Från våra läsare
Diabetes
Jag önskar lovorda er för den fina artikeln om ”Diabetes — hur man kan leva med det”. (8 oktober 1985) Som insulinberoende diabetiker sedan 17 år är jag mycket tacksam för er fina och välskrivna artikel, som visade problemen och omfattningen av de komplikationer som diabetiker ställs inför. Det är svårt för en icke-diabetiker att förstå denna sjukdom.
K. C., Pennsylvania, USA
Tack för er artikel om diabetes. Min framlidne far var diabetiker, och jag förstod aldrig vad sjukdomen innebar. Sedan jag läst er artikel, undrar jag om vi, min familj och jag, ifall vi hade vetat mera om diabetes skulle ha varit så otåliga på honom, när han befann sig i vissa sinnesstämningar. Jag ber att andra läsare, som har en diabetiker i familjen, skall söka förstå denne lite bättre i framtiden.
C. G., Skottland
Tack för ert stoff om diabetiker. Jag har en liten flicka på nio år, och under de tre senaste åren har hon haft diabetes typ I. I början var det inte lätt att finna sig i en sådan smärtsam situation, eftersom hon behövde två insulinsprutor om dagen. Jag är glad över att min lilla flicka har funnit sig i sin sjukdom med utsikten till att snart bli botad. Hon tänker alltid på Skriftens ord i Jesaja 33:24.
R. S., Italien
Narkotika och ungdomar
Jag anser att era artiklar om narkotika är nedstämmande. (”Ungdomar frågar”, 22 november 1985, 8 januari, 22 januari, 8 februari 1986) Det verkar som om vuxna alltid tillhåller ungdomar att akta sig för narkotika. Jag håller med om att det behövs, men personligen anser jag att vuxna behöver vara lika aktsamma. Jag skulle önska att ni inte alltid använde unga vuxna som föremål för era artiklar om narkotika.
B. F., Wisconsin, USA
Ja, vuxna behöver akta sig lika mycket för narkotika, och en hel del äldre vuxna går före med dåligt exempel i att använda narkotika och missbruka alkohol. Men artiklarna ”Ungdomar frågar” handlar särskilt om de problem som ungdomar möter. Dessutom har äldre vuxna vanligtvis utformat sitt livsmönster, och de är inte så mottagliga för jämlikars påtryckningar och ansträngningar att få dem att pröva på någonting nytt. Ungdomar, å andra sidan, som är mindre erfarna i livet, behärskas ofta av en stark nyfikenhet och önskan att pröva på nya saker, och de påverkas ofta lätt av jämlikars påtryckningar. Vårt syfte med att publicera dessa artiklar är att hjälpa unga människor att undvika att fastna för sådant som kan vålla dem mycken sorg och bedrövelse. — RED.
Att få ett arbete
Många gånger har artiklarna ”Ungdomar frågar” hjälpt oss som inte längre är så unga. Jag tänker på artikeln ”Hur gör man vid en anställningsintervju?” (22 juni 1983) Det företag där jag hade varit anställd i 12 år tillkännagav att det inom kort skulle slå igen, och eftersom jag hade passerat 40-årsstrecket med vissa fysiska begränsningar, föreföll tanken att söka ett nytt arbete inte ha så goda utsikter. Men tack vare de tankar som gavs åt ungdomarna har denne medelålders man fått ett nytt arbete. Jag behövde bara skicka i väg en ansökan om anställning med bifogad meritförteckning till fyra företag, och efter den första anställningsintervjun fick jag arbete. Ännu en gång — ett varmt tack.
R. H., Michigan, USA