En svart teologi växer fram

”Bland många svarta har kristendomen kommit att identifieras med apartheid.” — Ur The Church Struggle in South Africa av J. de Gruchy, präst i kongregationalistiska kyrkan

I SIN besvikelse över den sydafrikanska formen av protestantismen har många svarta tagit sin tillflykt till en ny företeelse — svart teologi — en teologi som försöker påvisa sambandet mellan bibeln och de svartas egen situation.

”Termen ’svart’”, förklarar Louise Kretzschmar i sin bok The Voice of Black Theology in South Africa (Den svarta teologins röst i Sydafrika), ”kan uppfattas på två sätt. För det första har den avseende på alla dem som tidigare kallades för ’icke-vita’ eller ’icke-européer’, dvs. afrikaner, färgade och indier. ... För det andra kan ’den svarta färgen’ sägas vara liktydig med ’Sydafrikas förtryckta folk’.”

Den svarta teologin betonar således att de svarta bör behandlas med samma värdighet som vita, eftersom de svarta också skapades till Guds avbild. Några av de ämnen som ofta tas upp är israeliternas befrielse från Egypten och Jesu lidanden. ”Gud står på de förtrycktas sida”, lyder den flammande appellen.

En enad front?

Företrädare för den svarta teologin finns utspridda bland Sydafrikas många kyrkor, och de för en hård debatt sinsemellan. Somliga beundrar till exempel den kommunistiska ideologin och analyserar den i sina skrifter. Andra ogillar marxismens doktriner. De är inte heller överens om i vilken utsträckning de vita bör få ta del i denna nya typ av ”kristendom”.

När den svarta teologins kritiker hävdar att den främjar svart nationalism på samma sätt som apartheidteologin främjar vit nationalism, svarar dr Allan Boesak, en tongivande representant för den svarta teologin: ”Den kristna tron överbryggar alla ideologier och alla nationalistiska ideal.”

Men på det svarar en pastor i den kongregationalistiska kyrkan, Bonganjalo Goba: ”Jag är inte av samma åsikt som Allan Boesak.” Det är ofrånkomligt, menar Goba, att den svarta teologin ”återspeglar de svartas ideologiska intressen. Om den inte gör det, är den inte längre en svart teologi.” Den lutherske biskopen dr Buthelezi tillägger: ”Det är samma bibliska budskap som upplivade afrikandernas ande ... som nu motiverar oss att besjunga den svarta teologin.”

Ett användbart vapen

”Den svarta teologin”, förklarar Itumeleng Mosala, metodistpastor och föreläsare i svart teologi, ”har på ett förträffligt sätt tjänat sitt syfte som ett kritikens vapen mot den vita teologin och det vita samhället.” Genom att framföra sådan kritik hoppas de svarta teologerna att de skall få unga svarta att stanna kvar i kyrkorna. Många har lämnat dessa i protest när de ser hur ”kristendomen” utövas i kyrkorna.

Andra går ännu längre och använder den svarta teologin som ett vapen i kampen för politiska förändringar. Takatso Mofokeng, präst i den svarta reformerta kyrkan i Afrika och föreläsare i svart teologi, medger: ”Den svarta teologin fortsätter att vara ett användbart redskap i den ständigt framåtskridande befrielsekampen.”

Ett exempel på detta är The Kairos Document, som undertecknats av 156 sydafrikanska teologer. Det uppmanar kyrkomedlemmar ”att avskaffa förtrycket, avlägsna tyrannerna från makten och upprätta en rättfärdig regering”. Teologerna förklarar: ”Vi tror att Gud är verksam i vår värld och vänder hopplösa och svåra situationer till mänsklighetens bästa så att hans rike må komma och hans vilja må ske på jorden såsom den sker i himmelen. ... Denna konflikt och denna kamp måste intensifieras under de månader och år som ligger framför oss, för det finns inget annat sätt att avlägsna orättvisan och förtrycket.”

Men är detta vad bibeln lär? Skall Guds rike komma genom politisk revolution? Det är sant att protestantismen har visat sig vara en källa till missämja och split i Sydafrika, men betyder det att kristendomen som sådan har misslyckats?