Från våra läsare
Äktenskapet
Jag vill tacka er för artikeln ”Hur man ’överlever’ det första året av äktenskapet”. (22 december 1982) Jag har nyligen gift mig, och jag behövde verkligen en del råd om hur jag skulle ta itu med min nya situation och samtidigt tycka om den. Det känns bra att veta att det finns svåra stunder i nästan alla äktenskap. Jag började tro an jag levde i det enda äktenskapet med svåra stunder. Men det viktigaste var att jag insåg värdet av råden om hur man kan släta över dessa svårigheter. Fortsätt med ert fina arbete.
H. S., Ohio, USA
Jag måste skriva och berätta hur mycket vi tyckte om artikeln om ”Hur man ’överlever’ det första året av äktenskapet”. Det var så mycket i den som uttryckte hur jag själv kände det. Min man och jag har haft ett ganska spänt förhållande mot slutet av vårt andra år som gifta. De speciella punkterna under ”Sexuell anpassning” var skrivna för oss! Tack så väldigt mycket! Min man och jag planerar att läsa detta tillsammans som en del av vårt familjestudium.
C. A., New York
Våldet
I morse satte jag mig ner för att läsa artikeln om ”Våldet” (8 december 1982). Jag grät. Jag har nu under en tid då och då varit våldsam mot min son på tre och ett halvt år. Jag älskar honom mer än vad jag kan säga, men ändå fortsatte jag. För fyra dagar sedan slog jag min son för att han hade gjort någonting som irriterade mig, men som egentligen inte var fel. Så fort jag hade lagt honom för att sova en stund, gick jag in i mitt rum för att be om hjälp i fråga om mitt dåliga humör. I morse tog jag numret av Vakna! om ”Våldet”, men jag tänkte inte alls på mitt problem förrän jag i den första artikeln läste erfarenheten om hur Marjorie behandlade sin son. Genast kom jag att tänka på mitt problem och mina böner, och jag började gråta. Jag läste artiklarna om ”Våldet” och antecknade det som mest gällde mig. (Hela tiden hade jag mitt problem i tankarna.) Nu inser jag att jag har ett ansvar — att handla i överensstämmelse med mina böner. Tack, ja, tack så väldigt mycket för den utmärkta behandlingen av ämnet.
D. M., Ohio, USA
Alkoholism
Jag vill att ni skall veta till hur stor nytta er artikel om ”alkoholism” (22 november 1982) var för åtminstone en människa — mig! I flera år har jag misstänkt att jag var alkoholist. Jag har läst andra artiklar om dryckenskap, men jag har kunnat ursäkta mig med tanken att de egentligen inte har passat in på mig. Så var det inte med det här numret av Vakna! Jag prövade de medicinska upptäckterna och punkterna i rutorna. Jag upptäckte att en öl kunde få mig att komma i gång så att jag inte kunde sluta. Jag är glad att jag inte har druckit något sedan jag läste den tidskriften, och jag tänker inte heller någonsin dricka en droppe av något som innehåller alkohol, vad det än är! Vad resultaten har blivit? Jag känner mig jättebra, jag sover bättre, jag är lycklig, och, vad som är bäst av allt, jag kan fungera mentalt som jag gjorde för tio år sedan, när jag började dricka. Jag tackar er av allt mitt hjärta.
A. N., Virginia, USA