Från våra läsare

Ungdomar frågar

Tack för det hårda arbete ni lägger ner på att utarbeta artiklarna i serien ”Ungdomar frågar”. Denna serie har utan tvivel hjälpt milliontals unga människor, däribland mig. I artiklarna får jag reda på varför jag gör en del av det jag gör och hur jag skall kunna undvika att göra dumma misstag.

F. B., Louisiana, USA

Jag håller helhjärtat med om det som sades i er artikel ”Ungdomar frågar: Vart kan jag vända mig när jag har problem?” (22 november 1983) Jag har just börjat i junior high school i år, och som många tonåringar har jag haft många problem. Jag var rädd för att tala med mina föräldrar om dessa små problem. Men när jag slutligen gjorde det, hjälpte mina föräldrar mig att lösa dem. Den hjälpen var 100 procent bättre än någon hjälp jag skulle ha kunnat få från mina kamrater. Mina föräldrar fick mig att känna att jag kan gå till dem med vilket problem som helst.

M. S., Canada

Jag håller fullständigt med om råden i artikeln ”Vart kan jag vända mig när jag har problem?” Jag vet av erfarenhet. När jag var ung brukade många flickor reta mig för att jag inte klädde mig på samma sätt som de och för att jag inte anförtrodde dem mina problem. Min bästa vän var min mamma. De utestängde mig således från sin gemenskap, vilket fick mig att känna mig mycket ensam. Vad resultatet blev? Jag har haft möjlighet att dela vuxna människors sällskap och på så sätt öka min kunskap och erfarenhet och bli mogen i både känslomässigt och andligt avseende.

C. R., Italien

Jag blev överlycklig när jag fick Vakna! för 8 januari 1984 med artikeln ”Hur kan jag komma till rätta med besvikelse?” När man läser de här artiklarna för ungdomar är det som att tala med en vän som verkligen förstår. Jag sätter värde på upplysningarna som om de vore silver och guld. Tack så mycket.

T. P., Virginia, USA

Tonårsäktenskap

Jag skriver för att berätta hur mycket jag uppskattade era artiklar om tonårsäktenskap. (8 februari 1984) Jag kunde verkligen känna igen mig själv i många av de situationer ni nämnde. Jag ansåg tidigare att jag kunde göra vad jag ville eftersom jag var 18 år. Jag hade fel! Jag sade åt mina föräldrar att jag visste vad jag ville. Nu förstår jag vad de försökte säga. Jag hoppas att andra ungdomar kommer att ägna noggrann uppmärksamhet åt de artiklarna. Om de gör det, kan det bespara dem mycket lidande.

M. M., Ohio, USA

Alkoholism

Detta har att göra med er artikel om ”Alkoholism” (22 november 1982) och det brev från mig som publicerades under rubriken ”Från våra läsare” i numret för 22 mars 1983. Det har gått mer än ett år, och det föll mig in att jag kanske kunde dela min glädje med er, eftersom jag fortfarande ”inte har druckit ... en droppe av något som innehåller alkohol, vad det än är”. Det är sannerligen tack vare det sätt på vilket upplysningarna framlades. Jag kunde förstå det och tillämpa det på mig själv. Jag tänkte att ni kanske skulle tycka lika mycket om att få reda på hur det har gått som jag har tyckt om att vara nykter!

A. N., Virginia, USA