En före detta gud begravs

Från Vakna!:s korrespondent i Japan

Efter att ha regerat i över 62 år dog den japanske kejsaren Hirohito den 7 januari i år. Han var då 87 år gammal. Vid hans begravning den 24 februari var representanter för 164 länder närvarande. Många var emellertid i valet och kvalet om de skulle vara med eller inte. Varför det? Och vad har Hirohitos död att göra med den fråga som ställs på framsidan: Tillber du en levande Gud?

Från Vakna!:s korrespondent i Japan

”KEJSAR HIROHITO betraktades som en levande gudom”, förklarade publikationen Japan Quarterly tidigare i år. Det japanska uppslagsverket Kodansha Encyclopedia förklarar att han var den 124:e i raden av mänskliga avkomlingar av solgudinnan Amaterasu Omikami, som betecknas som den ”främsta gudomligheten i den shintoistiska gudavärlden”.

När japanska soldater uppmanades att offra sitt liv för denna ”levande gudom”, gjorde de det med förbluffande nit. Det fanns inga som kämpade hårdare under andra världskriget än japanska undersåtar som stred för sin gud, kejsar Hirohito.

Trots detta betvingades japanerna av överlägsna stridskrafter och förlorade kriget. Mindre än fem månader senare, den 1 januari 1946, tillbakavisade Hirohito i ett historiskt edikt ”den falska uppfattningen att kejsaren är gudomlig” och förklarade för folket att ”blott och bart legender och myter” hade legat till grund för denna uppfattning.

Vilken chock! Miljontals japaner var djupt skakade. I mer än 2.600 år hade kejsaren betraktats som en gudom.a Och nu var han plötsligt inte en gud! Den man som en gång var så upphöjd att människor inte ens vågade lyfta sina ögon för att titta på honom, skulle han inte vara en gud? Att överge den länge närda uppfattningen att kejsaren var gudomlig var emellertid inte lätt. Åtskilliga f. d. soldater i den kejserliga armén begick faktiskt, enligt urgammal sed, självmord när de fick veta att Hirohito var död.

Vem var då denne Hirohito? Och varför var hans roll i historien så kontroversiell? Den 24 februari 1989, då kistan med hans kvarlevor fördes från det kejserliga palatset i Tokyo till statsbegravningen i parken Shinjuku Gyoen, hade miljontals TV-tittare och de cirka 200.000 personer som kantade processionsvägen tillfälle att begrunda dessa frågor.

Kejsaren och hans regeringstid

Hirohito, som betyder ”vidsynt välvilja”, var det namn som kejsar Taishos son fick vid sin födelse den 29 april 1901. På juldagen 1926, då fadern dog, efterträdde Hirohito honom som kejsare. Det namn som hovets lärde valde för hans era var Showa, som betyder ”upplyst fred”. Efter sin död kallas han därför inte längre kejsar Hirohito, utan kejsar Showa.

Den första delen av Hirohitos regering var emellertid allt annat än upplyst och fredlig, med tanke på japanernas militära bedrifter i Manchuriet och Kina på 1930-talet, invasionen i Franska Indokina år 1940 och anfallet mot Förenta staterna år 1941. Namnet på Hirohitos era är särskilt ironiskt när man betänker att redan under de första åren bokstavligt talat miljoner människoliv utsläcktes i krig som utkämpades med hans förmenta godkännande.

Trots den ekonomiska återhämtningen i efterkrigstidens Japan är det inte alla som anser att den fredsperiod som landet sedan dess har upplevt har präglats av ”upplyst fred”. ”När jag ser tillbaka på Showaeran, känner jag mig tom inombords”, sade den 86-årige japanske författaren Sue Sumii. ”Alltsedan Japans nederlag i kriget har nationen enligt min mening varit stadd i förfall. ... Japans välstånd är en illusion.”

Blandade känslor

Många av de länder som Japan tidigare behärskat och bekämpat var tvungna att överväga om de över huvud taget skulle sända några representanter till Hirohitos begravning. Koreanerna mindes till exempel fortfarande de ”ärr som tillfogats deras land” genom japanernas herravälde över den koreanska halvön ”i kejsarens namn”. I den brittiska pressen framfördes krav på en bojkott av begravningen. Många kunde inte glömma att omkring 27.000 brittiska krigsfångar dödats av kejsarens styrkor.

Situationen var likartad i Förenta staterna, där man gav Hirohito en stor del av skulden för japanernas militära aggressioner. Som en ledare i The New York Times uttryckte det vid hans död: ”Med sin upphöjda ställning kunde han ha bidragit till att bespara världen gränslösa tragedier.”

Även i Japan, där Hirohito i allmänhet har lovprisats som en fredsälskande kejsare, anser många att han bär ett tungt ansvar. En man vid namn Katsuro Nakamura minns vad hans far sade, när underrättelsen kom om att Katsuros äldre bror hade stupat i kriget: ”Det var den där Hirohito som dödade min son.” En annan till åren kommen japansk man, Masashi Inagaki, förklarade: ”Under lång tid gav jag honom skulden för det krig som hade förorsakat oss så mycket lidande.” Men han tillade: ”Mina bittra känslor började ge vika, när jag insåg att kejsaren själv i hela sitt liv var tvungen att dras med minnen av det förflutna.”

Missriktat nit

Miljoner japaner offrade så att säga sitt liv på denna shintoguds altare, för att inte tala om de miljontals människor av andra nationaliteter som av kejsarens arméer offrades på samma altare. De som trodde på denne gud leddes in i en labyrint av militarism i hans namn, bara för att senare upptäcka att han egentligen inte var någon gud. Som Asahi Evening News uttryckte det: ”Miljontals japaner hade offrats på grund av ett missförstånd.”

Hur reagerade de troende när deras gud avsade sig sin gudomlighet år 1946? En av dem som hade kämpat för kejsaren sade att han kände sig som ”en båt som hade tappat rodret mitt ute på öppna havet”. Hans reaktion var typisk för det japanska folket. De som överlevde kriget ”kastades plötsligt in i ett vakuum”, klagade Sakon Sou, en japansk poet. Hur skulle de kunna fylla detta vakuum?

”Jag hade blivit fullständigt förd bakom ljuset. Jag hade inte kämpat för Gud, utan för en vanlig människa”, säger Kiyoshi Tamura. ”Vad fanns det nu kvar för mig att tro på?” Kiyoshi arbetade frenetiskt för att skaffa sig rikedomar, men dessa skänkte honom ingen tröst. När en människas tro slås i spillror, strömmar ofta tomma värderingar till och fyller det vakuum som uppstått.

Dessa reflexioner kring kejsar Showa och hans begravning kan ge oss en viktig lärdom: Det är ödesdigert att tillbe det man ”inte känner”. (Johannes 4:22) Vem tillber du? Har du en fast grund för att tro att den personen verkligen är Gud och att han är värd din tillbedjan?

Vi gör alla väl i att begrunda dessa frågor, eftersom det också i våra dagar finns vissa individer, till exempel Dalai Lama, som betraktas som levande gudar och tillbes av sina anhängare. Många som bekänner sig till kristendomen har uppfostrats att tro på treenighetsläran och tillber därför som Gud en triad som de menar består av Fadern, Sonen och den heliga anden. I nästa artikel skall vi se hur det kom sig att japanerna började tro på en gud som egentligen inte är någon Gud och vad vi kan lära av detta.

[Fotnot]

[Bild på sidan 2]

Det japanska skrivtecknet (ovan till vänster) betyder ”gud, gudom”

[Bildkälla på sidan 3]

Hirohito (bilden på motstående sida): Foto: U.S. National Archives