Varför utropades ett Mariaår?

Från Vakna!:s korrespondent i Italien

”VÄRLDEN samlad kring Maria”, ”Med Maria mot år 2000”, ”Världen i TV-bön”, löd några av de tidningsrubriker som kommenterade TV-utsändningen av rosenkransen,a ett av de mer traditionella inslagen i katolsk liturgi. Tusentals katoliker förenade sig med påven i bön. Men varför tog så många del i detta evenemang? Vad var det som gjorde denna recitation av rosenkransen så speciell? Varför var ”världen samlad kring Maria”?

Med denna effektfulla ceremoni överlämnade Johannes Paulus II hela mänskligheten åt ”madonnan” och bad om hennes beskydd. Därmed invigde han Mariaåret, ett år som helgats åt Maria.

Som väntat har denna händelse väckt både gillande och kritik. Traditionalistiska katoliker beskrev den entusiastiskt som ett ”sensationellt exempel på hur den moderna tekniken kan tjänstgöra som ett värdefullt redskap vid en tilldragelse som har med tron att göra”. Andra, både katoliker och icke-katoliker, ansåg att det var ett slöseri med pengar, en tämligen smaklös ”kosmisk show”. Många upplevde det som störande att ett religiöst evenemang sponsrades av ”en grupp hänsynslösa reklambyråer”, till en sammanlagd kostnad av omkring två miljoner dollar. Giancarlo Zizola, tidningen Il Giorno:s observatör i Vatikanen, beklagade att ”man arrangerat detta påkostade TV-spektakel, där madonnan reduceras till en staffagefigur för att aktivera försäljningen av engångsrakblad, kulspetspennor och strumpbyxor, och ett religiöst avguderi som saknar motstycke”.

Johannes Paulus II — ”madonnans påve”

Vad var det som föranledde katolicismens främste representant att utropa ett Mariaår? Det finns flera olika skäl, enligt katolska observatörer.

Somliga pekar på Johannes Paulus II:s ”brinnande nitälskan för Maria”. Många katoliker betraktar honom som ”madonnans påve”. Han har till och med i sitt biskopsemblem ett tydligt ”M”, begynnelsebokstaven i Marias namn. Sitt motto har han hämtat från den katolske 1600-talsmystikern Louis-Marie Grignion de Montfort, som helt vigde sig åt ”madonnan” med orden Totus tuus (Helt och hållet din). Han har demonstrerat sin passionerade hängivenhet för Maria genom att under sina resor i Mexico, Frankrike, Tyskland, Polen, Brasilien, Portugal, Spanien och andra länder besöka några av de mest berömda kyrkorna som helgats åt henne. Enligt katolska observatörer är därför Mariaåret ännu en yttring av påvens intensiva ”Mariakult”.

I mer konservativa katolska kretsar har man sedan någon tid uttryckt sin oro över att dyrkan av Maria tycks ha kommit i skymundan. Under detta sekel, som av påven Pius XII triumferande beskrevs som ”Marias tidevarv”, har de katolska prästerna fått bevittna vad de själva betecknar som en ”djupgående Mariakris”. De hoppas att Mariaåret skall hjälpa människor att ”återupptäcka Maria” och på så sätt blåsa nytt liv i tillbedjan av henne.

I den bön som sammanställts till invigningen av Mariaåret överlämnade Johannes Paulus II ”hela mänskligheten med dess förhoppningar och farhågor” åt Maria. Han hade gjort samma sak vid två tidigare tillfällen, liksom också andra påvar hade gjort före honom. De mest nitiska Mariadyrkarna är övertygade om att den ”skrämmande troskris som nu är för handen” också har sin grund i den rådande krisen i fråga om Mariadyrkan och hävdar därför att om världen återvänder till Maria, kommer några av mänsklighetens största problem att lösas. ”Ett kristet levnadssätt kommer att ersätta den nuvarande materialismen, de ateistiska nationerna kommer att omvändas, och mänskligheten kommer att få fred”, heter det i den katolska tidskriften Ecce Mater Tua.

Maria och hoppet om en ny värld

Slutligen hoppas påven också att det, med ”madonnans” hjälp, skall bli möjligt att göra förberedelser inför år 2000, ett år som denne katolske ledare tillmäter stor betydelse. Enligt kyrkan är det absolut nödvändigt att göra förberedelser för detta datum, som framhålls i den katolska tidskriften Verona fedele: ”I slutet av detta århundrade befinner sig mänskligheten vid den mest tragiska tidpunkten, men också den mest löftesrika tidpunkten i historien. Vi har nått fram till en skiljeväg: dels har vi den mycket påtagliga risken för självförintelse, dels hoppet om en ny era, en ny värld. ... Om vi får använda ett bibliskt uttryck, skulle vi vilja säga att vi befinner oss ’i de yttersta dagarna’, det vill säga den tid som utgör slutet på en lång och plågsam period i människans historia, men också den tid som tycks öppna vägen till en ny värld, en som är mer fridfull och lycklig.” Anledningen till att påven överlämnade hela världen i Marias vård är således att han vill uppmuntra människor att återvända till Gud vid en tidpunkt som betraktas som mycket kritisk.

Men vad har Mariaåret, som sträckte sig från 7 juni 1987 till 15 augusti 1988, egentligen betytt för katolikerna? Hur har detta år firats? Hur har andra trosriktningar reagerat på katolska kyrkans initiativ?

[Fotnot]