Bör din kyrka engagera sig i politiken?

Från Vakna!:s korrespondent i Brasilien

HAN är lång för sin ålder och oerhört mager. Han har tydligen inte tvättat sig på ett bra tag. Som alla skoputsare är han på jakt efter kunder. I vänthallen, där han uppehåller sig, räcker någon fram en hembakad kaka. Han tar girigt emot den med sina smutsiga händer. Utan ett ord sätter han sig ner på golvet och börjar glupskt äta av kakan. Andra barn samlas runt omkring honom och får var sin liten bit. Snart är hela kakan uppäten.

Sådana patetiska syner är vanliga i många av världens storstäder. Otaliga hemlösa människor lever och dör på gatorna. I kåkstäder och slumområden ser man mödrar som sliter och släpar, och rentav svälter, för sina barns skull. Men som en tidigare president i USA, Lyndon Johnson, en gång sade: ”Den moderna politikens matematik gör det frestande att förbise de verkligt fattiga, eftersom de är en tyst minoritet.”

Men den som med egna ögon ser dessa hungriga barn måste ändå undra: Hur skall det gå för alla nödlidande barn? Kommer de utsatta i samhället någonsin att få hjälp?

Kyrkans roll

Sådana problem som fattigdom, undermåliga bostäder och dålig hälsa gör dig utan tvivel illa berörd. Har du därför någonsin ställt dig frågan: ”Bör min kyrka engagera sig i sociala reformer?”

Du kanske är benägen att svara: ”Varför inte? Kyrkan bör använda sitt inflytande till att förbättra den värld som vi lever i.” Å andra sidan kanske du är av samma uppfattning som den brasilianske justitieministern Paulo Brossard, som sade: ”Världsliga angelägenheter skall handhas av staten och andliga av kyrkan.”

I Brasilien, där det finns fler människor som bekänner sig till katolicismen än i något annat land, uttalar nu biskoparna sin oförblommerade mening i sociala frågor. Det sägs till exempel i Latin America Daily Post: ”Den brasilianska kyrkan har i allt större utsträckning blivit en förkämpe för de jordlösas sak, en historisk helomvändning från den tid då kyrkan främst stödde oligarkin [den styrande klassen].”

En ny teologi

Denna ”helomvändning” bland många katolska präster har resulterat i en helt ny teologi. En brasiliansk dagstidning förklarar: ”Befrielseteologin är en bland brasilianska präster allmänt spridd rörelse som ivrar för att kyrkan skall stödja revolutionära element som strävar efter att bekämpa fattigdom och förtryck.”

Denna alternativa teologi hävdar att Jesus var en befriare. Den förespråkar den ”fundamentala trosuppfattningen” att kristendomens främsta uppgift inbegriper ”politisk mobilisering av de fattiga”. Befrielseteologin förordar därför aktivism i en värld där de fattiga alltid har uppmanats att vara passiva.

Aktivisten Francis O’Gorman förklarar: ”Det måste bli en ändring. Något är på tok i samhället när två tredjedelar av världen lider brist därför att de förvägras sina rättigheter. Vi har tillräckliga resurser för att kunna mätta alla människor. Vi ser hur de rika blir allt rikare, medan de fattiga blir allt fattigare.”

Befrielseteologin splittrar kyrkan

Befrielseteologin förorsakar stora splittringar inom katolska kyrkan. Påven Johannes Paulus II har till exempel uttryckt sitt ogillande av att kyrkans präster engagerar sig i denna rörelse. Han sade: ”Tanken på Kristus som en politisk gestalt, en revolutionär, som samhällsomstörtaren från Nasaret, rimmar illa med kyrkans lära.” Påven försöker i själva verket tygla de aktivistiska rörelsernas verksamhet, eftersom han fruktar att den latinamerikanska kyrkan låter sig manipuleras av radikala krafter.

Den brasilianske teologen Leonardo Boff fick för någon tid sedan en skrapa av påven för att han gett befrielseteologin sitt stöd. Det är intressant att lägga märke till att de katolska prelaterna, till exempel påven, inte kritiserar befrielseteologins understödjare för att de blandar sig i politiken, eftersom kyrkan själv sedan långliga tider engagerat sig i sådana frågor. Nej, orsaken är i stället att befrielseteologin påminner om den kommunistiska ideologin.

Kardinal Scherer i Brasilien förklarade att kommunisterna nu ”har en annorlunda taktik än den de förr använde för att infiltrera och dominera. I stället för att använda sig av brutala metoder ... försöker de vinna vissa fraktioner inom kyrkan för sin sak och har tyvärr lyckats förmå dessa fraktioner att aktivt stödja kommunismens sak.”

Boaventura Kloppenburg, en katolsk biskop i Salvador i Brasilien, sade beträffande befrielseteologins förespråkare: ”De vill åstadkomma en ny tolkning av evangeliet, en ny förståelse av lärofrågor och historia, en populär tillämpning av liturgin, ett avskaffande av moraliska hämningar, så att människor utan problem kan begå revolutionära handlingar.”

Inte undra på att uppriktiga katoliker finner det svårt att följa kyrkliga ledare som sinsemellan är så oeniga.

Kommer befrielseteologin att få framgång?

Även om befrielseteologins förespråkare är välmenande, är de förändringar som behövs inte lätta att åstadkomma. Det mänskliga samhällets komplicerade natur och människans inneboende själviskhet gör att problemen inte kommer att lösas även om saker och ting förändras. Som lord Halifax skrev: ”När människor kämpar för sin frihet, får de sällan något för sin seger, bortsett från nya herrar.”

Fråga dig själv: Vet de som tror på sådana rörelser som befrielseteologin vart deras handlingssätt leder? Jesus varnade för att handla i blindo och sade: ”Om nu en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i en grop.” — Matteus 15:14.

Är du säker på att du har en realistisk syn på de fattigas problem i tredje världen och hur dessa kan lösas? Är Gud medveten om de fattigas och förtrycktas situation, och kommer han att göra någonting åt den?

[Infälld text på sidan 4]

”När människor kämpar för sin frihet, får de sällan något för sin seger, bortsett från nya herrar”