Mariaåret — föremål för motstridiga uppfattningar

Det kan inte förnekas att bibeln beskriver Maria som en trogen Jesu lärjunge. (Apostlagärningarna 1:14) När vi nu närmare undersöker Mariaårets betydelse, är det verkligen inte vår avsikt att förringa hennes anseende eller trohet. Men med tanke på att det år som helgats åt henne är ett religiöst evenemang av stor betydelse, är det inte mer än rätt att de troende frågar sig själva: Har denna vördnad för Maria Guds godkännande? Och är Maria Guds svar på den kris som världen befinner sig i?

DETTA är det andra Mariaåret som firats av katolska kyrkan. Det första, som firades åren 1953—1954, påbjöds av påven Pius XII för att högtidlighålla hundraårsminnet av det tillfälle då dogmen om den ”obefläckade avlelsen” proklamerades. Det skedde bara några få år efter det att samme påve hade stadfäst läran om ”den heliga jungfruns kroppsliga himmelsfärd”.a

Något som en del katoliker fortfarande minns från det första Mariaåret är det stora antalet nya sökande till prästyrket. Nu hoppas man tydligen att detta skall upprepas, med tanke på de nuvarande rekryteringssvårigheterna. Bristen på präster är faktiskt ett problem som förorsakar stora bekymmer. Enligt Luigi Accattoli, religiös skribent i den italienska tidningen Il Corriere della Sera och expert på frågor som rör Vatikanen, beräknar man att av de cirka 300.000 katolska församlingar som finns i världen har ”mer än hälften ingen egen präst”. Det är därför ingen tillfällighet att rättrogna katoliker uppmanas att besöka de kyrkor som helgats åt Maria och som betecknas som ”platser som gynnar prästkallet”. Är Mariaåret det som behövs för att ge nytt liv åt det allt fåtaligare katolska prästerskapet?

Maria, prästkallet och ateismen

Somliga minns fortfarande vilka grandiosa uttryck hängivenheten för ”Jungfrun” tog sig under det första Mariaåret. Vid detta tillfälle mobiliserades till och med de väpnade styrkorna i flera nationer. I den italienska staden Loreto, där det finns en berömd kyrka som tillägnats Maria, hade det italienska flygvapnet en imponerande uppvisning. Fem hundra amerikanska marinsoldater begav sig på pilgrimsfärd till Lourdes i Frankrike. På Irland ”vigdes arméförbanden åt madonnan, som för dagen utnämndes till arméchef”, sägs det i tidningen La Repubblica.

När påven Pius XII förrättade invigningsceremonierna år 1953, hoppades han att Mariaåret skulle medverka till att bekämpa alla dem som ”gör sitt bästa för att utrota tron på Kristus” och motverka deras ateistiska ideologier. Som det sades i den italienska dagstidningen Avvenire: ”Det är ingen överdrift att påstå att Mariaåret 1954 uträttade verkliga underverk i form av oväntade och efterlängtade omvändelser.” På liknande sätt förväntar man sig nu i katolska kretsar att en ökad hängivenhet för Maria kommer att bidra till att bekämpa ateistiska ideologier och de regeringar som förespråkar dem.

The New York Times påpekar att Johannes Paulus II ”offentligt har uttryckt sin önskan att besöka Sovjetunionen, om han får predika fritt i detta land”. Man hoppas till och med att år 1988, ”det år då man firar tusenårsminnet av kristendomens införande i Ryssland, också skall bli det år då påven ännu en gång vidtar bestämda åtgärder för [detta] lands helgande ... och omvändelse”, skriver den katolske teologen René Laurentin i tidningen Avvenire.

Speciella evenemang till Marias ära

Olika evenemang hade planerats för den 14-månadersperiod som slutade den 15 augusti 1988, Mariaårets sista dag. Syftet med dessa var att ”hedra Herrens Moder” och återuppliva vördnaden för henne efter många års tillbakagång. Påven utfärdade en speciell encyklika ägnad åt Maria, och man planerade att hålla olika konvent för att dryfta hennes betydelse.

Katoliker runt om i världen fick mycket detaljerade anvisningar beträffande Mariaåret. De skulle till exempel vara noga med att fira alla Mariafester och vallfärda till de kyrkor som helgats åt ”madonnan”. De kunde också få ”fullständig avlat”b genom att nitiskt ta del i Mariafester och liturgiska högtider eller genom att plikttroget ta emot den apostoliska välsignelsen som förmedlades av biskopen, också i radio- och TV-utsändningar. De blev också uppmanade att sätta större värde på det altare tillägnat Maria som finns i varje katolsk kyrka.

Protestantiska reaktioner och katolska meningsskiljaktigheter

Detta katolska initiativ har fått ett positivt mottagande bland de ortodoxa kyrkorna, som också praktiserar Mariadyrkan, men det har som väntat mötts av helt andra reaktioner från de protestantiska grupperna.

Den katolska hierarkin, som är väl medveten om att Maria fortfarande utgör ett tvisteämne mellan katoliker och protestanter, har bemödat sig om att inte skärpa motsättningarna och har därför upprepade gånger sagt att Mariaåret ”kommer att stimulera den ekumeniska dialogen”. Men samma katolska källa erkänner att Mariaåret har gett upphov till ”bittra reaktioner”, ”en kör av invektiv” och ”en storm av protester” bland protestanter. Enligt tidskriften Vita pastorale är detta orsaken till att katolska ekumeniska grupper nu försöker ”sätta stopp för bigott känslosamhet, undvika osund sentimentalitet och omgestalta den relikdyrkan” som har med ”madonnan” att göra. Många katolska tidskrifter har gång på gång framhållit att de som firar Mariaåret bör ”tänka på den nya ekumeniska medvetenheten” och slå bort ”fanatiska och antiekumeniska aspekter”.

Många protestanter betraktar hängivenheten för Maria och de sedvänjor som är förbundna med den som avgudadyrkan. En del protestantiska grupper i Italien har därför föreslagit att man bör inställa alla ekumeniska kontakter med katolska kyrkan under Mariaåret, och synoden för valdenserna och metodistkyrkan utfärdade en skrivelse där man allvarligt kritiserade påvens initiativ och betecknade det som ett ”hinder för en uppriktig ekumenisk dialog”.

Inte heller inom det katolska prästerskapet ställer sig alla positiva till påvens initiativ. Den katolske prästen Franco Barbero väckte en hel del uppseende när han offentligt förklarade att han aldrig bad till Maria. I sitt ”Brev till Maria” framhåller Barbero att hon har krossats ”under ett berg av dogmer, reliker, riter, legender, vidskepelser”. Samme präst har också förklarat att bara att ”tala om ett ’Mariaår’ skulle kunna väcka välgrundad bestörtning”.

I Com-nuovi tempi, en tidskrift som utges av progressiva katoliker, sades det: ”Det verkade som om katolska kyrkans ekumeniska inviter [efter andra Vatikankonsiliet] åtminstone skulle bidra till att förhindra en upprepning av den forna Mariakultens religiösa bruk, som i stort sett saknade rötter i vedertagna kristna källor. Ceremonierna kring detta ’Mariaår’ kommer dock olyckligtvis att motverka återupplivandet ... av en oförvanskad kristen tro.”

Varför insisterar då kyrkans dignitärer, och även påven själv, på att lägga så stor tonvikt vid Marias person? Hur kommer det sig att katoliker ”älskar Maria mer än Jesus”, som ”moder” Teresa i Calcutta uttryckte det? Med andra ord: varför denna Mariakult?

[Fotnoter]