Vad ”tefaten” visade sig vara
PÅ GRUND av de omfattande spekulationerna angående de ”flygande tefaten” tvingades Förenta staternas regering att sätta i gång en officiell undersökning. Eftersom regeringen var angelägen om att hålla fientliga flygplan utanför landet, anförtroddes uppdraget åt flygvapnet. Ett projekt som först kallades ”Sign” (”Tecknet”), sedan ”Grudge” (”Oviljan”) och till sist ”Blue Book” (”Blå boken”) leddes av en officer, vars plikt det var att ta emot rapporterna och begära de undersökningar som tycktes befogade.
Mer än 10.000 fall togs emot och arkiverades under aderton år. Det förklarades att 94 procent av fallen kunde ges en naturlig förklaring. Och med tanke på sitt främsta ansvar sade man inom kommissionen att återstoden, 6 procent av fallen, inte innebar något hot mot nationens säkerhet.
Följaktligen menade flygvapnet att det hade fullgjort sin uppgift. Men de 6 procent av fallen som inte förklarades blev i somligas uppfattning oförklarliga, och människor som omhuldade tanken att jorden besöktes av varelser från andra planeter lade fram dessa 6 procent som bevis för sina teorier. Och det måste medges att logiskt sett kan inte 600 människor — eller ens sex för den delen — som möjligen har sett ett verkligt ”flygande tefat” bevisas ha orätt, därför att 9.400 andra människor har sett någonting annat som de feltolkat som ”flygande tefat”.
En mer ingående undersökning
Så förblev det till 1966, då ett forskningskontrakt tecknades med University of Colorado. Det innebar att universitetet skulle företa en vetenskaplig undersökning av de oidentifierade flygande föremålen. Projektet leddes av dr Edward U. Condon, en mycket respekterad fysiker, som har varit chef för Standardiseringskommissionen (i USA) och därtill varit ordförande i Amerikanska fysikersällskapet och i Amerikanska samfundet för vetenskapens främjande. Tillräckligt många vetenskapsmän övertalades att ansluta sig till en stab av experter för att ta hand om de olika detaljerna i undersökningen, och projektet fick en halv million dollar i anslag under en tvåårsperiod.
Vetenskapsmännens rapport offentliggjordes i början av år 1969 i en volym på 965 sidor. Den är fylld med vetenskapliga upplysningar som behandlar varje synpunkt som kan läggas på iakttagelserna av och teorierna om de ”flygande tefaten”.
Femtionio fall undersöktes av stabens medlemmar, däribland några av de mera sensationella fall som tidigare undersökts under ”Project Blue Book”. Denna undersökning gav övertygande bevis för att flertalet, om inte rentav alla, berättelser om ”flygande tefat” byggde på felaktig identifiering av kända föremål.
Stjärnor och planeter
Nu för tiden är många människor, särskilt om de har tillbringat hela sitt liv i en stad, inte alls förtrogna med stjärnorna. Somliga är inte medvetna om att stjärnorna går upp och går ned i likhet med solen och månen. Venus, vår närmaste grannplanet, är omväxlande aftonstjärna, då den går ned efter solen, och morgonstjärna, då den går upp före gryningen. Ibland är den så ljusstark att den kan ses i klart dagsljus. Under tider med särskilt många rapporter om ”flygande tefat” har man inte sällan kunnat se skaror av människor samlade vid gathörnen för att stirra på en liten vit punkt på himlen. De flesta av dem förstod inte att det var planeten Venus de tittade på och att de haft möjlighet att se den hela sitt liv.
När Venus går upp eller går ned under en lugn kväll, kan stillastående lager av omväxlande varm och kall luft orsaka en hägring, förstora bilden av den ljusa planeten och till och med bryta ljuset i olika färger. Och vad blir resultaten?
År 1967 rapporterade en farmare i Colorado att han hade sett ett ”flygande tefat” landa flera gånger tidigt på kvällen några kilometer väster om farmen. I kikare kunde han se det kupolformade föremålet, stort som ett tvåvåningshus och med rader av upplysta fönster.
När det senare samma år i en stad i södra delen av USA rapporterades att ett UFO hade lyft tidigt på morgonen från en plats vid floden öster om staden, eggades poliserna i en patrullbil att undersöka saken. De upptäckte den mystiske inkräktaren och tog upp jakten, men enligt vad de berättade flydde föremålet och lämnade poliserna långt bakom sig. När de gav upp och återvände mot staden, berättade de, hade föremålet vänt och följde dem, så att det till sist kom inom 150 meters avstånd från bilen och lyste upp den så kraftigt att de kunde avläsa sina armbandsur. Efterföljande morgnar förenade sig polisbilar från grannstäderna i jakten, och det var till och med en flygplanspilot som försökte hinna upp den gäckande besökaren, men ingen hade någon framgång.
Och vad avslöjade undersökningen? Att alla dessa rapporter, som sannerligen var utbroderade med spännande detaljer hämtade ur fantasin, grundades på att man hade sett planeten Venus, som orubbligt fortsatte i sin bana mer än 50 millioner kilometer från jorden. Jupiter, Saturnus och några av de ljusare fixstjärnorna har också gett upphov åt UFO-berättelser.
Ballonger, flygplan, fåglar
Förenta staternas väderlekstjänst sänder varje år upp 100.000 neoprenballonger för att mäta vindhastigheten på hög höjd. De kan ses när de är så högt som på 6.000 meters höjd och har ofta rapporterats som oidentifierade flygande föremål. Vidare används större polyetenballonger (”skyhooks”) för att bära teleskop och instrument för mätning av kosmisk strålning till höjder över 30.000 meter. De är mellan 30 och 120 meter i diameter, syns lätt från marken och blir mycket framträdande tidigt under skymningen, då de återkastar solljuset och avtecknar sig mot en mörknande himmel.
År 1948 var det inte allmänt känt att sådana ballonger fanns och användes, och man tror att piloten i Kentucky jagade en sådan ballong utan att inse hur omöjligt det var att nå den höga höjd som målet befann sig på. I jaktens iver gick han tydligen upp på för hög höjd och förlorade medvetandet i den förtunnade luften, varefter planet störtade.
Ett annat slag av UFO-observationer gäller flygplan som flyger på ett för iakttagaren obekant sätt. Särskilt om natten, när flygplanens landningsljus är påslagna och de atmosfäriska förhållandena är sådana att motorerna inte hörs, är det svårt att identifiera dem. Om ett flygplan sänker sig mot betraktaren, kan ljusen se ut att stå stilla, och sedan rör de sig snabbt, när planet vänder in mot flygplatsen. Nattliga övningar i bränslepåfyllning nära en flygbas i Kalifornien utlöste ihållande rykten om UFO:n bland människor som bodde i trakten.
Till och med fåglar kan klassificeras som UFO:n, om de inte känns igen. Så var det till exempel med filmen som togs vid Tremonton.
Meteorer och satelliter
Eldkulor alstras när stora meteorer från rymden kommer in i jordens atmosfär, där de splittras och förgasas. En svärm sådana föremål passerade över Ontario och östra Förenta staterna den 9 februari 1913 och åstadkom ett storslaget skådespel. Människor inom åttio kilometers avstånd från svärmens väg såg grupper av ljusa punkter långsamt fara förbi uppe på himlen. Många trodde att ljusen tillhörde ett gigantiskt luftskepp. Variationerna i redogörelserna, de kraftiga underskattningarna av höjd och hastighet och de inbillade strukturer som omgav ljusen påminde på flera sätt om många av vår tids beskrivningar av ”flygande tefat”.
På senare år har det också förekommit människogjorda eldkulor, när satelliter eller bärraketer har fallit ned i atmosfären och brunnit upp. Ett typiskt exempel på detta har vi från den 3 mars 1968, då en rysk satellit, som inte förmådde ta sig upp ur sin ”parkeringsbana”, återinträdde i atmosfären. Händelsen iakttogs av hundratals människor från Kentucky till Pennsylvania. De såg resterna av satelliten, som följde varandra i samma bana, brinna upp, när de kom in i de tätare atmosfärlagren på omkring 130 kilometers höjd. Men vad de sade att de såg bevisar hur lätt det är att föreställa sig en struktur som förbinder eller omsluter en rad ljusa fläckar och hur missvisande uppskattningar av avstånd och hastighet kan vara. Av de mängder av människor som rapporterade fenomenet som ett UFO var det många som uppfattade raden av ljusfläckar som fönster i en vinglös flygplanskropp eller i ett tefatsliknande föremål. Somliga trodde att ”föremålet” var på bara 1.000—1.500 meters höjd, medan andra sade att det var strax ovanför trädtopparna. Piloter beräknade höjden till mellan 10.000 och 20.000 meter.
Sådana rapporter visar den mänskliga uppfattningsförmågans begränsningar. När ett föremål som vi inte kan identifiera rör sig på himlen, kan vi heller inte säga hur stort det är, hur avlägset det är eller hur snabbt det färdas. En 15 centimeter bred tallrik på 150 meters avstånd ser ut att vara lika stor som en 30 meter bred ballong på 30.000 meters höjd. En satellit som far fram med hastigheten 30.000 kilometer i timmen på en höjd av 160 kilometer kan se ut att gå med samma fart som ett flygplan i 300 kilometer i timmen på 1.500 meters höjd. Om vi inte har någon uppfattning om föremålets storlek, är varje uppskattning av avstånd och hastighet värdelös.
Radarrapporter och fotografier
Många UFO-observationer har gjorts av radarobservatörer. Men en undersökning av sådana oväntade radarekon visar att det finns många verkliga föremål som kan ge upphov åt mystiska markeringar på skärmen. Förutom flygplan finns det ballonger, fåglar och insekter, regn och hagel, spår efter meteorer och mycket annat. Falska radarekon kan också orsakas av reflexer och speglingar, eftersom radiovågor bryts i luftlager av olika temperatur alldeles som ljusvågor. Felfunktioner i utrustningen kan också spela in. Det förhållandet att det fortfarande finns UFO-rapporter som inte kan förklaras med någon av dessa tänkbara orsaker antyder att radarutrustningen ibland reagerar på ett sätt som man inte helt och fullt förstår. Men detta ger inte orsak att tänka att ett rymdskepp står bakom varje falskt eko.
När det gällt en del av de mest omskrivna skildringarna av ”flygande tefat” har man kunnat visa upp fotografier som viktigaste bevis. Vid första tanken kan man mena att ett fotografi är det bästa bevis man kan få. Men i fråga om oidentifierade flygande föremål har detta inte visat sig vara riktigt.
I nästan varje fall då fotografen har varit villig att lämna ifrån sig negativen för undersökning har det visat sig att de inte bekräftar skildringen. När det gäller en del av de inte alltför imponerande bilderna har det visat sig att ljusfläckar på filmen orsakats av reflexer i objektivet, och i andra fall har det varit fråga om defekter i filmen eller fel som uppstått vid framkallningen.
Å andra sidan har det visat sig att de flesta av de bilder som sett rimliga ut varit bedrägerier. Det är enkelt att med en tunn tråd, som inte syns på bilden, hänga upp en skiva av något slag framför en kamera. En skiva kan också kastas framför kameran just när slutaren öppnas. Ett sätt att upptäcka sådana förfalskningar är att jämföra skärpan på skivan med skärpan på föremål på olika avstånd från kameran. Ett annat sätt är att ge akt på kontrasterna, som är större ju närmare kameran föremålet är. Belysningen och skuggorna kanske inte stämmer med varandra. Ett exempel på detta är ett berömt foto från Brasilien som visar ett ”tefat” belyst från vänster, medan träden under det är belysta från höger. Ofta presenteras en serie foton som sägs visa hur snabbt ett ”tefat” har passerat. Men när negativnumren i kanten på filmen inte stämmer med den ordning i vilken bilderna uppges vara tagna eller när ändrade skuggor visar att det har gått timmar mellan två bilder, då måste man tvivla på att bilderna är tillförlitliga.
Slutsatser
Vilka slutsatser kan dras sedan en stab av experter i två års tid vetenskapligt undersökt rapporterna om oidentifierade flygande föremål? Den första slutsatsen är att det stora flertalet av alla rapporter har sitt ursprung i samma slags föremål som ”Project Blue Book” redogjorde för: Planeter, flygplan, ballonger, meteorer, hägringar.
Den grundligare undersökningen har klargjort vilket inflytande fysikaliska och psykologiska förvrängningar har. Undersökningen har visat hur vanliga föremål, som människor sett på himlen men inte känt igen under de kanske ovanliga omständigheterna, kan feltolkas vid iakttagelsen, förstoras vid återberättandet, ytterligare överdrivas i tidningarna och sluta med att rymdskepp har landsatt små gröna män från Mars. Vidare har teknisk analys av fotografier som tidigare ansetts oförklarliga tagit ned några av de mest välkända ”tefaten” på jorden. Till sist visades det att den återstod av rapporter som inte kunde förklaras till största delen bestod av obekräftade rykten och vaga redogörelser som inte var värda att ägna någon forskning.
Som sammanfattning kan man säga att man lyckats ge sannolika eller säkra förklaringar genom naturliga orsaker till alla utom en handfull av de undersökta fallen. Men de fall som fortfarande trotsar analys kan ändå inte erbjuda någon grund för teorin att vi iakttas av människor från andra planeter. En värdefull biprodukt av undersökningen har varit en systematisering av vår kunskap om många atmosfäriska fenomen, både vanliga och ovanliga, och dessutom har den kastat en del ljus över bristerna i människans förmåga att uppfatta och återge händelseförlopp.
Hur blir det i framtiden? Denna rapport skilde sig från de flesta vetenskapliga rapporter i det att den inte rekommenderade ytterligare forskning i ämnet. Faktum är att episoden med de ”flygande tefaten” huvudsakligen var en psykologisk affär, som slog rot och frodades i den jordmån som består av människans djupt kända osäkerhet i dessa kritiska tider. Fantasierna erbjöd en tillfällig avkoppling och flykt från de verkliga problem som överväldigar människosläktet. Men nu är det uppenbart att de ”flygande tefaten” inte innebär något hot om förintelse och inte heller ger något messianskt hopp om frälsning.
Många människor följde med intensivt intresse de talrika rapporterna om de ”flygande tefaten”. Men det är mycket viktigare att var och en ger akt på det som nu händer över hela jorden och inser vad det betyder — den ökande laglösheten, det moraliska sammanbrottet, de många jordbävningarna, den allmänna upproriskheten och den världsomfattande oron. Varför? Därför att de som grundligt har undersökt bibelns profetior är övertygade om detta: Att de otroliga händelser som har inträffat slag i slag sedan första världskrigets utbrott är uppfyllelser av bibelns profetior och pekar på att vi nu befinner oss i de ”yttersta dagarna” av den nuvarande tingens ordning och att fantastiska, världsomfattande förändringar är nära förestående. — Matt. 24:3—21; 2 Tim. 3:1—5.
Detta är inget påhitt av mänsklig fantasi. Hela skapelsen vittnar om att en målmedveten Skapare existerar. Och hans ord, bibeln, vittnar om hans uppsåt att för evigt göra slut på ondskan och upprätta en rättfärdig ny ordning. (2 Petr. 3:13; Jud. v. 14, 15) Bibelns profetior är inte någonting som man nonchalant kan visa ifrån sig som rykten eller inbillning; de har aldrig slagit fel. Håller du inte med om att det förståndigaste du kan göra är att med intresse undersöka denna sak som så direkt påverkar ditt liv och hoppet om evig lycka? Jehovas vittnen kommer med glädje att hjälpa dig att göra denna undersökning.