Hur TV-n har förändrat världen

FÖRRA sommaren förvandlades världen till en global idrottsarena. I Rom låg gatorna öde. Omkring 25 miljoner italienare satt och tittade på fotbolls-VM i TV. I Buenos Aires i Argentina var gatorna också folktomma, och orsaken var densamma. I Kamerun i Västafrika kunde man se samma trolska gråblå ljus flimra i fönstren, medan miljoner människor hejade på sina favoriter. I det krigshärjade Libanon pallade soldater upp TV-apparater på sina stillastående stridsvagnar för att kunna titta på matcherna. När turneringen nådde sin höjdpunkt satt cirka en femtedel av världens befolkning som fastnaglad vid apparaterna, till vars bleka sken de dragits som flygfän dras till elden.

Detta gigantiska TV-evenemang var inte unikt. År 1985 såg närmare en tredjedel av jordens befolkning — cirka 1.600.000.000 personer — rockkonserten Live Aid. Programmet sändes via ett dussintal satelliter till omkring 150 länder, från Island till Ghana.

TV-n — denna allestädes närvarande apparat — har genomgått en revolutionerande utveckling från 20- och 30-talens små flimrande bildrutor till våra dagars sofistikerade bildskärmar med enastående färgåtergivning och skärpa. Detta har resulterat i en global TV-boom. År 1950 fanns det mindre än fem miljoner TV-apparater i världen. I dag finns det omkring 750.000.000.

Sådana evenemang som fotbolls-VM illustrerar verkligen televisionens förmåga att länka samman världens länder till ett enda informationsnät. TV-n har förändrat människors sätt att inhämta upplysningar om världen omkring dem. Den har hjälpt till att sprida nyheter och idéer, ja till och med kulturer och värderingar, från det ena landet till det andra och har med lätthet överbryggat de politiska och geografiska gränser som en gång hindrade en sådan utveckling. TV-n har förändrat världen. Somliga menar att den kan förändra dig.

Johann Gutenberg anses allmänt ha revolutionerat masskommunikationen när den första bibeln lämnade hans tryckpress år 1455. Nu kunde plötsligt ett visst budskap nå ut till en långt större publik på kortare tid och till drastiskt reducerad kostnad. De styrande insåg snart det tryckta ordets makt och försökte utöva kontroll med olika lagar. Men tryckalster av olika slag nådde trots detta ut till en allt större publik. I början av 1800-talet konstaterade historikern Alexis de Tocqueville att tidningar hade den fantastiska förmågan att inplanta en och samma tanke i 10.000 människors sinnen på en enda dag.

Tänk nu på televisionen. Den kan inplanta samma tanke i hundratals miljoner människors sinnen — i ett och samma ögonblick! Och i motsats till det tryckta ordet kräver den inte av tittarna att de skall vara bevandrade i läsandets svåra konst och inte heller att de själva skall bilda sig intryck och uppfattningar. Den levererar sitt budskap med bild och ljud och all den illusion som dessa företeelser kan skapa.

Det dröjde inte länge förrän politikerna insåg televisionens oerhörda potential. År 1952 utnyttjade Dwight D. Eisenhower i Förenta staterna på ett skickligt sätt detta medium i sin presidentkampanj. Enligt en bok om TV-ns utveckling i USA, Tube of Plenty—The Evolution of American Television, vann Eisenhower valet därför att han var den kandidat som var lättast att ”marknadsföra” i massmedierna. Samma bok visar att televisionen kan ha spelat en ännu större roll när John F. Kennedy besegrade Richard M. Nixon i 1960 års val. I TV- debatter mellan de båda kandidaterna kammade Kennedy hem fler poäng hos tittarna än Nixon. Människor som hörde samma debatt på radio ansåg emellertid att kampen dem emellan var oavgjord. Varför denna skillnad? Nixon såg blek och härjad ut, medan Kennedy var robust och solbränd och utstrålade självförtroende och vitalitet. Efter valet sade Kennedy själv om televisionen: ”Vi skulle inte ha haft en chans utan den där apparaten.”

”Den där apparaten” fortsatte att göra sitt inflytande gällande överallt i världen. Somliga började kalla den för den tredje supermakten. Tack vare satellitteknologi kunde TV-bolagen nu sända sina signaler kors och tvärs över nationsgränser och till och med över oceaner. Politiska ledare använde televisionen som ett forum för att vinna internationella sympatier och kritisera sina rivaler. Somliga regeringar utnyttjade den för att sprida propaganda i fiendenationer. Och precis som statsmakterna hade försökt kontrollera Gutenbergs uppfinning så snart de förstod vilken maktfaktor den utgjorde, höll många regeringar televisionen i strama tyglar. I närmare hälften av världens nationer stod således alla TV-sändningar under statlig kontroll år 1986.

Den moderna tekniken har emellertid gjort att TV-mediet blivit svårare och svårare att kontrollera. Dagens satelliter sänder ut signaler som kan fångas upp också av relativt små parabolantenner i människors hem. Små bärbara videokameror och videokassetter har, tillsammans med en stor mängd amatörfotografer, frambringat en nära nog oändlig ström av visuella dokumentationer av snart sagt varje händelse med nyhetsvärde.

Det amerikanska nyhetsorganet CNN (Cable News Network) samlar in nyheter från omkring 80 länder och sänder ut dem över hela världen. Dess TV-bevakning, som täcker hela jorden och pågår dygnet runt, kan förvandla vilken händelse som helst till en världsnyhet nästan i samma stund som den inträffar.

Televisionen har också förändrats på ett annat sätt: Förr registrerade den skeendet i världen, nu formar den i allt större utsträckning detta skeende. Den spelade till exempel en nyckelroll i den serie revolutioner som skakade Östeuropa år 1989. I Prag i Tjeckoslovakien samlades stora folkskaror på gatorna och krävde med taktfasta rop ”direktsändning” i TV. Och medan forna tiders revolutionärer var villiga att låta blod flyta för att bemäktiga sig en regeringsbyggnad, ett fort eller ett polishögkvarter, försökte 1989 års revolutionärer först av allt sätta sig i besittning av TV-stationerna. Rumäniens nya regim började faktiskt styra landet från TV-stationen! Att kalla televisionen för den tredje supermakten kanske inte är så långsökt när allt kommer omkring.

Men televisionen har inte bara gjort sitt inflytande gällande på den politiska arenan. Den håller till och med på att förändra världens kulturmönster och värderingar. Förenta staterna anklagas ofta för ”kulturimperialism” — att försöka tvinga på den övriga världen sin kultur med hjälp av TV. Eftersom Förenta staterna var det första land i världen som byggde upp ett förråd av kommersiella TV-program — i slutet av fyrtiotalet och på femtiotalet — kunde amerikanska producenter sälja TV-program till andra länder till bråkdelen av vad det skulle kosta dem att göra egna program.

I slutet av 1980-talet importerade Kenya uppemot 60 procent av alla sina TV-program, Australien 46 procent, Ecuador 70 procent och Spanien 35 procent. Det mesta importerades från Förenta staterna. En amerikansk TV-serie, Det lilla huset på prärien, har sålts till 110 länder. Serien Dallas har hittills sänts i 96 länder. Somliga klagade över att lokalfärgen försvann från världens TV-program och att det amerikanska konsumtionssamhället och materialistiska synsättet fick ökat inflytande.

Många nationer är mycket upprörda över denna ”kulturimperialism”. I Nigeria har en del TV-producenter klagat över att importen av utländska program undergräver landets kultur; de oroar sig över att nigerianska TV-tittare tycks veta mer om Förenta staterna och Storbritannien än om Nigeria. Många européer känner det på liknande sätt. Under en utfrågning i den amerikanska kongressen förklarade nyligen TV-pampen Robert Maxwell: ”Ingen nation bör tolerera att dess egen kultur undertrycks av en främmande.” Somliga nationer har således börjat begränsa antalet utländska program som TV-stationerna får sända.

”Kulturimperialismen” drabbar inte bara kulturen. Den kan också skada själva vår planet. Det västerländska konsumtionssamhället har bidragit till föroreningen av luften, förgiftningen av vattnet och den allmänna skövlingen av jordens resurser. Som en skribent i tidningen The Independent, som ges ut i London, uttryckte det: ”Televisionen har förespeglat världen en lysande framtid av materiell befrielse — av västerländskt välstånd — som är en illusion, eftersom den kan uppnås endast till priset av obotliga skador på jordens miljö.”

Det är tydligt att televisionen har förändrat dagens värld, och inte alltid till det bättre. Men den påverkar också människor på ett mycket mer direkt sätt. Är du mottaglig för denna påverkan?

[Infälld text på sidan 4]

Tidningar kan inplanta en tanke i tio tusen människors sinnen på en enda dag

[Infälld text på sidan 5]

Televisionen kan inplanta en tanke i hundratals miljoner människors sinnen på ett ögonblick