Skall vi ta hissen?

TYSKARNA kallar den Fahrstuhl och spanjorerna ascensor. Britterna kallar den lift och amerikanerna elevator, medan vi svenskar brukar säga hiss. Vilket ord man än använder, gäller det dock den apparat som brukar ge dig en konstig känsla i magen i höga byggnader.

Men hur skulle det vara utan hissar? Har du någonsin tänkt på hur annorlunda världen skulle se ut om vi inte hade dem? Utan hissar vore det inte praktiskt möjligt med skyskrapor. Och hur är det med de millioner människor världen runt som bor i höghus? Hur skulle de klara sig?

Detta för tanken till ett vanligt ordspråk: ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt.” Detsamma gäller hissar. Man uppskattar dem egentligen inte förrän de går sönder och inte längre fungerar. Det går snart upp för hemmafrun som bor på tionde våningen och kommer på att hon har glömt något viktigt som hon skulle handla. När hon kliver uppför trapporna, upptäcker hon plötsligt sedan länge bortglömda benmuskler!

Men har du någonsin undrat över var och när den första hissen uppfanns och användes? Vad skulle du gissa?

”Fullkomligt säker, mina herrar! Fullkomligt säker!”

Ett stort behov av en anordning för att hissa upp och sänka ner varor och människor uppstod i synnerhet på 1800-talet. Allteftersom byggnaderna blev högre, blev människor mindre benägna att gå uppför branta trappor. Varuhusen började blomstra, och det uppstod ett behov av en apparat som kunde förflytta kunder från en våning till en annan med minsta möjliga ansträngning. Vem var den förste uppfinnaren som kunde uppvisa ett tillfredsställande hissystem för passagerare? Det blev en amerikan från delstaten Vermont — Elisha Graves Otis.

Det kan verka underligt, men Elisha Otis’ talang som konstruktör upptäcktes när han arbetade som mekaniker i en sängfabrik i Albany i delstaten New York i USA! Han uppfann flera olika arbetsbesparande anordningar och sändes så till Yonkers i New York, där hans förmågor bättre kunde utnyttjas. Där konstruerade och byggde han den första hissen som hade en automatisk säkerhetsanordning, ifall vajern skulle gå av. År 1853 hade han etablerat ett eget företag som tillverkade hissar. Året därpå demonstrerade Otis sin uppfinning vid en utställning i New York.

I broschyren Tell Me About Elevators (Berätta för mig om hissar) beskrivs scenen: ”Hela säkerhetshissen var installerad i huvudområdet i utställningshallen, och Otis lät hissplattformen, med lådor, tunnor, annan last ... och sig själv ... på, hissas upp till en höjd så att alla kunde se. Sedan gav han order om att linan skulle skäras av. När spänningen i den fjädrande säkerhetsmekanismen släppte, rätade den ut sig och kopplade in spärrhakarna som säkert höll kvar hissplattformen utan att den rörde sig. Efter publikens flämtningar följde kraftiga applåder, och Otis, som stod på plattformen med sin höga hatt i handen, bugade sig stolt och sade: ’Fullkomligt säker, mina herrar! Fullkomligt säker!’” Och så hade den moderna hissen fötts.

Hissarna går framåt

Man insåg snart vilka möjligheter den nya apparaten hade, och år 1857 installerades den första passagerarhissen i ett varuhus i hörnet av Broadway och Broome Street i staden New York. Den var ångdriven och gick upp fem våningar på mindre än en minut. På den tiden var det fort. Som kontrast kan nämnas att hissarna i dag i världens högsta byggnad, Sears Tower i Chicago, tar dig upp 412 meter på mindre än en minut!

Var det under den här tiden någon uppgång för hissar i Europa? Européerna, som kanske lade mindre tonvikt vid höga byggnader, var långsammare i starten. Det verkar som om den första moderna hissen i Europa inte byggdes förrän år 1867. Men efter det tog man igen den förlorade tiden. Hur då? Genom att bygga den första hissen för en skyskrapeliknande byggnad. Vilken då? Eiffeltornet, som stod färdigt 1889 — det mest kända landmärket i Paris.

Hur utformades det hissystemet? Sigfried Giedion berättar följande för oss i sin bok Space, Time and Architecture (Rymd, tid och arkitektur): ”Fyra stora tvåvåningshissar gick från marken upp till den första plattformen — lika högt som katedralen Notre Dame [68 meter]. Ytterligare två hissar gick från terrassen upp till den andra plattformen — en höjd jämförbar med domen i Peterskyrkan i Rom [133 meter]. Resten av färden upp skedde med hjälp av ett par hydrauliska hissar som gick i ett slags skytteltrafik. Hela färden upp till en höjd av tre hundra meter tog bara sju minuter.” Hissarna började gå mycket fortare, både framåt och uppåt.

Långt fall men inget spill

Åren gick, och hisskonstruktionerna blev mer avancerade. År 1913 använde man ett luftkuddesystem som stötdämpare. Det var en säkerhetsanordning genom vilken hissen, om den föll, skulle komma att vila i en kammare med komprimerad luft som fungerade som en stötdämpare i fallet.

Uppfinnaren av luftkuddesystemet, F. T. Ellithorpe, var så säker på sitt nya system att han lastade en hisskorg med 3.200 kilo ballast och ett glas vatten. Han släppte det hela från 45:e våningen — ett fall på 180 meter. När hissen stannade hade inte en droppe vatten spillts!

Hissar hjälper till att betala räkningen

År 1931 blev Empire State Building världens högsta skyskrapa. Den blev dessutom tillfälligtvis världens största ekonomiska flopp, eftersom bara 30 procent av kontorsytan var uthyrd till följd av depressionen. Vad var det som hjälpte till så att det ändå gick ihop? Jo, hissarna som tog mängder av besökare upp till utsiktsvåningen. Fem tusen turister betalade en dollar var den första dagen för att få njuta av den vidsträckta utsikten från toppen. Och en dollar var på den tiden rätt mycket. Under den första månaden åkte över 100.000 människor upp till utsiktsplattformen på 86:e våningen.

Under de senaste årtiondena har hissarna förfinats och gjorts snabbare. I RCA Building i New York åker hissarna upp i den 70 våningar höga skyskrapan med en hastighet av 430 meter per minut. I John Hancock Center i Chicago slår man till och med det — 550 meter per minut eller 32 kilometer i timmen!

Man kan förstå vikten och betydelsen av snabb hisstjänst när man tänker på att över en kvarts million människor varje dag besöker Rockefeller Centers skyskrapekomplex i New York för att handla, arbeta eller se på utsikten. Det är då inte att undra på att de 110 våningar höga tvillingtornen i World Trade Center i New York betjänas av totalt 250 hissar. Föreställ dig att behöva gå uppför trapporna till toppen av de byggnaderna!

Nästa gång du stiger in i en hiss, kom då ihåg Elisha Otis’ berömda ord: ”Fullkomligt säker, mina herrar! Fullkomligt säker!” Och var tacksam för att du kan använda hissen.

[Bild på sidan 20]

Elisha Otis demonstrerar världens första säkra hiss

[Bild på sidan 21]

Skulle det finnas skyskrapor om det inte fanns hissar?