Diabetes – hur man kan leva med det

KATHY är en ung kvinna. Hon är noga med sin diet och sin vikt, motionerar mycket och följer noggrant sin läkares föreskrifter. Hon tar också själv insulinsprutor varje dag. Kathy är en av många millioner diabetiker.

Trots all noggrannhet säger Kathy: ”Jag kan aldrig säga vad min blodsockerhalt kommer att vara. En eftermiddag kan den vara 300. Nästa dag kan den med samma schema vara 50, och jag får en insulinchock.” För inte så länge sedan fick hon en infektion som inte ville gå över, och hon låg flera veckor på ett sjukhus.

Mae är en äldre kvinna. Hon är inte så noga med sin diet och väger därför 25 kilo för mycket. Hon medger att hon inte följer sin läkares föreskrifter särskilt noga. Hon rycker på axlarna åt att hennes blodsockerhalt ofta ligger över 300, och hon vägrar att ta insulin. Även om hon tar en diabetestablett varje dag förefaller hon vara förvånansvärt obekymrad om sin sjukdom.

Fastän dessa kvinnor är så olika har de samma sjukdom. Den heter diabetes mellitus men kallas ibland för sockersjuka. Varför är det sådan skillnad mellan dem? Och vad viktigare är: Vad kan de göra för att leva med sin diabetes?

Vad är diabetes?

Först måste vi förstå vad diabetes är. En nyckelfaktor i sjukdomen har att göra med kroppens produktion av insulin, ett hormon som framställs av bukspottkörteln. Insulin gör att kroppen kan ta upp socker ur blodet och föra in det i cellerna, där det antingen förbrukas som energi eller också lagras.

Men om det inte framställs tillräckligt med insulin, når bara lite socker fram till cellerna för att omvandlas till energi eller lagras. I stället blir sockerhalten i blodet hög och börjar ställa till problem. Det är det som är diabetes, enkelt uttryckt. Och det finns två grundläggande typer av sjukdomen, som illustrerades i fallen med Kathy och Mae.

I Kathys fall kallas sjukdomen insulinberoende diabetes eller diabetes typ I. Problemet här ligger i bukspottkörtelns oförmåga att framställa insulin. Enligt nyare rön kan denna form av diabetes, åtminstone ibland, orsakas av virusinfektioner. En människa med detta slag av diabetes får vanligen sjukdomen i unga år (under 30 års ålder), är vanligen mager och behöver insulinsprutor för att kunna leva.

I Maes fall kallas sjukdomen icke-insulinberoende diabetes eller diabetes typ II. Den kallas ofta ”åldersdiabetes” och skiljer sig från typ I. Här består inte problemet i att bukspottkörteln inte framställer något insulin alls, utan i att den inte framställer tillräckliga mängder. Mycket av insulinet absorberas av fettceller, men bukspottkörteln kan inte framställa tillräckligt med insulin för att kompensera det bortfallet, och följaktligen ökar blodsockerhalten. Människor som har denna typ av diabetes är vanligen över 30 och överviktiga, och de kan ibland klara sig utan insulinsprutor. Det förefaller också som om de oftare ärver sin diabetes.

Behandling av diabetes typ I

Kathys diabetes, typ I, är mycket allvarligare, men mindre vanlig. Det kan tyckas att lösningen är enkel — att bara tillföra insulin. Men även om insulinsprutor kan hålla en diabetiker vid liv, kan de inte anpassas efter förändringarna i fråga om hur mycket insulin kroppen behöver, vilket varierar minut för minut.

För att minska komplikationerna vid diabetes, till exempel blindhet och njurproblem, är det viktigt att minska mängden socker i blodet och urinen. Man behöver efterlikna kroppens normala och ofta förekommande variationer i insulinhalten. Frågan är bara hur det skall gå till. Behandlingen är tvåfaldig: 1) förebyggande vård och 2) insulintillförsel.

Vid den förebyggande vården måste åtgärder vidtas för att minska den dagliga variationen i kroppens behov av insulin. En viktig faktor är den mat som personen äter, eftersom det är den som matsmältningsorganen förvandlar till blodsocker. En förståndig diabetiker med typ I inser snart att han måste följa en väl reglerad diet, som omfattar stärkelse, fetter och proteiner. I sin diet undviker han socker, honung, bullar och kakor, sötade drycker och liknande sötsaker. Sådana kolhydrater finner snabbt vägen till blodet.

Denna diet måste tillföras kroppen med regelbundna mellanrum. Om diabetikern blir oförsiktig och äter vad han vill när han vill, förlorar kroppen snart jämvikten mellan insulinhalten och blodsockerhalten. Detta gör att personen kan drabbas av snabba och allvarliga problem eller av sjukdomens långvariga komplikationer.

Motion minskar blodsockerhalten. Den samvetsgranne diabetikern med typ I låter därför motion ingå i den dagliga rutinen och är noga med att ha en snabb sockerkälla (t. ex. choklad eller karameller) till hands ifall motionen driver ner blodsockerhalten alltför mycket, vilket kan leda till insulinchock. Känslor kan också ställa till oreda i blodsockerhalten och kan vara en orsak till dålig självbehärskning i fråga om dieten. Infektioner och sjukdomar måste behandlas snabbt, eftersom de kan få blodsockerhalten att variera mycket.

Men trots att man tar med alla dessa faktorer i räkningen, kan en patient med diabetes typ I, som Kathy, ändå ha problem med att få blodsockerhalten att stabilisera sig. Vad skall man då göra?

Den andra delen av behandlingen består i att ge insulinsprutor. När insulinet togs fram för mer än 60 år sedan räddade det livet på många diabetiker. Och senare utveckling av långsamverkande insulinpreparat, som bara behövde ges en gång per dygn, sågs till en början som en stor fördel.

Även om det är bekvämare att ta endast en injektion per dag, hyser man en viss oro beträffande eventuella långvariga komplikationer, till exempel förhårdnad av artärerna. Därför rekommenderar somliga tätare injektioner av snabbverkande insulin för att noggrannare kunna kontrollera blodsockerhalten under dagens lopp. Utvecklingen på senare tid har inte bara gjort detta möjligt, utan också mycket praktiskt.

En metod som innebär att man kan kontrollera blodsockerhalten i hemmet har kallats ”det första verkligt betydande framsteget sedan insulinet upptäcktes”. Med hjälp av en bärbar apparat kan diabetikern själv kontrollera sin blodsockerhalt flera gånger om dagen. På så sätt kan han själv justera insulindoseringen ofta och komma närmare en konstant normal blodsockerhalt.

En nackdel med kontrollen är att diabetikern måste sticka sig i fingret för att kunna kontrollera blodet. Men det finns speciella lansetter för det, och de som är vana säger att det går riktigt bra. En annan nackdel är apparatens pris. Det bör dock sjunka till följd av förbättrad teknologi.

Andra framsteg inbegriper utvecklandet av billiga, mycket vassa engångsnålar för insulinsprutorna. De har gjort injektionerna mindre smärtsamma. Och det insulin som finns i dag behöver inte förvaras i kylskåp, och på så sätt undviker man stora besvär under resor.

Insulin som motsvarar mänskligt insulin har nu också börjat marknadsföras, och det rekommenderas ofta åt nya diabetiker med typ I. Två andra nya produkter är en nållös tryckbehållare för injicering av insulin och en insulinpump. Pumpen är en bärbar infusionspump för insulin som patienten bär i en gördel runt midjan. Den injicerar hela tiden insulin genom en kateter i bukhålan. Infusionspumpen används i dag, men många läkare anser att den medför vissa risker och endast bör användas under en specialists överinseende.

När det gäller barn som har diabetes av typ I har man på senare tid haft en tendens att vara mindre noggrann med dieten. Somliga anser att de kan äta relativt normalt och sedan täcka kosten med den mängd insulin som behövs. Dessa barn bör naturligtvis ändå inte äta mycket sötsaker. Det som verkligen kan göra det möjligt för dem att leva ett relativt normalt liv tycks vara att man ofta kontrollerar blodsockerhalten och justerar den med hjälp av insulin.

Behandling av diabetes typ II

Man har inte alls gjort lika många framsteg i behandlingen av den vanligare typen av diabetes, typ II. Som vi har sagt består problemet här inte i att bukspottkörteln inte kan framställa något insulin alls, utan i att den inte kan hålla takten med kroppens allt större behov av insulin, som vanligen förvärras av övervikt.

Tabletter används allmänt, men de tjänar till att förmå bukspottkörteln att framställa mer insulin, och det finns gränser för hur mycket man kan ”piska en trött häst” eller, i det här fallet, en trött bukspottkörtel. En bra diet som gör att man går ner i vikt, förnuftig motion och att man skär ner på vanligt socker kan vara nyttigare.

Om diet, motion och avhållsamhet från sötsaker inte sänker blodsockerhalten tillräckligt, kan tabletter föreskrivas. Här råder delade meningar. Vissa läkare föredrar insulinsprutor framför tabletter även när det är fråga om typ II. Tabletterna kan ha biverkningar, och några har ifrågasatt om de verkligen är till hjälp när det gäller att förebygga komplikationer på lång sikt.

I varje enskilt fall måste alla faktorer bedömas av kompetenta läkare innan behandling rekommenderas. Och diabetikern måste själv överväga rekommendationerna och fatta det slutliga beslutet om vad han skall göra.

Att leva med diabetes

Att leva med diabetes inbegriper således olika åtgärder beroende på vilken typ man har. Diabetikern med typ II kan lösa problemet genom att hålla diet och gå ner i vikt. Men en läkare sade: ”Om man skall vara realistisk, så har min erfarenhet visat att chansen att det skall hända är liten. Jag är beredd att i de flesta fall ge mina patienter tabletter eller till och med insulin redan från början.”

För diabetikern med typ I är lösningen inte lika enkel. Också här kan en del av lösningen ligga, inte i den medicinska behandlingen, utan i individens inställning till diabetes. Det är sant att det inte är trevligt att se fram emot dagliga injektioner, kanske flera gånger per dag, eller att sticka sig i fingret för att kontrollera blodsockerhalten. Det är inte heller lätt att se till att ens liv är så organiserat att man äter liknande mat regelbundet vid samma tider varje dag och att motion och vila är planerade på rätt sätt.

Samtidigt innebär en realistisk syn på problemet att man accepterar det faktum att det för närvarande inte finns något botemedel mot diabetes. Men det finns behandling som, även om den kräver självdisciplin, kan hålla diabetikern vid liv och vid förhållandevis god hälsa mycket längre än vad som skulle vara fallet utan behandling.

Synsätt som bör undvikas

Man behöver undvika två ytterligheter när det gäller synsätt eller inställning. Å ena sidan bör den som lider av diabetes undvika att vara obetänksam i fråga om sitt problem, att underlåta att följa sunda medicinska råd och att kanske hoppas att problemet kommer att försvinna. Det gör det inte.

Å andra sidan kan problemet förvärras om man är överdrivet orolig på grund av det, eftersom känslorna kan rubba blodsockerhalten. Det hjälper inte att hela tiden vara rädd och tvångsneurotiskt ”övervårda” sjukdomen så att man drar sig undan från normal verksamhet. Även om diabetikerns liv nödvändigtvis måste regleras, kan de allra flesta leva ett välordnat normalt liv.

Kommer diabetes och andra sjukdomar någonsin att botas för alltid? Guds ord, bibeln, ger det hjärtevärmande svaret: Ja, absolut! Och det kommer att ske inom den närmaste framtiden! Detta botande kommer att ske här på jorden under Guds rikes styre, den regering som Jesus lärde sina efterföljare att be om. (Matteus 6:9, 10) Då skall ”ingen där bosatt ... säga: ’Jag är sjuk.’” — Jesaja 33:24, NW.

[Infälld text på sidan 26]

En del av lösningen kan ligga i individens inställning

[Bild på sidan 25]

För att hålla blodsockerhalten på rätt nivå måste en diabetiker utöva självdisciplin när det gäller att undvika sötsaker