Från våra läsare
Att sluta röka
Som rökare läste jag med stort intresse ert nummer betitlat ”Fast! Kommer världen att göra sig kvitt vanan?” (8 april 1986) Jag har i mer än tio års tid konsumerat 20 cigarretter om dagen, och jag har prövat nästan allt för att bli kvitt den här dåliga vanan, utan att lyckas. Nu känner jag att jag måste och att jag kan sluta, för det är mycket viktigt för mig att göra det som behagar Jehova. Tack för er hjälp.
H. F. D., Brasilien
Tack för er senaste artikel om rökning, den som var betitlad ”Varför människor röker, varför de borde låta bli”. (22 juli 1986) Den artikeln är inte bara till nytta för dem som försöker sluta röka, utan den är också till stor hjälp för oss som har slutat till att stå fasta så att vi inte börjar igen. Faktum är att det är mycket lättare att sluta tvärt än att gå och oroa sig för om man skall kunna sluta eller inte. Jag försökte komma ifrån cigarretterna genom att använda små cigarrer, och sedan blev jag ordinerad att stoppa in tobak i munnen för att göra den så motbjudande att jag inte skulle bry mig om att röka. Ingenting fungerade, eftersom jag lekte med tobaken i munnen. Det var mitt hjärta som måste nås, vilket innebar att jag måste ta på mig ”den nya personligheten”. — Kolosserna 3:10.
L. C., Förenta staterna
Inbjuder till våldtäkt?
I ”Blick på världen” (8 september 1986) hänvisade ni till en domare som gav en våldtäktsman villkorlig dom därför att han ansåg att våldtäkten inträffade som en ”normal reaktion” på flickans utmanande klädsel och uppträdande. Domaren drog kanske inte den slutsatsen att det är en normal reaktion för den som utsatts för våldtäkt att begå mord, och skulle han vara lika fördragsam, om den våldtagna kvinnan skulle döda våldtäktsmannen?
E. B., Förenta staterna
Notisen i ”Blick på världen” gav en antydan om att kvinnor inbjuder till våldtäkt och att ni instämmer i detta. Att säga att kvinnor inbjuder till våldtäkt genom sin klädsel och sitt uppträdande är som att säga att en person gjorde en annan person så galen att han måste mörda honom. Självklart helt absurt!
J. D., Förenta staterna
Vi håller sannerligen inte med om att våldtäkt är en normal reaktion på en kvinnas utmanande uppförande, lika lite som någon annan våldsaktion är en normal reaktion i en viss situation. Vi håller inte heller med om att en våldtäktsman kan försvaras med det argumentet att en kvinna genom sin klädsel eller sitt uppträdande ”inbjöd till våldtäkt”. Men vi tror att en blygsam klädsel och ett blygsamt tal och uppträdande ofta kan tjäna som ett skydd för en kvinna. En man som ständigt stoltserar med en stor bunt sedlar kommer att dra till sig rånares uppmärksamhet, och en man som eggar till vrede kommer att skörda våld. Likaså kan en kvinna som drar otillbörlig uppmärksamhet till sig själv genom en utmanande klädsel och ett utmanande tal och uppträdande med större sannolikhet bli offer för sexuellt våld än en kvinna som klär sig och uppträder blygsamt. — RED.
Att läsa kärleksromaner
Jag har haft stor nytta av artikeln ”Är kärleksromaner oförarglig lektyr?” (22 mars 1984) Jag har varit slav under kärleksromaner sedan jag var 13 år. Jag är nu 21 år. Sedan jag läst er artikel avslutade jag den roman jag höll på med och beslöt (motvilligt) att den skulle bli den sista för mig. Så blev jag för några månader sedan fast igen. Jag kände hur jag påverkades av det jag matade mitt sinne med. Jag har nu, sedan jag ännu en gång begrundat er artikel, upphört med vanan (mitt i en roman), och jag håller nu på med att göra mig av med alla romaner jag har hemma.
J. G., Sydafrika