Vad hände med dinosaurierna?

”PALEONTOLOGIN är läran om fossil, och fossil är lämningar av livsformer från svunna tidsåldrar.” Men som en paleontolog sade är den ”en synnerligen spekulativ och dogmatisk vetenskap”. Detta kommer tydligt till synes när det gäller dinosaurier. Princetonforskaren G. L. Jepson räknar upp en rad spekulativa förklaringar till deras försvinnande och säger:

”Författare med varierande kompetens har gjort gällande att dinosaurierna försvann därför att klimatet försämrades ... eller därför att tillgången på föda gjorde det. ... Andra skribenter har skyllt på sjukdomar, parasiter, ... förändringar i lufttrycket eller luftens sammansättning, giftiga gaser, vulkanisk aska, syreöverskott från växterna, meteoriter, kometer, brist på genetiskt material på grund av att små däggdjur åt upp äggen, ... kosmisk strålning, förskjutning av jordaxeln, översvämningar, kontinentaldrift, ... uttorkning av träskmarker och sjöar, solfläckar.” — The Riddle of the Dinosaur (Dinosauriens gåta).

Sådana spekulationer visar att forskare inte med säkerhet har lyckats besvara frågan: Vad hände med dinosaurierna?

Katastrofteorier

En annan teori lades helt nyligen fram av forskarna Luis och Walter Alvarez, far och son. Walter Alvarez upptäckte utanför staden Gubbio i mellersta Italien ett egendomligt tunt lager av röd lera insprängt i berget mellan två kalkstenslager. Det undre av de båda kalkstenslagren innehöll en mängd fossil. Det övre lagret var däremot nästan helt i avsaknad av fossil, vilket föranledde geologer att dra slutsatsen att alla dessa livsformer plötsligt försvunnit och att det tunna, röda lerlagret hade något med försvinnandet att göra.

Analyser avslöjade att lerskiktet innehöll mycket höga halter av iridium (en metall), 30 gånger högre än den koncentration som man vanligtvis finner i jordens bergarter. De båda forskarna visste att så höga koncentrationer av detta sällsynta ämne endast kunde ha kommit från jordens inre eller från en källa utanför jorden. De drog därför slutsatsen att iridiumskiktet avsatts av en jättelik meteorit som träffat jorden och förorsakat den plötsliga massdöden bland dinosaurierna.

Efter upptäckten av det iridiumrika lerskiktet i Gubbio har liknande avlagringar påträffats i andra delar av världen. Styrker dessa upptäckter meteoritteorin? Somliga forskare är fortfarande skeptiska. Men som författaren till boken The Riddle of the Dinosaur tillstår, bidrog Alvarez’ hypotes till att ”blåsa nytt liv i studiet av [arternas] utdöende och utveckling”. Paleontologen Stephen Jay Gould erkänner också att den skulle kunna minska ”betydelsen av konkurrensen mellan arterna”.

En vetenskaplig skribent kommenterar dessa nya teorier och den till synes plötsliga utrotningen av dinosaurierna och medger: ”De skulle kunna skaka den evolutionära biologins grundvalar och dra i tvivelsmål den gängse uppfattningen om det naturliga urvalet.”

Forskaren David Jablonski vid University of Arizona hävdar att många växter och djur utplånades på ett abrupt och egendomligt sätt. Han säger vidare: ”Massutplåningar är inte bara en ackumulerad effekt av ett gradvist utdöende. Något ovanligt inträffade.” Så förhåller det sig också med dinosaurierna. Deras relativt plötsliga framträdande och försvinnande står i strid med den allmänt accepterade uppfattningen om en gradvis evolution.

Tidsbestämning av dinosauriefossil

Dinosaurieben påträffas alltid i jordlager som ligger lägre än de skikt som innehåller människoben, vilket har fått många att dra slutsatsen att de hör hemma i en äldre tidsperiod. Geologerna kallar denna tid för den mesozoiska eran eller mesozoikum, och delar in den i perioderna krita, jura och trias. De tidsramar som används för dessa perioder omfattar tiotals miljoner år. Men har dessa tidrymder kunnat fastställas med någon större säkerhet?

En metod som används för att mäta åldern på fossila lämningar kallas radiokoldatering. Denna dateringsmetod grundar sig på sönderfallstakten för radioaktivt kol från och med organismens död. ”När en organism dör, upptar den inte längre ny koldioxid från sin omgivning, och koncentrationen av isotopen minskar i takt med det radioaktiva sönderfallet”, förklarar Science and Technology Illustrated.

Denna metod är emellertid förbunden med flera allvarliga problem. För det första: När ett fossils ålder anses vara cirka 50.000 år har koncentrationen av radioaktivt material blivit så låg att den kan upptäckas endast med stor svårighet. För det andra: Även hos mer sentida fossil har denna koncentration blivit så låg att det är oerhört svårt att göra några exakta mätningar. För det tredje: Forskare kan mäta hur mycket radioaktivt kol som bildas i våra dagar, men de har ingen möjlighet att avgöra hur stora koncentrationerna var i en avlägsen forntid.

Så vare sig forskarna använder radiokolmetoden för att datera fossil eller tillgriper andra dateringsmetoder, där man till exempel utnyttjar radioaktivt kalium, uran eller torium, för att åldersbestämma bergarter, har de ingen möjlighet att fastställa den ursprungliga koncentrationen av dessa ämnen så här långt efteråt. Melvin A. Cook, professor i metallurgi, förklarar således: ”Man kan bara gissa sig till dessa koncentrationer [av radioaktivt material], och de åldersresultat som man därigenom erhåller kan inte bli säkrare än denna gissning.” Dessa åldersbestämningar blir ännu mer tvivelaktiga när vi betänker att den världsomfattande översvämningen på Noas tid, för över 4.300 år sedan, åstadkom drastiska förändringar i atmosfären och på jorden.

Geologerna Charles Officer och Charles Drake vid Dartmouth College framför synpunkter som får metoderna för datering med hjälp av radioaktivitet att förefalla ännu mera tvivelaktiga. De förklarar: ”Vi anser att iridium och andra närbesläktade grundämnen inte avsattes plötsligt ... , utan att det i stället pågick ett intensivt och varierande tillflöde av dessa ämnen under en relativt kort geologisk tidsperiod av storleksordningen 10.000 till 100.000 år.” De menar att kontinentalförskjutningen åstadkom stora omvälvningar i jordskorpan och förorsakade vulkanutbrott som stängde ute solljuset och smutsade ner atmosfären. Sådana omstörtande händelser skulle verkligen kunna förändra koncentrationen av radioaktivt material och på så sätt förvränga de tidsbestämningar som görs med hjälp av våra dagars radiokolklockor.

Dinosaurierna och bibelns skapelseberättelse

Metoderna för datering med hjälp av radioaktivitet är visserligen en modern företeelse, men de är grundade på spekulationer och antaganden. I motsats härtill anger den bibliska skildringen i Första Mosebokens första kapitel endast den generella ordning i vilken allting skapades. Den ger utrymme för möjligheten att miljarder år kan ha förflutit sedan jordens tillblivelse och anslår tusentals år, i sex skapelseperioder eller ”dagar”, åt beredandet av jorden för mänskligt liv.

Somliga dinosaurier (och pterosaurier) kan mycket väl ha skapats under den femte tidsperioden, då Gud enligt bibeln danade ”flygande skapelser” och ”de stora havsvidundren”. Andra typer av dinosaurier kan ha skapats under den sjätte tidsperioden. Med sin glupande aptit skulle alla dessa dinosaurier av skilda slag ha passat bra in i det ekologiska mönstret, med tanke på den yppiga vegetation som uppenbarligen existerade på den tiden. — 1 Moseboken 1:20—24, NW.

När dinosaurierna hade tjänat sitt syfte, lät Gud dem försvinna. Men bibeln nämner inte när eller på vilket sätt han gjorde detta. Vi kan vara övertygade om att dinosaurierna skapades av Jehova för ett bestämt syfte, även om vi för närvarande inte helt och fullt förstår vad detta syfte var. De var inte något misstag, ingen produkt av en utveckling. Att de plötsligt dyker upp i det fossila vittnesbördet utan att uppvisa någon släktskap med tidigare fossil och att de också försvann utan att lämna efter sig några fossila länkar motbevisar uppfattningen att dessa djur gradvis utvecklats under miljontals år. Det fossila vittnesbördet stöder således inte evolutionsteorin. Det harmonierar i stället med bibelns syn på Guds skapande verksamhet.

[Infälld text på sidan 10]

De fossila lämningarna av dinosaurier stöder inte evolutionsteorin utan bibelns skapelseberättelse