Utmaningen att få rätt behandling

”Det finns ingen diabetes som inte är farlig. Alla former är allvarliga.” – Anne Daly, American Diabetes Association.

”DINA blodprover har kommit tillbaka, men värdena är inte så bra. Du behöver behandling på en gång.” Läkarens besked kom som en chock för Deborah. ”Det enda jag tänkte den kvällen var att laboratoriet måste ha gjort fel”, berättar hon. ”Jag sade till mig själv att jag omöjligen kunde vara sjuk.”

Precis som så många andra trodde Deborah att hon var någorlunda frisk, så hon brydde sig inte om de ihållande symtomen. Att hon alltid var törstig skyllde hon på sin allergimedicin. Att hon var tvungen att urinera ofta satte hon i samband med allt vatten hon drack. Och att hon var så trött – ja, vilken arbetande mamma känner sig inte utschasad?

Men då visade ett blodprov att diabetes var boven i dramat. Deborah hade svårt att acceptera den diagnosen. ”Jag berättade inte för någon om min sjukdom”, säger hon. ”På natten, när familjen sov, stirrade jag rakt ut i mörkret och grät.” Precis som Deborah blir vissa överväldigade av en mängd känslor, bland annat nedstämdhet och ilska, när de får reda på att de har diabetes. ”Jag gick igenom en period av förnekande då jag grät mycket”, säger Karen.

Det här är naturliga reaktioner på vad som tycks vara en orättvis motgång. Men med stöd och hjälp kan de som har diabetes anpassa sig efter situationen. ”Min sjuksköterska hjälpte mig att acceptera mitt tillstånd”, säger Karen. ”Hon övertygade mig om att det var okej att gråta. Att jag fick ge utlopp åt mina känslor så här hjälpte mig att anpassa mig.”

Varför så allvarligt

Diabetes har kallats ”en rubbning i livets själva motor”, och det av goda skäl. När kroppen inte kan ta upp glukos, kan ett antal viktiga mekanismer sluta fungera, något som ibland får livshotande konsekvenser. ”Man dör inte direkt av diabetes”, säger dr Harvey Katzeff, ”man dör av komplikationer. Vi är bra på att förhindra komplikationer men dåliga på att behandla dem när de väl har uppstått.”a

Finns det hopp för dem som har diabetes? Ja – om de inser allvaret i sin sjukdom och följer ett behandlingsprogram.b

Kost och motion

Typ 1-diabetes kan inte förhindras, men forskare studerar ärftliga riskfaktorer och försöker hitta sätt att hålla tillbaka en attack från antikroppar. (Se rutan ”Glukosens roll” på sidan 8.) ”När det gäller typ 2 ser det betydligt ljusare ut”, sägs det i en bok om diabetes. ”Många av dem som kan ha ärftliga anlag visar inga tecken på sjukdomen, helt enkelt därför att de äter en balanserad kost och motionerar regelbundet. Därigenom håller de sig i fysisk form och håller vikten inom normala gränser.”c (Diabetes—Caring for Your Emotions as Well as Your Health)

För att betona hur viktigt det är med motion redogjorde en amerikansk läkartidskrift för en omfattande studie som gällde kvinnor. Studien visade att ”ett enda pass av fysisk aktivitet ökar det insulinberoende glukosupptaget [i kroppens celler] i mer än 24 timmar”. Man skrev därför att ”både promenader och mer ansträngande aktiviteter ger en väsentlig minskning av risken för kvinnor att få typ 2-diabetes”. (Journal of the American Medical Association) Forskarna rekommenderar att man helst varje dag i veckan ägnar minst 30 minuter åt måttlig fysisk aktivitet. Det här kan innebära något så enkelt som att promenera, som enligt en handbok från det amerikanska diabetesförbundet ”förmodligen är den bästa, säkraste och billigaste formen av motion”. (American Diabetes Association Complete Guide to Diabetes)

Personer med diabetes däremot bör få professionell hjälp att reglera sin motion. En orsak är att diabetes kan skada kärlsystemet och nerverna och alltså påverka blodcirkulationen och känseln. En liten skråma på foten kanske förblir oupptäckt, blir infekterad och blir till ett ordentligt sår – en allvarlig skada som kan leda till amputation om den inte behandlas omgående.d

Ändå kan ett träningsprogram hjälpa en person med diabetes att hålla sin sjukdom i schack. ”Ju mer forskarna studerar nyttan med regelbunden motion, desto positivare blir beskeden”, sägs det i handboken från det amerikanska diabetesförbundet.

Insulinbehandling

Många med diabetes måste komplettera sin kost och sitt motionsprogram med att dagligen testa glukoshalten och ta flera insulininjektioner. Vissa som har typ 2-diabetes har förbättrat sin hälsa genom kost och goda träningsrutiner, och tack vare det har de sluppit insulinbehandling, åtminstone under en tid.e Karen, som har typ 1-diabetes, upptäckte att motion gjorde insulinet som hon injicerade effektivare. På grund av detta har hon kunnat minska sin dagliga insulindos med 20 procent.

Om det nu skulle vara så att personen i fråga måste ta insulin, så finns det ingen orsak för honom eller henne att känna sig nedslagen. ”Att du behöver ta insulin är inte ett tecken på misslyckande från din sida”, säger Mary Ann, en legitimerad sjuksköterska som hjälper många diabetespatienter. ”Vilken form av diabetes du än har, minimerar du risken för andra hälsoproblem längre fram genom att hålla noggrann koll på ditt blodsocker.” En undersökning som gjordes nyligen visade att bland typ 1-diabetiker som hade noggrann kontroll över blodsockernivån ”var förekomsten av diabetesrelaterade ögon-, njur- och nervsjukdomar avsevärt mindre”. Risken för exempelvis ögonsjukdom (retinopati) sänktes med 76 procent! Typ 2-diabetiker som har strikt kontroll över blodsockernivån får i stort sett samma positiva resultat.

För att göra insulinbehandlingen lättare och mindre besvärande har sprutor och insulinpennor, de vanligaste hjälpmedlen, en ytterst fin nål som ger så lite obehag som möjligt. ”Den första injektionen är oftast den värsta”, säger Mary Ann. ”Efter den säger de flesta patienter att det knappt känns någonting.” Andra metoder för att injicera är till exempel att använda injektionspistoler som automatiskt och smärtfritt skjuter in nålen i huden, jetinjektorer som skjuter in insulinet genom huden i form av en tunn stråle och injektionshjälpmedel där man använder en kateter som kan sitta kvar i två till tre dagar. Insulinpumpen, som är ungefär så stor som en personsökare, har börjat användas av många på senare år. Den här programmerbara apparaten sprutar in insulin genom en kateter i en jämn takt enligt kroppens dagliga behov, och det här gör insulindoseringen bekvämare och mer exakt.

Fortsätt att lära dig mer

När allt kommer omkring finns det ingen universalbehandling mot diabetes. När man skall välja behandling, måste man ta hänsyn till ett antal faktorer för att kunna fatta ett personligt beslut. Mary Ann säger: ”Även om du står under läkares tillsyn, är det du som bestämmer.” I tidskriften Diabetes Care stod det: ”Att få medicinsk behandling av diabetes utan att systematiskt få lära sig mer om hur man skall sköta sig kan betraktas som dålig och oetisk vård.”

Ju mer någon med diabetes lär sig om sin sjukdom, desto bättre rustad blir han att sköta sin hälsa och öka sina möjligheter att leva ett längre och friskare liv. Men effektiv inlärning kräver tålamod. I en bok om det här ämnet förklaras det: ”Om du försöker lära dig allt på en gång, blir du troligen förvirrad och använder inte upplysningarna effektivt. Dessutom är det så att många av de mest användbara upplysningar som du behöver inte finns i böcker eller broschyrer. De har att göra med ... hur ditt blodsocker skiftar i förhållande till förändringar i rutinen. Det här kan du bara lära dig med tiden och genom att pröva dig fram.” (Diabetes—Caring for Your Emotions as Well as Your Health)

Genom att du är mycket uppmärksam kan du till exempel lära dig hur din kropp reagerar på stress, som kan få blodsockernivån att skjuta i höjden. Ken berättar: ”Jag har levt med diabetes i 50 år, och jag vet vad kroppen säger till mig!” Att Ken har ”lyssnat” på sin kropp har lönat sig. Han kan fortfarande arbeta heltid – trots att han är över 70 år!

Familjens stöd är viktigt

När det gäller att behandla diabetes får man inte bortse från stödet från familjen. Faktum är att en källa säger att ”kvaliteten på familjelivet kanske är den största enskilda faktorn” i att hantera diabetes hos barn och unga vuxna.

Det är bra när familjemedlemmar lär sig mer om diabetes och kanske även turas om att följa med den drabbade till läkaren. Kunskap hjälper dem att ge stöd, känna igen viktiga symtom och veta hur de bör reagera. Ted, vars fru har haft typ 1-diabetes sedan hon var fyra år, säger: ”Jag märker när Barbaras sockernivå sjunker för lågt. Hon kan bli tyst mitt i ett samtal. Hon svettas rikligt och blir arg utan anledning. Och hon reagerar långsammare.”

På samma sätt är det med Catherine, Kens fru. När hon ser att Ken blir blek och kallsvettig och märker att hans humör skiftar, ger hon honom ett enkelt matteproblem att lösa. Om Ken ger ett rörigt svar, vet Catherine att det är dags för henne att ta över beslutsfattandet och snabbt rätta till situationen. Både Ken och Barbara uppskattar väldigt mycket att ha välinformerade äktenskapspartner som de älskar och fullständigt litar på.f

Kärleksfulla familjemedlemmar bör göra vad de kan för att ge stöd, vara vänliga och visa tålamod – något som kan hjälpa den sjuke att möta livets utmaningar och som även kan ha en positiv inverkan på sjukdomsförloppet. Att Karens man förklarade att han älskade henne betydde enormt mycket för henne. Karen berättar: ”Nigel sade till mig: ’Alla behöver mat och vatten för att överleva, precis som du behöver mat och vatten – och en liten dos insulin.’ De här varma men ändå praktiska orden var precis vad jag behövde.”

Familj och vänner måste också förstå att när blodsockerhalten varierar, så kan diabetes påverka humöret. ”När blodsockret gör att jag känner mig nere”, säger en kvinna, ”blir jag väldigt tyst, sur, lättretlig och frustrerad. Sedan känner jag mig hemsk för att jag beter mig så barnsligt. Men det hjälper att veta att andra förstår orsaken till de här känslorna, som jag försöker behärska.”

Diabetes kan hanteras med framgång, särskilt om den drabbades vänner och familj samarbetar. Principer i Bibeln kan också vara till hjälp. Hur då?

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 6]

En ungdomssjukdom?

Diabetes ”håller på att bli en ungdomssjukdom”, säger dr Arthur Rubenstein, ledande endokrinolog och dekan vid Mount Sinai School of Medicine i New York. Genomsnittsåldern för när sjukdomen debuterar sjunker märkbart. ”För tio år sedan lärde vi medicinstuderande att man inte möter den här sjukdomen hos personer under 40”, säger diabetesexperten dr Robin S. Goland och talar då om typ 2-diabetes. ”Nu ser vi den hos personer under 10.”

Varför ökar diabetes bland ungdomar? Ibland kan ärftliga faktorer spela in. Men vikt och miljö kan också vara bidragande orsaker. Antalet kraftigt överviktiga barn har fördubblats under de två senaste årtiondena. Vad beror det på? ”Matvanor och mönstret för fysisk aktivitet har förändrats på flera sätt under de senaste 20 åren”, säger dr William Dietz vid Centers for Disease Control and Prevention i USA. ”Det gäller till exempel att man i större utsträckning äter mat utanför hemmet, hoppar över frukosten allt oftare, dricker mer läsk och äter mer snabbmat, har färre idrottslektioner i skolan och inte har några raster då man förväntas gå ut på skolgården.”

När man väl har fått diabetes, måste man leva med sjukdomen. Därför är det klokt att följa det råd som en tonåring med diabetes gav, när han kort och gott sade: ”Håll dig borta från skräpmat och håll dig i form.”

[Ruta/Bild på sidorna 8, 9]

Glukosens roll

Glukos är det bränsle som kroppens biljoner celler behöver. Men för att ta sig in i cellen behöver glukosen en ”nyckel” – insulin, ett hormon som bukspottkörteln avsöndrar. När det gäller typ 1-diabetes producerar kroppen helt enkelt inget insulin. När det gäller typ 2-diabetes producerar kroppen insulin, men oftast inte tillräckligt mycket.g Dessutom är cellerna inte villiga att släppa in insulin – något som kallas insulinresistens. Båda formerna av diabetes ger samma resultat: hungriga celler och farliga halter av socker i blodet.

Hos personer med typ 1-diabetes attackerar immunsystemet de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Typ 1-diabetes är alltså en autoimmun sjukdom och kallas ibland ”insulinberoende diabetes”. Faktorer som kan utlösa en immunreaktion är bland annat virus, giftiga ämnen och vissa läkemedel. Ärftliga anlag kan också ha betydelse, för typ 1-diabetes ligger ofta i släkten, och den är vanligast bland vita.

Hos typ 2-diabetes är den ärftliga faktorn ännu starkare, men förekomsten är större bland icke-vita. Aboriginer i Australien och indianer i Amerika är bland de mest drabbade – de senare har den högsta frekvensen typ 2-diabetes i världen. Forskare undersöker nu förhållandet mellan ärftlighet och fetma och på vilket sätt fetma tycks öka insulinresistensen hos personer som har anlag för detta.h Till skillnad från typ 1-diabetes framträder typ 2 främst hos dem som är över 40.

[Fotnoter]

[Bild]

Glukosmolekyl

[Bildkälla]

Genom tillmötesgående från: Pacific Northwest National Laboratory

[Ruta på sidan 9]

Bukspottkörtelns roll

Bukspottkörteln är ungefär lika stor som en banan och ligger alldeles bakom magsäcken. Enligt en bok med råd till diabetiker ”utför en frisk bukspottkörtel kontinuerligt en ytterst känslig balansakt. Den lyckas hålla blodsockerhalten jämn och stabil genom att frigöra precis rätt mängd insulin i förhållande till hur glukosnivån varierar under dagens lopp.” (The Unofficial Guide to Living With Diabetes) Det är betaceller inne i bukspottkörteln som är källan till insulinet, som är ett hormon.

När betacellerna inte producerar tillräckligt med insulin, ökar glukosnivån i blodet, vilket leder till hyperglukemi. Motsatsen – lågt blodsocker – kallas hypoglukemi. Levern hjälper bukspottkörteln att reglera blodsockerhalten genom att lagra överskott av glukos i form av glykogen. På order av bukspottkörteln kan levern omvandla glykogenet till glukos igen, så att den kan användas i kroppen.

[Ruta/Bild på sidan 9]

Sockrets roll

Det är en vanlig missuppfattning att man får diabetes av att äta mycket socker. Medicinska fakta visar att övervikt – oavsett hur stort sockerintaget är – ökar risken bland dem som har anlag för diabetes. Men det är naturligtvis inte hälsosamt att äta för mycket socker, eftersom det innehåller lite näring och bidrar till fetma.

En annan missuppfattning är att personer som har diabetes känner ett onormalt sug efter socker. I själva verket har de samma längtan efter sötsaker som de flesta andra. När diabetesen inte hålls under kontroll, kan den ge upphov åt hunger – men inte nödvändigtvis ett sug efter socker. De som har diabetes kan äta sötsaker, men de måste räkna in sockerintaget i hela kosthållningen.

Nyligen genomförda studier har visat att en kost rik på fruktos – socker som finns i frukt och grönsaker – kan bidra till insulinresistens och även diabetes hos djur, oavsett deras vikt.

[Diagram/Bilder på sidorna 8, 9]

Kort förklaring av diabetes

BUKSPOTTKÖRTEL

En frisk person

Efter en måltid känner bukspottkörteln av den ökande glukoshalten i blodet och avsöndrar rätt mängd insulin

Insulinmolekyler fastnar på receptorer på muskelceller och andra celler. Det här i sin tur aktiverar dörrar som släpper in glukosmolekylerna

Glukosmolekylerna tas upp och förbränns av muskelcellerna. På så vis återgår glukoshalten i blodomloppet till det normala

Typ 1-diabetes

De insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln angrips av immunsystemet. Resultatet blir att inget insulin produceras

Utan insulinets hjälp kan glukosmolekylerna inte komma in i cellerna

Typ 2-diabetes

I de flesta fall producerar bukspottskörteln bara en liten mängd insulin

Om receptorernas känslighet för insulin är nedastt, aktiveras inte dörrarna, och då kan inte glukos tas upp från blodet

Glukoshalten ökar i blodet, vilket motverkar viktiga processer och skadar blodkärlens väggar

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

Cell

Receptor

Dörr

Insulin

Kärna

Glukos

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

BLODKÄRL

Röda blodkroppar

Glukos

[Bildkälla]

Människa: The Complete Encyclopedia of Illustration/J. G. Heck

[Bild på sidan 7]

Rätt kost är mycket viktig för diabetiker

[Bilder på sidan 10]

Diabetiker kan ägna sig åt normala aktiviteter