Jugoslavien — ett land med fascinerande variationsrikedom

Från Vakna!:s korrespondent i Jugoslavien

”HUR säger man det på jugoslaviska?” Den frågan från en utlänning kan leda till ett av minst tre tänkbara svar — på var sitt språk! Och om man dessutom frågar någon som är född i Jugoslavien: ”Vilken är din nationalitet?” får man bereda sig på att denne kommer med något av minst sex tänkbara svar — och det är inte troligt att han skulle säga: ”Jugoslav”!

Jugoslavien är verkligen ett land med en förvånansvärd variationsrikedom. Själva dess geografi bidrar till detta. Jugoslavien ligger på Balkanhalvön i sydöstra delen av Europa med Adriatiska havet i väster. Det delar gräns med sju nationer — Italien, Österrike, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Grekland och Albanien — och Jugoslavien präglas därför av en mångfald av kulturella inflytanden.

Även vädret är omväxlande: varma, torra somrar och milda, regniga vintrar vid kusten; korta, svala somrar och långa, snöiga vintrar i bergstrakterna; varma somrar och kalla vintrar på låglandet i norr. Allt det här kan man finna i ett land som inte är mer än omkring 1.000 kilometer långt och 600 kilometer på sitt bredaste ställe från öster till väster!

En nation av folkslag

Det finns emellertid ännu större olikheter bland dess befolkning. Enligt 1987 års beräkningar är det endast en liten andel av nationens 23,5 miljoner som uppger att de är jugoslaver (sydslaver). Den övriga delen av befolkningen betraktar sig som serber, kroater, bosnier, slovener, makedonier eller montenegriner eller tillhörande någon av de talrika minoriteterna.

Följaktligen finns det inget ”jugoslaviskt” språk; serbokroatiska, slovenska och makedoniska delar äran av att vara officiella språk i Jugoslavien. Och mångfalden framstår ännu tydligare genom att två alfabet används här: det latinska och det kyrilliska.

Allt det här beror på att Jugoslavien i själva verket är en blandning av ett antal mindre nationer, var och en med sitt eget språk, sina egna sedvänjor, sin egen kultur och sina egna traditioner. Den här sammansättningen av nationer har emellertid existerat bara under en relativt kort tidsperiod, eftersom de blev allierade med varandra år 1918, när Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike blev till. Det var en ostadig allians, men den bestod ända fram till andra världskrigets utbrott. Ur askan efter det kriget uppstod Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien. Redan från början har Jugoslavien därför haft en mångfald särdrag. Dessutom bär det också kulturpräglingar av två stora riken som har utövat sin dominans över det i forna tider: Österrike-Ungern i norr och Ottomanska riket i söder.

Variationsrikedom som retar smaklökarna

Eftersom variationsrikedomen är så utmärkande för det här landet, kan man knappast vänta sig att finna något sådant som en typisk jugoslavisk rätt. I den nordvästra landsändan kan man låta sig väl smaka av centraleuropeiska rätter. I landets mellersta del och i de sydliga delarna kan man traktera sig med turkisk-orientaliska läckerheter. Längs kusten serveras fisk och utsökta viner. Men vissa anrättningar är ganska populära bland turister. Man beställer ćevapčići (uttalas: tje-vap-tji-tji), grillade saftiga köttbullar med en frestande doft. Något som också är eftersökt är šljivovica (uttalas: schli-vå-vi-tsa), plommonkonjak. Och i gästfria hem i hela landet blir man nästan alltid bjuden på turska kafa, ett starkt, svart turkiskt kaffe — ett måste vid bjudningar för vänner och bekanta. Men även om det serveras i en liten kopp som kallas fildžan (uttalas: fill-dsjann), bör du smutta långsamt på det, så att det räcker lika länge som samtalet pågår.

Olika temperament

Människorna i Jugoslavien skiljer sig också från varandra när det gäller utseende och temperament. I norr liknar människorna centraleuropéer. De är mer eller mindre reserverade, vill inte bli alltför familjära i sitt umgänge med andra och respekterar andras privatliv. Landets södra invånare är emellertid böjda för att tolka ett sådant beteende som bristande intresse för medmänniskors välfärd. I kontrast till de andra har de ett mera typiskt balkantemperament: de är uttrycksfulla i fråga om känslor, uppskattar ett familjärt umgänge och visar samarbetsvilja, och de är, enligt somliga, nyfikna på gränsen till närgångenhet!

I söder kan man till exempel se folkskaror som, vanligtvis på kvällarna, promenerar fram och tillbaka på en gata, tydligen utan något bestämt mål. Det här är korzo — ett flanerande på en gata där man är säker på att träffa sina bekanta eller skaffa sig nya. Man kan också se grupper av män som sitter på en stol eller sitter på huk varje dag framför sina hem eller framför sina favoritbutiker. Främlingar kan inte passera obemärkta i sådana områden. Ja, när man besöker ett hus för första gången, är man snart omgiven av barn och vuxna som ansätter en med frågor: ”Vem är du?” ”Varifrån kommer du?” ”Vad vill du?” Men när man kommer dit nästa gång, vet alla på den gatan vem man är!

Religiös mångfald

Det här har en intressant inverkan på den verksamhet som Jehovas vittnen utför. Jehovas vittnen är kända i hela världen för sina hembesök, inte minst i det här landet, där det första besöket ofta tilldrar sig mycket uppmärksamhet från grannarnas sida. När vittnena återvänder, finner de ofta att alla i området har bildat sig bestämda åsikter om dem. När de positiva omdömena överväger, blir de varmt välkomnade.

I sin verksamhet möter Jehovas vittnen en mängd olika religiösa uppfattningar. Serbisk-ortodoxa kyrkan, romersk-katolska kyrkan, den islamiska tron och makedonisk-ortodoxa kyrkan hävdar att de har det största antalet anhängare. Även i det här fallet är denna mångfald ett resultat av historiens krafter. Kristenhetens missionärer — grekiska missionärer i öster och frankiska missionärer i väster — omvände det slaviska folket på 800-talet. Men den senare söndringen inom kristenheten, som gav upphov till romersk- katolska kyrkan i väster och ortodoxa kyrkan i öster, splittrade också det slaviska folket. Fram till denna dag dominerar romersk- katolska kyrkan i nordväst, medan ortodoxa kyrkan har ett starkt fäste i den sydöstra delen av Jugoslavien. Den ottomanska invasionen av Balkan förde in den islamiska tron i det här landet.

Det hedrar regeringen i Jugoslavien att den har intagit en tolerant ståndpunkt till denna religiösa mångfald. Jehovas vittnen uppskattar i högsta grad att de kan utöva sin tillbedjan tillsammans på ett fritt sätt. Under senare år har de i Slovenien till och med fått tillåtelse att använda offentliga samlingslokaler och gymnastiksalar för sina sammankomster. De gläder sig åt att kunna dela med sig av bibelns sanningar till andra i det här landet med dess fascinerande variationsrikedom.

[Karta/Bild på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

JUGOSLAVIEN

Belgrad

ÖSTERRIKE

UNGERN

RUMÄNIEN

ITALIEN

BULGARIEN

Adriatiska havet

ALBANIEN

GREKLAND

[Bildkälla]

Mladinska knjiga; Turistička štampa

[Bildkälla på sidan 15]

Mladinska knjiga; Turistička štampa