Hur kan man få våldsamma brottslingar att bättra sig?
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Nigeria
”VÅRA fängelser ... är nu utbildningscentra för brottslingar”, hävdade en skribent i den nigerianska tidningen Daily Sketch. Detta är endast ett eko av liknande uttalanden som har gjorts i många delar av världen. Och det ligger mycket sanning i det här uttalandet, för det finns mycket få bevis för att livet i fängelset verkligen får fångarna att bättra sig. En del menar till och med att hårda straff ökar en brottslings fientlighet, vilket gör det svårare för honom att bättra sig. Många brottslingar medger i själva verket att de lär sig mer om att begå brott när de sitter i fängelse. Nya fångar lär sig av de erfarna.
Vad kan staten göra? Många anser att ett hårt fängelsestraff kan få vissa brottslingar att bättra sig. Jehovas vittnen känner dock till ett bättre sätt. Dokumenterade exempel från hela världen illustrerar att bibelns budskap ofta kan förbättra brottsliga personligheter när andra metoder har misslyckats. Låt oss se på några exempel från Västafrika.
Kan en väpnad rånare bättra sig?
Redan i skolan terroriserade James skolkamrater och lärare. Han beskriver sin livskurs och säger: ”Jag blev känd som byns brottare. Slagsmål och marijuana var mat för mig. Och när jag var 16 år gammal gav krigsutbrottet i mitt land mig större möjlighet att hänge mig åt min kärlek till våld. Jag skrev in mig i motståndsarmén och tränades till gerilla- och kommandosoldat. Jag gillade det myckna dödandet av fiendesoldater då min patrull gjorde våghalsiga angrepp mot dem.
Sedan tog kriget slut. Det var svårt för män som jag att börja på nytt i livet. Våra hem hade förstörts. Vi var hungriga, dåligt klädda och arbetslösa. Jag anslöt mig därför till ett beväpnat gäng, och vi satte i gång en rånkampanj mot sjukhus, skolor, banker och kontor. Människor levde i fruktan för oss.
Trots att vi konsulterade andemedier och använde amuletter för att få beskydd av det övernaturliga, fick polisen slutligen tag i oss. Flera i vårt gäng, däribland jag, sattes i fängelse. Men i själva fängelset slöt vi oss samman och organiserade en revolt. När våra planer misslyckades blev vårt gäng splittrat, och vi placerades i olika fängelser. Sedan blev ledaren för vårt gäng — den mest ökände och fruktade brottslingen vid den tiden — avrättad. Detta skrämde mig, och jag bad till Gud och lovade att tjäna honom om han befriade mig ur den här knipan.”
Men kunde verkligen en så förhärdad brottsling bättra sig? När James blev frigiven några månader senare, glömde han tyvärr det löfte han hade avgett i bön. Han förklarar: ”Jag återvände hem och återupptog mitt gamla levnadssätt. Men en dag träffade jag en medlem ur vårt gäng och frågade honom om hans ’verksamhet’. Han berättade för mig att han nu studerade tillsammans med Jehovas vittnen och hade slutat den brottsliga banan! ’Vad är de för några?’ frågade jag honom, och han började predika för mig. Detta ledde till att jag också var med vid de tillfällen då Jehovas vittnen studerade bibeln tillsammans med honom, och jag fann att de undervisade om att tjäna den Gud som jag hade lovat att tillbedja.
Jag insåg snart att jag skulle behöva förändra mitt liv, men det tycktes omöjligt för mig att ändra mig. Jag lade bland annat märke till att vittnena inte rökte, medan jag var slav under både tobak och marijuana. Vad skulle jag göra om de sade åt mig att sluta röka? Men mitt studium av bibeln fortsatte ändå att utöva inflytande på mig till det bättre, och det stärkte min önskan att bättra mig. Allteftersom jag lärde mig mer om Jehova och hans godhet, kände jag mig manad att rena mitt liv för att tjäna honom och ära hans namn. Jag fortsatte att be till honom om hjälp.
Undan för undan förändrades mitt liv. Jag slutade röka och övergav mina våldsamma brottsliga vanor. Men min nya kristna personlighet medförde motstånd. Människorna tyckte inte om att se mig ’gå omkring och predika tillsammans med Jehovas vittnen’. De ogillade att jag inte längre representerade byn i brottningsmatcher. De började således förlöjliga och hota mig, tills en äldre man ingrep och hjälpte mig. Han kallade samman de äldste i byn och uppmanade dem att sluta upp att försöka skada mig. Han sade: ’Om alla människor vore Jehovas vittnen, skulle det inte finnas några problem i den här byn. Om ni insisterar på att besvära den här mannen och det uppstår problem, skall jag inte ställa upp för er.’”
James överlämnade sitt liv åt Jehova och blev döpt år 1973 vid 23 års ålder. Han är nu en fullständigt förbättrad och rehabiliterad man — en Ordets förkunnare som hjälper andra att bringa sina liv i överensstämmelse med Guds vilja. — Efesierna 4:17—28; 1 Korintierna 6:9—11.
Benådade för gott uppförande
Här följer ett annat fall: Oruaefe dömdes till ett 21-årigt fängelsestraff för att ha levererat vapen till rånare. Under de två första åren av sin fängelsevistelse var han mycket våldsam mot fängelsepersonalen och angrep ofta vakterna. Sedan började han tillsammans med några andra fångar vara med vid bibelstudieklasser som hölls av Jehovas vittnen som varje vecka besökte fängelset. Detta markerade början till en förändring i hans livsmönster. Hans personlighet förvandlades då han i sitt dagliga uppförande tillämpade det han lärde sig från bibeln. Så här beskriver han vad som hände sedan:
”Fängelsepersonalen lade märke till hur mycket bättre jag hade blivit, och de började anförtro mig ansvarsuppgifter. De satte mig till föreståndare för fängelseapoteket, eftersom läkemedlen stals av dem som hade hand om dem. De gav också andra fångar som blev Jehovas vittnen viktiga ansvarsuppgifter.”
En av dessa andra fångar som hade bättrat sig var Godwin, tidigare ledare för ett gäng beväpnade rånare. Han arresterades år 1968 och dömdes till tjugotvå och ett halvt års fängelse. Han beskriver det inflytande som ledde till förändringen i hans liv och säger:
”I fängelset träffade jag några av mina ’lärlingar’ som hade blivit Jehovas vittnen. De rökte inte längre hasch, de stal inte längre, och de tog inte heller del i våld eller omoraliskhet. De hade blivit ödmjuka människor. Jag kunde inte förstå hur de hade kunnat förändras så mycket. Sedan hörde jag en dag en besökande Ordets förkunnare från Jehovas vittnen förklara bibeln för dem, och jag gick med i deras bibelstudieklass. Jag hade alltid ansett mig vara kristen. Jag var medlem av Kyrkliga missionssällskapet (ett anglikanskt samfund). Men det jag började lära mig från bibeln vid dessa klasser förvandlade mig undan för undan till en sann kristen.”
På grund av sitt enastående goda uppförande fick dessa två män statlig benådning år 1981 och blev frigivna från fängelset. De har fortsatt att göra framsteg i att uppodla en kristen personlighet och i att hjälpa andra att göra detsamma. De har rehabiliterats i samhället och är helt och fullt integrerade i Jehovas vittnens kristna församling.
Att framgångsrikt anpassa sig till livet utanför fängelset
Problemet med att återanpassa sig till livet i samhället har utgjort ett hinder för många så kallade förbättrade brottslingar. I en artikel i den nigerianska tidningen Daily Times framhölls det att många fångar ”förlorar självförtroendet och ... kan inte möta kraven från världen utanför deras fängelseceller. De känner sig ... ur stånd att möta vad de tror är ett fientligt samhälles utmaningar.” Många före detta straffångar återvänder därför till sitt kriminella levnadssätt.
De ovan nämnda personerna kunde dock inte bara framgångsrikt förmås att bättra sig, utan blev också rehabiliterade till ett nyttigt och exemplariskt liv i samhället. Hur kunde de klara av en så svår anpassning? De använde sin tid och kunskap i bibeln till att hjälpa andra att bli bättre människor. Det finns ytterligare en erfarenhet som illustrerar det här.
I Gambia fick en nigeriansk missionär för Jehovas vittnen tillåtelse av fängelsemyndigheterna att leda bibelstudier med fångar. Studierna som hölls varje vecka besöktes av så många som 20 fångar, däribland en muslim vid namn Sangoné, som avtjänade ett treårigt fängelsestraff. Att sitta i fängelse var inget nytt för den här mannen, som nu var 26 år gammal. Han fick sin första dom när han var åtta år gammal och blev dömd till en ungdomsvårdsskola. Andra fängelsestraff följde, och han blev en alltmer förhärdad brottsling.
Men nu övergav han sina brottsliga böjelser, då han gjorde framsteg i kunskapen om det rätta uppförande som krävs av sanna tjänare åt Gud, och han arbetade hårt på att tillämpa det goda han lärde sig. När slutet på hans fängelsevistelse närmade sig, berättade han för missionären att han älskade den sanning han lärde sig från bibeln och önskade ta ståndpunkt som ett kristet vittne för Jehova. Men han sade att det fanns ett problem som han ville klara upp först. Han hade tidigare dömts till fängelse i ett annat land men hade rymt från fängelset när det fortfarande var 17 månader kvar av hans straff. Nu ville han återvända och avtjäna den tid som återstod.
När han återvände till det här landet och anmälde sig för myndigheterna, kunde de inte finna några papper om hans fängelsevistelse eller hans rymning fyra år tidigare. En ämbetsman vid en domstol gav honom rådet att ”bara försvinna igen”, för efter ytterligare ett år skulle ingen ha rätt att arrestera honom. Sangoné vägrade att göra det och sade att han ville avtjäna den återstående tiden och rena sitt samvete. Han förklarade: ”Jag har studerat bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och nu vill jag rätta till mitt liv så att jag kan överlämna mitt liv åt att göra Jehovas vilja på ett rent sätt.”
Sangoné avtjänade den återstående tiden av sitt fängelsestraff och frigavs i april 1980. Han använde den här tiden i fängelset till att lära sig ett yrke. Detta hjälpte honom att försörja sig materiellt tills han fick annan anställning. På sin fritid tog han del i verksamheten med att predika från dörr till dörr. Och i november 1980 blev han döpt som ett överlämnat Jehovas vittne. Han började tjäna som ”hjälppionjär” och ägnade 60 timmar av sin tid varje månad till att dela med sig av sin tro åt andra. Ett år senare gifte han sig med ett Jehovas vittne. I dag har Sangoné och hans hustru ett litet barn. Men de gläder sig fortfarande åt att hjälpa andra att förvandla sig genom att göra om sitt sinne i överensstämmelse med Guds vilja. — Romarna 12:2.
Även om vi här bara har berättat om fyra före detta fångar, är det många andra som på samma sätt har blivit påverkade av Guds ords kraft.
Kraft till att bättra sig
Ja, ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. Det är nyttigt ”till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. (Hebréerna 4:12; 2 Timoteus 3:16, 17) Dess praktiska råd, tillsammans med den utmärkta motivation till att göra gott som det ger, lyckas förvandla även brottslingars personligheter.
Guds ord skyddar också dem som blir undervisade av det mot att någonsin bli indragna i kriminellt uppförande. Den som skrev Psalm 119 sade att ungdomar kan bevara sig rena genom att uppföra sig så som Guds ord föreskriver. (Vers 9, The Jerusalem Bible) Ja, bibeln ger råd och vägledning som lär ut praktisk vishet och rättfärdighet — ”det godas alla vägar”. — Ordspråksboken 2:1—9.
[Bild på sidan 20]
Man kan bryta sig fri från ett liv som brottsling
[Bild på sidan 21]
Brottslingar kan förvandlas till kristna Ordets förkunnare