Sockret i dag — hur ”sött” är det?

KÄNNER du igen mig? Mina vetenskapliga vänner kallar mig C₁₂ H₂₂ O₁₁. Jag har haft en inte så obetydlig ställning sedan jag gjorde min debut på världsscenen. Flera gånger under världshistorien och på många platser på jorden har jag varit värdefullare än guld och även sällsyntare. Jag kommer ihåg en gång i Kina, när några indiska furstar var skyldiga kejsaren skatt, att den kinesiske härskaren krävde att skatten skulle betalas genom att de gav honom mig i stället för guld.

Man har diskuterat och tvistat om mig i kungliga palats och stora parlamentsbyggnader världen över. Det är inte roligt att behöva säga att milliontals människor bokstavligen har förslavats och att milliontals människor har dött på grund av mig.

I dag är jag åter mycket kontroversiell. Några menar att jag bör förbjudas och utrotas från jordens yta för alltid. Andra säger att jag är ren och söt, att jag behövs och att jag inte alls är den bov jag anklagas för att vara.

Känner du igen mig nu? Jag är det socker som i den populära sången från 60-talet sades få medicinen att gå ner. Jag är den tesked socker som knöts in i en tygbit för att hålla dig lugn medan din mamma utförde sitt hushållsarbete. Jag är det socker som är överdraget de laxerpiller du tar och som sötar de annars beska mediciner du dricker. Jag finns i den kosmetika du förskönar ditt ansikte med och i det syntetiska gummi och de plaster som omger dig. Jag hjälpte till med att bereda lädret i de skor du har på fötterna. De som röker tobak röker en del av mig. När du färgar dina kläder finns jag med. Om du dör och dina kvarlevor begravs i en kista av plast, så kommer jag att vara där också. Jag finns i ditt liv bokstavligt talat från vaggan till graven.

Förutom detta och mer därtill har jag den förmåga som gör mig mest omtyckt — förmågan att tillfredsställa ditt omättliga begär efter något sött. Och det är häri paradoxen ligger. Mina tillgångar är det som utgör mina nackdelar, enligt mina motståndare. De menar att jag finns överallt och i allt. Att förneka detta skulle naturligtvis innebära att jag måste ignorera fakta. Jag är den förste att hålla med om att det är vanligare att jag missbrukas än att jag brukas förståndigt.

Det kan vara rimligt att mena att lite socker i botten får medicinen att gå ner. Men är det rimligt att socker dessutom får tomatketchup, pepparrot, kryddor eller salladsdressingar att gå ner? Eller bröd, konserverade grönsaker eller — kan du tänka dig! — salt, för att nämna något mer? Behövs det socker i salta pinnar? Blir du inte förvånad över att höra att en portion fiskbullar visade sig innehålla mer socker än en tårtbit?

Varför skulle jag vara en så viktig ingrediens i mat som inte ens förväntas smaka sött? Om du tycker om sötsaker, vet du att dina begär troligen kommer att tillfredsställas om du stoppar i dig en kaka. Men är det rimligt att tänka sig att ett salt kex kan tjäna detta syfte precis lika bra med sina 12 procent socker? Man kan mycket väl förvänta sig att sätta i sig 55 procent socker när man äter en bit chokladkaka, men det kan reta ens sinne för rim och reson att upptäcka att man får i sig procentuellt lika mycket socker genom att äta paneringen på en kyckling.

Jag är inget geni, och man behöver inte heller vara något för att inse att de som producerar nästan vilken ätbar produkt som helst tydligen har accepterat idén att lite socker kommer att få deras produkter att gå ner, vare sig jag behövs eller inte. Jag anser detta vara missbruk av mig. Det ger också mina kritiker ytterligare bränsle på elden.

Tänk till exempel på världskonsumtionen av mig under år 1982, som beräknades uppgå till mer än nittiotvå millioner ton. Svenskar och många andra äter omkring fyrtio kilo av mig per person och år, och den genomsnittlige tonåringen nästan ett och ett halvt kilo i veckan, men hälften av denna konsumtion är ofrivillig. Endast en liten del kommer i själva verket från sockerskålen. Fakta visar att människor köper mindre av mig, men ändå ökar deras konsumtion av mig. Att planera matsedlar där jag är helt frånvarande vore, om inte omöjligt, så i alla fall mycket svårt.

De flesta människor känner kanske bara igen mig som jag ser ut i sockerskålarna — vit och raffinerad. I denna form kallas jag sackaros, med en renhet på omkring 99,9 procent, och säljs antingen som bitsocker, strösocker, pärlsocker eller florsocker. Men stanna inte när du ser ordet ”socker” eller ”sackaros” på varudeklarationen. Andra namn på mig som man bör hålla utkik efter är fruktos (fruktsocker), laktos (mjölksocker), maltos (maltsocker), glukos eller dextros (druvsocker), majssirap och lönnsocker. Råsocker är förbjudet i Förenta staterna om det inte renas från föroreningar — smuts, insektsdelar, mögel, bakterier och annat. När det har gjorts kan det säljas som centrifugerat socker. Även om detta är mörkt i färgen, bör det inte förväxlas med brunt socker eller farinsocker, som vanligen är vanligt vitt raffinerat socker som sprutats med några av de frånraffinerade ämnena.

Till de trettiofem kilo raffinerat socker som amerikanerna beräknades konsumera per person under år 1982 tillkommer även ytterligare tjugo kilo sötningsmedel framställda av majs (som blir allt populärare hos livsmedelsproducenter på grund av dess lägre pris), som finns i matvarorna på hyllorna i stormarknaderna, och sockerkonsumtionen där når ännu mer svindlande höjder.

Om du har den allra elementäraste kunskap om mig vet du att jag, liksom stärkelse, är en kolhydrat och att jag ger din kropp energi och värme och även det bränsle du behöver för att röra din kropp. När du intar mer kolhydrater än vad din kropp kan använda, omvandlas resten till fett.

Vad är det då för fel med att äta socker, med tanke på kroppens grundläggande behov av bränsle och energi? Problemet är att jag, till skillnad från andra ämnen som är rika på kolhydrater, inte innehåller något protein, inte några mineralämnen, inte några vitaminer — inga näringsämnen förutom kalorier. Men dem har jag i överflöd — omkring fyra hundra kilokalorier (eller 1.675 kilojoule) per hundra gram, dvs. drygt en deciliter. Näringsämnesforskare beskriver mig som ”tomma kalorier”. Om man å andra sidan intar andra livsmedel än socker som också innehåller mycket kolhydrater, till exempel fullkorn, bönor, grönsaker och frukt, får man inte bara ett bra energitillskott, utan man får även i sig många näringsämnen.

Marsnumret 1978 av tidskriften Consumer Reports gör mig verkligen mållös. Men jag måste hålla med om vad som sägs: ”Det finns i grund och botten ingen orsak ur dietsynpunkt att använda socker. Det kan mycket väl ersättas av andra näringsrikare livsmedel, till exempel frukt och grönsaker. Det finns inte ens något behov av att använda socker för att få ett så kallat snabbt energitillskott för att klara av en förmiddags tennisspel, skidåkning eller liknande.” Det förråd av energi som redan finns lagrat i kroppen kommer att klara detta.

Vad som är ännu skadligare är när man äter mig i stora koncentrerade doser före en måltid, till exempel i form av godis, glass eller kakor, och kanske nedsköljt med en trettiotre-centiliters flaska coca-cola, som bara den innehåller sju teskedar socker. Då har dessa tomma kalorier tillfredsställt aptiten så att man inte vill ha den nyttiga mat som serveras vid måltiden. Man ökar i vikt, medan man i själva verket hungrar efter näringsämnen. Man är medveten om sin vikt, men man är inte medveten om att man är undernärd.

Jag anklagas för många fördärvliga ting, och även om många av dessa kan diskuteras, är det en sak som alla experter verkar vara överens om — jag orsakar karies, speciellt hos barn. Till och med föreningar som har till uppgift att befrämja användningen av mig håller med om det. Problemet är, enligt tandexperter, att jag används av bakterier som normalt finns i munnen för att skapa en tjock, geléliknande massa som klibbar fast vid tänderna. Den kallas för plack och innehåller syror och bakterier som angriper tänderna och gör att de lätt kan angripas av karies.

Experter säger dock att det inte är hur mycket socker man äter som avgör hur många hål man kommer att få, utan i vilken form man äter sockret. Att äta godis som innehåller 10 procent socker kan till exempel åstadkomma större skada på ens tänder än att dricka läsk som innehåller 25 procent socker. Orsaken är uppenbar. Godiset fastnar på dina tänder, och därför utsätts de för sockret under en längre tid, medan sockret i läskedrycken sköljs bort. Men innan du, om du är begiven på läskedrycker, drar en lättnadens suck, måste du vara medveten om detta: Forskare rapporterar att flera läskedrycker om dagen kan göra större skada på dina tänder än en bit tuggodis i veckan. Coladrycker och många andra läskedrycker innehåller också ofta syror som är skadliga för tänderna.

Ja, barn, det här understryker en annan sak som era föräldrar kan ha försökt få er att förstå: Var noggranna med att borsta tänderna regelbundet, speciellt efter det att ni har ätit sötsaker. Och särskilt när ni har ätit något som innehåller mycket socker alldeles innan ni går och lägger er. Ju längre jag får finnas mellan era tänder, desto större är risken att ni skall drabbas av karies och få hål i tänderna.

Det finns ett hopp i fråga om detta, men det är inte nödvändigtvis ett motmedel: Enligt resultaten av några försök, som New York Times för 16 december 1980 rapporterade om, kan cheddarost faktiskt motverka karies. ”Vi anser det vara en övertygande iakttagelse som måste följas upp, men undersökningarna är ännu i det inledande skedet”, sade dr William H. Bowen, chef för avdelningen för forskning omkring och förebyggande av karies vid Förenta staternas National Institute of Dental Research.

Amerikanska forskare, som följde upp en brittisk kollegas undersökningar, vilka visade att cheddarost har en karieshämmande verkan på människans tänder, lät försöksråttor äta smältost framställd av cheddar. Resultaten blev desamma, rapporterade dr Bowen, ”förutsatt att djuren åt osten omedelbart efter det att de hade ätit socker, som är allmänt känt för att vara en bidragande faktor vid karies”. ”Orsaken till att ost skulle ha en sådan verkan känner man inte till”, fortsätter New York Times.

Dåliga nyheter från alla håll

Eftersom jag berättar min egen historia, måste jag säga som det är, även om det försätter mig i mycket ofördelaktig dager. Men här följer flera dåliga nyheter för er som tycker om mig. I de här nyheterna är också min största rival, saltet, inblandad. Det verkar vara allmänt erkänt att salt, åtminstone i för stora mängder, är en bidragande orsak till högt blodtryck. Nu har det sagts i en rapport att kombinationen av socker och salt kan öka faran.

Enligt forskare vid medicinska fakulteten vid delstaten Louisianas universitet i USA sattes en grupp spindelapor på tre olika dieter. Den första var en standardiserad näringsrik diet avsedd för laboratorieapor. Den andra bestod av samma diet, men med ett extra tillskott av salt. Den tredje dieten var likadan som den andra, med samma mängd salt, men inbegrep en extra mängd socker. I numret av tidskriften Science Digest för oktober 1980, som innehöll denna rapport, sägs följande om resultaten:

”Alla djur undersöktes noggrant under en tre veckor lång ’grundperiod’, och sedan delades de upp i tre grupper. Varje grupp fick en av de tre försöksdieterna under åtta veckor. Som väntat steg blodtrycket hos de djur som fick ett extra tillskott av salt. Men forskningslaget rapporterade i American Journal of Clinical Nutrition att de apor som fick mer salt och mer socker hade en betydligt större höjning av blodtrycket.”

Förutom det som jag har nämnt här och som jag instämmer i, anklagas jag även för en mängd andra sjukdomar, men min skuld har inte bevisats på ett fullgott sätt. Tvisterna kommer utan tvivel att fortsätta tills man till sist gör slut på dem på ett eller annat sätt.

Under tiden bör du vara måttlig och balanserad i fråga om den mat du äter och hur mycket socker du får i dig. Att äta för mycket av något, vad det än är, kan göra att man blir sjuk. Jag har en plats i din dagliga diet om du äter mig med förstånd.

Kom också ihåg att den store Guden, Jehova, som skapade mig, ledde israeliterna in i det utlovade landet, som flöt av ”mjölk och honung” — en form av socker. Det säger mig att jag inte är så dålig. Och när alla som ansetts värdiga sitter ”under sitt vinträd och sitt fikonträd” på den paradisiska jorden, ja, då kommer jag också att vara där — i de söta druvorna och de mogna fikonen! — Mika 4:4.

[Infälld text på sidan 10]

Jag är åter mycket kontroversiell. Några menar att jag bör förbjudas och utrotas från jordens yta för alltid. Andra säger att jag är ren och söt, att jag behövs och att jag inte alls är den bov jag anklagas för att vara

[Infälld text på sidan 10]

Jag är den förste att hålla med om att det är vanligare att jag missbrukas än att jag brukas förståndigt

[Infälld text på sidan 11]

Blir du inte förvånad över att höra att en portion fiskbullar visade sig innehålla mer socker än en tårtbit?

[Infälld text på sidan 12]

Livsmedelsproducenter ger mig många olika namn för att dölja de höga sockerhalterna i livsmedlen

[Tabell på sidan 9]

(För formaterad text, se publikationen)

SOCKERMÄNGDEN I OLIKA PRODUKTER (i procent)

Geléhallon 62

Mjölkchokladkaka 55

Isglass — coca-cola 25

Puckstång — vanilj 20

Coca Cola 9

Fruktsaft — apelsin 12

Hemlagad chokladdrycka 8

O’Boy chokladdryckb 7

Apelsinmarmelad 59

Svartvinbärspuré 20

Äppelmos 53

Konserverad fruktcocktail 19

Delikatesslimpa 14

Bauernbrot 5

Frostflingor 39

Eterna 24

Bostongurka 16

Senap 15

Tomatketchup 29

Yoghurt naturell 3

Jacky lättyoghurt — citron 15

Dessa uppgifter bygger delvis på en undersökning gjord av tidskriften Råd & Rön

[Fotnot]