Varför de ”skrapar skyn”
VET du vilken som är den högsta byggnaden i din stad? I ditt land? I världen? Det är förmodligen en skyskrapa. Skyskrapor är ett världsvitt fenomen. Turisthotell ”skrapar skyn” på hundratals populära badorter. Städer kämpar om utmärkelsen att ha den högsta skyskrapan. Men här kommer en fråga som berör oss alla: Är skyskrapor verkligen till nytta för vårt levnadssätt?
Vi kan börja med att tillfredsställa din nyfikenhet beträffande en fråga: Var skulle du vänta dig att finna världens högsta byggnadsverk? I Förenta staterna? Eller kanske i Sovjet? Svaret är faktiskt: Canada. Det är Canadian National Tower i Toronto. Det är nästan 555 meter högt och är det högsta fristående byggnadsverket i världen. Men det är förstås ett torn, inte en beboelig byggnad i ordets vanliga bemärkelse. Var finns den högsta byggnaden eller skyskrapan i världen i det avseendet?
För att hitta den måste vi bege oss till USA. Men till vilken stad? Kanske till New York? Nej. Till Chicago, där Sears Tower når en höjd av 443 meter. Även om det slår World Trade Center i New York med mer än 30 meter, har båda jättarna lika många våningar — 110!
På tal om höjd, har du tänkt på hur många människor är fascinerade av höjder? I så hög grad att många av de högsta byggnaderna i världen har särskild hisservice för turisterna. Och här kommer en fråga att fundera över: Om Elisha Graves Otis inte hade uppfunnit världens första säkra hiss år 1853, skulle skyskrapor då ha blivit praktiska?
Varför ha höga byggnader?
Människan har varit fascinerad av höjder sedan långt tillbaka i historien. Den äldsta befintliga historiska skildringen talar till exempel om för oss att människor under det tredje årtusendet före den vanliga tideräkningen kom tillsammans på en lågslätt i Sinears land i Mesopotamien och sade: ”Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn. Vi kunde eljest bli kringspridda över hela jorden.” (1 Moseboken 11:1—4) De ville i själva verket ha ett torn som skulle ”skrapa skyn” — en ”himlaskrapa”! Resultatet blev det berömda Babels torn.
Lade du märke till motivet för detta forntida tornbygge? ”Låt oss ... göra oss ett namn.” Ja, de förknippade en hög byggnad med att göra sig ett namn, göra sig kända. På sätt och vis tänkte de på samma sätt som nutida PR-män och affärsmagnater. Hur så? Jo, människan har på 1900-talet en tendens att tänka att ”störst är bäst” — och om man kan få sitt namn förknippat med det, desto bättre.
Lägg märke till vad Frank W. Woolworth, ägare till en internationell butikskedja, i det här sammanhanget sade om den 60 våningar höga Woolworth Building i New York, som byggdes år 1913. (Med sina 241 meter var den näst Eiffeltornet den högsta byggnaden i världen.) ”Jag ville bygga någonting större än vad någon annan köpman någonsin hade gjort. Woolworth Building är resultatet.” Samtidigt gjorde han sig ett ännu större namn som affärsman. År 1930 gick dock den 77 våningar höga Chrysler Building, som nådde upp till en höjd av 319 meter, förbi hans ”torn” i skyskrapeligan. Chrysler Buildings ledning blev kortvarig, då ett ännu högre byggnadsverk i staden New York, den 381 meter höga Empire State Building, stod färdigt år 1931.
Det är två viktiga faktorer som ligger bakom den världsvida spridningen av skyskrapor: önskan att maximalt utnyttja den begränsade markytan; och vid vissa tillfällen det psykologiska behovet hos finansiärerna att ge ära åt sig själva. Det är som författaren James C. Giblin sade: ”Skyskrapornas arkitektur i New York påverkades också av deras ambitioner och önskningar som finansierade byggnaderna. Dessa byggherrar, industrimän och köpmän ville få sina namn förbundna med storslagna byggnader som skulle vittna om deras rikedom och makt för var och en som såg upp på dem.”
Vad har inspirerat arkitekterna?
Varifrån har de nutida arkitekterna fått sin inspiration? Giblin fortsätter: ”[De] trodde att det bästa sättet att tillfredsställa sina uppdragsgivare var att låna arkitektoniska idéer för sina skyskrapor från de forntida grekiska och romerska templen och från Västeuropas gotiska katedraler. Dessa byggnadsverk hade uppförts som monument över kejsare eller gudar; varför inte använda dem som förebilder till skyskrapemonumenten över 1900-talets millionärer?”
Intressant nog har flera nutida skyskrapor kommit att kallas katedraler. Woolworth Building, ett framstående exempel på modern gotisk arkitektur, kallades till exempel av en präst för handelns katedral. University of Pittsburghs skyskrapa, som också är byggd i gotisk stil, kallas för lärdomens katedral. Och författaren Giblin föreslår att tidningen Chicago Tribunes 36 våningar höga skyskrapa med rätta också skulle kunna kallas journalistikens katedral.
Var fanns den första moderna skyskrapan?
Var och när byggdes den första moderna skyskrapan? Eftersom den berömdaste skyskrapehorisonten är Manhattan, skulle det vara naturligt att tänka sig att New York var den första staden som hade en skyskrapa. Det finns dock tre nordamerikanska städer som tävlar om den ”äran” — New York, Chicago och Minneapolis. Vilken kan med rätta göra anspråk på titeln?
Om definitionen på skyskrapa vore vilken byggnad som helst som har fler än tio våningar, då skulle New York segra med Equitable Life Assurance Society Building, som byggdes åren 1868—1870. Men för arkitekter och ingenjörer är en skyskrapa inte bara en byggnad som ”skrapar skyn”. Den äkta skyskrapan har en stomme av järn eller stål, vilket var den revolutionerande konstruktionsnyheten på 1800-talet. Den gjorde det möjligt att uppföra byggnader som kunde tåla belastningen av många våningar. Vilken stad vinner då äran?
Det sakkunniga svaret ges i tidskriften Space, Time and Architecture av den schweiziske konsthistorikern Sigfried Giedion: ”Det är väl känt att den första skyskrapan som byggdes ... enligt moderna konstruktionsprinciper var den tio våningar höga byggnad som uppfördes för Home Insurance Company of Chicago (1883—1885).” Ja, Chicago var den första staden som fick en äkta skyskrapa.
Nu tycks det pågå en ständig strid mellan Chicago och New York om vilken stad som skall ha den högsta byggnaden i världen. New York har länge innehaft den titeln. Sedan, år 1974, förlorade man den till Chicagos Sears Tower. Men för hur länge? Kommer någon att bekosta byggandet av en ännu högre skyskrapa i New York? Vad kommer i så fall att vara motivet? Kommer verkligen ännu en skyskrapa att vara till nytta för New York?
Är skyskrapor till nytta för människan?
Detta leder till mera vittgående frågor. Gynnar skyskrapor och höga byggnader verkligen mannen på gatan? Befrämjas goda mänskliga relationer av att man klämmer in så många människor på så begränsade ytor? Hur blir det med påfrestningarna på de allmänna kommunikationssystemen och stadens sanitära resurser? Brandrisken är en annan faktor som måste tas med i räkningen.
Allvarliga tvivel väcks angående skyskrapornas totala ändamålsenlighet, i synnerhet av människor som är oroade för hotet mot miljön och ekologin. Som Lewis Mumford formulerade det: ”Skyskrapan har i själva verket först som sist till största delen varit ett hinder för förnuftig stadsplanering och arkitektoniska framsteg. Den har främst brukats till att överbefolka landytan för privata ekonomiska fördelars skull, till hur stor kostnad för samhället som helst, och som ett dyrbart medel till publicitet och reklam.” Frågan är därför berättigad: Varför skall de ”skrapa skyn”?
[Bild på sidan 16]
Två före detta världsrekordhållare — den 60 våningar höga Woolworth Building (1913) och det 110 våningar höga World Trade Center (1970) i New York