Forntidens jättelika reptiler upptäcks
NÄR man står på randen till den djupa floddalen vid Red Deer River, strax söder om staden Drumheller i Alberta i Canada, står man på gränsen mellan två skilda världar. I ögonhöjd ser man åt alla håll Albertapräriens ändlösa vetefält breda ut sig. Men om besökare låter blicken vandra över klippkanten och ner i den torra och ofruktbara dalen, kan de för sin inre syn se en annan värld, fjärran från sin egen — dinosauriernas värld.
I denna branta floddal med dess mångfärgade skikt av sedimentära bergarter har hundratals dinosaurieskelett grävts fram. Somliga bland ortsbefolkningen kallar denna ofruktbara dal för ”ödelandet”. Men besökare i alla åldrar grips av förvåning när de betraktar de fossila lämningarna av några av de mest häpnadsväckande djur som någonsin levt på jorden.
Fynd som har gjorts
Dinosaurier var okända för människan ända fram till 1824. Det året fann man i England skelett av flera olika slags fossila reptiler. Den brittiske paleontologen Richard Owen gav dessa djur namnet ”Dinosauria”, av de två grekiska orden deinos och sauros, som betyder ”förskräcklig ödla” eller ”skräcködla”. Namnet används än i denna dag, trots att dinosaurierna egentligen inte var ödlor, även om de var reptiler.
Sedan år 1824 har man funnit dinosauriefossil på alla kontinenter. De fossila lämningarna — som påträffats i sedimentära bergarter, dvs. sådana som avlagrats i vatten — visar att det måste ha funnits en ofantlig mängd dinosaurier av många olika slag under den epok i jordens historia som kallas Dinosauriernas era. Somliga hade sitt hemvist på land, medan andra levde i träskmarker. Somliga kanske rentav levde i vatten, ungefär som våra dagars flodhästar.
Stora mängder dinosauriefossil — inte bara skelettdelar, utan också sådana lämningar som fotavtryck — har påträffats i de stora slättområdena i Nordamerikas inland. På prärieplatån i de centrala delarna av Alberta har man funnit många dinosauriefossil, däribland närmare 500 fullständiga skelett. På 1920-talet fann flera forskningsexpeditioner dinosaurieben i Gobiöknen i Centralasien. På 1940-talet upptäckte en sovjetisk expedition i Mongoliet ett dinosaurieskelett som var omkring tolv meter långt.
År 1986 upptäckte ett argentinskt forskarlag fossil av en växtätande dinosaurie i Antarktis. Dessförinnan hade Antarktis varit det enda större landområde där man inte hade påträffat dinosauriefossil. Strax innan hade en amerikansk forskare funnit dinosaurieben i norra Alaska. Under de senaste hundra åren har dinosauriefossil påträffats på så många platser att det nu står helt klart att dinosaurierna var allmänt spridda långt tillbaka i forntiden.
När levde de?
Dinosaurierna spelade en dominerande roll i livet på jorden under sin era. Men sedan försvann de. De sedimentlager som innehåller mänskliga fossil ligger undantagslöst ovanför de lager som innehåller dinosauriefossil. Forskare drar därför i allmänhet slutsatsen att människan dök upp på den jordiska scenen senare.
Beträffande detta säger James Scott i sin bok Palaeontology: ”Även de äldsta arterna av Homo sapiens (människan) levde långt efter det att dinosaurierna försvunnit. ... Om man bortser från förändringar i jordskorpan (genom veckning), ligger de lager som innehåller mänskliga fossil undantagslöst ovanför dem som innehåller ben av de stora dinosauriereptilerna, och härav följer att de senare hänför sig till en tidigare tidsperiod än de mänskliga lämningarna.”
I kanjonen vid Red Deer River finns det ett lager av sedimentära bergarter som innehåller dinosaurieben. Strax ovanför detta lager finns ett rödbrunt skikt som följer bergväggens kontur. Ovanför det rödbruna skiktet finns ett brunaktigt sedimentlager som innehåller fossil av subtropiska ormbunkar, vilket tyder på ett varmt klimat. Ovanför detta skikt ligger flera lager kol. Längre upp på sluttningen finns lager av stenblandad jord. Det finns inga dinosaurieben i dessa högre liggande lager.
Boken A Vanished World: The Dinosaurs of Western Canada (En försvunnen värld: Västra Canadas dinosaurier) förklarar: ”Alla de 11 större dinosauriearterna ... upphörde att existera ungefär samtidigt i det västra inlandet.” Detta, jämte det faktum att människoben inte har påträffats tillsammans med dinosaurieben, är orsaken till att de flesta forskare menar att dinosauriernas era nådde sitt slut innan människan dök upp på scenen.
Det bör emellertid påpekas att vissa forskare hävdar att fossil av dinosaurier och människor inte påträffas tillsammans, därför att dinosaurierna inte levde i de områden där människan hade sina boplatser. Sådana motstridiga uppfattningar visar att fossilens hemligheter inte så lätt låter sig uppenbaras och att ingen på jorden i våra dagar känner till alla svar.
Några karakteristiska drag
Forskare har kommit fram till att det en gång fanns ett stort grunt hav öster om Klippiga bergen på den nordamerikanska kontinenten. Detta hav var hundratals kilometer brett och sträckte sig från det nuvarande Ishavet i norr till Mexico i söder. Utmed den flacka kusten utbredde sig grönskande träskskogar. Fossilen vittnar om att många typer av dinosaurier trivdes i denna miljö. Stora hjordar av Edmontosaurus, en anknäbbsdinosaurie av omkring nio meters längd, gick tydligen och betade ungefär som kor i dessa träskmarker. Välbevarade, tretåiga fotavtryck och fossiliserat maginnehåll har fått paleontologerna att dra denna slutsats.
Andra fossila vittnesbörd ger vid handen att vissa dinosaurier var sociala till sin natur. De levde troligtvis tillsammans i hjordar, kanske i grupper om hundratals djur eller mer. Man har funnit flera på varandra följande lager av bon och ägg på samma plats, vilket tyder på att somliga dinosaurier återvände till samma boplatser år efter år. Skelettdelar av dinosaurieungar i närheten av boplatserna är, enligt Scientific American, en ”tydlig fingervisning om ett socialt beteende inom kullen och antyder också möjligheten att föräldrarna tog vård om ungarna efter kläckningen”.
Det fossila vittnesbördet visar således att det fanns ett stort antal dinosaurier av många olika slag. Men hur såg de egentligen ut? Var alla dinosaurier ohyggliga, gigantiska monster — ”skräcködlor”? Och varför tycks de ha försvunnit så plötsligt?
[Bildkälla på sidan 3]
Smithsonian Institution, Washington: Foto nr 43494