13 Studiet

Förbättring av rösten och bruk av mikrofon

1—3. Vilka är några svagheter i röstkvaliteten, och vad kan hjälpa en att analysera ens egna problem?

¹ ”Vem bestämde om en mun åt människan?” är en fråga som Skaparen, Jehova Gud, ställde Mose. (2 Mos. 4:10, 11) Och vi kan också mycket väl tillägga: Vem gjorde hela den enastående utrustning som människan har för att frambringa tal? Fastän Mose hade ”en trög mun och en trög tunga”, fick han till sist uppleva att Gud verkligen kunde hjälpa honom att förbättra sin röst och talförmåga. Profeten blev skicklig i att tala verkningsfullt till Israels nation.

² I våra dagar finns det många Guds tjänare som är väl medvetna om sina talsvårigheter. Somliga har svag röst, andra gäll röst och ytterligare andra sträv och hes röst. En gnällig eller nasal eller skrovlig stämma är inte behaglig att lyssna till. En slätstruken, livlös ton inspirerar inte någon. Om din stämma visar sig ha någon av dessa svagheter, bör du ändå fatta mod. Tänk inte att man måste nog finna sig i situationen som den är, som om det inte fanns någon möjlighet till förändring eller förbättring.

³ För att kunna göra framsteg måste man naturligtvis själv vara medveten om vilken speciell svaghet man måste arbeta på att bli av med. Det är här som skolan i teokratisk tjänst, med de nyttiga råd som skoltillsyningsmannen ger, kan hjälpa dig att analysera någon viss svaghet i rösten. Det är också nyttigt att höra sin röst på band. Om du inte har gjort det förut, blir du säkert förvånad när du får höra den. När du talar känner du vibrationerna i benen i huvudet, och dessa vibrationer framhäver de lägre tonerna, medan en bandspelare återger hur du låter i andras öron. För att lägga en grund till röstförbättring är det bra att du ägnar lite uppmärksamhet åt röstmekanismen, som du vanligtvis använder utan att tänka på det.

4—6. Hur frambringas tal?

⁴ Hur tal frambringas. Grundvalen för alla röstljud är den luftström som du skickar upp ur lungorna, som i sin tur tjänar som bälgar. Upp genom luftstrupen kommer luften in i struphuvudet, som man kan kalla röstlådan, som befinner sig mitt i halsen. I struphuvudet finns två små muskelveck, som kallas stämband. De är våra förnämsta ljudalstrare. Dessa stämband är liksom rörliga hyllor på väggarna i struphuvudet. Deras främsta uppgift är att öppna sig och sluta sig för att släppa in och ut luft, såväl som att hålla icke önskvärda föremål borta från lungorna. Luften från lungorna får dessa band att röra sig. När de på så sätt vibrerar, allteftersom luft pressas emellan dem, frambringar de ljud. Låt oss illustrera detta: Om du blåser upp en ballong, klämmer till om öppningen och sedan släpper ut luft genom öppningen, vibrerar gummit och frambringar ljud. När du talar sluter sig stämbanden i ditt struphuvud alltså tätt samman. Den V-formade öppningen mellan dem sluts. Ju mera spända de är, desto fortare vibrerar de och desto högre toner frambringas. Men ju mera avspända de är, desto lägre är tonerna som alstras.

⁵ Sedan luftvågen lämnat struphuvudet, kommer den in i övre delen av halsen, kallad svalget. Sedan fortsätter den in i munnen och näshålorna. Här utökas grundtonen med övertoner. Dessa övertoner modifierar, förstorar och förstärker tonen. Gommen, tungan, tänderna, tandköttet, käkarna och läpparna samverkar för att sönderdela de vibrerande ljudvågorna och forma dem till vokaler och konsonanter, så att ljudet kommer ut i form av begripligt tal.

⁶ Människorösten är verkligen ett underverk, som i fråga om mångsidighet inte överträffas av något av människor tillverkat instrument. Den har förmågan att uttrycka känslor och sinnesrörelser som varierar från öm, mild kärlek till grov och häftig vrede. Även i sin ofullkomlighet kan människorösten täcka ett register, som omfattar ända till tre oktaver, och inte bara åstadkomma vackra musikaliska ljud, utan också hjärtegripande tal, om den utvecklas och övas på lämpligt sätt. Som vi skall se finns det två grundvillkor för förbättring av rösten.

7—10. Hur bör man kontrollera lufttillförseln? Ge skäl för svaret.

⁷ Hur man kontrollerar lufttillförseln. För att en talare skall uppnå bästa resultat behöver han en god, stadig lufttillförsel i kombination med lämplig andningskontroll. Många människor vet inte hur man andas in och andas ut på rätt sätt när man talar. Därför använder de bara övre delen av lungorna, så att de, när de talar snabbt, måste kippa efter andan. Tvärtemot den allmänna uppfattningen är lungorna inte störst upptill i bröstet. Den delen förefaller bara större på grund av benbyggnaden kring axlar och skuldror. I stället är lungorna vidast alldeles ovanför diafragman. Denna är en stark, buktad muskel som fungerar som en pump och hjälper lungorna att dra in frisk luft och pressa ut använd luft. Den är fäst vid de lägre revbenen och åtskiljer brösthålan från bukhålan. Denna välvda muskel är den som framför allt används vid andningen. När diafragmavalvet rör sig uppåt, pressar det ut luft ur lungorna. När det rör sig neråt, strömmar luft in i lungorna.

⁸ Vad man först behöver arbeta på när man skall förbättra sin röst är att lära sig kontrollera lufttillförseln. Gör ett medvetet försök att undvika att utvidga den trängre, övre delen av bröstet när du drar in andan för att tala. Försök få de lägre delarna av lungorna att utvidga sig. Kontrollera sedan luftutflödet genom att gradvis släppa ut luften med hjälp av ett lätt diafragmatryck, understött och kontrollerat av bukmusklerna. Detta förhindrar att luften slipper ut på en enda gång. Om inte luftströmmen kontrolleras, blir talaren snart andfådd, och hans stämma blir flåsig och dov.

⁹ Många har en tendens att vilja kontrollera lufttillförseln genom att snörpa ihop strupen. Men det leder bara till att rösten blir hes och matt. För att undvika det bör du försöka hålla halsmusklerna avspända.

¹⁰ Alldeles som en löpare tränar för ett lopp, bör en talare utveckla förmågan att kontrollera diafragman genom övning. Han kan stå upprätt, ta ett djupt andetag, släppa ut luften gradvis och samtidigt sakta och mjukt säga så många bokstäver i alfabetet som möjligt eller räkna så långt som möjligt i ett enda andetag. Han kan också öva sig genom att läsa högt.

11—15. Hur är muskelspänning förknippad med gnällig, nasal och dov röst?

¹¹ Hur man slappar av spända muskler. En annan viktig förutsättning för att bli av med de flesta röstproblemen är helt enkelt att man lär sig slappna av. Det är inte mycket som kan göras för att hjälpa någon att förbättra sin stämma, om han inte lär sig hur man slappnar av. Men det är verkligen förvånande vilka förbättringar man kan göra genom att lära sig slappna av när man talar. Sinnet och kroppen måste vara avslappade, eftersom spänning i sinnet orsakar muskelspänning. Slappna av i sinnet genom att skaffa dig en rätt syn på dina åhörare, som i de flesta fall tillhör Jehovas folk. Blir dina vänner dina fiender bara därför att de sitter i jämna rader? Naturligtvis inte. Inga människor på jorden ställs inför så vänliga och kärleksfulla åhörare som vi regelbundet får göra.

¹² Till en början kanske du medvetet behöver slappna av. Du kanske finner att du, alldeles innan du skall tala, andas flämtande och krampaktigt på grund av nervositet. Det kan rättas till genom att du tänker på att andas sakta och rytmiskt, medan du hela tiden försöker slappa av halsmusklerna.

¹³ Som vi har funnit höjs tonläget genom ökad spänning i stämbanden, så att ju mer du spänner dem, desto högre på tonskalan ligger ljuden som du frambringar. Det kan få till följd en gäll röst, som låter spänd och som får åhörarna att känna sig spända. Vad kan man göra för att råda bot på det? Kom ihåg att dina stämband sätts i vibration av den luft som passerar dem. Deras ton förändras allteftersom muskler spänner dem eller slappar av dem, alldeles som tonen hos en fiolsträng förändras när strängen spänns eller slappas. När du låter stämbanden slappna, blir tonen djupare. Vad du alltså behöver göra är att låta halsmusklerna slappna av. Spänning kan också göra att sväljmusklerna motarbetar de muskler som kontrollerar stämbanden, vilket frambringar en hes röst. Förbättring sker när du medvetet slappnar av.

¹⁴ Genom att spänna musklerna i halsen och munnen kan man ibland tillsluta passagen genom näsan, så att luft inte fritt kan passera igenom. Följden blir en nasal ton. För att undvika det är det återigen nödvändigt att slappna av. I vissa fall kan emellertid det problemet bero på att man är täppt i näsan.

¹⁵ Underkäken behöver också vara avspänd. Om den är spänd, öppnas inte munnen tillräckligt, och ljudet tvingas fram mellan tänderna. Följden blir att talet blir strävt, dovt och otydligt. Att vara avspänd i underkäken betyder emellertid inte att man får bli slapp i talet. Det måste balanseras med förmågan att forma ljuden så att uttalet blir tydligt.

16, 17. Vad kan vara till hjälp för att förbättra resonansen, och varför är det så viktigt?

¹⁶ Genom att den allmänna muskelspänningen minskar förbättras också resonansen. Så snart klara toner alstras av en avspänd hals, måste genljudande övertoner förstärka dem för att ge rösten bärande kraft. Resonans uppstår genom att hela kroppen används som resonansbotten, men resonansen hindras genom spänning. Tonen som uppstår i struphuvudet återkastas inte bara i näshålorna, utan också mot bröstkorgens benbyggnad, tänderna, gommen och bihålorna. Alla dessa kan bidra till god resonans. Om man placerar en vikt på en fiols resonanskropp, dämpar man ljudet; fiolen måste kunna vibrera fritt. Så förhåller det sig också med vår kropps benstomme, som hålls fast samman av musklerna. Med resonans kan du ledigt, utan större ansträngning och utan att anstränga rösten, nå en stor åhörarskara. Utan resonans är det svårt att få rösten bärande, modulera den tillbörligt eller uttrycka känsloskiftningar.

¹⁷ Resonansen kan förbättras genom övning. Man kan ”summa” medan man medvetet låter kroppen slappna av. Läpparna bör bara vidröra varandra helt lätt, inte pressas hårt samman. På så sätt dämpas inte tonvibrationerna av spända muskler eller tvingas passera genom näsan. Det visar sig vara nyttigt att upprepa vissa ord och med förlängd resonans dra ut på de ljud som representeras av ng, m, n och l. En annan övning som är till hjälp för att förbättra röstkvaliteten är att ljuda vokalerna och dra ut på dem med öppen hals, underkäken avslappad och låg volym.

18—22. Vilka råd bör vi tänka på, när det gäller att tala verkningsfullt i mikrofon?

¹⁸ Rätt bruk av mikrofon. På stora mötesplatser blir det nödvändigt att förstärka människorösten elektroniskt, både för att göra det lättare för talaren och för att göra det behagligt för åhörarna. Talaren behöver då inte göra särskilt stora ansträngningar för att få volym, och åhörarna behöver inte anstränga hörseln för att uppfatta vad som sägs. Mikrofoner används i många församlingar, inte bara på podiet, utan också av dem som ger kommentarer ur publiken, så att alla kommentarer kan höras väl. Även om mikrofoner inte brukas i en mindre Rikets sal, används de vanligen på programmet vid sammankomster. Vi behöver därför känna till hur man brukar dem på rätt sätt.

¹⁹ Hur nära mikrofonen bör du ha munnen? Vanligen mellan tio och femton centimeter. Det vanligaste problemet vid bruk av mikrofon är att talaren är alldeles för långt ifrån den. Se alltså upp med avståndet. Rikta också rösten mot mikrofonen och inom dess upptagningsområde. Om du inte gör det, är det svårt för dem som sköter ljudförstärkningen att ställa in ljudet så att åhörarna kan höra klart och tydligt. Man bör naturligtvis undvika att hosta, nysa eller klara strupen i närheten av mikrofonen.

²⁰ När du talar i mikrofon, bör du höra efter hur din röst låter genom högtalarna. Då kan du bedöma volymen och, om nödvändigt, ändra läge. Man kan ändra på volymen genom att gå lite närmare mikrofonen eller dra sig tillbaka några centimeter från den. Vissa talare behöver undvika alltför hög volym, eftersom det bara förvränger deras stämma och visar sig vara irriterande och obehagligt för åhörarna. Kom också ihåg att om du för effektens skull önskar sänka rösten då och då under talet, så kan åhörarna höra till och med en viskning, tack vare detta moderna hjälpmedel till röstförstärkning.

²¹ Det finns också andra faror att uppmärksamma när man talar i mikrofon. Har du lagt märke till att ”p” ibland låter som ett smällande ljud? Detta händer när man talar rakt i mikrofonen på alltför nära håll. Skarpa ”s”-ljud kan också orsaka problem. De behöver dämpas, eftersom de överdrivs genom förstärkning och blir skarpa väsljud. När du lär känna hur man bemästrar problemet, är det inte svårt att råda bot på det.

²² Vår röstmekanism är en underbar gåva från vår Skapare. Elektriciteten och uppfinningsförmågan är också hans gåvor, och de har gjort det möjligt för oss att tala i mikrofon. Närhelst vi använder vår röst, med eller utan förstärkaranordning, låt oss göra det på ett sätt som ärar talets store upphovsman.