Från våra läsare

Apartheid

Om er organisation älskar människor så mycket, varför fördömer ni då inte apartheid för vad det är? (22 juni 1988) Omänskligt! Det är en skyldighet för varje kristen, som säger att Gud finns i dennes hjärta, att fördöma apartheid. Jag tycker att er organisation öppet och offentligt bör fördöma apartheid och allt annat förtryck i världen.

S. C., Storbritannien

De flesta av våra läsare har helt riktigt uppfattat det som att vi avskyr rasförtryck, men vi uttryckte det med den värdighet som är i överensstämmelse med ”Vakna!”:s principer. — RED.

Det är inget fel på [artikeln om apartheid], men jag tycker att ni antyder att Jehovas vittnens kyrka är det enda samfundet som uppmuntrar till detta förenande av raserna. En av bildtexterna lyder: ”Den endräkt raserna emellan som råder bland Jehovas vittnen i Sydafrika väcker många människors intresse för budskapet om Riket.” Jag förnekar inte det påståendet, utan vill bara påpeka att även endräkten inom metodistkyrkan gör det, när man försöker tillmötesgå de svarta och få dem att känna sig välkomna.

D. H. K., Storbritannien

Visst håller vi med om att det finns enstaka kyrkor som kan ha förbättrat förhållandet mellan raserna, men såvitt man kan se är situationen överlag inte sådan, vilket också medges av de metodistiska och kongregationalistiska präster som citerades på sidan 6 i artikeln. Under årens lopp har Jehovas vittnen i Sydafrika och över hela världen konsekvent och i all tysthet byggt upp ett rykte om sig att kunna lösa rasproblem utan hätsk politisk debatt och olagliga aktioner mot regeringar. — RED.

Tid

Som företagsledare har jag under lång tid intresserat mig för tidsstudier. Er artikel ”Tiden — Är du dess herre eller dess slav?” (8 december 1987) lyckades på fyra sidor presentera bättre och mer praktiska och lättfattliga råd än jag någonsin har fått på konferenser och i handböcker.

W. K., Västtyskland

Den artikeln passade mina behov som hand i handske. När jag såg bilden på sidan 26 var det som att se mig själv — en oorganiserad person som försöker göra flera saker samtidigt. Jag läste artikeln flera gånger och strök för de huvudtankar som passade in på mig. Jag praktiserade förslagen och upptäckte till min glädje att jag vid slutet av måndagen hade klarat av sex av de tio jobb som jag hade på min lista. Det jag tyckte om var det öppenhjärtiga sättet att behandla ämnet — inga bestämda regler, utan bara förslag fulla av empati, till exempel: ”Var flexibel. Experimentera. Anpassa dig. Ta reda på vad som fungerar bäst för dig.”

D. C., Brasilien

Tvillingar

Er artikel om tvillingar (22 april 1988) hjälpte mig verkligen att förstå skillnaderna mellan mina döttrar. Det är två förtjusande små flickor, och de är så olika varandra att det var rent förbluffande (den ena ljuslätt i hyn och blåögd, den andra mörkare i hyn och brunögd). Vi uppfostrar dem som separata individer, men ändå existerar ett band mellan dem som är otroligt. En kunde skrika efter nappflaskan och sedan rata den men sluta gråta så snart som tvillingsystern fick en flaska. Jag har hört att det kunde vara så med enäggstvillingar men aldrig med tvåäggstvillingar. Tack skall ni ha.

R. L. R., USA