Hustrumisshandel — en titt bakom stängda dörrar
HUSTRUMISSHANDEL är en förvånansvärt vanlig företeelse. Tidskriften Psychology Today rapporterar att ”en kvinna av 10 kommer att bli svårt misshandlad (slagen, sparkad, biten eller något ännu värre) av sin man någon gång under sitt äktenskap”. Ett år senare visade tidskriften Family Relations att problemet var ännu större och förklarade att ”varannan kvinna i Förenta staterna kommer att bli utsatt för våldshandlingar i hemmet”. I Canada blir en kvinna av tio utsatt för misshandel, enligt en undersökning som publicerades år 1987. I andra länder beräknar man att omfattningen är ungefär densamma.
En distriktsåklagare i New York vittnar också om att hustrumisshandel är ett växande problem: ”Våld mot kvinnor har fått epidemiska proportioner i det amerikanska samhället. FBI beräknar att en hustru misshandlas var 18:e sekund och att så många som sex miljoner kvinnor misshandlas varje år.” Man har kunnat konstatera att ”hustrumisshandel förorsakar kvinnor fler skador som kräver sjukhusvård än alla våldtäkter, rån och bilolyckor tillsammantagna”. Varje år dödas omkring 4.000 kvinnor.
Hustrumisshandel är ofta en väl bevarad familjehemlighet, och inte ens de som står mannen närmast — hans bästa vänner, arbetskamrater och släktingar — misstänker att han slår sin hustru. Han kan fungera mycket bra på sin arbetsplats och i samhället och kan ofta betraktas som ett föredöme av sin omgivning. Många hustrumisshandlare skulle aldrig delta i ett slagsmål på en bar, på gatan eller på arbetsplatsen. Många skulle ge sitt sista öre för att hjälpa någon som hade det svårt.
När det gäller deras äktenskapspartner kan emellertid den minsta sak utlösa ett raseriutbrott — att maten inte är färdig i tid, att maten inte passar honom, att hennes klänning inte faller honom i smaken, att hon vill titta på ett TV-program och han på ett annat. En brittisk undersökning om hustrumisshandel visade att misshandeln i 77 procent av fallen inte hade föregåtts av gräl. Rapporter visar att misshandel ofta utlöses av något så ”trivialt som att hustrun har sönder en äggula eller bär hästsvans”.
En man som hade misshandlat sin hustru erkände att han blivit ”irriterad därför att hans hustru hade trasslat in sig i sängkläderna”. ”Irriterad” betydde i hans fall att han sparkade henne ur sängen och sedan slog hennes huvud mot golvet så hårt att hon fick hjärnskakning. En hustru som hade blivit misshandlad i åratal sade: ”Han kunde ställa till en scen om jag glömde att sätta fram en viss sak på middagsbordet.”
En kvinna som hade varit gift i tre och ett halvt år beräknade att hon hade blivit misshandlad omkring 60 gånger under sitt äktenskap. ”Han gillade inte mina vänner”, sade hon. ”Så småningom slutade jag upp att träffa dem.” Till sist slutade hon till och med upp att umgås med sina släktingar, eftersom han inte tyckte om dem. ”Bara att jag försökte ringa ett telefonsamtal kunde vara skäl nog för honom att ge mig stryk”, förklarade hon. En annan misshandlad hustru sade: ”Till slut frågade jag honom om allt som jag skulle företa mig — vad vi skulle ha till middag, hur möblerna skulle vara placerade.”
Undersökningar visar att hustrumisshandel oftast förekommer på kvällarna, på nätterna eller vid veckosluten. Det som misshandlade kvinnor söker för är ofta blödande sår, i synnerhet i huvudet och ansiktet. Inre skador är också vanliga: hjärnskakningar, spräckta trumhinnor och — i synnerhet om hustrun är gravid — bukskador. Ofta har de strypmärken på halsen. I många fall har de frakturer som måste åtgärdas — brutna käkar, armar, ben, revben och nyckelben. Andra offer måste få specialistvård för brännskador som förorsakats av heta vätskor eller syror.
Så här sade en skribent om män som misshandlar sin hustru: ”Dessa män är verkliga monster. De låser in sina kvinnor, de bryter deras ben, de lemlästar dem. De skär dem med knivar, prövar narkotiska preparat på dem, slår dem med knytnävarna i ansiktet, i magen, i bröstet. De riktar pistoler mot deras huvuden — och dödar dem.” Det finns rapporter om hur män kedjat fast sin hustru vid sängen, ryckt loss kablar i bilen för att göra den obrukbar eller hotat att döda kvinnan och barnen om hon skulle försöka rymma hemifrån. Det är ingen ände på dessa tragedier.
Till denna fysiska misshandel, som kan förekomma ofta, kommer alla hotelser och anklagelser, tillmälen, depressioner, mardrömmar och sömnlösa nätter.
Vad är det för slags man som på detta tragiska sätt kan misshandla sin äktenskapspartner — den kvinna som han ofta säger att han älskar och inte kan klara sig utan? Nästa artikel tar upp några av hans kännetecknande drag.