Din röst — en underbar gåva

”I VÅR andningsapparat finns grundprincipen för många olika musikinstrument. Diafragman är en resonanslåda. Stämbanden, som vibrerar när vi talar eller sjunger, är flolsträngar. När luften passerar från lungorna via luftstrupen, struphuvudet, näsan, tänderna och läpparna, frambringar andningsapparaten samma ljud som blåsinstrument. Vår kropp innesluter en hel orkester.”

Så säger alltid vår lärare, med sin noggrant artikulerade och mycket klangfulla röst. ”Betrakta rösten som ett oförlikneligt musikinstrument, när vi nu undersöker några av de komplicerade faktorer som har med frambringandes av ljud att göra.” Hon pekar på en stor plansch på väggen.

Skyddade av bröstkorgen ligger de två svampliknande lungorna. De avskils från bukhålan genom en välvd muskel som kallas diafragman. ”Diafragman.” Hon tar ett djupt andetag och kör fingrarna in i mellangärdet. ”Känn på den”, säger hon med stötig röst. ”Känn hur diafragman utvidgar sig när du andas djupt. Det är viktigt att veta var diafragman finns och vad den är.”

Vi får veta att när vi andas pressas diafragman nedåt och planas ut i horisontell riktning. Samtidigt höjer musklerna mellan revbenen bröstkorgen och vidgar den framåt och bakåt. Lufttrycket i lungorna sjunker. Luft strömmar in utifrån. Vi har andats in.

Därefter slappnar diafragman av. Organen i bukhålan pressar den uppåt. Bröstkorgens muskler slappnar av. Revbenen pressas inåt. Lungorna trycks samman. Luften tvingas ut. Vi har andats ut.

Hur kan denna utandningsluft frambringa ljud?

”När doktorn tittar oss i halsen med sin spegel”, säger vår lärare, ”ser han djupt nere i svalget något som ser ut som en triangel. Två sidor av den utgörs av fristående membran som kallas stämband. De vibrerar när vi andas. De ljud de frambringar är vår röst. Detta triangelformade organ är vår röstlåda, struphuvudet.”

Längden och bredden på våra stämband är en av de faktorer som gör att den ena rösten skiljer sig från den andra. Stämbanden kan regleras för olika tonlägen. Ljudstyrkan beror på hur vi förstärker vibrationerna. Vi talar och andas utan medveten ansträngning. Men ju mer vi förstår denna underbart utformade ”ventil”, och hur den betjänas av hela vår andningsapparat, desto bättre kan vi bruka och kontrollera vår röst.

Är din röst av naturen behaglig att lyssna till? Är den klangfull? Resonansrik? Nyanserad? Om den saknar någon önskvärd egenskap eller har några mindre trevliga särdrag, finns det stora möjligheter att förbättra den genom medveten ansträngning. Talteknik inbegripen andningskontroll, kroppshållning och medveten träning av vitala muskler i ansiktet, käkarna, tungan, läpparna, halsen och axlarna, ja, faktiskt hela kroppen.

Spänningar i struphuvudet, kanske orsakade av muskelspänningar i käken, halsen eller skulderpartiet, kan till exempel förvränga röstens klang. Detta i förening med felaktig andning och dålig kroppshållning kan leda till många olika röstproblem.

Diafragmaandning

God ”instrumentering” inbegripen att man ägnar uppmärksamhet åt hela andningsapparaten. Men låt oss börja med diafragmans roll. Vid vanlig andning drar vi in omkring en halv liter luft, omkring en åttondel av vår lungkapacitet. Hur kan vi utnyttja resten av denna kapacitet?

Vi måste bokstavligen talat gå till botten med problemet. Det vill säga, vi måste andas djupt nere i botten av lungorna. Största delen av lungorna ligger nedanför bröstkorgen. Att skjuta ut bröstet och skulderpartiet har mycket lite att göra med djupandning. Verklig djupandning innebär att vi känner att mellangärdet utvidgas först, och bröstkorgen utvidgas bara tillsammans med det. Detta är diafragmaandning. Luften kan då nå ända ner i botten av lungorna och där tjäna som en reserv som möjliggör en lugn, stadig luftström i båda riktningarna. Med hjälp av denna luftreserv kan diafragman obehindrat höjas och sänkas. Luftkudden bidrar till att på ett avspänt sätt räta upp hela överkroppen. Men för att hålla den kvar i det läget måste vi ha god kroppshållning. En bra hållning kan kräva viss övning.

I sin bok Effective Speaking säger Bernice Loren att övningar för talträning och en riktig hällning på ett slående sätt påminner om dem som ”rekommenderas i skönhetsmagasin för dubbelhakor, kutrygg” osv. Hennes första lektion för en rak hållning och rätt andning kräver, inte ansträngning, utan rätt och slätt att ”släppa loss”. ”Låt huvudet falla framåt och sedan tillbaka igen åtta gånger från den punkt där skallbasen möter ryggraden.” Låt det sedan falla ytterligare framåt från den punkt där halsen och axlarna möts; låt sedan huvudet och övre delen av bröstet falla framåt från en punkt mellan skulderbladen; låt därefter huvudet och bröstkorgen falla framåt från midjan; gunga sedan med kroppen och sjunk ihop vid knäna; res slutligen sakta upp kroppen från anklarna, sedan knäna och höfterna, till helt upprätt ställning, och räta ut varje kota i ryggraden.

Ett utmärkt sätt att låta käk- och ansiktsmuskler slappna av är att le mycket och ofta. Låt tungan ligga mjuk och avslappad i bakre delen av munnen. Tänk på tungan som om den vore förbunden med och utgående från diafragman. Detta lindrar muskelspänningen i käken, halsen och axlarna.

Läpparna och tungan

Tungan förtjänar ett särskilt omnämnande. Den är det mest aktiva organet i talapparaten. Den är sammansatt av en mängd olika muskler. Den kan röra sig i många riktningar och anta många olika former. Den kan placeras i olika lägen för varje vokal, och den bildar mer än hälften av konsonanterna.

Detta innebär emellertid inte att läpparna skall vara stela och orörliga som en anknäbb. I synnerhet överläppen måste utföra ständiga akrobatkonster, bilda bågar, cirklar, öppningar, ena gången explosiva ljud, andra gången implosiva. Läpprörelserna rundar av eller kompletterar många vokaler. Läpparna är som ”den yttersta änden på en trumpet” och ger många konsonanter den slutgiltiga formen. De måste också vara avspända, formbara och lättrörliga.

Hur man skapar resonans

När vi nu har rättat till vår kroppshållning så att den inte hindrar en lätt och obesvärad andning, långt nere i diafragman, låt oss då kontrollera att vår talteknik inte hämmas på något annat sätt. Vi tar ett djupt andetag ”från diafragman”. Käkpartiet, halsen och axlarna är fullständigt avslappade. Vi börjar släppa ut luften i små stötar, så att det låter som h-ljud, och lägger sedan till ett m-ljud. Känn hur detta hhhmmm passerar hela vägen upp genom halsen, förbi gommen och upp över näsryggen. Med fingertopparna känner du lätt vibrationerna i nyckelbenet, halsen och näspartiet. Vi skapar resonans.

Som vår talpedagog livfullt illustrerar det: ”En ledig och behaglig röst frambringas av röstapparatens hela orkester. Dess ägare tänker sig diafragmans rörelser som om den vore fastsatt vid ansiktsmusklerna utan någonting emellan. Han talar från diafragman och ända upp till ögonen.”

Vår underbart komplicerade röst fungerar enligt samma principer som en hel rad musikinstrument. Men varje människogjort instrument är ett resultat av konstruktion och formgivning. Är det då rimligt att tänka sig att vår röst kommit till utan en konstruktör, en formgivare? ”Vem har gett människan munnen?” frågade Jehova en gång en man och fortsatte sedan: ”Är det inte jag?” Ja, vår röst och talförmåga är verkligen en underbar gåva från Gud. (2 Moseboken 4:11) — Från en av våra läsare.

[Infälld text på sidan 15]

Ett sätt att lyssna till din egen röst är att tala mot ett hörn med båda händerna kupade runt öronen. En bandspelare är ännu bättre

[Ruta/bild på sidan 14]

DU KAN FÖRBÄTTRA DIN RÖST

Gör god hållning till en vana

Se till att musklerna i käkpartiet, halsen och axlarna är avslappade

Fyll nedre delen av lungorna först. Skjut inte bara ut bröstkorgen

Öva diafragmaandning

Låt tungan ligga mjuk och avslappad i bakre delen av munnen. Läpparna måste vara avspända, formbara och lättrörliga

Träna tungan och läpparna

[Bild på sidan 13]

LUNGORNA

DIAFRAGMAN