavas ordet ”häng-er”, men i det andra fallet avstavas det ”hän-ger”. En människa kan av sammanhanget lätt se vilken innebörd ordet har, men det kan inte en dator göra. En människa måste tala om för datorn hur den skall avstava ett sådant ord som ”hänger”. ”Datorer kommer aldrig att ersätta korrekturläsare”, framhåller en av samordnarna för Sällskapet Vakttornets dataprogram för sättning.

Datoriserad sättning på Vakttornets tryckerier

Watchtower Bible and Tract Society of New York (Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet) i USA är en religiös organisation, som har försett Jehovas vittnen med biblisk litteratur i mer än 70 år. I Brooklyn i New York har Sällskapet Vakttornet en stor tryckerianläggning, där man för närvarande håller på att gå över från blysättning till datoriserad fotosättning. Vad kommer detta att innebära? Det kommer att medföra avsevärda besparingar i fråga om tid, energi, utrymme och arbetskraft. Orsaken är denna:

På Sällskapet Vakttornets tryckeri i Brooklyn behöver man 20 radgjutande sättmaskiner av märket Linotype. Dessa maskiner är mekaniskt komplicerade och håller två mekaniker sysselsatta på heltid. Det är svårt att få tag på reservdelar till dessa föråldrade maskiner. Det går åt stora mängder energi för att smälta sättmetallen, som i sättmaskinen formas till rader med bokstäver — en rad åt gången. Det tar mellan sex månader och ett år att bli en skicklig maskinsättare.

Sedan måste man ordna raderna jämte eventuella bilder i en särskild metallram, en s. k. formram, för att få fram den önskade storleken på och utformningen av sidorna. Detta arbete utförs av mycket skickliga yrkesmän, ombrytare. Det krävs stor golvyta för den särskilda utrustningen och de tunga borden, där ombrytarna utför sitt precisionskrävande arbete.

Allt detta tar tid. Det tar omkring 45 minuter att med en radgjutande sättmaskin framställa texten till en enda sida i någon av Sällskapet Vakttornets bibelutgåvor, och ombrytningen tar ytterligare 15 minuter.

Sedan använder man den färdiga formen, som omfattar ett antal sidor, till att prägla en speciell pappmatris, som man i sin tur använder till att av smält blylegering gjuta en tung stereotypplatta. Man behöver yrkesskickliga arbetare, stora utrymmen och ansenliga mängder energi för den här processen. Innan man kan använda den här tryckplattan till att trycka stora kvantiteter, måste man förnickla den för att öka dess hårdhet, och inte ens då är arbetet färdigt. Varför inte? Små oregelbundenheter i tryckformens yta kommer att medföra ett ojämnt tryck med omväxlande ljusa och mörka områden. Detta kan accepteras i en del slag av tryck, men det uppfyller inte Sällskapet Vakttornets kvalitetsnormer. Man måste använda timmar, till och med en dag eller mer, till detta tidsödande ”lappningsarbete”, innan man rättat till ojämnheterna och tryckningen kan börja.

I kontrast till detta kommer ett enda datadrivet elektroniskt sättningssystem att ersätta alla 20 radgjutande sättmaskiner, såväl som hela blygjutningsutrustningen. Detta kommer att spara en hel del utrymme och minska behovet av arbetskraft. Datorn sätter och avdelar texten i sidor, och sedan exponerar fotosättmaskinen texten på fotografiskt papper, som i sin tur fotograferas för att tillverka plåtar för offsettryck.

När väl texten är inskriven i systemet, kan sättnings- och ombrytningsarbetet, som brukade ta flera timmar, göras på några minuter. Man behöver inte längre smälta sättmetall för sättrader eller tryckplattor, vilket kommer att spara dyrbar energi! Det kommer inte att behövas så många sättare och ombrytare, och de flesta behöver inte vara skickliga yrkesmän. De tunna, lätta offsetplåtarna som framställs kan man sätta in i pressen på några minuter. Eftersom man kan klara av lappningsarbetet på några minuter, sparar man värdefull tid, som man nu kan använda i produktionen.

Att tillgodose unika behov

För detta ändamål har Sällskapet Vakttornet införskaffat ett datasystem av märket IBM, såväl som en snabb fotosättmaskin av märket Autologic. I Sydafrika har ett mycket effektivt datasystem av märket Compugraphic rationaliserat arbetet före tryckning vid framställningen av såväl böcker som tidskrifter på nio lokala språk. Också här i landet, vid Vakttornets tryckeri i Arboga, där man trycker Vakttornet och Vakna! på svenska och norska, används datasystemet Compugraphic. Detta har avsevärt förenklat arbetet med sättningen av texten till artiklarna och framställningen av tryckplåtar för pressarna och ger också ett bättre resultat när det gäller själva tryckningen. Intressant är att det mesta av mjukvaran eller programmeringen, som man behöver för att genomföra datoriserad sättning på Sällskapet Vakttornets tryckeri i Brooklyn, har utvecklats av Jehovas vittnen själva. Varför det?

”Våra behov är unika”, säger en av systemmännen som arbetar med projektet i Brooklyn i New York. ”Även om det är riktigt att det finns kommersiella system för sättning, är de inte så väl lämpade för våra behov.” Varför inte? För det första på grund av att Sällskapet Vakttornet inte önskar anpassa sin stil och sina kvalitetsnormer efter vad kommersiella system kan åstadkomma. En annan orsak är att Sällskapet Vakttornet regelbundet trycker på 167 språk, vilket är mer än vad kommersiella system, som för närvarande finns tillgängliga, kan klara av. ”Det finns inga kommersiella sättningsprogram tillgängliga för många av dessa språk”, fortsätter systemmannen, ”på grund av att det inte lönar sig att utveckla mjukvara för språk som mycket få människor läser.”

Naturligtvis är inte Sällskapet Vakttornets tryckeriverksamhet avsedd att vara vinstgivande. Den är till för att sprida livsviktiga bibliska upplysningar om den verkliga innebörden i vår tids händelser till människor över hela världen. Det är därför den här tidskriften trycks på 34 språk och dess följeslagare, Vakttornet, på 106 språk.

Hur skall ett enda system till slut klara av att sätta på så många språk? ”Det är ett stort åtagande”, medger en av programmerarna. ”Ett nytt språk innebär ofta mer än bara ett nytt avstavningsprogram. Det kan också innebära ett nytt alfabet och en speciell programmering för accenttecken. I en del fall kan vi till och med behöva skräddarsy våra egna terminaler och tangentbord.” Det är sannerligen ett stort åtagande!

För att genomföra detta omfattande projekt har ett stort antal Jehovas vittnen med erfarenhet av databehandling frivilligt ställt upp och kommit till Sällskapet Vakttornets högkvarter i Brooklyn i New York. Många av dessa har gjort personliga uppoffringar för att kunna hjälpa till. En del stannade ett år eller längre, och deras bidrag var mycket uppskattade. Andra har arbetat med detta projekt i mer än tre år nu. ”I början tog det ett tag innan vi kom i gång”, säger en av veteranerna som har hållit på i tre år, ”men stora framsteg har gjorts under det senaste året. Vi är mycket entusiastiska över vad som uträttas.”

Vad framtiden bär i sitt sköte

Vad kommer framtiden att innebära för datoriserad fotosättning? En sak är bättre ”förutseende” program. De program som nu finns kan före sättningen i begränsad utsträckning ”se framåt”, men det råder behov av program som kan göra det i ännu högre grad. Sådana program, som redan håller på att utvecklas, ger datorn möjlighet att avgöra hur mycket utrymme den skall lämna nedtill på en sida för fotnoter eller studiefrågor, som i studieartiklarna i tidskriften Vakttornet.

Någonting annat som man håller på att utveckla när det gäller textframställning är möjligheten att kunna se en färdig sida på en videoskärm och sedan kunna ändra sidans utformning efter behag. ”Sådana system finns på marknaden”, framhåller en av Sällskapet Vakttornets programmerare, ”men de erbjuder inte den flexibilitet vi önskar. Vi är intresserade av ett system som ger oss möjlighet att skriva in texten utan att behöva lägga in komplicerade anvisningar för sättningen i texten. Detta kommer att ge oss möjlighet att använda artiklar direkt från skribenterna och översättarna.”

Systemmannen framhåller vidare att det finns andra fördelar med det här systemet: ”Vårt system ger oss möjlighet att placera en illustration i vilken som helst form på sidan. Sedan kommer texten i artikeln att automatiskt sättas om för att passa runt konturerna på den inskjutna bilden.” När detta system är fulländat, kommer det att ge redaktörer och konstnärer möjlighet att snabbt pröva många olika utformningar av en sida, innan de bestämmer sig för vilken de tycker bäst om. Genom att trycka på en knapp kommer sedan sättaren att överföra den önskade utformningen till speciellt papper.

Sällskapet Vakttornets projekt med datoriserad sättning har krävt stora ansträngningar och avsevärda kostnader, men det utlovar många fördelar. Kristna i våra dagar möter en värld fylld av människor som är i trängande behov av hoppets budskap i bibeln. Det är lämpligt att Sällskapet Vakttornet utnyttjar vad det vara må som klart kommer att hjälpa Jehovas vittnen att bättre utföra sitt uppdrag att förkunna ”dagen av hämnd från vår Guds sida” och att ”trösta alla de sörjande”. — Jes. 61:2, NW.

[Bilder på sidan 17]

En radgjutande sättmaskin kan framställa mellan 8 och 11 rader i minuten. Text som lagrats upp i en dator kan framställas i en fotosättmaskin med en hastighet av 2.000 rader i minuten

Inskrivningsenhet

Dator

Fotosättmaskin

[Bilder på sidan 19]

Hela denna föråldrade blygjutningsutrustning kan man nu ersätta, vilket resulterar i avsevärda besparingar i fråga om tid, arbetskraft, utrymme och energi

Radgjutande sättmaskin

Smältgryta

Formfräs

Gjutverk för halvcylindriska plattor

Förnicklingsbad

Ombrytningsbord

Korrekturpress

Fräsmaskin

Matrispress

Gjutverk för plana plattor

    Svenska publikationer (1950–2025)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela