Ungdomar frågar:
”Kan jag gå till skolan utan att bli misshandlad?”
”MAN SÄTTER livet på spel när man kommer till skolan.” Så beklagar sig både elever och lärare. Skolan har tidigare, enligt författarna till boken School Vandalism, ”av tradition betraktats som en fristad från vardagslivets oroligheter”. Men vad har hänt? ”Det är tydligt att mycket har förändrats. I många skolsystem ... är våld och vandalism mycket trängande problem.”
På somliga platser är det farligt till och med att åka till skolan! En skolbussförare berättade för Vakna!: ”Jag gör mitt bästa för att hålla ordning på barnen, men ni vet hur det är. Ibland händer det att de äldre barnen ’muddrar’ de yngre; det vill säga de tvingar de yngre att ge dem sina pengar. Och vad kan jag göra? För en del år sedan var det någon som klagade på att sätena i bussen var farliga, och man ersatte dem därför med dessa säten med höga ryggar. Ungarna gömmer sig bakom dem, och man kan inte se vad de håller på med.”
Det är mycket troligt att du antingen har bevittnat eller själv fallit offer för våld i skolan. Om så är fallet behöver du ingen statistik för att övertyga dig om problemets omfattning. En tonåring vid namn Mike säger: ”Det svåraste för mig är att komma upp ur sängen. Det är inte så att jag är trött, men jag står inte ut med den atmosfär jag hamnar i så fort jag går hemifrån.”
Inget sätt att komma undan
Kan du på något sätt komma undan våldet i skolan? Somliga ungdomar försöker komma undan genom att avbryta sin skolgång eller skolka. Men detta gör bara att ett problem ersätts av en rad andra. Det är inte heller säkert att en ny skola skulle vara en tillflykt undan våldet. Författarna till boken School Vandalism påpekar att ”skolorna i staden och förorterna erfar ungefär samma mått av vandalism”. Det kanske inte ens skulle göra så stor skillnad att flytta till ett annat land. Länder som Storbritannien, Japan och Canada kommer alla med liknande rapporter om sammanbrott i fråga om ordning och disciplin i skolan.
Många ungdomar anser därför att det enda förnuftiga är att beväpna sig. ”Jag vet inte någon som inte bär kniv”, försäkrar 15-årige Steve. ”Några har pistoler.” Men är det verkligen förnuftigt att bära vapen? Inte enligt Jesus Kristus. När Petrus, en av hans apostlar, tog till vapen, varnade Jesus honom strängt: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matteus 26:52) Jesus visste att våld föder våld. En person som bär vapen inbjuder faktiskt till problem. Och som ordspråket säger: ”Den som söker vad ont är, över honom kommer ont.” — Ordspråksboken 11:27.
Detta betyder emellertid inte att du är försvarslös. Jesus uppmanade sina lärjungar: ”Se, jag sänder ut er såsom får mitt ibland vargar; visa er därför vara försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor.” (Matteus 10:16) I dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” behövs detta skydd — försiktighet — ännu mer, fastän situationen nu är annorlunda. (2 Timoteus 3:1—5) I många delar av världen krävs det försiktighet inte bara i skolan, utan nästan var man än befinner sig.
Konsten att ”överleva”
Men för att fullständigt klara sig undan farliga situationer krävs något mer än försiktighet.
LÄR DIG KÄNNA IGEN OCH UNDVIKA FARLIGA STÄLLEN:
”Korridorerna, toaletterna, trapphusen, omklädningsrummen och matsalen — det är de verkliga oroshärdarna”, förklarade en grupp ungdomar för Vakna! I en del skolor är toaletterna så ökända som samlingsplatser för slagsmål, narkotikamissbruk och smutsigt språk att många elever föredrar att lida obehag hellre än att använda dessa inrättningar. ”Vi väntar med att gå på toaletten tills vi kommer hem”, förklarade dessa ungdomar vidare. I skolans matsal utspelas också ofta ”matkrig” — stormiga scener, där elever kastar mat på varandra. Det kanske går att ta sig oskadd förbi vissa farliga ställen, till exempel trapphus och korridorer, genom att vara uppmärksam och försiktig, men vad kan man göra åt en sådan plats som skolmatsalen? Här kan nästa lektion i ”överlevandets” konst vara till hjälp.
VAR NOGA MED DITT UMGÄNGE:
Kristna ungdomar känner väl till bibelns råd i 1 Korintierna 15:33: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Ofta finner ungdomar att de är mitt uppe i ett slagsmål, helt enkelt därför att de umgås med fel kamrater. — Se Ordspråksboken 22:24, 25.
Givetvis är det naturligt att vilja vara omtyckt och ha vänner. Och att du vakar över ditt umgänge betyder inte heller att du skall behandla dina skolkamrater kallsinnigt; detta skulle kunna stöta bort dem och göra att de blir fientliga till dig. En kristen kvinna vid namn Doris berättar emellertid hur hon taktfullt lyckades bevara jämvikten i sitt umgänge med andra: ”På högstadiet och gymnasiet höll jag mig mest för mig själv; jag deltog inte i sällskapligt umgänge med kamraterna i skolan. Jag lät dem få veta att jag var ett Jehovas vittne, och under lunchrasten kunde de ofta se mig läsa mina bibliska publikationer. Men jag försökte ändå vara varm, vänlig och artig mot mina skolkamrater. Jag var inte högdragen. Det gjorde att kamraterna tyckte om mig och respekterade mig. Och för det mesta lät de mig vara i fred.”
GÅ DIN VÄG OM DET BLIR BRÅK:
Bibeln råder oss att undvika att ”tvinga varandra till en kraftmätning”. (Galaterna 5:26, fotnot i 1984 års upplaga av NW) Det är sant att det är svårt att låta bli att ge igen när andra kastar glåpord eller provocerande knuffar till en. Men kom ihåg: Våld föder våld. Även om du skulle avgå med segern i ett slagsmål, kanske din motståndare bara väntar på ett lämpligt tillfälle att ge igen. Försök därför alltid först resonera dig ur ett bråk. ”Ett mjukt svar stillar vrede”, säger bibeln. (Ordspråksboken 15:1) Om det inte hjälper att resonera, gå då — eller spring — din väg från våldsamma konfrontationer. Som en sista utväg kan du vidta de rimliga mått och steg som behövs för att försvara dig. — Romarna 12:18.
Det kan hända att det sårar din stolthet att gå eller springa din väg från ett slagsmål. Ray kommer till exempel ihåg en gång då han vägrade att slåss med en pojke som var mycket mindre än han själv. ”De kallade mig med alla möjliga öknamn, till exempel ’fegis’. Och till och med min egen bror retade mig. Men pappa berömde mig för att jag hade handlat rätt.” Att vägra ge efter för våldsimpulser är inte bara det rätta handlingssättet, utan det kan också skydda dig från fysisk skada. Salomo påminner oss: ”Bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.” — Predikaren 9:4.
TALA MED DINA FÖRÄLDRAR:
Författaren till boken The Loneliness of Children (Barns ensamhet) framhåller att ungdomar ”sällan berättar om sin skolskräck för sina föräldrar, av fruktan för att föräldrarna skall tycka att de är fega eller klandra dem för att de inte sätter sig upp mot översittarna”. Gör inte detta misstag! Dina föräldrar är säkert mycket måna om din välfärd och kan ofta hjälpa dig att ta itu med en svår situation.
En flicka blev utsatt för trakasserier av pojkar i skolan och var rädd för att göra något åt det. Men till slut tog hon mod till sig och berättade det för sin far, som såg till att pojkarna lämnade henne i fred. Samtidigt som hon kanske var en smula förlägen över att hennes far ingrep på detta sätt medger hon: ”Jag skulle nog ha talat om det för min far redan från början.”
Det bästa skyddet
Även om de förslag som getts här kan visa sig vara till hjälp, tycks ett visst mått av våld vara ofrånkomligt i våra dagar. Men om du har uppodlat verklig vänskap med Gud, har du ingen anledning att känna dig överväldigad av fruktan. ”Herren [Jehova] är mitt livs värn, för vem skulle jag rädas?” — Psalm 27:1.
En ung kristen flicka vid namn Faye visade sådan tro. Några av hennes skolkamrater kunde inte tåla henne därför att hon öppet talade om sin religiösa övertygelse. Sista dagen på terminen trängde tre flickor in henne i ett hörn på toaletten och började överösa henne med glåpord. En flicka tog sedan tag i hennes hår och satte en kniv mot hennes strupe. Var hon rädd? Ja. Men Faye hade uppodlat vänskap med Gud, som hon nu började be till med hög röst! Detta gjorde hennes angripare förvirrade, och när de hörde ljudet av fotsteg, gav de sig snabbt i väg. ”Jag är övertygad om att Jehova hjälpte mig och att vi kan förtrösta på honom i nödens stund”, var Fayes reaktion.
Det är sant att Gud inte garanterar att hans tjänare alltid skall bli förskonade från fysisk skada. Men han kan ge dig mod att möta också våldssituationer. Varför inte göra Jehova till ditt värn?
[Infälld text på sidan 18]
”Intermezzon där elever misshandlat lärare, stört lektioner och ceremonier och fördärvat skolans egendom under senare år har chockerat det japanska samhället.” — Asahi Evening News
[Bild på sidan 17]
Att bereda sig på att möta våld med våld är både farligt och opraktiskt