Gilead — fyrtio år och i full gång!
FEM ÅR. Till att börja med tycktes det som om Gileadskolan inte skulle kunna vara i gång längre än så. Penningmedlen var begränsade, och skolans president undrade om de skulle kunna få tillräckligt med villiga elever att fylla listan. I dag har 6.000 elever den enastående ställningen att vara utexaminerade från Gilead. Men vad slags skola är det? Och vad är orsaken till dess framgång?
Gileadskolan föddes mitt under andra världskrigets tumult. Jehovas vittnen var föremål för bitter förföljelse världen utöver. Sällskapet Vakttornets avdelningskontor var stängda i ett antal länder. Den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet, J. F. Rutherford, var rädd att Sällskapets huvudkontor i Brooklyn skulle få stänga. År 1941 gjorde han därför anordningar för att uppföra en stor tegelbyggnad på en lantgård i norra delen av staten New York för att där hysa huvudkontorets personal i en sådan kritisk situation. Rutherford kallade byggnaden Gilead (som betyder ”vittnesröse”), efter namnet på en biblisk plats som omnämns i 1 Moseboken 31:48, 49. Namnet, som var inhugget ovanför byggnadens ingång, blev profetiskt.
John Booth bodde på Gilead och påminner sig: ”Det var bara tre av oss som blev anvisade att bo där i september 1941. Och jag fick ett rum som jag bodde i under de följande 28 åren. ... Men sedan Nathan Knorr blivit president [år 1942], flyttade andra medlemmar av personalen till lantgården.” Knorr tänkte sig emellertid en större användning av byggnaden.
Under många år hade Sällskapets president tjänat som den främste talesmannen för Jehovas vittnen. Men Knorr önskade att alla vittnen skulle kunna tala med andra om sanningen på en personlig basis. Han gjorde därför, som en del av ett omfattande undervisningsprogram, anordningar för en skola som skulle utbilda och sända ut evangelieförkunnare till alla delar av världen. Hälften av Gileadbyggnaden var lämpad att rymma en sådan skola! Knorr beslöt att det var passande att behålla namnet Gilead för själva skolan, eftersom ett stort, världsomfattande vittnesbörd skulle bli resultatet.
I december 1942 blev konfidentiella frågeformulär sända till heltidsförkunnare som fyllde de grundläggande kraven för att bli inskrivna i skolan. Ett hundra blev utvalda till den första klassen — och fick bara några få dagar på sig för att anlända till skolan! Så från alla hörn av Förenta staterna kom de resande, med bil, tåg och buss, och alla kom fram i tid innan klassen samlades den 1 februari 1943.
Skolan blev en framgång som gav genljud överallt! Missionärer som utbildats vid Gilead hjälpte till att fast grunda kristendomen i delar av världen som förut inte nåtts av bibelns budskap. Generösa bidrag gjorde det möjligt att inte bara utvidga skolan till mer än fem år, utan också att inbjuda elever från alla delar av världen. Till dags dato har elever från mer än 50 länder gått igenom Gileadskolan och har blivit förordnade att tjäna i mer än hundra främmande länder.
Skolan i dag
För att få närmare kontakt med personalen vid Sällskapets huvudkontor flyttades skolan till Brooklyn år 1961. Skolans grundläggande lärobok är bibeln. Genom rapporter och samtal i klassrummen kan eleverna glädja sig åt ett studium av bibeln kapitel för kapitel. I andra kurser undervisar man huvudsakligen i bibliska läror och biblisk historia. Eleverna får också tillfälle att skärpa sin undervisningsteknik genom att ta del i predikoarbetet.
De som avslutar denna femmånaderskurs använder det de har lärt sig för ett mycket speciellt syfte. Vid examen för den första klassen förklarade Nathan Knorr: ”Ert huvudsakliga arbete är att predika evangelium om Riket från hus till hus alldeles som Jesus och hans apostlar gjorde.” De 38 eleverna som utexaminerades från den 74:e klassen planerar att göra detta i 16 länder! Alldeles som Jesus förutsade blir de goda nyheterna utspridda ”till jordens mest avlägsna del”. — Apostlagärningarna 1:8.
Vad har motiverat dessa missionärer att anta detta levnadssätt? En elev från Asien påminner sig en missionär från den åttonde klassen. Han ”var villig att kämpa mot svärmar av moskiter och pressande fuktighet. ... Ännu mer imponerande var hans förmåga att framföra budskapet på både kinesiska och malajiska, fastän han var från England. ... Hans lugn och tillförsikt inspirerade mig till att bli missionär när jag växte upp.”
Felix Okpalefe berättar hur han fick hjälp av Peter Obarah, en elev från den 38:e Gileadklassen. Vid den tiden blev Felix förordnad som heltidsförkunnare i en del av Nigeria där levnadsförhållandena var urusla. Han sade därför till Peter: ”Om jag stannar på den här platsen kommer jag att dö!” Missionären uppmanade emellertid kraftigt Felix att stanna kvar där, vilket han också gjorde. Det blev inte bara så att Felix inte dog, utan han blev rentav uppmuntrad till att sträva efter en svårare tjänst — en tjänst som missionär!
Men kommer eleverna från den nuvarande Gileadklassen att lyckas som missionärer? Ett tecken på att de kommer att göra det är deras positiva gensvar till den skolning de har fått. En elev sade: ”Det har varit ett fantastiskt privilegium att kunna få denna utbildning vid Gilead. ... Den har dragit oss närmare Jehova.” En annan sade: ”Det har varit den lyckligaste tiden i vårt liv.” Och ännu en annan sade: ”Vi har här insupit Jehovas ande och blivit uppbyggda och starka. Och fastän vi till att börja med bara kommer att undervisa människor i de grundläggande sanningarna, inser vi nu värdet av djupgående och grundligt personligt studium som kommer att uppehålla oss på våra missionärsdistrikt.”
Fastän Gileadskolan är 40 år gammal fortsätter den, trots sin ringa begynnelse, att ha framgång långt över mänskliga förväntningar. Och detta kan bara tillskrivas Jehovas välsignelse. Eleverna i den 74:e klassen kan vara helt förvissade om hans stöd var de än har blivit förordnade. De kommer naturligtvis att göra allt de kan för att göra sitt missionärsarbete till en framgång. De har ju en 40 år lång lista av tidigare missionärer att följa.
[Bild på sidan 20]
Vakttornets Bibelskola Gilead 74:e klassen, mars 1983
I förteckningen här nedan är raderna numrerade framifrån och namnen angivna från vänster till höger i varje rad.
1) P. Bailey; F. Guerreiro; R. Blankenship; C. Mumma; J. Larson; C. Agnew; 2) A. Briggs; F. Okpalefe; C. Anderson; M. Woolston; B. Jorge; L. Ascenção; 3) S. Underwood; B. Ward; L. Blankenship; G. Frisbee; F. Jorge; G. Petruzzi; M. Petit; 4) B. Ward; R. Ascenção; J. Mumma; R. Woolston; P. Blythe; M. Ashoff; R. Guerreiro; G. Nwogwugwu; 5) B. Frisbee; D. Ashoff; G. Anderson; K. Donna; A. Blythe; D. Underwood; A. Weller; C. Petit; J. Crespo.